Cykelkatten Posts

Jag och Ivar är strandade i Enköping. Staden där gymmet heter ”Enköpings styrketräningsförening”, skoaffärerna ”Skor för fötter” (no shit!) och ”Skoaugust”, klädaffären ”Fridolfs herrmode” och det kryllar av små och större kyrkor, församlingshem och andra diverse fromma lokaler. Okristliga som vi är hänger vi dock inte i någon kyrklig lokal utan på tågstationen. Tyvärr har någon blivit påkörd någonstans i Vårgårda så det är stora förseningar på Stockholm-Göteborg-sträckan. Lite knövvligt men för oss ingen fara. Fast det var inte det inlägget skulle handla om…

hit åkte vi med buss. Bussen tar lång tid på sig och passerar en del vägsnuttar och vägskäl jag känner igen så väl från cykelturerna.

Här kom jag precis ikapp utbrytningen under en av VCK Snabbs brutala intervallpass.

Här var oljegruset utlagt i all sin vidrighet just när jag Anna och en till skulle köra ett fint glidarpass.

Här hade jag blitt av med en eker.

Och här blev jag avhängd som så många gånger förr, typiskt mig att vara för het i början.

Här stannade vi till och åt energikakor på vägen hem från vår första, spännande stockhomsdistans ”Tour de Chat”.

Här blev jag utskälld för att inte hålla linjen.

Här kom sommarregnet och sköljde över våra utmattade svettiga kroppar, åh så tacksamt.

Här fick jag eargasm och snittade kanske max under den rundan, för bra låt alltså!

Här brukar jag dra mina tjejdrills i diket. 

Här mötte vi upp några från det härliga Ride of Hope-gänget vi körde med det året. 

Här låg den där godisaffären som skröt om att vara störst (har ni tänkt på att typ alla godisaffärer gör det?) men som idag gapar tomt för E18 dragits om.

Här går den nya cykelbanan in till Enköping som vi ändå aldrig tar eftersom den är så oklungvänlig.

Och här startade E18-tempot – ett rätt ballt VCK-arr där vi fick köra exklusivt tempo på den då ännu avstängda nya E18-biten…

Och här är klassikercyklistfiket Drott mums mums 

Så många cykelminnen på en så kort – cirka tre mil – sträcka. Överlag finns det nog ingen grupp som har så många geografiskt bundna minnen som cyklisterna. Ett cyklistminne per vägsnutt…

Nu kommer tåget hem. Puss och glad Friday rideday på er.

Cykel

Yo Hoppetuss mammas lilla beeebis!

Igår kände jag mig tillräckligt kry för att göra det jag hade tänkt göra sedan din månadsfödelsedag den fjortonde häromveckan:

nämligen ta dig dit där du hade bestämt dig för att påbörja färden ut ur ditt lilla bo inne i mig för tre+ månader sedan

för att skriva klart det tredje grattisbrevet i sin rätta miljö 🌚

Så jag lastade in dig, lilltraktorn och mig på landsbygdsbuss nummer 511

och en halvtimme senare var vi framme i Hallstahammar!

Bruksorten med de radikala papperskorgarna

en cykelglad rondell

och självklart bästa Stenströms där jag direkt passade på att beställa en reservdel till crossen och råkade kära ner mig i en MTB på köpet. Ja, din mamma är konstaterat hopplös men det kommer du också att bli ska du se. Kanske inte just i cykel utan i något annat… vem vet?

Medan du sov så gott som det anstår en tremånaders bebis rullade jag din vagn över krökta kanalbroar

genom en hungrig valmage

förbi vita små slott till moderna grosshandlarvillor

och genom den gängliga björkparken.

Med snön rakt i ansiktet kunde jag ändå urskilja meddelandet på skylten. Vi var nästan framme.

Och lagom till det började skymma så äntrade vi äntligen

Åsby Hem & Trädgård!

Vi rullade in i den särskilda toalettbyggnaden och jag log åt minnet av hur jag aldrig så yr klev ut därifrån till Frida som väntade utanför och skräckslagen (föda barn är lite läskigt innan man har gjort det en gång) väste fram att det börjat hända saker så jag måste ringa lasarettets förlossningsavdelning nuuu

Men du mitt kära sovande nappdjur kunde inte bry dig mindre åt sådana vuxenminnen så jag mindes klart, pinkade klart och rullade in oss rakt in i djungeln.

Hej exotiskt djur!

Afton gammaldags sötma!

Tjenare tuttvasobjekt och prästkragesnippobjekt!

Förbi all den härliga kitschinredningen

rakt in i målfållan.

För du förstår Hoppetuss, din mamma hann ju aldrig dricka något kaffe den där torsdagen den tolfte oktober för jag och Frida fick raskt (fast med tre bakelser i en påse förstås, det finns ju faktiskt gränser för hur raskt saker och ting får ske) bila hem till Västerås och den något nervöse pappan din som hade fått skynda hem från jobbet.

Så jag drack klart mitt efterlängtade kaffe, du snuttade klart din favvotutte och sedan drog jag ner vagnsufletten och vi gled runt i djungeln och du tittade storögt omkring på alla färger, lampor och alla andra de fascinerande tingen som stod och hängde framme.

Utanför började snöstormen tillta. Ven och yrde gjorde den, och det var dags att skynda ut.

Det hade varit för riskabelt att ta bussen hem så jag bestämde mig för det finaste kollektiva färdmedlet vi vet i vår familj –

tåget.

Fast denna Cajsa Varg skulle åt andra hållet typ Fagersta och vidare.

Vårt tåg var cirka trettio minuter sent men det gjorde inget

för du sussade så sött i vagnen medan jag levde i ett stycke filmisk vintersaga. En pappa kom förbi med sin lilla dotter som tittade in hos dig och tjöt förtjust Bäääbis! 

De väntade otåligt på att mamman skulle anlända med tåget.

Äntligen på! Varmt och torrt på bergslagståget. Sakta tinades mamma upp.

Och en kvart senare var vi framme i din hemstad, glada vinter-Västerås.

Och grattis-brevet? Det har du precis läst. Vårt lilla sagobesök är presenten till oss båda 💫⭐️

Jag älskar dig.

Din mamma Katja 

De första två grattis-på-månadsdagen-breven finns att läsa här respektive här.

Hoppetuss

Tack till min bästa cykelanalytiker coach Tony för idén till inlägget. & till Anna som är mitt bästa postäventyrsdeppo och  preäventyrspeppo.

Hej hej.

Någon som känner igen sig i följande?

Man har då cyklat eller tränat något annat endorfinigt. Ett kort effektivt solopass på trainern, en hel helg med gamla eller nya cykelkamrater eller en månads touring ute i Europa. Spelar egentligen inte roll vad man har gjort i den aktiva vägen för påföljden är ungefär samma:

Först glädjen och euforin över det man precis har gjort, en kropp full av endorfiner och andra feelgoodämnen bara kemister har koll på och den där känslan av att kunna leva på passet eller äventyret ett bra tag. Man är mör. Man är skön. Man är snygg och man är cyklig. Man är sitt bästa jag och man rider på vågen där man nöjt betraktar sina aldrig så vackra konditionsvader i belöningssoffan.

Men så händer någonting i kroppen. Förr eller senare töms den på de där feelgoodhormonerna. Den färgglada euforin byts ut mot en känsla av lätt tomhet. Så småningom blir man mindre mör och skön utan snarare mör och skör. Liksom meningslös, trots att livet sprudlar. Och nu då, tänker man, vad gör jag nu då?

Det finns olika namn för fenomenet beroende på skalan av det man just tränat och eller upplevt. Postäventyrsdepression. Postraceblues. Endorfincomedown. Oavsett vad man kallar tillståndet så är ”symtomen” ungefär lika fast upplevs förstås som mer eller mindre jobbiga. En rejäl postäventyrsdepression efter en hel vecka cykelglädje ihop med härliga kamrater är inte otippat bra drygare än en kortiscomedown efter en het intervallsession inomhus.

Alla kort von JSWG

Nu till problemlösningen. Hur rider man bäst ut den där bluesiga sidan av comedownen och omvandlar den till något positivt istället för att deppa ihop totalt innan man sitter på planen/trainern/cykeln nästa gång?

⏺ Det kan vara klokt att inse att tomheten inte är en fristående känsla utan något kopplat till passet – som inte slutar bara för att man tryckt på stoppknappen på sportklockan. Precis som återhämtningen och vilan är bluesen en del av helheten och alltså något normalt. Vila i tanken. Inget trist eller konstigt har hänt – glädjen finns kvar där! – mem du har helt enkelt tömt dina kemiska depåer.

▶️ Allt eftersom euforin klingar av inträder en lugnare, mer sansad fas. Det är nu det är smart att reflektera och ta lärdom av det gångna och kanske fylla i den där (mentala eller fysiska) träningsdagboken om man för en. Vad blev bra? Vad blev mindre bra? Varför gick det som det gick? Och vad kan jag göra bättre till nästa gång? Tillåt dig att vara ”nykter” – det är nu, mellan passen eller äventyren som du är ditt ärligaste jag.

↗️ Efter man är klar med reflektionen kan det vara skönt att bryta den tråkiga tomhetskänslan med att göra något roligt – som inte har med träning att göra. Det kan vara allt från att hänge sig åt familjen eller vännerna till att ägna sig åt sina andra intressen. Passa på och ta hand om det övriga livet så inser du snart att tomhetskänslan är förbi.

⬆️ Dags att börja peppa för nästa pass eller nästa äventyr eller hur? Nu är man ”nollställd” och inte längre bluesig och det börjar åter dra i cykelnerven. Endorfinkicken är nära – ha så skoj och cykla snyggt!

Cykel

I förrförrgår, i förrgår…

Jag vill blogga. Tänk att blogga från datorn någon gång så man kan åter göra roliga collage, sjyssta tipsgrejer med länkar till häftiga cykelartiklar och sådant. Jag borde blogga. Jag borde redigera podden. Jag hinner inte blogga…

Igår. Circle K-macken i Strängnäs, ca klockan 17.30

Heh, har länge tänkt – när är det min tur att bli en förkyld småbarnsförälder med allt-vad-det-innebär? Det tog hela (bara?) tre månader. Idag på Ivars tremånaders dag så vaknade jag precis sådär vintrigt slaskförkyld som man kan bli när man sover för lite och hänger för mycket på öppna förskolor och på stan med andra morsor, typ (läs: ändå värt). Förkylningen föregicks dessutom av två längre och oväntade panikångestsessioner varav veckans första, den i fredags, kändes mer som ett hjärtattack så jag var på väg att ringa 112 men tack och lov så ebbade den ut efter en halvtimma eller så och då hade Jonas hunnit komma hem. Satans panikångest att fortsätta överrumpla då och då. Nåväl, en är van och beredd men det är ändå otäckt varje gång det sker. Samma kväll kom Nadja och hennes lilla grabb Levi på besök och avlastning så livet blev lite lättsammare och fnittrigare ett helt dygn. Och Jonas fick äntligen cykla av sig ordentligt på isiga vägar – hade så gott som tvingat honom att hoppa på Köping-tjugomilaren med CK Distans. Snacka om trött man idag…

…som förresten är just nu ute i den sörmländska kylan och picklar in ett reservhjul i våran Saab. Eftersom jag är sjuk så fick vi för oss att utforska lite nya småvägar (framtida cykelvägar!) sör om Eskilstuna idag. Det började så fint – med fika för oss och bilamning på fina naturparkeringar för Ivar. Strängnäs skulle bli ett kort mellanstopp… men häpp. då punkade vi. För andra gången i rad denna veckan! Blä. Gamla fälgar eller något.

Så nu hänger jag och Tuss på macken och väntar på att det där reservhjulet är på plats. Tjuvläser tidningar gör vi också. Och smågnäller. Den lilla för att han är liten och den stora för att hon är sjuk och trött och vill hem.

Men vägarna hit, alltså! Sörmland är sannerligen cykeltastic. Lyllos er som får köra årets Basemile, lyllos Eskilstuna och alla dina tre cykelklubbar…

Nu verkar bilen redo att rulla hem i max 80 km/h.

Levernet alltså. Vi hörs.

Idag typ nu alltså cirka 13-snåret

Sjukstuga här hemma! Snornäsan är maffigare än Stefan Löfvens, jag drunknar i mitt eget snor och Hoppis är nyvaccinerad, medtagen och mycket, mycket liten och ynklig. Ligger i min famn och blänger på mig vattnigt med sin pappas ögon. Stackars bebis.

Och stackars mig. Hade ju tänkt att köra ett par-tre kvalitetspass på Monarken denna veckan. Men det är bara att glömma i alla fall fram till slutet av veckan… men i helgen då jävlar blir det utecykling så sant som jag åkt på mjölkstockning två gånger redan!

*hoppas på is och snö*

**hoppas slippa mjölkstockning**

Idag ett blöjbyte senare

Kom på en sak. Visste ni förresten att det är per svensk lag (!) förbjudet att inte hålla i cykelstyret med minst en hand? Blev upplyst om det häromdagen. Kolla här: ”2 § Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret” minsann. Fett bisarrt och seriöst ofta snutisen stoppat någon för det? Alltså man fattar ju att det inte är lämpligt att lookmumnohandsa på en moppe men på en cykel? Dags att uppdatera lagen herr Löfven.

Med vänlig hälsning din mednosing Katja

Livsstil

⭐️ ta av händerna från styret? Måste jag? undrar då många. Nä, det finns förstås inga måsten. Men det underlättar mycket att kunna släppa händerna. Man kan till exempel ta på sig västen, knäppa fina kort, äta lite mer ordentligt eller varför inte sträcka på ryggen och armarna lite skönt. Det är inget direkt nybörjarråd även om många klarar av ”tricket” redan i början. Men börja lite smått på en lugn jämnbelagd väg så kommer du att så småningom våga mer och mer även på vägar med sämre beläggning.

(glädje: balansträning, ger större frihet direkt på cykeln, sjysst cykeltrick att impa på kompisar med)

⭐️ ställa dig på startlinjen till en cykeltävling? – och ge fan i att bryta förrän de plockar av dig från banan – även om du ser ut att komma sist. Det sprids av vissa ett envist rykte att tävla skulle vara motsatsen till att ha kul – ah men sluta tävla i att sprida den orättvisa bilden och bestämma åt andra vad som är kul säger jag då till dessa. Speciellt inom CX och MTB är tävling på lägre nivåer minst lika skitigt och kul som på högre nivåer. Placeringar? Eh, vem kommer ihåg vem som kom hur? Inte jag då, men jag kommer ihåg gemenskapen och skratten efter målgång.

(glädje: träna på att tackla nervositet, bli starkare, träffa nya vänner, dricka gott kaffe)

⭐️ ställa dig på startlinjen till ett naturskönt motionslopp? – spana in Motionskalendern för ett lopp nära dig – och genomföra det utan någon som helst klunghets eller tidsjakt utan enbart för njutningens och depåhängets skull

(glädje: träna på att leva/cykla i nuet, vila ifrån prestationskravet som motionsloppens tidsjakt innebär för många cyklister)

⭐️ testa en annan cykelgren? och gärna den du absolut aldrig velat testa innan. Låna eller hyr cykel och off you go! Och skit i om cykeln är lite för liten eller lite för stor. Du kommer inte att notera sådana petitesser i början.

(glädje: testa liiite nya muskelgrupper, annorlunda tänk på cykel, avbrott i rutinen)

⭐️ ta en annan väg än den brukliga? till eller från jobbet. Även om den blir längre och ”krångligare”.

(glädje: omväxling förnöjer – mer än vad man tror! Att avvika från invanda spår även fysiskt kan bjuda på nya perspektiv även psykiskt)

⭐️ cykelträna utan cykeldator en dag? Jo, jag vet att det är hemskt skrämmande (tricket är att ha datorn i fickan så att statsen rullar på ändå fast man själv inte ser något under tiden man cyklar). Använd istället omgivningen t ex skyltarna, träden, gula bilarna som intervallredskap om du ändå vill pressa dig lite.

(glädje: träna på att vara i nuet, njuta av naturen, skärmvila)

⭐️ ta en ordentlig vilodag utan null träning? Näää, inte ens fuska med en milslång promenad. Bara vila. Ligga i soffan och glo på serier. Tindra med göteborgare. Lägga pussel med barnen. Passa på att träffa de där icke-cyklande vännerna man nästan glömt vad de heter. Många är vilodagsaktiviteterna – det gäller bara att våga ta sig tid att vila från träningen. Varför? För att det är a) bra för kroppen att verkligen vila ordentligt då och då och b) bra för ens övriga liv att kanske lämna cykelträsket då och då.

(glädje: att man faktiskt inte tappar som cyklist men vinner mycket som människa efter en sådan dag!)

⭐️ gå upp tiiidigt på morgonen och träna? Jo jag vet att det är svårt – jag hatar att göra annat än att sova tidiga morgnar och kommer aldrig bli den morgonpigga typen – men jag vet också att när jag väl pallat upp mig och tränar så är det hur fint som helst med soluppgången, den fräscha luften och den gudomliga frukosten efteråt. Är det motigt att träna ensam – leta på någon grupp morgonpigga som drar med dig.

(glädje: frukosten efteråt. Fast okej, det är förstås djävulskt skönt att ha tränat av sig redan före arbetsdagens början)

⭐️ träna mer gymstyrka? – hur tråkigt det än känns för oss konditionsfreaksen! Varför då? Jo. Vågar du köra gymstyrka ett gäng gånger så märker du effekterna även på cykeln. Du får mer push, mer kraft och mindre ”rygghäng”, helt enkelt. Gym är som sagt en rätt tråkig institution och man blir lätt vilse bland alla maskiner. Var ska jag börja? Vilka övningar utom benpressen hjälper en cyklist som jag? Hitta då ett upplägg – varför inte denna moderna klassiker som hjälpt många att bli starkare och stadigare och tycka att gymma är kul.

(glädje: bevisade fördelar i sadeln – och ett gäng nya skojiga termer som ”beast mode” och ”skivstångstampong” i träningsbagaget)

⭐️ cykla som ett barn? Huh? Med Libero istället för padding? Nädå! Men däremot med ett nyfiket glatt barns inställning till det hela. Testa lattja på cykeln. Kör du racer? Ta grusvägen hem från klungträningen. Gena över ett gräsparti. Kör du MTB? Lägg dig bakom en stram landsvägsklunga och trampa med en kilometer. Ute på en öde väg? Sjung på någon grym låt för fulla muggar. Stanna till vid ett café och köp två semlor istället för en. Ät upp båda med gott samvete. Fundera inte så himla mycket. Det kan man göra en annan dag!

(glädje: Ohämmad!)

⭐️ erkänna att du inte bara ”duger som du är” – utan att du faktiskt är mer än så? Vi människor är lika på många sätt men olika på fler. Strunt för en kort stund i dina svagheter, de funderar du på så ofta ändå. Gräv istället fram det goda och det braiga. Känn en stolthet över vad just du kan. Även om det är något pyttelitet som ingen annan utan bara du kan notera. Försök att bära med dig den känslan och ta fram den vid tillfällen då självkänslan sviker vilket den gör hos alla ibland. Så blir det lättare att hantera motvinden och enklare att omfamna medvinden.

Puss och visst vågar du? 

Cykel Lida med stil