Laddar snyggt med supersnacks inför distansspinningen
En ytlig bekant till mig är gravid med sitt andra barn. Den vanligaste kommentaren som kommer ur hennes mun innehåller ordet tjock. Hon ber om ursäkt för att hon är så tjock – lite skämtsamt förstås, hon är ju trots att gravid och kan inte rå för sin “tjockhet”, hon är samtidigt glad över att hon inte är lika tjock nu som hon var när hon väntade sitt första barn, hon längtar så tills barnet är fött så hon kan ha slippa vara tjock och vanliga kläder igen etc.
Min spontana önskan är att ställa mig och skrika rakt ut MEN HÅLL KÄFTEN DÅ FÖR FUCK SAKE DIN SMALA MÄNNISKA SOM VÄGER HÄLFTEN AV VAD MIN BAK VÄGER OCH VARS LILLA MAGE KAN FÖRVÄXLAS MED EN LITEN VATTENBALLONG, ATT DU INTE SKÄMS FÖR ATT VIKTHETSA NÄR HÄLFTEN AV DE SOM OMRINGAR DIG VÄGER DET TREDUBBLA AV DIN NEUROTISKT CROSSFITTADE SOLARIUMGULA KROPP
Men jag låter förstås bli och säger snällt varje gång, men N, du är ju väldigt fin! och jag menar det – hon är verkligen ursnygg som gravid
och sedan gråter jag lite inombords, för att jag tänker att fan, va sjukt vårt samhälle är, att en kvinna känner sig tvungen att be om ursäkt för sin vikt – till och med när hon är gravid! – att en icke-elitidrottande kvinna överhuvudtaget lägger sån energi på sin vikt – samt det värsta, att folket bara ler och håller med min hjärntvättade bekant och bara bekräftar den fula, negativa normen om vad som är “gångbart” och inte (Gångbart för vilka syften då förresten? Vem vinner på att folks väger si och så?)
istället för att resa sig och skrika rakt ut
MEN HÅLL KÄFTEN DÅ NI SOM SABBAR DET GÅNG PÅ GÅNG FÖR KVINNOR GENOM ATT BEKRÄFTA DEM ENBART NÄR DET KOMMER NER TILL EN ENDA JÄVLA SAK
EN ENDA JÄVLA SAK
och krama om henne och viska in i hennes öra tills hon faktiskt tror på det
sluta bry dig om tjock smal eller skev
det är samhällets bild som är skev
det är samhällets ångest som riktas åt fel håll
det är ett sätt att kontrollera, att hålla i schakt, att visa makt
skit i dem. din lycka är större än så.
du är du.