Kattskrälle och eggbeaters, ett gulligt kombo :)
Läsarn:Jag måste fråga dig en sak ang. pedaler till cykeln. Måste man verkligen ha SPD-pedaler “klickare”? Jag prövade att cykla med såna en dag men jag höll på att cykla omkull direkt så köpte vanliga pedaler istället och satte på min racer-cykel och nu i veckan så skulle jag cykla med ett gäng här i X-stad och det var flera som påpekade och frågade varför jag har vanliga pedaler istället för klickare. Hur var det med dig när du började cykla mer seriöst använde du vanliga pedaler eller SPD-pedaler? Okej det var vad jag ville fråga. Tack för en bra och inspirerande blogg.
Alltså det är typ sjukt vanligt att man är rädd för klickisar i början av sin “cykelkarriär”. Det där gnisslet med SPD-pedaler måste vara det vanligaste gnisslet för nybörjarcyklister. Och inte är det speciellt konstigt eller larvigt tycker jag. Vi människor är ju så byggda att vi inte riktigt finner oss i ofrihet. Är man fast så vill man loss – sådan är vår natur!
Måste man verkligen ha SPD-pedaler “klickare”?
Njo, man måste inte men det finns fler fördelar än nackdelar med denna “ofrihet”. Kolla:
Fördel 1: Du får bättre rundtramp! Istället för att osäkert nöja dig med att enbart trampa ner kan du även dra upp trampan. Detta med trampteknik är en hel konst tillika vetenskap som till och med proffsen får träna på.
Fördel 2: Du sitter säkrare på cykeln. Yes, tro’t eller inte. Säg att du råkar cykla på ett hinder och cykeln hoppar upp. Sitter du löst så studsar du i värsta fall av cykeln och slår i diverse mjukdelar eller till och med vurpar. Men sitter du fast så följer du med i cykelns uppåtrörelse. Det är ju genom att man sitter fast som man kan lära sig att hoppa över hinder – till och med plötsliga sådana, som till exempel vurpad klungpolare som brett ut sig på marken framför dig (peppar peppar) – eller nåt dumt fallet träd, om man cyklar i skogen.
Fördel 3: När du väl vurpar – vilket händer förr eller senare – så tar du inte emot dig med benet om benet sitter fast. Då landar du oftast på sidan, skrapar upp dig etc. och kanske bryter nåt nyckelben eller två men risken att du bryter ditt viktigaste vapen – ditt cykelben – är lägre.
Fördel 4: Du slipper halka av trampan när du trycker på, står upp eller råkar trampa lite snett. Palla slå i snippan eller snoppen!
(Fördel 5: Du ser så hemskt mycket mer snabbt ut och cyklar alltså snabbare. Alltså inget att bry sig om, om man inte tror på placeboeffekten)
Hur var det med dig när du började cykla mer seriöst använde du vanliga pedaler eller SPD-pedaler?
Jag körde faktiskt en specialvariant då jag formligen avskydde sitta fast. Jag började alltså cykla med mtb-äggvispar eftersom jag tyckte de var minst läskiga och lättast att komma i och ur – på racer alltså. Ändock cyklade jag mina första mil utan att klicka i cykelskorna! Och så vurpade jag fett och ofta när jag väl satt fast. Kände mig som en idiot faktiskt, jag som alltid varit säker på min kroppshantering. Samtidigt så vet jag med mig att jag alltid hatat sitta fast i saker. Fixar till exempel inte riktigt halsband, lager-på-lager-vardagskläder, långa kramar, ha för lite benplats i bussen etc. Hur som. Efter ett tag lessnade jag på att ständigt vurpa och känna mig fladdrigare än första gångens vätternmotionär i kantvind. Vi snackar alltså en månads fruktlösa försök att vänja mig vid klickare. Så jag bestämde mig för att jag först ville bli säker på cykeln, manövrering, växelhantering o d innan jag verkligen gav mig hän åt klickare. Så jag klickade ur och skruvade på rediga plattrampor på racern. Och gick med i min cykelklubb. Folks stirrade, inte minst för att jag cyklade relativt snabbt för att vara total nybörjare med platta trampor. Jag sket självklart i vad folks tyckte och det tycker jag du också ska göra. Sedan (ca två månader efter min första racertur) åkte jag och Peter till Frankrike och jag bestämde mig för att klicka i, denna gång i riktiga racerpedaler. Självklart resulterade detta i ett gäng numer klassiska vurpor, bland annat en halvvägs uppför Ventoux – men väl hemma slutade klubbfolksen stirra för att jag äntligen satt fast. Det hade alltså tagit mig typ tre månader att lära mig sitta fast utan att få fullkomlig panik. Och än idag slår jag i snippan ibland när jag inte riktigt får in foten. Men det händer typ alla, även proffs.
Så, alla ni som är rädda för att sitta fast – det är helt normalt. Hellre säkra cyklister än fladdriga osäkra sådana som kör rakt ut framför bilister för att de inte vågar eller hinner klicka ur i tid, eller hur? Alltså – ta din tid. Så småningom kommer du att greja skiten. Och är det läbbigt med racerpedaler – börja med mtb-iga sådana. Bra mycket enklare att klicka in och ur. Och förresten – det är enklare att ta en fot i taget, oftast samma fot. Jag börjar till exempel alltid med höger fot. Dra dig inte för att cykla inne i stan med klickare. Det är enbart genom praktik som man får in autopiloten på såna saker. Alltså – ut och stanna vid varje korsning.
Hoppas det hjälpte lite. Om inte annat så kan jag lova att whisky eller anissprit är grymt om du vill desinficera när du ska ta ut grusbitarna ur knäet. Jag vet, för jag har testat.
Hur var det för er andra? Gick det smidigt som smör eller sket det sig gång på gång tills det funkade? Har ni några bra nybörjartips?
Minns knappt hur det var förta gångerna men i början hade jag urgamla grejer. Sånna där fina pedaler med remmar som skulle dras åt… Det var mest bara roligt att få nya “riktiga” pedaler när jag fick mina första SPD-R – även om de medförde nya vurpor.
Jag tog tjuren vid hornen direkt och klickade i SPD-SL:arna på jungfruturen för lite över två år sedan. Personligen har jag aldrig känt det där “läskiga” med att sitta fast, utan det har enbart känts säkert och rätt. Tre eller fyra SPD-vurpor hanns med första säsongen, men efter det har jag klarat mig (peppar peppar) ;-)
Jag tror jag lärde mig ganska snabbt… kommer inte riktigt ihåg. Klart det var läskigt i början, men nu tycker jag det är läskigt att inte vara iklickad istället. Det ger en annan känsla av kontroll att vara iklickad. Sen är det ju också så att iklickad blir ju hela skon mer eller mindre pedal, men urklickad märker man hur jäkla liten pedalen är, och därför blir det nervöst och läskigt :)
Och jag hoppas det var en riktigt ful whisky du använde som sårtvätt….
Ett bra tips är att minska på fjäderspänningen i pedalen så att det går lättare att klicka loss. (Den lilla in6an) ställer man den på det lösaste går det fint att få bort foten och den lossnar även vid en paniskt ryck i pedalen.
Första gången jag klickade i, var när jag lånade sambons cykelskor (bara 2 nummer för stora) och cyklade 3 mil i hans bakvatten. När vi kom till stan skulle jag bara förbi och hämta upp dottern vid kompis och jag tog sikte på en brevlåda, lyckades klicka ur ena foten och ramlade åt andra hållet. Handen i gips i fyra veckor. Andra gången var på kort motionslopp, på vägen dit klickade jag i och ur hela tiden, massor, för att vänja mig och sedan dess har jag inte ramlat någon gång.
Våga klicka i säger jag också, det är det helt klart värt!
Jag har bara testat MTB några ggr och har de senaste gångerna kört med SPD-pedaler. Det går bra, och är ju grymt mycket skönare, när det är ganska öppet och inte så svårt men när jag inte ser vad som kommer och det är massor med stenar är det skitläskigt. Har försökt utan att klicka i men klickar flera gånger i mot min vilja. Sist jag cyklade var det ordentliga backar som jag i slutet av dem insåg att jag måste ta mig upp för annars skulle jag falla rakt åt sidan.
tack för dina erfarenheter! ja det är speciellt med mtb… tycker nästan det är läskigare att cykla brant uppför än nerför! nerför kan man oftast “chasa” sig ner för ;) uppför är jag rädd att bakåtvälta, typ…
Det var ju jag som skickade detta mailet hehe! Ska säga hur det har gått sen. En lördagsmorgon bestämde jag mig för att börja cykla med SPD och det funkade hur bra som helst och har bara vurpat en gång och det var med cykelklubben när jag glömde klicka ur! Nu kan jag inte cykla utan SPD för det är sådan STOR skillnad. :-) . Tack för inlägget.
Nej men va roligt att höra Tommy! :D Så glad för din skull. Du ser – plötsligt funkar det bara man bestämt sig. Kram!
Sitter & mysläser lite så här på lunchen…
Måste bara nämna att jag har aldrig haft problem med att vara iklickad, men jag tror att det är för att jag de senaste 10 åren suttit fast på spinningcyklar & lärt mig klickandet där. Där har man ju aldrig behövt vara rädd för att gå omkull… Så när det väl gällde på en vältbar cykel utomhus var det inga konstigheter. Föredrar alla gången att vara iklickad mot att inte vara det!
Men jag gillar ju å andra sidan oftast när jag sitter fast till skillnad från stor rörelesefrihet. Älskar att åka snowboard där fötterna och benen sitter fast jmf med skidor där benen kan sticka iväg åt olika håll, ge mig hellre en trång rullstol än en som är för bred, drar alltid åt bältet lite extra hårt så jag känner trycket…
Nu längtar jag ut, vill klicka i & köra en sväng.