Månad: december 2014

  • Cykelkatten best of 2014.

    Hallojs! Misstänker att ni har fullt upp idag – me nyårsfirande och allt! Och jag har ju skrivit en årslista och allt men känner ändå att som bloggare så måste en nästan summera på ett blogg-ish sätt med. Så voilà – här kommer ett gäng inlägg som jag gillar bäst om jag får säga det själv. Har ju ändå lagt ett gäng timmar på bloggande i år. Så låt de små inläggsstackarna glänsa en extra gång. Varsågoda – årets länkigaste inlägg?

    Januari

    Men håll käften då ni som sabbar för kvinnorna istället
    Cyclocrossens cxiga språk – skriv ut och spara!

    Februari

    Cykellyx ska inte behöva vara lika med lyxcykling.
    Det bästa sminket.
    Tio anledningar att längta till Mallis.

    Mars

    Därför är vi cykelbloggare bäst.
    Jag är en hungrig tjej, inga dieter biter på mej
    Är ni också kartnördar?
    You’ll never make a saint of me
    Mina spinningupplägg & soundtracks

    April

    Cykelkattens fotoskola
    Jo jag kan visst meka, men det är cykla jag vill!

    Maj

    Armvärmarbesvikelsen.
    Ride of Silence – ljusets runda.
    Jag laddar om i motvind.
    Hur vill du ha din flaska?

    Juni

    Var inte rädd att klicka i
    5 myter om Vätternrundan
    Om att älska känna, drunkna men räddas strax före ändå

    Juli

    Fetischism, fulfilled
    Våga säga du är bäst, så är det bara.
    Fem oumbärliga packtips för cykelresan

    Augusti

    Racerapport Vårgårda
    Race survival kit
    Vi som tar träningen på allvar gör det OCKSÅ för att det är kul.
    Akta kulorna.
    Sluta behandla cyklister som en homogen massa!
    Muur van Åderbråck

    September

    Klubb för inbördes beundran.
    Tio pepp som inte biter på mig.
    Saker som är läskiga.
    Sveriges mest genuina cykelfika?

    Oktober

    Cy-cy-cy-cy-cy-cy-cykelfrilla
    Klä dig rätt för cyclocross! En nybörjarguide.
    Cyklistsvinets svar till Jimmy Fredriksson.
    Stalker.

    November

    Saker jag aldrig gör.
    Inspiratören next door.
    #myfababs
    Om arrogans, eldsjälar och bloggkoncept.
    Morgonsvärta ▲
    Tidningskvinnan.
    Katjas lerlärdomar

    December

    Saker jag inte kunde då men kan nu.
    Tio saker jag längtar till.
    Om årets julklapp.

    Nyårspuss!

  • Årslistan 2014.

    Hej på årets näst sista dag. Har snott en nyårsblogglista som cirkulerar runt på de stora cykellöst-liv-bloggarna och gjort om den till en cykel-ish sådan. För att det liksom ska vara roligt för er och för mig med förstås. Nog snackat – vi kör!

    Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

    Många saker! Men för att nämna några (cykliga): jag lärde mig köra cross – i ler och snö, uppför, nerför. Jag lärde mig stå på startlinjen i riktiga cykeltävlingar. Jag lärde mig köra sjukt långt utan kisspaus (min blåsa är pyttis). Äta oavsett hastighet eller position i klungan. Hoppa av crossen i farten. Körde min första (och kanske sista på ett bra tag) tempotävling. Stod på pallen. Åt italiensk kanin. Klättrade tjugofemkilometers berg med minst 6 % i lutning. Körde ett SM. Såna saker.

    Största insikten?

    Att det är tävla jag vill och ska (ingen jätteny insikt men ändå). Att det är i de sammanhangen jag trivs och känner mig sann mot mig själv. I mitt (högst personliga, märk väl) tycke är den moderna motionsloppskulturen något osund. Det är som fet jingelreklam som skriker VI ÄR HÄR BARA FÖR ATT HA KUL KRAVLÖÖÖST men så kommer orden sub och seedning och bäst tid och avhängd där i den lilla, lilla texten som man ser först när man köpt produkten. Och så står jag där i starten och ler mot alla som ler mot mig och vi är tillsammans fast ändå inte för alla vill egentligen tävla lite fast det är inte uttalat och äsch, blir så fel för mig. Fan hoppas ni fattar… Hursom. Så jag kör motionslopp för att snacka skit med kompisar och tömma matdepåer på gott – även om jag förstås vill cykla fort depåerna emellan. Och så gör jag av med min rage när jag tävlar istället. Har så länge jag cyklat velat ha det så men vågade liksom komma ut med det – inte minst inför mig själv – 2014.

    Vann du nånting?

    Ehm, bommade min enda materiella vinst genom att glömma dyka upp på prisutdelningen på Lidacrossen. Annars, räknas ett par pallplatser som vinst?

    Vann annars förtroendet att leda marknadsarbete i min cykelklubb. Känns roligt och fint.

    Vilka lopp körde du?

    Massor – pallar ni läsa?

    KLART NI GÖR. Så om ni gör – börja här där tävlingshistorian börjar. Sex bloggsidor med tävlingsrapporter, voilà.

    Men det blev ju ett gäng landsvägs- (främst GP) och crosstävlingar och så ett par roliga motionslopp med glada vänner. Bra blandning, nästa år blir ännu tävlingstätare. Tänker satsa fett innan jag får för mig att skaffa bäbis och hamna smått perifert innan jag gör värsta comebacken som sjukt farlig morsa 😛

    Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?

    Sjukt styva hjul till min racer. Trygg, vacker kärlek som håller. Att fler kvinnor vågar tävla. Snälla maila mig om ni tvivlar, lovar att svara på alla era frågor.

    Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

    Inget datum direkt, men den dagen på Mallorca i våras då jag för första gången såg världen i alla dessa färger för jag hade linser och jag kunde inte sluta cykla och se så det blev typ tjugo backiga mil bara sådär. Eller när jag gick till simhallen och för första gången såg hur kaklet såg ut och hur simhallstaket såg ut.

    Eller den där kvällen du…

    äsch, fuckit.

    Vad var din största cykelmässiga framgång?

    Att jag blivit både snabbare, starkare och mer teknisk… men GU SÅ TRIST SÅ SÄGER JU ALLA CYKELBLOGGARE. Nä men fan, hängde väl av ett antal folks under både tränings- och tävlingspassen samt lyckades med att inte komma sist på alla tävlingarna jag körde, räknas det?

    Vad spenderade du mest pengar på?

    Alla resor, helt klart. Det kostar att fara runt, tävla och ha roligt på andra sätt!

    Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?

    Har gjort en liten lista åt er här:

    Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

    Både och. Jag vet inte om det har med stigande åldern att göra men jag har blivit lite mer slacker rent psykiskt. Alltså, tar inte lika hårt på saker som förut. Samtidigt så har jag blivit lite försiktigare med glädje också, vilket är ju lite mindre kul. Men jag tror jag var mest glad. Det hände en massa känslomässiga grejs som gjorde mig både hög och glad och låg och ledsen. Men jag är naiv och lite godtrogen sådär, tror allt ont för med sig nåt gott etc. Så i slutändan – lite pop-vemodig sådär men ändå glad.

    Vad önskar du att du gjort mer?

    Tävlat. Alla ni som tävlar vet att det är först när formen blir någorlunda – dvs. i slutet av säsongen – som man känner att fan, det är nu säsongen borde börja, det är nu jag känner mig stark och klarar av det och det! Men fan heller. Där står man igen, nästa år och undrar vad man överhuvudtaget pysslar med. Hah.

    Vad önskar du att du gjort mindre?

    Packat och framför allt packat upp. Fy satan va en lessnar på all logistik kring cykelresandet. Har blivit av med ett antal kära saker i år – säkert för att de helt enkelt hamnat “mellan väskorna”. Fast ehm. Mössan är återfunnen. Jepp, i en random väska.

    Årets bästa cykelköp?

    Crossen och trainern självklart! Fast trainern var i och för sig en present. Från Katja till Katja, alltså. Räknas inte som konsumtion då visst?

    Var du kär i år?

    Om jag var. Men var du?

    Årets finaste cykelväg?

    Hm, många. Men okejdå topp tre: ett. Formentorvägen två. Någon av de fina vindalsstigningarna vid Garda tre. Siljan runt, glad att jag körde det hop med Grannen och Anna

    Årets hemskaste cykelminne?

    Alingsåscrossen och Göteborgscrossen (alltså ej SM men dan efter), helt klart. Var brutalt förkyld båda gångerna. Jo, vet bättre till nästa säsong och tänker inte ställa upp om jag inte mår kalas, slutar bara illa annars. Och förstås de första dagarna i Garda då allt med hyrcykeln (och således min onda rygg) strulade och jag hade ont och var miserabel. Fast mest den gången jag ledde ett distanspass och några av gubbsen gick på varandras hjul och en hamnade på sjukhuset med brutna revben. Usch.

    Den maträtt du åt oftast 2014?

    Gröt, alla gånger. Och stekta eller kokta ägg förstås. Mastodontfrukost är min melodi.

    Något du önskade dig och fick?

    Önskade mig spänning, fick mig spänning upp över öronen och lite till #17forever

    Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

    Åt middag hemma hos mina föräldrar och drack sedan skumpa, tjuvrökte och dansade till sena timmen till gamla gothhits på ett litet hemligt ställe i Gamla Stan tillsammans med Sebban! Råkar ju fylla år på Nyårsafton så.

    Hur tänker du fira in 2015?

    Med ett no-sugar-löfte. NÄ SKOJAR FÖRSTÅS. Drar till Lidingö imorgon, åker pulka, äter massa mat med päronen och brorsan och sedan drar jag och Tony och kanske några till och dansar oss trötta Under Bron är planen. Ses vi där?

    Vad fick dig att må bra?

    Alla fantastiska påhitt med mina vänner. Men också alla stunder vi bara hängde och snackade. Alla saker jag gjorde med min lillebror. Musiken. Alla våra tävlingsresor, jag Tony och Johan. Choklad. Alla nya bekantskaper – inte minst tack vare allt tävlande. Nya lärdomar i mitt jobb, så tacksam jag är för dem jag jobbar med i mina projekt. Att ni läste och kommenterade, hjälpte till, brydde er, fan hjälpte mig med resor och saker och pepp och ris och allt, seriöst så himla fett att vi är så många som gillar cykel ihop.

    Vad fick dig att må dåligt?

    Smygrasismen i samhället, ett enligt mig påtagligare vardagsproblem än att SD kom in i riksdagen. Alla de personerna som varit  misunsamma, psykande och bittra och på ett eller annat sätt förstört min mojo under de cykelpassen jag hade oturen att hamna med dem. Och så all känslomässigt trubbel, förstås. Men – true love never runs smooth och inte mer med den saken.

    Vem saknade du?

    Peter <3 men också min morbror som jag inte sett på många år, och så alla kompisar som jag inte hinner träffa för att de antingen bor annorstädes eller för att det helt enkelt inte blir av.

    Vad har du för planer inför 2015?

    När det gäller tävling så har jag faktiskt gjort ett eget inlägg om det. Men annars – tänker fortsätta leva loppan. Skratta, resa, läsa, dansa, dricka mina IC:s, äta min choklad och självklart leverera min festliga cykelblogg. Alltid retar det nån! 😉

    Undrar ni nåt mer om mitt 2014? Fråga på!

    Puss.

  • För sista gången.

    Ärligt talat var det inte förrän pinkpausen i skogen utanför Lillhärad (gulligaste ortsnamnet här i Västmanland?) som det slog mig – åhshit året är ju nästan slut och vi cyklar ut den. Här mosar vi fram – i moddig nysnö i cirka minus tre – för sista gången i år. Klickar i för sista gången. Klickar ur för sista gången. Svär över de snygga men jobbiga neoprenskoskydden som lägger sig över skoklossen för sista gången. Väjar för bambikillingar och enstaka lastbilar för sista gången. Dricker hett te ur termobidon, för sista gången. Nynnar på free from desire nanananananaaaa nana utan att vi vet hur den tagit sig in i våra skallar. Snackar massa strunt först för att sedan bara trampa och koncentrerat undvika slira ner i diket, för sista gången.

    För sista gången

    i år.

    Tack gode gud för 2015. Då får vi göra allt fast för första gången. Så himla spännande, jag är redan full av förväntan!

     

     

  • Knarka ljus, knarka cykel, knarka snö!

    Tjena! En braig sak med att vara konsult är att man för det mesta får välja sina arbetstider. Så igår bestämde både jag och min vapentermosdragare Tony oss för att idag cykla på morgonen och jobba lite längre på kvällen istället. Sagt och gjort! Halv nio imorse rullade vi ut något stressade (pga. en halvtimme sena men men, det tar tid att smälta morgongröt) från Västerås i östlig färdriktning.

    Ute sken världen rosa, cerise, lite lila och så en släng blått! Titta:

    och titta här också:

    Fint va? Och så pass kallt att tom de annars tråkiga asfaltspartierna var täckta med härlig absorberade ishinna så man slapp det åh så trista ljudet av dubb mot asfalt.

    Men fanken så kallt. Mina icke-cykelanpassade arbetsglasögon immade järnet lite för ofta (får nog skrota dem inför kommande distanspassen och köra med mina något kulörta Specialized istället. Gillar inte kulört vintertid men vaffan, palla imma och se noll). Fick stanna ett antal gånger och hetsputsa dem:

    På tal om min – f d Johans – f d Åsas Cube:
    ni glömmer väl inte att heja på Åsa i världscupen just nu?

    Åh men så blygsam också, varför kan jag aldrig titta kameran i ögonen?

    Hursom, vi rullade på rätt så bra och även om pulsen var lite väl hög för det mesta (även när Katja-mekanismen i övrigt kände sig lugn, väldigt skumt detta med puls) så flöt det på rätt fint. Pulsdilemma vintertid alltså märker jag. Är pulsen för låg så börjar jag nästan frysa. Är pulsen för hög så blir jag snabbt trött… Idag skulle vi i och för sig inte köra längre än cirka fem mil. Så då gick det att hålla hög puls för det mesta.

    Dagens mest frusna blev som vanligt i frostordning: tårna, låren, knäna. Överkroppen var hur skön och varm som helst. Nu har jag höga förväntningar på vinterskorna – det gjorde lite väl ont om tårna i duschen hemma!

    Och på tal om hemma så är det inget som smakar lika gott som rester när man är rätt så tom och kall och inte riktigt har nån ork att hitta på gourmetkäk. Här, grymma rester:

    Och resultatet? Mör, skön, glad tjej. Nog för att jag fick cykla av mig tidigt på dan vilket är en ynnest – men framför allt så har jag fått i mig massa ljus. Ljus, skulle behöva säljas i coffeeshops, affärsidé nån?

    Och just ja, Strava här och vintersportshurtig selfie här:

    Puss!

  • Min chartreuse julklapp.

    Åh hej har ju glömt helt att berätta om den favvigaste klappen hittills (varför jag säger hittills är för att min familj ger varann klappar på Nyårsafton och för att jag också råkar fylla år den dan så min kvot är liksom inte uppfyllt än även om jag förstås inte önskar mig annat än fred och kärlek och lite mer skidsnö, typ). Men hursomhelst – hur snygga är inte de här chartreuse bidonsen? Jag har suktat efter dem länge. Men varit för snål som jag ofta är mot mig själv. Rapha tar ju en helt hutlös peng för ett par plastgrunkor. Även om dessa är lite speciella, kolla noga, Camelbak som gör själva flaskorna har kommit med en ny finurlig mekanism som gör att man inte behöver stänga “nappen” utan det räcker med att justera hur mycket vatten som ska komma ut när man suger. Jag kunde i och för sig i min enfald inte bry mig mindre om smart mekanism hit och dit – det är den skitsnygga färgen och formen jag velat åt. Som (kanske tillsammans med dessa?) kommer att matcha min svarta linjecykel så. Tack för dessa Tony, du är alla tiders!

  • Expeditionen: min vintercykelhistoria.

    Minnen från gårdagens nästan-succé. Det jag både ogillar men också gillar med vintercykling är att varje tur känns som en smärre expedition. Med all påklädning, allt väderkoll och proviantfix, all vägplanering, den ödesdigra insikten om att man inte får stanna för länge för då fryser man ihjäl etc. Expeditionskänslan förstärks då lite extra av gryniga svartvita bilder. Ring Bea Uusma nån, här kommer vi! Ungefär.

    Men idag då. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det blir fortsättning på expeditionen eller om jag passar på och nyttjar snön som finns till att nöta nån mil skidor på Apalbyplanerna inte så långt från där jag bor. Det är så sällan tillfälle ges så! Det är ironiskt att det är mer och finare snö ute på våra avlägsna cykelvägar än på gräsplanerna/i skogen.

    Oavsett hur det blir – stay tuned och njut av söndagen. Hörs sen puss!

  • DIY: flaskställsredo vintertermos.

    Hej folks! När termometern pekar mot superminusgrader vill man helst ha varmdryck med sig när man är ute och hojar aight? Och pallar man utan varm dryck så vill man att i alla fall vattnet man har med sig inte fryser till en flaskformad isklump lagom till det är dags att ta den första gudomliga klunken (det finns plastiga termosflaskor att köpa men de håller sällan vad de lovar, tyvärr). Att ha med sig en termos känns som en självklarhet – men hur fanken få in den i flaskstället så att den sitter kvar? Häromdagen fick jag ett kanontips på hur man kan göra om man vill slippa ha termosen i bakfickan.

    Du behöver:

    Bra, storlek mindre termos
    Gammal bidon du inte är rädd om
    Sax
    Tejp

    Så här gör du:

    Klipp hål i flaskan, helst så att halsen hamnar så tajt som möjligt runt termosen.
    Tejpa fast öppningen mellan flaskan och termosen.
    Njut av varm dryck under färden!

    Simpelt va? Tack Sune för tipset <3

  • Tår är överskattat, eller dagens köldkörning.

    Idag vaknade jag helt slut och kinkig men bestämde mig ändå för att ge träningen en chans. Jag längtade ju ändå ut. Äntligen ut, kippade efter luft, efter vägfrihet. Fan jag älskar min familj men fyra dagar utan cykling, det är ett under att jag minns hur man växlar på en cross. Eller okej, jag mindes inte riktigt. Fast det berodde kanske på att jag hade kört min campa-racer på trainern igår. Crossens drivs ju av SRAM. Och är singelkassettad… Skitsamma! Med mig hade jag Tony och vi hade varsin superthermos som jag tipsade om i förra inlägget. Jag hade ett extraunderställ. Som vanligt vändes lungorna ut och in, det skar i halsen vid varje inandning och jag svettades floder den första halvtimmen. Så himla typiskt och onödigt när det är minus tretton ute. Min kropp är hemsk på det sättet – den kräver brutalt lång uppvärmningssträcka – trettiofyra km brukar jag kallt säga sommartid (i klunga) – ungefär en halvtimme-fyrtio minuter vintertid har jag märkt. Efter det kan jag typ köra hur långt som helst. Men idag kom vi iväg rätt så sent. Och jag hade noll krut i benen. Och frös något om tårna. Ja, det var helt enkelt inte min dag idag. Men ute var det wunderschön och när jag sa hejdå till Tony vid nåt random fint vägskäl (han skulle ta lite andra vägar hem) så var min mojo uppe.

    Jag var alltså uppvärmd och redo för minst ett par timmar snöskoj till. Var inte ens särskilt hungrig. Tuffade på och bildade snömoln efter mig som ett annat litet lok. Slirade lite extra än här och än där och njöt. Men så började tårna frysa mer och mer. Och lite till. Ingenting hjälpte. Varken studs på cykeln eller hopp eller tårörelser eller någonting. Vilket ju inte var så konstigt – jag kör ju inte med några vinterskor (än) utan med vanliga mtb-dojs med raphas neoprenöverdrag över. Funkar tydligen ner till minus fem ungefär, sen är det kört. Bajs. Var alltså tvungen att ta mig i hamn snarast möjligast och vreds i små plågor i duschen då tårna väcktes till liv på ett ytterst smärtsamt sätt (alla ni som nästan frusit av kroppslemmar vet säkert hur det känns).

    Imorgon ska jag testa köra med ett par tåvärmare som jag får låna. Ska bli spännande. Kom gärna med tåvärmningstips. Jag vill liksom behålla mina tår tills jag har ett par rejäla vinterdojs…

    Puss och Strava!

  • Dagarna till och med idag.

    2014-12-24 11.34.08

    Hej. Det är underskönt här hos oss i Västerås. Svinkallt är det också – minus 8-10 de senaste dagarna! Jag har haft lillebror och farsan här över hos mig. Vi har i vanlig ordning varit ute på vintriga promenader, druckit termoste och ätit klementiner, spelat monopol (jag, klar vinnare alla gånger) och gamla tevespel, sovit oss trötta och faktiskt även hunnit med en liten skidtur idag. Igår flydde jag dessutom släktumgänge för en löpbandstur i “uppförsbacke”. All träning man hinner med är träning… Typ så. Nu har jag precis bjudit grabbarna på smördegsknyten med lingon i och vi börjar tina upp. Ikväll åker de hem och jag tänker äntligen testa trainern. Imorgon börjar min #festive500 – får se hur långt jag hinner innan onsdagen! Vi hörs snart igen, fingrarna längtar efter normalfrekvent bloggande igen!

    Puss.

  • God Jul et Joyeux Noël and Merry X-mas!

    Collage av bilderna härifrån

    God Jul önskar jag er kära läsare! Hoppas ni som firar julen får ett fantastiskt firande och ni som inte firar det tar er genom dagen på bästa sättet ändå. Vi är alla värda det efter ett långt år (som i och för sig inte är slut än – det återstår #festive500, nyårsafton och min födelsedag). Hoppas ni får spendera dagen med dem ni håller av och får alla julklappar ni önskat er. Tack för att ni läser den här lillbloggen – bättre klapp kan en skrivglad cykelflicka inte önska sig.

    Puss!