Armvärmarbesvikelsen.

alltså vissa dagar känner jag mig som Lou Bega

nä

mer som girly girly-mannen i Sophia George-klassikern

nä

kanske mer som Beatrice Eli i Girls-låten?

Alltså dagar som igår

när jag precis fått mina nya armvärmare (jag är liksom helt sjukt nördig och perfektionist när det gäller armvärmare, det är som strumpor, det får helt enkelt inte sitta vad som helst hur som helst på mina armar)

och smekt lite dem och mina gamla nya arm screens, de från Mavic

och så drar Tony upp ur fickan min mest snyggaste, läckraste slickaste armvärmarn jag haft (Rapha, slutat säljas, sorry folks) som varit borta i över ett halvår, som gömt sig i hans ficka och som jag aldrig riktigt kommit över…

och jag ba yes! kolla på mig jag ba badar i coola armvärmare snyggast häftigast coooolast yo nu ska jag ut och visa upp mig

och så sitter jag där och känner mig alldeles lycklig och samtidigt lite skamsen över att jag är så lycklig över att jag återfått en jäkla tygbit

och så tittar jag ut och så är det typ 25+ Celsius ute och jag har ingen som helst nytta av vare sig armvärmare eller ens screens

och jag ba häpp

Glad måndag på er folks!