Ärligt talat var det inte förrän pinkpausen i skogen utanför Lillhärad (gulligaste ortsnamnet här i Västmanland?) som det slog mig – åhshit året är ju nästan slut och vi cyklar ut den. Här mosar vi fram – i moddig nysnö i cirka minus tre – för sista gången i år. Klickar i för sista gången. Klickar ur för sista gången. Svär över de snygga men jobbiga neoprenskoskydden som lägger sig över skoklossen för sista gången. Väjar för bambikillingar och enstaka lastbilar för sista gången. Dricker hett te ur termobidon, för sista gången. Nynnar på free from desire nanananananaaaa nana utan att vi vet hur den tagit sig in i våra skallar. Snackar massa strunt först för att sedan bara trampa och koncentrerat undvika slira ner i diket, för sista gången.
För sista gången –
i år.
Tack gode gud för 2015. Då får vi göra allt fast för första gången. Så himla spännande, jag är redan full av förväntan!
