Cykelkatten Posts

Matchar självklart min nya classic jersey med min favvofärg på syrenen – deep purple.

Hej från slöbloggaren (skyller på hettan, har ett riktigt anti-hettan-inlägg på g, vänta nu bara ditt sablars dansbandskalas till väder).

Jag har nu anmält mig till Cykelvasan.

Öppet Spår.

Ska jag vara ärlig med er så är inte långlopp något jag går igång på helt och hållet – än. Ju mer jag utövar mountainbike desto mer lockas jag av grenens tekniska bitar. Därmed inte sagt att min teknik är bra – än. Tvärtom, långt ifrån. Men det är väl kanske det som lockar. XC är liksom fest och fokus och nya utmaningar hela tiden.

Samtidigt gillar jag att cykla fort, långt och varför inte på grus ibland så då är väl långlopp skoj ändå. Sedan vet jag med mig att det kommer att kännas urmärkligt att cykla långt och på grus på en annan maskin än cyclocross men det är kanske lika bra att vänja sig om man ska ta och tävla med rakt styre någon gång.

Varför kör jag Öppet Spår och inte “riktiga” Cykelvasan då? Dels så tycker jag att det verkar mysigt med Öppet Spår. Lite randonnée-ish liksom. Det går helt i linje med årets utmaning att njutcykla (med Garmin på race ofc, har man farten i benen så har man även siffrorna i bakhuvudet hehe).

Och dels så ser jag Öppet Spår som ett slags rep (om inte genrep). Min CX-vana trogen lär jag alltid känna banan i mitt tempo och antecknar mentalt och ibland skriftligt dess utmaningar, innan jag provcyklar den i full fart. Öppet Spår kommer att ge mig chansen att exempelvis vända och köra igenom de partierna som jag av någon anledning inte sätter snyggt.

Det kommer att bli fint och skoj! Och fett jobbigt så klart, inte så att jag underskattar utmaningen. Om jag siktar på någon sub-tid?

He

he.

Nä. Eller..?

Heja mig och heja Jonas som rejsar da real shit dagen efter mig.

luktar på syrenblommorna

kommer på att jag saknar luktsinne och äter* dem istället

* när jag var liten i Karelen letade vi barnen efter udda syrenblommor. Fann man en syrenblomma med fem blad istället för vanliga fyra och åt den så kunde ens kärlek till den man gillade bli besvarad. Fann man en syrenblomma med hela sex blad och åt upp den så skulle ens högsta önskan gå i uppfyllelse. Ska nog leta efter en sextis idag :))

MTB

Fatta cykla ihop med den man håller av. Vilken lycka.

Löjtnant Knubbs och pappsen

Mannen och stigen

Nu så. En mustig mastig matig maffig sommar- och cykelhelg är till ända och jag har knappt några cykelkort att visa er annat än ett gäng suddiga mobilsnaps… men äsch. Det är ju faktiskt sommar och sommar är lika med mindre allvar och än mindre skärmtid. Ni överlever med andra ord. Skalar mer och mer av tillvaron nu under mina sista fyra… snart tre månader som mammaledig. Har fortfarande inte kopplat in teven i nya läggan. Glider mest runt med bar överkropp – så skönt att ditcha behån efter alla amningsmånaderna* – leker med mitt barn och lyssnar på gammpunk ändå nu när det är varmt och luftigt hemma.

Jag har i alla fall bra trötta ansikts- och benmuskler. Det första på grund av allt skratt – åh som jag älskar att Ivar är mer och mer en härlig och skön egen person. Och det andra på grund av all löp- och cykelträningen under de senaste tre dagarna.

I lördags

Joggade ju i brutal värme i fredags och pajade fötterna rejääält. Det märktes av i lördags. Vi skulle på Jonas kusins 20-årskalas på eftermiddagen så det var ont om cykeltid på dagen.

Men det spelade ingen som helst roll för

VI

FICK

ÄNTLIGEN

CYKLA

IHOP

Ihop! Ja! När hade det hänt sist? För åtta? Nio? Tio elva månader sedan? (kommer inte ihåg när jag hade lagt sportcyklandet på hyllan i slutet av graviditeten)

Helt underbart alltså. Vi körde en smått teknisk slinga bredvid och uppe på åsen (så klart, cykellivet 2018 verkar vara fullt av åsar) och benen gjorde ooont innan jag kom igång till slut. Alltså respekt till alla multisportare triathleter & Co. Nåväl. Gjorde i alla fall fint ifrån mig där det var tekniskt. Sedan blev jag osams med bikefitten då jag skulle köra den klassiska MTB-femman och trekken ba stegrade sig i minsta lilla branta backe – även de jag hade klarat fint gravid och på den något för stora Freken. Hade noterat den tendensen redan hemma i Västerås. Surnade till men glömde mot kvällen av surheten – lite sommarmat och sommarsnack på kalaset gjorde underverk för humöret.

I söndags

Igår söndag kändes det desto bättre. Jonas hade på Jonas vis i smyg förlängt och försänkt min sittposition ytterligare (ännu mer drop, vänd styrstam etc) – just det jag hade saknat. Efter att ha gjort sådant på förmiddagen

så begav vi oss ut till Gästrikeleden och dess omnejd. Det blev ett gäng sweeet mil på diverse underlag och inte minst några fina backsprätt. Vilket ju förstås resulterade i att jag blev trött och hängig i slutet. Men mycket glad, inte en mungipa ner! Tänk att få köra ett äkta ”ta i över sin egen form och bli straffad för det”-pass, va? Hade saknat den känslan. Satt bättre gjorde jag också, men måste ännu längre ner mot framhjulet. Får fixas i veckan.

Nåväl. Som vi njöt! Det sades inte mycket under gårdagens pass. Det som sas var geografiskt. Det var precis som när vi en gång för två år sedan precis hade börjat cykla ihop och trevande kände på varandra. Fast inte uppenbart fysiskt. Utan på cyklistspråket. Med hjälp av inväntningar och vattenbjudningar och små leenden och blickarna genom glasögonen.

Just så.

Stravarutten här.

Cykel, bar överkropp, punk och kärlek på er mina vänner.

* när man ammar sover man oftast med behån på för att inte blöta ner sängen. Förutom de återkommande mjölkstockningarna så var det ungefär det värsta med amningen för en annan mycket kroppsfrihetlig person. Aldrig fattat de som slaggar med t-shirtar, kallingar, behåar eller trosor på. När hinner ni vädras egentligen?

MTB

Det finns få tillfällen då man inte har användning av en musette 

Alltså springa i fel skor (kanske dags att investera i ett par riktiga löparskor duh?) och puttandes på ett gäng kilos ekipage är
jobbigt. Speciellt när en inte är någon löpare och när precis allt är kontaminerat av pollen.

Folks – spring inte i sönderälskade plattsulade motionsskor…

Hade jag tävlat i år så hade jag förstås aldrig fått för mig att paja mina cykelben genom att springa längre än ett par kilometer så här mitt i säsongen.

Nej jag springer inte med utsläppt hår men det är bra skönt att släppa ut och ventilera det under pausen

Men inte tävlar jag i år utan tränar för att komma ut och komma i form 2.0 och då är löpning kanoners!

Så ba att bita ihop, är ju bra träning när det är tungt etc

Föredrar att hålla i vagnen med bara en hand när jag springer

Fast idag var det som sagt rejält tufft. Gav upp att springa hela tiden utan satsade på joggintervaller istället. För ont i fötterna av skorna helt enkelt. Kanske dumt att överhuvudtaget springa på asfalten med dem men men.

Eftersom vi hade flyttat måste jag utarbeta en ny runda. Den jag testade idag var backig men som sagt lite väl asfaltig. Vi bor nu dock närmare friluftsområdet Rocklunda så ska försöka förlägga mina framtida rundor på dess grusiga motionsspår.

Men visst hade jag ett fint tak mest hela tiden? Tur att kameran inte är pollenkänslig, för mig var allt en grön massa

En som stormtrivdes var förstås den här varma sömntutan till babyn. Åh så mjuk i sin kofta iih! Jag må idag ha varit den slöaste joggerskan på GC-banan men också den stoltaste.

Snart blir det till att packa för helgens cykling och kalas. Puss och ha en glad fredag 🌿

Träna med barn Träning

Hej från det äntligen äntligen ä n t l i g e n lite svalare, blåsigare Västerås! Jag andas äntligen ut, mitt huvud klarnar till, trycket över bröstet släpper något och livet känns direkt mycket lättare, grönare och skönare. Till helgen lovas några regnstänk – snälla snälla! Det blir till att stighoja och gå på kalas och då får det inte vara sådär hemskt hett som det har varit de senaste två veckorna.

Sitter på bussen på väg hem efter ett härligt mammahäng ute på Björnön. Terrängpromenix i (på?) en av Västerås finaste lungor och lunch på Björnögården. Lagom sociala bebbar och nöjda morsor, check.

Tänker nu på tisdagens pass. En spontan, enkel och varken lång eller alltför ansträngande historia. Jag skulle ut och rulla stig. Valle hängde på. Så roligt! Inte cyklat med Valle på över ett år ungefär. Lätta/medelsvåra stigar. För det mesta bra flyt men förstås också ett antal svårare partier jag måste träna på för att klara eller bli bättre på. Efteråt – lite häng med Tony och Johan och så några ord med Cissi och Elin som hade kört ett klubbpass på landsvägen. Kvällssol. Glada färger.

Precis som vilket sommarkvällspass som helst eller hur?

Fast inte för mig (eller förmodligen någon annan heltidssmåbarnsförälder heller). När tiden är knapp, planeringen minutiös och orkenfördelningen högst osjälvisk så finns det inga ”vanliga” pass eller turer.

Varje träning, varje motionering är en liten fest – lite mer än vanligt! En gåva. En oas. Sker det i ett fint sällskap är det extra festligt. Jag gillar den känslan. Även före jag fick barn såg jag till att varje litet ”skitpass” skulle ha något extra som gjorde det minnesvärt – en ny låtlista (om inomhus), kanske cykla förbi något nytt spännande ställe (om utomhus) etc. Just nu krävs det inte mycket än att helt enkelt –

cykla.

Puss.

Om cykel

Att möta upp Tony och Johan och se att de
råkar matcha så fint – mjau tillfredsställande

Hej morgon det finns ett gäng cykelsaker jag tycker är rätt tillfredsställande (googla satisfying videos ni som inte förstår vad jag menar hehe) och här är de:

🍋 att lägga in nya cyklar under My Gear på Strava

🍋 att polera överröret blank (eller perfekt sammets ifall man kör på matt lack) och föra med handen fram och tillbaka

🍋 att få till en perfekt styrlindning

🍋 att se på när bidonsen sakta fylls på med färskt iskallt glaciärvatten direkt ur berget

🍋 när cykeldatorn säger att varvet är klart strax utanför porten och man vet att det blir en runda…

🍋 …som dessutom inte innehåller några decimaler

🍋 när man är mitt i en lagtempointervall på landsvägen och inser hur perfekt rotationen är just nu och bara ryser av wattmyset och syran

🍋 att dra på sig det nya kitet och knappt känna skarvarna mellan huden och tyget och alla bitar ba sitter purrrfekt

🍋 att klicka ut en perfekt klick rövsmörj och känna hur det mentoliga svalkar ner fingret

🍋 när man kör om någon evinnerlig motståndare i ett svårare tekniskt parti

🍋 att växla ner sömlöst

🍋 att ligga och mata på en nyasfalterad helt tyst väg

🍋 att högtryckstvätta cyclocrossen efter racet och se dess färg framträda

🍋 att raka benen, parti för parti – utan stress

🍋 att efter en stökig stig komma ut på ett fuktigt, svart och tyst jordparti och man hör inget

bara naturens tystnad

🍋 kolfiberfälgar utan logga

🍋 åsynen av solbrända seniga lår trampar uppför

🍋 de första varma duschstrålarna efter ett lerigt jävligt kyligt osomrigt pass

🍋 att blunda och känna hur värmen från den somriga afterbikeölen sprider sig i hela kroppen

🍋 när hindret bara sitter där utan att man har ens reflekterat över det och efteråt man ba wow

I’m the world’s greatest

🍋 att spela på repeat hur superproffsen kör nedför jättedrop och sånt kul och det ser så smooth ut

Fler tillfredsställande / satistfying saker? Hjälp mig att komma på.

Puss och nu ska jag komma igång med dagen – glad som har fått cykla så nice igår kväll.

Om cykel