– slåss mot den Stora Mäktiga Tröttheten

– umgås med ekofår på Ängsö (är inte skitnödig som nämner det in your face men det är tydligen värsta skillnaden mellan standardfår och ekofår alltså, lärde mig idag! Visste ni till exempel att ekofåren får samma käk vintertid som sommartid?)

– företar sig en kortare, men likväl seriös vandring på de nu nästan torra stigarna

– käkar plocksallad varav åttio procent är kräftor och räkor och resten plain pasta och något ruccolablad till för man är ju en skaldjursjunkie

– öppnar lyxiga paket från Rouleur och snusar lite cykelgroomingdoft och önskar för en gångs skull att cykeln inte vore så ren. Cykeln är i och för sig inte sååå ren…

– läser och ser det härliga reportaget Nerikes Allehanda gjort om proffset Emilia Fahlins hem.

– glider runt i gamm’passaten i holbrooksen och lyssnar på italodisko (en högst underskattad genre) like we just dont care 

– tittar till kaninerna på zooaffärn och drömmer bort sig en stund…

– och tittar till cyklarna på cykelaffärn och suckar ödmjukt men ändå liiite avundsjukt. Men allt i sinom tid!

– och om man ändå är bredvid elektronikaffärn, klämmer på en kamera som visserligen är svindyr men jag är ändå värd den. Jag är så tråkigt envis. Om jag inte är nöjd med en kamera så säljer jag den och sen fotar med mobilen hellre än köper en ny kamera för tänk om optiken inte är jag. Därav den sugiga bildkvalitén på bloggen med jämna mellanrum

– gör världens fluffigaste smörigaste potatismos och överdoserar ärtor till, får äntligen Jonas att äta maten och se där! mer energi i kroppen. Fy fan så synd det är om honom, som dessutom skulle köra årets första landsvägsbrevet och allt :'(

– *håller tummarna för att inte bli förkyld*

– tar kväll och då blir det sällskapsspel eller film.

Puss och hoppas ni fått det lite ledigt och skönt idag 🐇

English: Sheep, hiking, cruising, bike luxury grooming kit and bunnies – some examples of things me and my little brother did today.

Livsstil

Åh Sóller, dig jag aldrig får nog av.

God morgon! Åh va trött jag är redan. Hela huset (ok lägenheten då) förutom lillebror sov uselt. Lillebror steg dock upp pigg som en sol och äventyrsredo redan sex. Jonas är däckad i någon grumlig variant av pest-mancold-gulsot. Jag önskar jag vore piggare med har svårt att uppbringa någon hurtighet med bara några få sovtimmar i kroppen.

Hela den redan soliga dagen ligger dock redan framför oss så jag tänker förstås skärpa mig och få ut det mesta möjliga utav den. Varde gröt med sylt och varde kaffe starkare än kolfiber. Varde en choklad bit till och kanske en till.

Så snart blir det att packa lite picknick i bilen och rulla ut den mot naturen och skogen och vandra och grilla en sväng och så en överraskning på det (för någon har ju fyllt år) – men först ska jag bara… blunda… lite… till…

och drömma om Mallis. Fy fan hur dum är jag som inte planerat åka till Mallis i år? Jag dör ju mallislängtandöden helt seriöst. Min underbara vackra ö.

Jo, jag måste nog till Mallis även i år *skriver i VCK:s mallisgrupp och frågar om någon har en ledig säng över till mig*

Puss.

Mellan rundorna

Hej hej från mitt persikoface. Alltså seriöst borde inte ansiktsdun vara ett minne blott när man är trettioett? Inte i mitt fall. Tur att jag inte håller på med triathlon – skulle säkert förlora en och en annan sekund på att försöka bryta mig genom vatten- eller luftbarriären med ansiktet täckt med första sortens fluff.

Anledningen till att persikofacet log så igår var för att cykelkvällen var så löjligt vacker och försatte mitt inre i en fin balans. Det var friskt, soligt, lagom blåsigt och hela mälarstaden badade i kvällssolens guldsken. Jag vevade på ner till sjön, tog grusvägen ut till Gäddeholm, spanade in de mången dungässlingar med sina överbeskyddande päron, drog en lång filosofisk pinkpaus och värmde stjärten i solen (flåt gässen), hittade ett gäng nya branta stigar men fortsatte ändå på den större grusvägen som ledde mig från naturreservatet ut till asfaltsvägen. Enda smolken i bägaren var att den annars så torra vägens sista parti visade sig vara ett djuplerigt helvete som stänkte ner både cykeln och mig till det bruna oigenkännandet. Nåväl. Inte kan man avstå de roliga grusvägarna bara för att slippa bli lerig eller hur? Om någon är nyfiken på den dära grusvägen som man kan ta från Gäddeholmen för att slippa köra asfalt så finns rutten här på Strava. Om ni är oroliga för lervällingpartiet så lovar jag att det kommer att torka upp om några dagar.

Förresten så blev det inget bloggvänligt köp igår ty affären jag åkte förbi inte hade den rätta modellen på saken. Typiskt kommersbekymmer men men. Idag lever jag på gårdagens kväll, ser fram emot att tränga mig lite med vårfolket i Stockholm som jag ska till för jobb och för att hämta min lillebror. Blir alltså rock’n’roll och friluft i helgen!

Puss och hoppas ni får en underbar fredag.

English: This Spring, the evenings are ridiculously beautiful. I enjoyed every second of yesterday’s short but soulful ride – even its muddy and windy parts.

Cykel

Idag är den med mig till jobbet – min fina kära Ridley. Det var så förbaskat soligt imorse att det vore ett brott mot cykellagen att inte sticka ut och köra en sväng! Tyvärr så hade natten varit kall så jag cyklade över frysta pölar imorse på vägen till jobbet. Det blir dock snabbt varmt under dagen så jag hoppas på att inte behöva frysa alltför mycket när jag cyklar på kvällen.

Det med att frysa under cykling är det rätt nytt för mig. Det beror förstås på att min fart och pulshöjningen är typ hälften mot vad den brukar vara. Jag cyklar lågintensivt, svettas mindre, är mindre hungrig av mig men fryser desto mer. Både gillar’t och ogillar’t men är väl bara att gilla’t liksom. Glad att jag kan cykla och må mig under tiden.

Ikväll blir det dock ingen lång tur utan mest för att vädra skallen. Veckan är intensiv. Hela dagarna består av möten så jag längtar verkligen till min hjulmeditation. Och ska om jag inte kommer in till stan för sent svänga in på en affär och köpa en sak som både jag och bloggen saknat ett tag.

Lite kul förresten men n+1 stämmer inte riktigt på mitt cykelbestånd just nu. Ridleyn är ju idag min enda (förutom Monarken men den är lite för stationär för att riktigt räknas med) sportcykel. Jag längtar förstås redan nu till min nästa racer och min nästa mtb men jag har inte den blekaste om vilka det blir vilket är lite kul faktiskt.

Det kan te sig lite sårbart att äga bara en sportcykel men jag har i alla fall ett par hjulpar att byta emellan ifall att och så tävlar jag ju ingenting i år. Tanken är ändå att jag ska bli med ett träningshjulpar extra så jag slipper byta mellan cross- och landsvägsdäck hela tiden. Funderar på ett par klassiska Shimano Ultegra WH6800 – vad tror ni om dessa?

Cross is boss Landsväg

Gymmet igår, jag hade gjort min obligatoriska uppvärmning och gled över till maskinrummet.

– Ursäkta, är du klar här? frågade jag blygt tjejen som glatt hängde utanför den där assisted chins/dips-maskinen jag sedan några gånger tillbaka börjat använda för att stärka min taskiga kontorsråttecyklistöverkropp. Fick ett ja till svar. Hoppade på maskinens syntetskinnpall och började dippa (heter det så?). För tungt, måste justera.

Busted!

– Oj det var visst för tungt, sa den glada tjejen medlidande och började trixa med vikterna.

– Jag har precis börjat träna armarna och axlarna ordentligt, förklarade jag försynt.

– Jo samma här, sa den glada tjejen igenkännande. Beach 2017 here we come!

– Eh… just precis! svarade jag något fördröjt och blev smått chockad över hur chockad jag blev över att någon tog upp något så ointressant som hur man om flera månader ser ut på en svettig strand när man har två önskan nej tre, ett – hitta en skuggfläck två – bada i iskallt vatten och tre – fly helvetet och göra annat roligt utav sin tid typ cykla eller sevärdheta istället?

Alltså jag fattar ju att det är bara ett kul uttryck man säger slänger sig med, men visst är det intressant hur pass accepterat det är att man tränar för utseendets skull? Det är liksom inget man ifrågasätter. Till gymmet går man för att man vill se bra ut enligt den gängse normen, inte mer med det.

För att återfå en bit av värdigheten impade jag sedan (såg ni, såg ni?) på omgivningen genom att lägga på lite extra under benövningarna.

Men det är kul detta med arm- och axelstyrka. Jag har verkligen rätt dålig sådan. Bortsett från benen så har jag rätt bra core, och jag har en stark om än gnällig rygg som självklart måste underhållas men som mest behöver cykling. Men just den dåliga arm- och axelstyrkan gör att jag faktiskt ser styrketräningen som jag idkar 2-3 gånger i veckan som en seriös utmaning just nu. Jag har ju tränat lite arm- och axelstyrka även innan men då lite mindre helhjärtat ty enbart för att kunna vara stark bakom crosstyret liksom. Jag tänker förstås inte skaffa några synliga stora muskler på armarna men jag vill klara av mer och känna en funktionell spänst även i det kroppsområdet. Nu när jag har alla chanser i världen att träna precis hur och vad jag vill om kroppen tillåter’t så vore det dumt att inte ta tag i det försummade.

Så jo, det är nog jag och beach 2017 i alla fall. Ty sommaren 2018 har jag förmodligen åter glömt allt vad armstyrka heter.

Puss!

English: About me trying to gain some arm strength and also trying to understand what beach 2017 is all about ;)

Mellan rundorna