• Cykelcross,  Katja kör landsväg,  Träna med barn

    Söndagens kalasäventyr på väg, ås och fik

    Hej måndag.

    Eller nä hejdå måndag. Skitmåndag! Gillar ju egentligen måndagar. De är som hösten. Nystartarnas tid liksom. Men inte dagens måndag. Och så sömnlösheten och en åter (åter, åter, f-f-f-föris alltså) feberprickig Plutt på det.

    Känns med andra ord mer rimligt att mest flyta med i nuet, massera sittbenen och tänka tillbaka på gårdagen istället.

    Igår fyllde ju våran Ivar hela arton månader aka 1,5 år. Hipp hipp! Vi hade en chill morgon. Sedan packade jag ner han i kärran och cyklade till Västerås vandrarstolthet Ängsö. Inte nå jättegrönt ännu men fint ändå. Skänkte Angeliqa en tanke🖤

    Vi stannade till på Ängsö Golfkrog. Det blev en bensträckare och mellis för Plutten och en snabb kaffe plus mazarin för Katja. Fast okej, Plutten åt halva mazarinen då.

    Upp till Ängsö hade det gått tungt, tungt. Benen hade inte riktigt återhämtat sig sedan fredagens runda (vilar oftast längre mellan stålis-med-kärra-turerna) och så var det motvind hela vägen dit.

    Desto skönare var det på vägen tillbaka! Vi mötte upp Jonas som hade måste byta styrlinda på grund av fågelbajs (!) och så fick han snällt koppa på kärran på sin awol.

    Efter ett snabbt övervägande bestämde vi oss för att strunta i att ta snabbaste vägen hem. Nä. Solen sken, äventyrslustan fanns där så vi körde ett gäng (varav för mig vissa nya wii) festligt stökiga grusvägar ner till Mälaren och Gäddeholms Café.

    Trots att cafét var proppfullt med sådana där barnfamiljer (det hade tydligen getts Trollflöjten för barn uppe i ladan, tänk så tråkigt att jag hade missat det!) och det var rätt urplockat i gottehyllorna så blev pausen en hit.

    Vi satt ute i solen, hur länge som helst. Det åts räkmacka och våffla och Plutten lekte med mina nycklar. Lä ftw.

    Livet kändes helreko.

    Sedan for vi hem på grus och ås (hah jag börjar åter bli bitig i grusbackar). Strava här för vägkoll. Tony gled över med Östgötaloppet-recapen pizza och så gick gamle attaqueren Philippe Gilbert och vann hela Paris-Roubaix. Vilket lopp! Så taktiskt, så snyggt, så elegant.

    Och sedan kom natten och pluttfebern.

    Hade ni en bra cykelhelg? Jag är nöjd med mina timmar i sadeln. I veckan blir fokus på punch och distans. Puss.

  • #lidamedstil,  Äventyra med barn

    Cykelsiar i Kupé och cykelsmiter från tungveckan.

    Hej lördag kära folks!

    Veckan har varit tung både på ett positivt och på ett negativt sätt. Jobbet, privat, yada yada och till råga på allt en mycket plågad och gnällig Plutt som har dragits med tandsprickningen hela veckan. Synd om Plutt, synd om mina nerver hehe. Nåväl. Det är så fint med de kritvita riskornen det. Fast jag kommer att sakna det raraste tandlösa leendet i världen…

    Hur som fick den tunga veckan ändå ett fint slut.

    Tungonsdagen avslutades med att jag överraskades av att skåda mina egna ord i tidningen Kupé (fatta! Hela tåg-Sverige läser den! Shit nypiarmen etc.) på sentåget hem från Stockholm. Tack för det omnämnandet Kupé! Det värmer mitt skrivhjärta.

    Citatet kommer förresten från mitt siarinlägg om cykeltrender 2019. Läs gärna om och kolla om vad jag haft rätt och fel i nu när vi är snart halvvägs genom 2019.

    Och tungtorsdagen följdes så åt av min och Pluttens egentid-fredag då vi åt jättemycket, sov jättelänge (på dan), gjorde rent halva lyans fönster (underbart!) och cyklade ett par timmar i vårens hittills vackraste kvällsljus. Skrev lite om mina feelings under turen på Insta (kors i taket!)

    Med märkligt lätta ben, eller var det mest känslan? Äsch. Vi säger att det var benen :))

    Och inte utan en flott allé förstås. Gäddeholm för er icke-västmanlänningar.

    Oki! Nu blir det lördag.

    Puss.

  • Katjas tips

    Åtta vettiga tips till ivriga vårcyklisten.

    Hej vårcyklist! Alla goda ting är sju – av mig får du hela åtta. Plus ett stilpolisärende – kan du hitta det på bilden? :*)

    Jo. Det är april ute. Våren state of mind. Firar det med en knippe vide i vasen och åtta i mitt tycke vettiga vårcykeltips. Voilà och som vanligt gäller att ditt tycke räknas, kommentera gärna så växer kunskapen.

    ett. Är det först nu du känner att du kan komma ut på fler och längre turer? Don’t panik! Och med det så menar jag – panikträna inte för att hinna ikapp. Lättare sagt än gjort men skador, de vill vi inte ha. Så simma lugnt Larry som Laura – och ge kroppen tid vid att vänja dig vid en större träningsmängd.

    två. Preppa cykeln. Vare sig du fortsätter att cykla på samma hoj som under den kalla årstiden eller tar fram finracern eller finmtb:n som har stått och myst uppe på vinden eller hos fabrikanten – se över den. Kolla bromsarna, växlarna, vajrarna, slangarna mm. Mantel har en kanonbra checklista för cykelfix inför säsongen*.

    Oduglig på att meka? Lämna in hojen hos din LBS**. Fett värt att betala för genomgången samtidigt som man värnar om mekyrket. Men se till att lära dig att fixa punka själv, lova mig?

    tre. Preppa kroppen. Hänger egentligen ihop med ett. Har du varit duktig med core och styrka under vintern (och kört till exempel det här cykelsmarta upplägget som är mig så kärt) så är det inte riktigt läge att lägga av med det nu bara för att det är så himla boring att göra annat än cykla, cykla, cykla ute. Tar det riktigt emot att träna inomhus – flytta ut din styrketräning. Helena Enqvist har till exempel bloggat massvis om sjyssta övningar där den egna kroppen får agera tyngd.

    fyra. Värna om knäna. Jag är extremt knäkänslig. Minsta lilla felinställning så säger de ifrån. När jag byter skor, klossar eller cykel har jag därför alltid med mig mina insexnycklar under de första turerna. Då kan jag lätt justera klossvinkeln och sadelhöjden. Även om man inte är lika känslig som jag så är det bra att vara skonsam mot knäna. Håll dem varma med värmeliniment, knäskydd eller trekvartsbrallor och gå inte på de tyngsta växlarna för jämnan.

    Även så här års är lager-på-lager-tänket att föredra. Våren är ju lite kinkig av sig.

    fem. Börja intervalla. Grundtränad eller inte, kroppen är oftast inte där än så här tidigt på säsongen. Det är ok. Men då är det ju dags att sätta igång den. Vare sig du tänker tävla, vara rask nog att ha det trevligt under sommarens motionslopp eller bli allmänt stark på cykeln (och i hjärtat) så  är intervaller vägen till succén. Intervaller innebär helt enkelt att cykla med mer kraft i ett bestämt antal minuter för att sedan vila och upprepa det några gånger. Det finns hur många varianter som helst men det gemensamma är att vara noga med att köra hårt när man ska köra hårt och vila när man ska vila. Och inte slarva med uppvärmningen och nedrullet speciellt så här års. Ta hjälp av cykeldatorn (eller pulsklockan), terrängen och/eller cykelsällskapet!

    Glöm förstås inte heller långrundorna – lägg gärna in ett gäng intervaller i sådana också!

    sex. Börja cykla i grupp. Om du inte har gjort det redan, just do it. Ibland räcker det med att man är fler än en för att träningen ska bli roligare och mer effektiv. Det du ger till gruppen är viljan att anpassa ditt tempo och dina planer. Tillbaka får du en större säkerhet, en brantare utvecklingskurva (oavsett dina ambitioner!) och härliga minnen ihop med likasinnade. Avskräckt från gruppcykling sedan tidigare upplevelser eller kompisars negativa berättelser? Ge inte upp. Grupper byggs av människor och människor ändras eller byts ut. Idag finns det gott om klubbar och andra mer eller mindre officiella sammanhang att cykla i. Hitta din klubb här och annat sällskap genom att fråga i någon av Facebooks förträffliga cykelgrupper.

    Och du som är rädd att vara gängets bromskloss, ha detta i bakhuvudet: Du bär inte ansvaret för andras känslor. Gör din grej på din nivå och be inte om ursäkt för att du är med och utövar din hobby ihop med andra amatörer. Oki? Bra <3

    sju. Anmäl dig till några roliga lopp – omedelbums! Vet ni varför jag säger några och inte något (och gärna ett som börjar på V och är aslångt och kräver hur mycket preppning som helst?). Jo, det för att det är bra att sprida ut sina gracer aka sina försök. Är du helt grön så kan du med fördel anmäla dig till några helt olika lopp. Testa dig fram. Ju fler starter du gör desto mindre nervös blir du. Och så lär du ju känna din kropp och vad du gillar för slags lopp – korta, långa, tekniska, flowish, backiga, platta? Blanda med fördel motionslopp, träningsrace och race.

    Motionskalendern innehåller både lvg- och mtb-lopp

    Swecyclingonline är stället för race och där man fixar licens (OBS du måste vara medlem i en fysisk eller virtuell cykelklubb för att fixa licens)

    åtta. Omfamna våren. Våren är våren. Den är ombytlig och kan vara både kall och varm, både torr och blöt. Våren är full av överraskningar och planbyggen. Våga njuta av den här färska säsongen! Med lite extra energi, en regnjacka i bakfickan och ögat på trafiken och gruset i kurvorna så är våren full av oändliga möjligheter.

    Och du – du måste inte ha roligt varje gång och hela tiden. Deppa inte ihop om kroppen råkar strula eller om du känner dig tagen på sängen efter den långa mörka årstiden och precis alla känns snabbare än du. Det är okej. Du är under uppbyggnad. Försök att inte jämföra dig med andra – njut av din cykling på ditt sätt, skratta gott åt sådant som går åt pipan, beröm dig själv för sådant du lyckas med och unna dig en glass i kvällssolen efter turen. Det är du värd.

    Puss och vi ses ute på vägarna och stigarna!

    * med säsongen så menar jag den svenska säsongen för race och/eller motion på landsväg och mtb. Självklart finns det flera andra säsonger, för CX och fatbike till exempel, men de hör andra årstider till.

    ** local bike store.

  • Allmänt om träning,  Cykelcross,  Katja kör landsväg

    Men jag ni vi är banne mig stark.

    Stark efter en jättebanan!

    Stark som Dalälvens forsar.

    Stark som ICA:s lokala närvaro.

    Stark som vårsolen.

    Stark som fågelsången.

    Stark som… kommer inte på något mer 
    men här är en fin indiekyrka iaf, Ansgariikyrkan i Sevallbo!

    (Strava här för ruttgalna)

    Glad måndag folks!

    Nä nu tar vi oss i kragen och gör som de där inspiratörerna som jobbar så hårt med att försöka att få oss otacksamma tvivlare att gilla oss själva oavsett vad. Vi klappar oss själva på axeln – i mitt fall enda partiet i kroppen som inte smärtar efter helgens övningar i kantmotsidtvärvinden – och säger

    JAG ÄR BANNE MIG STARK!

    Känns det inte så just nu? Jag förstår. Nog finns det alltid något som drar ner ens självkänsla, och nog finns det alltid någon som känns starkare än en själv.

    Ah men ta till exempel mig.

    Fröken Bäst På Att Snacka Ner Sig Själv det kaxiga leendet till trots.

    Glider runt och tillägger

    “när jag blir stark…”

    “när jag är i form…”

    “när jag är på banan igen…”

    så fort det ska snackas styrka. Och visst, man kan förstå mig. Jag har ju ändå en del att jämföra med (även om det självklart fanns de som såg till att en kände sig klen och ovärdig även när man ägde, för sådana är vissa).

    Men idag. På den platsen jag befinner mig träningsmässigt just nu.

    JAG ÄR BANNE MIG STARK.

    Visst fanken är jag hemskt ojämn. Så klart! Är ju ett småbarnspäron med lika mycket otur i vardagshälsolotteriet som i… eh… hasardspel? (länge sen jag spelade hasardspel men liknelsen är ju given)

    Visst fanken är min närmaste lagtempoträning- och raceframtid att bli avhängd, gång på gång och till och med av dem jag brukar glida förbi på lätta växlar (pass på nu cykelvänner <3)

    Jag är rätt långt ifrån Drömformen med stort F (D?).

    Men JAG ÄR BANNE MIG STARK.

    Jag cyklar bitigt och tålmodigt. Jag kämpar på fint. Jag drar rätt höga watt när jag är väl igång. Jag pallar tempoväxlingar, och jag biter mig fast på ett galant sätt. I motvinden tappar jag humöret men inte pannbenet. Jag vet vad jag pallar och vad jag inte pallar i nuläget.

    Jag låtsas jag inte vara på en plats där jag inte är än heller. Varken inför mig själv eller några andra. Det är så befriande. Så ärligt. Så öppet.

    Och jag tar fram ett leende som betyder bara en sak. Det är jag och bara jag som kan överträffa mig själv om jag får bestämma.

    Hajar ni?

    Där ni är, utifrån hur ni mår, med ert liv, era förutsättningar i åtanke –

    NI ÄR BANNE MIG STARKA.

    Jag vet det. Ni vet det. Och glömmer ni det någon dag, dra iväg ett mail till mig så påminner vi varandra.

    Puss.

    P.S. Andra som är starka just nu:

    – ni som körde Flandern Runt i lördags, läs till exempel Annas rapport! (och jo Anna, jag är impad)

    – vindarna. Det är sol, vind, vind, vind och vatten ute hela tiden.

    – längtan till Dalsland Runt 2019. Yes, idag så betalade jag och coach Tony äntligen anmälningsavgiften. DRDRDR!

  • Äventyra med barn,  Katja kör landsväg

    Fredagsblåsningen med min lilla wheelsucker

    God lördagsmorgon! Ute har det fallit snö. Häpp. Tur jag har ordinerat mina ben vila idag. Kommer inte ihåg sist jag uppsåtligt vilade en frisk lördag (!)

    men hade ni hängt med igår så hade ni hajat. För igår körde jag årets hittills banne mig tyngsta fyra mil!

    Fredagar är ju som bekant mina och Ivars egentiddagar. Då är det bara vi två och världen på en skön distans.

    Och så skön cykeldistans förstås.

    Igår hade vädergudarna bestämt sig för att jävlas till’t lite extra. Som vore det inte tungt nog att dra ett XX-antal kilon (bara barnet väger runt 14…) på en stålcykel med skärmar! (kommer snart att börja dra kärran med kolfibercrossen btw)

    Det blåste hårt, åt alla håll och hela tiden. Det blåste västmanländskt deluxe.

    Nästan så man blev glad när bussarna och långtradarna svepte förbi. YEY LÄ i 0,134 minuter!

    Den lilla wheelsuckern sov så klart som en stock. Eller jollrade glatt.

    NJUT PÅ DU

    snart är det du som drar din stackars mor 😁

    Att cykla ekipaget kan jämföras med att köra styrkeintervaller i timme efter timme. Eller med att cykla uppför Sa Ca. Också timme efter timme.

    Det ger ingen jättefartkänsla men det ger grymt bra styrketräning inbillar jag mig.

    Fast inslaget med att mitt fikamål Frösåkers GK-klubben hade inte öppnat för säsongen än var inte riktigt nödvändigt.

    Men åh så vackert, även i det aprilgrå.

    Nåväl, en kan inte få fika fint hela tiden. Ibland är det skönt att cykla sig heltom också. Men jäklar som det tog på knäna, tungt tungt trots kolibrikadensen uppför.

    För hemma väntade spenatlasagne och hur mycket gokaffe som helst. Och så soffhäng med det här miraklet i underställ förstås.

    Så – idag skonar jag knäna faktiskt de känsliga små. Imorgon blir det crossdistans och jag vill ha pigga ben.

    Har ni pigga ben i helgen? Hejar både på er som cyklar här hemma och er som kör Flandern-sportiven (Anna, Kristina, Thomas t ex) i Belgien! Puss.