Jag nu har jag ett stort, nästan fysiskt behov av att vara glad. Och då menar jag dagligen. En sak som gör mig glad är att se konkreta bevis på att människor är en god art. Bland alla högljudda titta på mig så bra jag gör!-individer så finns de som helt enkelt gör bra. En sådan person känner jag inte. Jag vet bara att hon heter Marie (plus efternamn förstås) och att hon har också varit en gravid cyklist. Efter att ha sett min ge mig klädtips-fråga i Cyklande tjejer-gruppen på Facebook erbjöd sig Marie att mot en symbolisk fraktsumma sponsra mig med ett par så gott som nya bibs i storlek L. Igår fick jag hem bibsen och de sitter helperfa. Marie – jag känner som sagt inte dig men det är folks som du som borde rule the whole damn cykelworld om det gick att rösta.

Puss!

Kärlek

Måndag folks! Vi kickar igång veckan med denna peppa listan. Voilà här kommer de – ett gäng-tio irriterande cyklistbesvikelser:

ett. När du har glömt att slå på cykeldatorn efter fikapausen och upptäcker det först när du är halvvägs hem

två. När du varit osolidarisk mot klungan och ryckt i ett segment för att äntligen få till det där QOM/KOMmet men upptäcker hemma att de som legat kvar i klungan ändå fått en bättre tid än du

tre. När du har gjort värsta lyckade uppdraget för ditt lag och därför DNF:at  men det enda dina icke-tävlande cykelkompisar hemma frågar är om du vann

fem. När fiket vars varma mackor är det enda som hållit dig levande de sista vidriga milen i regnet och motvinden har ”stängt pga. vattenläcka”

sex. När du får växelstrul i starten eller spurten av ett lopp eller ett träningspass

sju. När du full på endorfiner berättar för din mamma att du cyklat hur långt och hur snabbt som helst och hon kramar om dig och förklarar att även du har råd med en bil någon gång så du slipper ta cykeln överallt

åtta. När kaffet är slut i depån. Alltså… bara nej.

nio. När du har peppat för cykelsemestern i bergen sen typ, förra cykelsemestern i bergen och så åskar hela veckan bort

tio. När du har beställt ett nytt läckert kit som skulle komma exakt lagom till helgens cykling men paketet har fastnat i Düsseldorf

Listan kan säkert göras mycket längre. Kommer ni på några vanliga och/eller irriterande cyklistbesvikelser? Kommentera så kan vi vara besvikna tillsammans (>‿◠)✌

Puss.

Cykel

Hej söndagsfolksis! Är ni och sover? Är ni på jobbet? Är ni och cyklar? Oavsett var ni är – tänk att det är riktiga maj idag

våren, fina glada våren är här för att stanna, jag kan inte låta bli att le trots att värmen plågar de fysiska krafterna ur mig

och för mig och min lilla familj är denna dagen extra stor – idag är jag nämligen prick halvvägs in i graviditeten. Enligt den senaste medicinska tideräkningen alltså.

Halvvägs alltså, och vad har jag åstadkommit hittills? Låt oss titta på det:

– köpt en bäbissak – en behjulad mini-and i trä från Brio, mest för att den är gullig plus kul att ”råka” gömma det hårda lilla tinget i sängen strax innan Jonas kommer och ska lägga sig.

(förlåt Kärlek)

– en fantastisk mage vars framfart hotar tempomagarnas hittills ohotade position som magkungar.

– läst tonvis med barnuppfostranslitteratur, åh så många goda skratt and I tell you – barnuppfostransivrarna är minst lika okloka idag som de var på bakelittiden! Gillar och respekterar de böckernas goda vilja ändå så klart. Ni ska dock ändå allt få lite härliga citat att njuta av tids nog.

– fått mina första bäckensmärtor så snart är jag ett bältdjur (tydligen föreskrivs man ett bälte som håller ihop… eh… det där som gör ont därinne)

– lyssnat på det bästa graviditetsrådet jag har fått och det av min farmor – ”har de åsikter som prompt ska fram? Lyssna klart, titta på dem tyst, vänd dig om, gå din väg och gör ändå precis som du vill”.

– följt en graviditetsblogg slaviskt. Eller det är snarare ett kattkonto på Instagram som handlar om ett katteri (heter det så?) som föder upp helfräna supergulliga kissisar och huvudkattmamman där, shit alltså vilken strong woman. Och jättefluffig på det.

– kärat ner mig i min man så många gånger att jag tappat räkningen men han är ju för het nuförtiden! Och jag för blödig.

– tänkt väldigt, väldigt mycket på vad det är för slags värld som mitt älskade barn kommer att födas in i. Tankarna som har gjort mig både nedstämd och full av förundran och beslutsamheten om att aldrig finna sig i det halvtaskiga bekväma.

– börjat planera hur jag vill fortbilda mig för att kunna ge så mycket vackert som möjligt till vårt barn och ha kul på köpet. En pianokurs står bland annat på schemat.

– dissat ett avtal AW och dylika tillställningar ty så. tråkigt. nyktert. Som det där frikyrkobröllopet i Eksjö jag råkade hamna på runt 2008 där värdparet hade ondskefullt bestämt sig för helnyktert. I dagarna två! Fy fanken vad tråkigt det var. Tills jag blev kompis med prellen i och för sig. Som var rätt silverrävig, från Göteborg, drog dåliga skämt och erkände att han också fann tillställningen något… förspänd. Så kul vi hade jag och gubben. Nåväl! Nu slipper man i alla fall sitta och glo i stekhett sommar-Eksjö. Alltid något, och ett champagneskål på det! (om tjugo+ veckor)

– varit en del orolig och många delar lycklig. Visst har dessa veckor innehållit mycket tungt. Saker och ting ställs ju ändå på sin spets. Alla minnen, alla krämpor, all ren ångest, alla tänk om, allt det andra, så vardagliga men ändå påtagliga, allt psykiskt och allt fysiskt. Jag vet dock att ett rikt liv sällan är ett hellugnt liv, och den insikten ger mig ändå ett visst lugn.

– längtat mycket till saker och platser jag inte längtat till på jättelänge, så bäst att ta tag i det.

– lett så mycket varje dag att jag tror jag har dubblerat längden på skrattrynkorna!

Puss, ska fira med starkt kaffe och ett par-tre chokladbitar nu! Och tack för att ni läser.

I väntan på kattungen Kärlek

Hej hej mums mums! Här ligger jag i afterbikesoffan min med femhundra gram jordgubbar att åka in i munnen och är mör och skön och har varit så i en timme eller två. Snacka om en behövlig lugn stund efter cyklingen för morgonen blev allting än lugn!

Fastän jag skulle medleda gruppen VCK lugn (vi har intro – lugn – medel – snabb – race som indelning) ihop med bäste Andreas. Jag är ju trots (eller kanske tack vare? nu när jag inte far runt på diverse race) graviditeten en glad lugna gruppen-ledare som leder cirkus ett eller två pass i månaden så länge jag orkar helt enkelt.

Eftersom det var Andreas som hade lagt ut passet så hade jag ingen större tidskoll men antog att det skulle börja tio på morgonen. En svag misstanke om en eventuellt tidigare start så här års smög dock in så när jag vaknade av att klockan ringde halv nio så dubbelkollade jag och…

satan! passet skulle ju självklart börja nio!

Med runt tjugofem minuter på mig for jag då runt i hemmet som ett yrt höns och tryckte i mig en ihopslängd macka samtidigt som jag lycrade upp mig, pillade in linserna, kollade lufttrycket och kissade samtidigt som jag riggade upp cykeldatorn. Med två minuter kvar till passets början lämnade jag huset och tackade spirorna som snabbt gick på fränt höga växlar för att hinna ikapp till samlingen. Rödmosig och flåsig mötte jag klungan på väg ut från samlingen och kom först då på att jag förstås glömt ledarvästen hemma.

Nåväl! Klungan bestod av idel reko individer med både humor och förståelse så vi hade superkul. Jag hade ju från början tänkt köra ett litet kortare pass än tolvmilaren Alsta trädgårdar t/r och då vinden var stark och gravidflåset högt så uppviglade jag några till att efter ett gäng mil företa en kortare tur. Vi blev då sex glada som drog till Enköping där jag fikade godast wienerbulle ever ever på Tammerfors på torget. Ah men se själva vilket konstverk.

Under dagens tur insåg jag att dagens runda var en av de sista, eller kanske till och med sista som ledare för den här graviditeten. Och det helt enkelt för att formen ändras mycket under turen vilket gör att jag kan gå från snabb till långsammast, från pigg till tröttast på ganska kort tid och behöver mer draghjälp än vad jag själv kan erbjuda vilket egentligen inte gör något rent praktiskt eftersom alla vet varför det är så men som ledare bör man ju ändå vara det säkraste kortet liksom. Jag visste att detta skulle ske och jag tar det med ett leende. Framöver och så länge det funkar är jag helt enkelt med som cyklist. Inte fy skam det heller.

Jag hade i alla fall otroligt roligt under dagens åtta mil i klassiska västmanländska vindförhållanden, och är så tacksam för att ha fått cykla med de jag fick cykla med idag. Inget ämne gick säkert och så mycket skratt. Tack för att ni tog hand om er knasiga ledare. Eller snarare – tack för att ert ledarskap. Utan er hade turen blivit både mycket, mycket blåsigare och tråkigare!

Nu ska jag lämna soffan och göra mig fin för fest jag och Anna ska på. Puss!

Cykel Gravidträning I väntan på kattungen

Spenderade en timma i Västerås i mitt tycke finaste offentliga byggnad. Vårt gulliga, ljusa, lugna simhall Kristiansborgsbadet. Jag kände att min kropp behövde svalkan, viktlösheten, lugnet efter de senaste två dagarnas stimmiga klibbhetta.

Nu har jag bosatt mig i soffan med en kudde under den eländiga ryggen som på bara ett par dagar förvandlats från en snäll en till en elak än. Morgondagen kommer att (förhoppningsvis) spenderas i sadeln och inatt vill jag drömma vågor.

Puss.

Gravidträning