För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

Hej cykelvänner.

Jo, jag har cyklat. Men inte fotat – annat än ”för privat bruk”. Jag har tänkt massa inlägg – men inte postat ett enda sedan början på juni. Varken här eller på insta, en app jag för övrigt inte har haft installerad på jättelänge (de stories som ni ser är de som spiller över från min privata facebook som är kopplat till cykelkattenkontot).

Orsaken är att jag i början på sommaren, just där någonstans i början på juni, bestämde mig för att äntligen genomföra det jag har tänkt så länge. Jag tog mig mod och pitchade idén och upplägget för de jag tror på och det ser ut som att de tror på mig och vill stötta mig. Vilket är förstås skitkul men också skitläskigt just som ett sådant åtagande ska kännas.

För att genomföra något större och konkret krävs tid och energi. För en med ett heltidsjobb i en ledarposition, en aktiv växande pojke där hemma och en kropp i behov av fysisk och mental balans gäller det att fördela gracerna – och krafterna – rätt.

Jag älskar att blogga, särskilt med min stora passion cykling och friluftsäventyr som röd tråd. Men det är också lätt att hamna i ett läge där den kreativa energin som är kvar efter föräldrandet, jobbandet och livets andra göromål hamnar i bloggen. Sedan finns det bara kraftsmulor kvar. Ett större projekt kan inte näras av smulorna. Det behöver disciplin, systematik och den sortens kreativitet som inte får komma och gå när andan faller på utan som arbetas fram vare sig jag har en dålig eller en bra dag.

Jag är en klassiskt konstnärlig typ med allt vad det innebär, bland annat ett ständigt pendlande mellan noll och hundra när det kommer till skaparanda, humör och livslust. Men jag är samtidigt också en klassiskt ingenjörig typ som vet att skapandet tar tid och energi och kräver skärpa och balans hur mycket ens ”flummigare” sidor än försöker röra till det i hjärn- och hjärtgrytan.

Jo, därför har jag pausat min plattform och annat cykligt engagemang som inte går ut på att genomföra projektet.

Som förstås handlar om cykling. Och som jag tror – och vet! – att många av er kommer att ha så mycket nytta och glädje av när det är väl i mål. För jo i mål ska vi.

Och plattformen? Den kommer förstås att återupptas. När jag känner att jag har kommit tillräckligt långt i mitt projekt för att visa er vad det handlar om, och när jag känner att jag kan ge bloggen tillåtelse att ta upp min tid igen.

Tills dess – heja mig. Ojoj vad det inte är lätt så här i början. Gräver djupt, käkar (mental) styrlinda osv. Kommer nog säkert att bonka ett gäng gånger på vägen också men den risken får jag ta för målgångsskumpans skull.

Puss.