• Hem
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONST
  • Mer CK än hos CK
  • Hem
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONST
  • Mer CK än hos CK
Katja om kärlek

Fetischism, fulfilled

av Katja 30 juli, 2014
skrivet av Katja 30 juli, 2014

skofetisch

Hemkommen från ännu en mysig bad- och fikarunda tillsammans med mina kära vänner i Periferigruppen. Sitter och dåsar i min egen lycrasky à la pulled beef (eller snarare turkey kanske?) och orkar inte duscha… än, alltså. Tänkte dra en anekdot för er istället.

När jag var liten var jag det mindre vetande skulle kalla “pojkflicka”. Det lyssnades enbart på gubbrock (päronen hånade en om man råkade ertappas med att smyglyssna på sliskig radiopop), byggdes pilbågar, klättrades i träd, pallades sockerärtor, cyklades ståendes på pakethållare och krigandes (ofta handgripligen) med pojkarna i klassen eller på landet. Eftersom jag var barn i ett land där man inte visste att rosa var för tjejer och blått för killar (seriöst, det förstod jag först när jag började gå i skola i jämställda (?) Sverige) så klädde jag mig mest i svart och svårt och ibland i mörkblått och grönt förstås. Dessutom var jag lång, pinnsmal och på köpet kär i en lika lång, pinnsmal hårdrockspojke (mellan när jag var elva och tretton, faktiskt) så till den grad att jag ville se ut som honom. Okej…

Hursom. Jag hade förstås vissa traditionellt flickiga tendenser ändå. Jag avgudade min Barbie (eller snarare Barbies lillasyster Skipper, Barbie var för dyrt för oss och så var Skipper sötare ändå), att drömma om romantiska möten med pojkar och så en sak:

LJUDET AV KLACKSKOR MOT GOLV, SPECIELLT HÅRDA STENGOLV.

Klack klick klack

Klack Klock Klick

Så himla vuxet. Så himla traditionellt kvinnligt – så pass feminint att det nästan kändes generande!

och de flesta skor jag hade var förstås praktiska, sköna jympadojs eller lågklackade ena. Jag var ju ändå just ett barn.

Ett barn som älskade ljudet. Jag minns att jag kunde fästa metallhäftstift i skohälen för att det skulle låta när jag gick omkring.

en gång bad jag mamma att köpa klackskor till mig. Jag minns att hon kollade lite snett på mig då, typ menar du allvar eller..? men gick till slut med på det och så köpte vi ett par riktigt sötsliskiga lackskor med rosetter och pyttisklackar som lät. Himmelskt obekväma och totalt emot allt som var min stil. Men de lät.

Sedan blev jag tonåring, började tjäna egna cash och köpte mig både platta skor och skor med klackar och så blev jag ännu hästigare i längd och kände mig ömsom bekväm, ömsom lite för lång i högklackat.

Men ljudet, det älskar jag än idag.

Så ni kan ju fatta en sak – och det berättar jag som en riktigt hemlis ni får lov att hålla för er själva – denna ljudfetischism är just det som gör att mina klossar slits så fort att folks undrar om jag springer maraton i mina cykelskor. Jag älskar att gå i cykelskor. De låter. De låter när jag klickar i och när jag klickar ur och när jag slinter. De låter mot asfalt ute på landsvägen. Mot kalkstensplattorna i de små sydhavsbyarna. Mot kontorsgolvets hård laminat. Mot trätrappan uppför festvåningen. Mot stationsbetongen. Mot trägolvet i mitt vardagsrum. Mot glassplitter och mot pavén och mot gruset. De låter. Så jäkla snyggt.

nästan generande sensuellt, detta med cykelskor.

Åh, känner ni igen er ens lite? I att det låter fint, alltså?

 

9 kommentarer
0
FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

föregående inlägg
Bad löser allt, dubbelbad löser dubbelallt!
nästa inlägg
Mot Göteborg! Var finns lördagsdistans?

9 kommentarer

Elna 30 juli, 2014 - 22:43

Jag kan tycka att det ger lite pow-pow att glida in i ett konferensrum på jobbet med klackar som smäller – men eftersom jag (omedvetet) sätter ner hälarna så galet hårt när jag går brukar det låta alldeles för mycket. Folk tror att jag är arg :)

Svara
Katja 2 augusti, 2014 - 20:46

Äsch då, det får du inte bry dig om :D Kul att du också gillar klackar

Svara
Racerapport Vårgårda 29 augusti, 2014 - 11:57

[…] och lite sponsgoodies och äter så vaknar resten av huset som fylls med det välbekanta ljudet av klossar mot hårt golv. Främst nyvakna killar. Ser en tjej, hon har dock inga cykelkläder på sig. Ingen […]

Svara
Cykelkatten best of 2014. 31 december, 2014 - 20:32

[…] Fetischism, fulfilled […]

Svara
Thomas 16 januari, 2015 - 20:12

Kan säga att killarna blir grymt besvikna på mitt jobb när jag kommer in i verkstan o dom förväntar sig en snygg tjej, så kommer det en kille i lycra!!!./Thomas

Svara
Katja 17 januari, 2015 - 16:00

Äsch, de blir säkert glada igen när de ser att det är du ;)

Svara
Avgrund, silver och vårpust. 22 februari, 2015 - 18:49

[…] Är nu i efterhand glad att jag inte förverkligade min idé om att cykla till och besöka gruvan i somras. Det hade inte varit något vidare bekvämt att tippa omkring där nere iklädd cykelskorna… […]

Svara
Kejsarens trygga kläder. – Cykelkatten 5 januari, 2016 - 23:32

[…] Kraften ska in i pedalerna. Kraften ska föra en framåt. Iklädd cyklistens motsvarighet till höga klackar skiter jag högaktningsfullt i om någon […]

Svara
Två materiella nyförälskelser. – Cykelkatten 13 juli, 2016 - 11:33

[…] man också bli kär i ett par skor? Ja det kan man (även om man inte är en skruvad klossljudfetischist som en annan). I alla fall om det är ens andra någonsin par mtb-skor och att de sitter helperfa. […]

Svara

Lämna gärna en kommentar <3 Avbryt svar

Kom ihåg mina uppgifter till nästa gång tack! (OBS spars endast i webbläsaren)

CommentLuv badgeShow more posts

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Katja är en tävlings- och äventyrscyklist med lika delar helt okej elitklassplaceringar som nöjespoäng i bakfickan och i sikte. Hon är också uppdragsledare, cykelguide, frilansskribent, lat kreatör och mamma till världens gulligaste treåring.

 

Katja älskar sin Ivar, att äventyra genom livet med storögd tillförsikt, att cykla fort och njutbart på landsväg, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik.

 

Sedan starten 2012 är CYKELKATTEN.CC en omtyckt och stilbildande skattkista full av kunskap och inspiration för alla som vill upptäcka och utveckla sin inre cyklist och hjälte.

 

Tack för att du läser och delar min passion. Maila dina tankar till cykelkatten@gmail.com – jag svarar alla privatpersoner och seriösa företag.

Bloggarkivet

Kategorier

Stolt kreatör av CXSM2021

CK på Insta

Bon courage! Puss, Katja

Voilà, liknande inlägg:x

Out of the Blue

4 november, 2019

Fuck snällelakheten forever

13 september, 2019

Om jag inte hade cyklat (något...

21 december, 2018