Hej folks! Jag har som ni kanske märkt semester. Hittills har den varit i mitt tycker rätt händelserik vilket är fint ty jag är en sådan som vilar bäst inne i äventyret.

Vi tjuvstartade ju semestern lite med att åka till Norrköping, köra kortbane-SM, poolhänga där vi bodde och campa naturskönt

Sedan så har jag

varit till Stockholm och firat min mamma som fyllt år

kört hopplöst krångliga backintervaller på Lidingö och hälsat på elfvikdjuren – krångliga intervaller ty det var innan mitt nya växelöra hunnit komma

varit med och lett och njutit av den roliga och softa Rapha Womens 100-riden arrat av Camilla och café Le Mond

och kört med bland annat dessa sötton

Ett foto publicerat av Jonas W (@jswg)

hela tiden hejat på min baby som kört Sverigetempot i kalla Norrland

och kommit på idén att till nästa gång det är Sverigetempo dra ihop ett litet starkt randotjejstall som vill göra grejen ihop – mer om det kommer!

sen dragit till världens bästa Frida i Sandviken och klättrat myggberg, gosat katt och ätit gott

Ett foto publicerat av Jonas W (@jswg)

och skulle egentligen vara där till typ idag men så fick jag sätta mig i passaten och köra upp till Östersund – by genom by genom by – ty babyn hade stressat för mycket och blivit krasslig och bestämt sig för att hundra mil på tre dagar fick räcka för i år. Jag är så sjukt impad och de verkar bli ett starkt team till nästa gång!

Så nu har vi varit hemma och vilat upp oss lite. Jag har passat på och rastat crossisen. Men nu kommer jag inte crossa på ett tag ty ikväll byter vi passaten mot en Ford Transit och åker ner mot det jag gillar bäst

och ni vet ju vad det är

– EUROPA OCH BERGEN!

Vi har liksom inte planerat järnet här men tanken är att blåsa på till södra Tyskland och sedan ta sig in i Österrike, campa och cykla höjdmeter där, sedan åka lite till och cykla någon höjdmeter extra någonstans fint, sedan avsluta med Stelvio-passet. Men inget är hugget i sten; det får bli semesterledigt och vi stannar där vi känner för det är tanken. Hemma blir vi om ett par veckor.

Så, vad gör vi med er under tiden jag rör om bland kontinentalplattorna?

Jag avger inga blogglöften – kanske kommer det något inlägg, kanske inte, tänker satsa på vila, läsa, rita – utan tänker för en gångs skull använda Instagram (speciellt nu när det även finns till iPad) som ett kommunikationsmedel. Så får bloggisen sig en liten välförtjänt paus och vi drar igång allvaret igen när jag är tillbaka hemma. Deal? Cykelkatten heter jag förstås på insta. Puss och ha en underbar sommar så länge.

 Tonight, me and my boyfriend are heading South for some Europe adventures. We plan both to ride and to rest just as much as we please. We’re back home in about two weeks – until then, you’re more than welcome to follow my adventures at my Instagram account cykelkatten

Katja's out in the big world

28149012245_d4aa82d530_o

Hej. Skulle skriva ett glatt mina semesterplaner-inlägg men fixar inte skriva något glatt idag. Sitter och gråter med mitt älskade Frankrike samtidigt som jag skruvar på klossarna på mina nya mtb-dojs. Igår pussade jag min Sverigetempo-randonnör hejdå vid Uppsalas tågstation efter en oväntad kväll med fiolspel, bakelser och promenix. Körde hem i mörkret, tråkigt i kroppen, men också varmt bakom det vänstra bröstet och i magen, för jag tror på ödet, på äventyret och på framtiden.

Så nåddes av Nice-nyheten hemma. Hopplöst jävla läge, inga helvetesplågor är onda nog mot den som gör så mot oskyldiga människor. Nu ska jag fortsätta gråta i skogen, sedan blir det att packa civila och cykelkläder inför stockholmshelgen då jag ska hänga med födelsedagsbarnet mamma och med Camilla och Women’s 100-gänget på söndag (här är rutten om ni vill heja på oss) innan jag far mot Gästrikland och världens bästa Frida på söndag.

Åh, låt oss stå upp för freden och inte släppa igenom en enda mörkaste jävla kraft, ens inuti oss själva, för då är vi körd hela bunten.

Puss.

Love

fizik rapha apidura

(pls ursäkta för mobilkvalitén men det är för att bilderna ju är tagna med mobilen.
Sålde min canonsak för ett gäng veckor sedan då ännu en gång ledsnat på Canon
och har inte skaffat mig en ny kvalitetskamera än ty sommarfattig)

Kan man bli kär i en – skrietemoji på den – sadelväska? Ja! För att det förstås inte är vilken sadelväska som helst (enda sadelväskan jag någonsin haft är låneväskan på Mallis och den ”råkade” jag tappa bort redan första dagen typ hehe). Nä det är ju en randonnébakomsadelväska ur Raphas och Apiduras samarbetskollektion. Jag är ju som ni vet en uttalad väskhater och gillar att resa och cykla så lätt och avskalat som det bara går. Hellre överfyllda tröjfickor än saker som dinglar ner från cykeln och förpestar estetiken och aerodynamiken. Men jag gillar att cykla långt och om valet står mellan att ryggsvettas pga. rygga och ha en någorlunda värdig sadelväska – ja då väljer jag ändå sadelväskan. Den här är trots sin ringa storlek tillräckligt rymlig för ett par lättare skor, ett klädesombyte och så lite verktygs- och hygienpryttlar. Finns lite snörisar och grejs att fästa ytterligare plagg och lampor på. Dyr satan var den också. Men jag rättfärdigar köpet med att det faktiskt är första och förhoppningsvis enda sadelväskan jag tjackar någonsin.

Kan man också bli kär i ett par skor? Ja det kan man (även om man inte är en skruvad klossljudfetischist som en annan). I alla fall om det är ens andra någonsin par mtb-skor och att de sitter helperfa. När jag för tre år sedan köpte en begagnad mtb för att vinterträna – innan jag torska dit på cross alltså – skaffade jag mig ett par simplast ever mtb-skor, något för stora dessutom, för att ha något att stoppa tjocksockarna i. Det blev som det ofta blir – jag har både tränat och tävlat i dessa tjocksockeskorna sedan dess. Gissa vad som hände varje gång de fastnade i krossleran. Tur i oturen så glömde jag eländen i en av Dalsland Runts packbilar nu här. Har varit mtb-skolös sedan dess men inte brytt mig avsevärt ty tränat enbart landsväg alternativt härjt runt på grus på racer. Men nu så, nu tog jag tag i saken! Måste tacka lagets samarbetspartner Fizik – snyggare dojs får man leta efter. För er som vill sno min stil så är det herrmodellen M5B Uomo som är skon. Svart för att svart ska det vara, rött för att matcha min röda Ridley. Boaspännet gör att de sitter bra även på mina smala fötter. Nu jäklar ska det crosstränas som aldrig förr – ty cross is coming <3

Nu checkar CK Kommers ut för lunch puss.

Suffer in style

Hej! Blogg i all ära men Instagram är också skoj för omedelbar visuell cykelrelaterad tillfredsställelse (skumt det låter men ni fattar!). Jag följer cirka 300 instakonton varav majoriteten är cykelrelaterade och resten mina polers. Men det går ju liksom inte att tipsa på alla konton eller hur? Tänkte bara dra ett urval här – flitiga konton, snygga konton, konton som leder vidare samt konton som jag gillar bara för att typ. Voilà – här är ett litet men trevligt cykelinstaurval:

Skärmklipp

CK Valhall är klubben jag tävlar för! Eftersom CK Valhall är en uttalad tävlingsklubb så är de flesta av klubbens instakort tagna under antingen race eller träningsläger. Se upp för ett högt antal pallplatser!

(btw, för mer blåvitt så är det #ckvalhall #ckvalhalldamelit och#ckvalhallelit som gäller)

tovelangseth

Och när vi ändå är inne på CK Valhall så är min lagkamrat Toves insta följningsvärd. Vardags- och träningsrapportering med en rock’n’roll- och devonrextwist.

dvnder

Dalsland Runt-pappas Johans konto är ögongodis för alla oss som är såld på sportgrus och backar och finfoto förstås. Håll utkik i kommentarsfältet – många fricyklister där med!

(btw, spana in väderskillnaden – #dalslandrunt16 och #dalslandrunt15!)

franceantarctique

Från skogen till rivieran. Julia Faveros konto är ögongodis. En vill liksom sälja allt och flytta till soligare breddgrader på momangen så fort man surfar in på Julias konto. Om det beror på den perfekta cykeltjejflätan, den ständigt torra asfalten eller pastellskalan vet jag inte.

3therese

En annan som också är ”där nere i bergen” och hänger just nu är Thérèse som också kör för Valhall! Jag lärde känna Thérèse under Basemile Snowdown-riden vi gjorde i vintras och härligare person får man leta efter. Jag ser fram emot att Thérèse kommer hem från sina Rapha RCC-jobbäventyr och crossar med oss här uppe i Norden istället.

(btw, ni glömmer väl inte att joina min svincoola (hehe) Vintercyklisterna-grupp på Facebook? #wintercycling #vintercykling #vintercyklisterna)

adamkrabbe

En annan äventyrare är rando-Adam. Förutom att heta Krabbe i efternamn (alltså hur cykligt yo) så är Adam en randonnör från ovan. Tillsammans med Max (och ibland även Hagen) kör Adam cirka hur långt och hur stabilt som helst och trots att man vet att de alltid kommer fram och gör det snyggt så är det lika spännande i alla fall att spana in kontot och undra – kommer de att fixa den här XX-milaren? I sommar gör Adam Transcontinental Race och det ska bli superspännande att följa den resan ty jag vill göra den själv någon dag.

(btw, hashisar för er som gillar långdistanscykling: #rando #randonneur #brevet)

bandofclimbers

Och på tal om resor så är det typ nästan bara stigningar och fina vägar som läggs upp av Band of climbers-kontot. Det är utslitet att säga så, men #cykelporr är nog enda rätta namnet.

ingrid

Ingrids blogg har jag följt ett bra tag, utan att känna henne. Gillar sättet på vilket Ingrid berättar om sina äventyr, sin cykling, sina races. Nu är Ingrid tillbaka i Stockholm efter att ha bott och tränat i Schweiz och kör för CK Stockholm. Nog för att de är våra konkurrenter… men så roligt med många i damklungan ju! Nu är Ingrid (också, känns som att hela cykelvärlden är det typ?) nere i de franska bergen och tränar och jag trånar lite. Här är instalänken.

saraolsson

Urgrymma Sara Olsson som till vardags kör för Inpa Bianchi är min GP-idol nr ett – alla som gillar GP borde gilla och följa Sara punkt slut. Race race race!

velonode

Emils ursnygga Velonode-projekt har förstås ett eget konto. Alltid aktuellt, alltid snyggt, ofta reko. Och blir liksom inte sämre av att jag då och då råkar skriva lite texter på hemsidan.

jswg

Finast av alla är förstås mitt underbara ❥ Jonas Wikings konto. Helt ärligt och opartiskt (och det tyckte jag långt innan vi blev ihop!) så kan jag ingen bättre fotograf än Jonas. Tyvärr gör inte insta alltid bilderna rättvisa – och så är instakontot mest inriktat på randolivet – men Jonas kort finns bland annat på flickr samt på de olika väl utvalda platser på internets. Och på min ödmjuka blogg förstås.

cykelkatten instagram

Och så kattskrällets instakonto. Inte särskilt flitigt uppdaterat men kan nog ge en och en annan från bloggen-skild inblick i mitt liv ibland. Cykelrelaterad inblick, förstås. Andra cykelbloggare om instagrammar är Johan (#roadcycling och #cx) Helena (#mtb), Anna (#cx och blandat), Elna (#mtb), Erik (#mtb) med flera grymma riders.

Har ni några instafavoriter? Tipsa mig! Puss.

Cykel Lifestyle

DSCF0921

Med Jonas dator – hade
glömt att ladda min Garmin!

(plockar seriösitetspoäng här känner jag)

Jo vad ska jag säga. Skitförbannad på mig själv, det är vad jag är. En hemsk slarver, där har ni mig. Gearsen var ju liksom aldrig OK efter Hässlö-kraschen. Inga justeringar i hela världen (inte ens av bäste Bianchi-Thomas) kan liksom ta bort problemet med det böjda växelörat och påföljderna. Jag borde stått på mig och fixat ett nytt växelöra, jag borde lagt mer energi på att fixa min cykel, kanske bytt ut hela växeln bak rentav, är ju gammalt och taskigt. Men ibland orkar jag inte rodda med allt. Och jo, det är ingen himla ursäkt. Ska man tävla så får man hålla sin hoj i toppform, så är det bara. Men den hade ju funkat OK och jag är liksom så oldschool av mig att jag tänker att äsch, det är ändå benen det sitter i, nån krånglande växel hit, nån dit, vad gör det? Men grejen är den att det kanske sitter i enbart benen om man heter Sara Mustonen och är en-två minuter snabbare än de övriga elitgirlsen. Hade jag varit snabbare än Sara Mustonen hade min lucka – som jag fått efter att växlingen fastnat, hoppat, frihjulat och fan och hans moster fram ca en tredjedel av banan vilket gjorde att jag i princip trampade luft fram till hårnålen och motvindsrakan därpå – ja, hade jag varit snabbare än Sara Mustonen så jag hade kunnat hållit undan henne och lugnt ätit in mig i bakklungan efter den cirka tjugominuterslånga jakten. Men självklart var jag mycket långsammare än Sara Mustonen. Så efter de där tjugo jaktminuterna så kom Sara Mustonen för nära bakifrån och jag, och så småningom fler, plockades av banan.

Häpp det var det SM. Men vet ni, banan var sjukt skoj! Min teknik var ändå rätt skaplig – och bättre för varje varv – jag hade inte längre någon postkraschial ångest och det var så fint så fint! Hoppas få tävla mitt i Norrköping någon gång igen. Vilket otroligt välarrat-SM, ja hela SM-veckan verkar ju en kanontillställning.

Vad tror ni jag gör efter SM då?

Lägger mig ner och gråter?

Nä hörni.

Jag och Jonas drar en kafferepa och en lunchis på stan, sedan drar vi ut på lite grusrage (på samma cykel, hehe, orka bry sig om hur växlarna funkar när man kör grus… fan där är vi igen!) och så punkar jag big time genomslag mitt ute på någon golfbana vid Göta Kanal och så är pitstoppen kvar hemma i Västerås.

Fail på fail!

Tävla i SM på en kraschad hoj – punka den kraschade hojens svindyra tubhjul på Göta Kanal-grus samma dag. Vilken jäkla tur att jag inte försöker vara någon förebild.

Fast om vi nu ska vara seriösa – självklart är det ju så att jag försöker hålla mina cyklar hela och fina hela tiden. Men jag har så himla mycket att fixa hela tiden, och allting kostar, och allting tar tid, och ibland… ibland orkar jag bara inte. Jag vet att jag har underbara vänner som ställer upp och hjälper till, jag vet att jag har råd bara jag spar in på någonting annat (vilket jag i och för sig gör hela tiden redan men får väl spara in ännu mer), ja det finns egentligen inga ursäkter.

Men jag är bra på att träna, på att racea och på att lära mig av mina misstag. Alltid något. Även om jag kanske ändå ska bemöda mig att byta hjul om jag ämnar cykla grus. Att vara fricyklist är härligt men blir lite väl kostsamt om man inte ser upp.

På tal om grus – ikväll ska jag (om allt klaffar och de passar etc.) hämta mig ett par finfina Fizik-mtb-skor så jag kan äntligen köra cross på cross igen. Och skicka efter ett nytt växelöra så att landsvägscykeln hinner bli fixad innan vi drar ner till kontinenten. Puss!

…och ROSE får allt bli snabbare på att svara,
försökte via mail skicka efter ett nytt växelöra den 13 juni
och fortfarande inget svar :(

CK Valhall Dam Elit Cykel-SM 2016 Katja happens to race