Cykelkatten

Afterbike, afterglow

hairpin

Nybadad och slapp på Tjörn

God morgon folks!

Vet ni, under veckan nere i Italien kom jag på en sak lika självklar som glädjande. Jag har sedan många år tillbaka ett sånt därt åderbråck på vänstra benet. Kolla på bilden uppe så ser ni. Uppe ovanför knäet och rätt så stort och jobbigt om man ovetandes råkar smeka där eller ens lägga handen där. Åderbråcket är inte vackert. Det är ett sånt åderbråck som gör att jag förmodligen aldrig vinner nån skönhetstävling. Cykeltävling däremot, lätt! Nån gång i alla fall. Men i alla fall, stod och glodde på det dumma åderbråcket i den italienska campeggioduschen efter någon av bergsturerna. Försökte än en gång förlika mig med åderbråcket. Petade lite, ryste till en sväng, grät (mentalt) en sväng och kom sedan på en sak, när jag förde fingret längs med den blåa venen – asså det är ju självklart! Det är inte ett tillstånd, ett åderbråck. Det är ju en serpentinväg. Rakt nerifrån knäet upp till… ehm… nevermind, det är en stolt, vacker och riktigt jobbig stigning som får vilken mont som helst att gå och kamma sig. Ska greja en närbild på bråcket nån gång så fattar ni storheten i stigningen och de sju hårnålarna.

Col de la Croix

Monte Grappa

Galibier

och Muur van Åderbråck.

P.S. Någon annan som har åderbråck och lider av det förresten? Känns som att det blivit lite värre med åren. Kanske operera bort eländet? Gör det ont? 

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.