Withings Activité – helt snygg ändå för ett sportarmband.
När jag först läste att “årets julklapp” blev ett sk aktivitetsarmband – ni vet, grunka man trär på nånstans på kroppen och loggar sina steg och heartbeatz med – så blev jag först glad. Fett tänkte jag äntligen en grym hälsopryl och inte en till plastig kökssak som är lika svår att diska som att bli av med när nyförälskelsens soufflé har smält nån gång i februari.
Sedan satte naturälskande åsiktsrebellen igång att jävlas med den köpglada träningsjunkien i mig. Tyvärr så är en simpel elektronikpryl inte bara en simpel elektronikpryl. De flesta av armbanden som finns att köpa är icke-reko-tillverkade i länder långt, långt borta, där arbetarna får ytterst lite betalt och jobbar under för oss svårföreställbara sunkiga arbetsmiljöförhållanden och där man förbjuder fackföreningsverksamhet. Mineralerna som används i produktkärnan utvinns ofta i gruvor i länder långt, långt borta. Till exempel i Kongo – där gruvindustrin finansierar konflikten som orsakar mycket lidande. Flyttar man fokusen från människor till (övrig) natur så är tyvärr miljöreglerna i länder långt, långt borta inte ens i närheten av våra svenska regler (tillverkningen kräver bland annat enorma mängder vatten och kretskorten innehåller många mineraler som utgör gifter både för natur och arbetare) – även om EU har ställt en del krav på miljöanpassning av tillverkningen av de produkterna som vi köper officiellt. Men tänk på all eBay-import samt alla shoppingresor till Thailand! Tänk på all direktimport från Kina. Och så transporter, behöver jag ens ta upp det. Tänk va utsläpp det orsakar, allt elektroniktransporterande världen över. Väl hemma gör väl armbanden ingen större skada vid användning – speciellt inte med tanke på hur kort användningstiden brukar bli i ett livslångt perspektiv. Ibland behöver dock produkten laddas. Hur många grejer har vi i våra hem som vi laddar ofta? Förr eller senare är armbandets tid passé och vi slänger produkten. Går armbandet att återvinna? Hur slänger vi det? Fotavtrycket på den globala miljön som det lilla armbandet lämnar växer när vi sätter det i perspektiv och verkligen inser att det är ziljontals liknande elektronikprylar som tillverkas, laddas, emitterar och slängs samtidigt.
Nämen så himla tråkig jag ska vara då eller hur?
Det var meningen folks. Det är tråkigt att upplysa och sånt som mest ger oss dissonans och dödar mojon i CK Konsumtion-klungan.
Men se här. Även om det hade varit enklast och mest PK att fucka konsumtionshetsen och våga vägra armband för miljös skull så nöjer jag mig inte med det. Säg va man vill om att jämt och ständigt upplysa – men det är banne mig inte den mest tacksamma uppgiften, vare sig för upplysaren eller för den stackars lyssnaren. Släng inte! Återvinn! Sortera! Köp inte! Ha isär! Dra itu! Korken hit korkens kork dit! Annars jävlar! Mm etc.
Ah men lägg ner.
De flesta människor vet inte ens var man hittar miljöinformationen om elektronikprodukterna vi köper. Vilket ju inte är speciellt konstigt med tanke på hur duktiga tillverkarna är på att framhäva att grunkan är slim och slick och best-performing istället för att på ett enkelt sätt beskriva hur tinget är tillverkat, vilken miljöpåverkan den utgör och vad vi konsumenter ska göra med det när vi vill bli av med det. Och så priset. Vad är vi villiga att betala och vad har vi råd med? Ju fattigare vi är desto mindre tenderar vi att tänka på miljön när vi jagar fynd vi har råd med – sån är verkligheten.
Misfit Shine är en annan tjusig aktivitetsgrunka.
Laddningsfri dessutom, plus!
Men det finns en ljusning. Jag tror nämligen inte på att gnälla folks till miljölydnad. Kolla, det är till exempel inte så effektivt straffa folks som slänger sopor på marken i en park som saknar papperskorgar – istället för att sätta ut lite papperskorgar och ställa ut en humörhöjande gitarrkille som spelar glada jazzhitz och på så sätt få folks att själva vilja ha det fint och rent i favvoparken. Samma här. Istället för att håna dem (oss? Är galet sugen på en Misfit Shine) som köper mer eller mindre miljövådliga armbanden så kan vi naturälskare istället tänka så:
det ena leder till det andra.
Ju fler som motionerar – desto hälsosammare folks i allmänhet och desto mer människovistelse ute i naturen (armbanden syftar ju till att räkna steg och alltså gå/springa/röra sig ute). Ju fler som kommer ut i naturen – desto fler som börjar uppskatta den! Och ju fler som uppskattar den – desto fler som vill värna om den och lär sig om den. Miljöengagemanget kommer smygandes på köpet. I ett längre perspektiv kommer alltså förhoppningsvis fler goda val göras av dessa människor. Och även om miljöavtrycket är redan satt så “kompenseras” det kanske på längre sikt. Så tänker jag. Fler motionärer – fler naturälskare. Fler framtida miljövänner.
Hur tänker ni? Tror ni att dessa aktivitetsarmband är en fluga eller är de här för att stanna?
7 kommentarer
Tillverkas cubecyklar eller rapha kläder lokalt i Västerås då alltså…? Jag håller med men det är inte bara små träningsgadges som åker båt från kina för att tillfredställa våra prylbegär.
Visst är det så. Därför har jag ingenstans i inlägget sagt att miljöproblematiken enbart rör armbanden. Tvärtom pratar jag om elektronik och prylar i allmänhet – men just dessa armband är ett illustrativt exempel.
Det du beskriver gäller ju allt man köper. Alla fina appleprylar, raphakläder, kolfiberramar, solbrillor för att inte nämna alla resor vi människor företar oss, både i syfte att ha roligt och för att jobba, dvs generera mera konsumtion.
Nej, armband som mäter steg får oss inte att älska naturen mer och ger inte positiv miljöeffekt på lång sikt. Däremot kan det få en del människor att bli fysiskt aktivare och må bättre på sikt eller direkt. Men i stort är det en brutalt onödig och värdelös pryl som kommer att ligga bortglömd i byrålådorna om ett par år. Men sådana är vi människor.
Visst är det så! Precis som jag svarat Stefan är dessa armband bara ett exempel på prylar som sätter negativa miljöavtryck. Däremot kan vi liksom inte lägga oss ner och ge upp eller hur? Vi måste reflektera och göra val efter våra egna kloka huvuden.
Ang. stegmätare så håller jag med om att prylen känns väldigt tv-shop-aktig och kommer knappast att användas av seriösa motionärer under längre tid. Men jag tror ändå att den kan få fler att vistas ute i naturen och som du säger – må bättre. Och mår man bra så tenderar man att bry sig lite mer om hur andra har det. För då får man tid till sånt. Min tanke iaf :)
Alltid bra med en röst som manar till att tänka en gång extra. Om jag har förstått det rätt så är aktivitetsarmbanden fortfarande för tekniskt dåliga för att ge andvänbara data. I varje fall för någon som redan tränar och har en plan. Dvs, du kan inte lita på att armbandet säger att du har arbetat hårt och foga in det i ett träningsprogram.
Exakt, de verkar mer för förstagångenmotionärer samt prylgalningar ;) Varför mäta steg när det finns GPS, kadenssensorer, puls- och wattmätare etc. som ger mycket noggrannare hälso- och utvecklingsdata.
[…] Om årets julklapp. […]