CYKELKATTEN
Kategori:

Cykel

Äventyr med barnCykel

På morsdagstur med son, sol och mor.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

God morgon världen. Hur kommer det sig att just när man börjar slappna av i sin tro att barnet fattat grejen med att sova till i alla fall sju halv åtta så stiger han upp… före sex? En söndag? Pigg som en techentreprenör? Lilla stackars mig.

Jag lyckas sno åt mig lite mera sömn med hjälp av barnvakternas barnvakter aka lego, teve och pedagogiska (dålig ursäkt men men) mobilspel – praise be techentreprenörer! – och kan titulera mig nästan pigg vid åttasnåret. I ett sms upplyser Nadja mig om att det är mors dag idag. Som vanligt har jag sett massa reklam för det överallt men inte fattat att det är just idag.

Anstränger mig något för att dra en inre reflektion kring hur jag är som mor, förälder, men är för mosig för några djupare tankar. Tröttheten efter ännu en veckas vab och de där missade sömntimmarna är påtaglig. Hankar mig fram genom att roa mig och Ivar bäst jag kan. Antecknar några fina komihågisar i Plutten-boken; här från Djurgården med Ivar och Andreas i fredags.

Nä så här kan vi inte ha det, sitta hemma och glo en sådan vacker dag. Jag utfodrar min soliga kyckling med lunch, dopar mig med en svartmuskig java nummer tre i ordningen och bygger upp peppen inför dagens äventyr.

Plötsligt messar även Jonas. Kommer förbi om 5-10 minuter oki? skriver han han och kommer förbi fullycrad och med en rosbukett i famnen. Hade letat tulpaner till dig överallt men hittade inget, så det blev rosor istället.

Vilken pappa du har Ivar. En unik, älskvärd person. Lova mig om du någonsin läser detta att alltid vara snäll mot honom.

Den soliga kycklingen ställer till med ett litet åskväder när han inte får något som helst paket, och inte ens några rosor!

Vi glider ut hela gänget. Jonas cyklar österut och vi söderut.

Mot dagens första anhalt –

Bauhaus! Romantiskt eller hur?

Nä men jag har sedan länge stört mig på ventilationsgallren som de tydligen heter som sitter mellan kyl och frys och överskåpen i mitt kök. Gallren är nikotingula, är typ lika gamla som fastigheten och vittrar bokstavligen sönder. Och då måste man palla sig till stadens utkanter och köpa nya.

Anna messar Lova skaka galler.

Tur att Bauhaus är ändå en ganska kul affär. Vi ränner runt ett bra tag och klättrar på saker och jag lyckas till och med få syn på något av en dröm. Fult som stryk är detta kar men fatta effektivt när det är som varmast ute! Wow.

Det blir förstås inga ventilationsgaller. Jag har ju glömt att komma ihåg (eller i alla fall skriva upp) höjdmåttet. Blir först irriterad men tänker sedan äsch vi kan ju köpa glass och något roligt istället, gallren får vänta. Så då gör vi så – köper glass och ett paket vägbommar till tågbanan där hemma. Mycket roligare!

Vädret är vackert och Erikslund (shoppingområdet) är fult; vill därför inte ha det som dagens sista cykelminne. Så istället för hemåt far vi ner på stan. Grönskan är bedårande. Vitt fluff snurrar runt i luften. Västerås är vänligt idag.

Vi parkerar ekipaget vid Brasserie Stadsparken.

Ivar går loss med spade i den renoverade lekparken i Stadsparken (jupp, så heter den). Jag vilar benen och solar nacken.

Plötsligt blir vi båda (eller mest jag då, men Ivar har ungefär samma matsmak som jag) brutalt sugna på något saltigt. Jag är inte hamburgareätartypen men Bastard Burgers burgare är gott. Extra stor portion pommes tack.

Och sedan cyklar vi hem!

Då har vi cyklat, och lekt, och ätit burgare och glass, sett snuten vänta ut något bus på Vallby (ett av våra mindre sömniga områden om man säger så) och blåst ut vita maskrosor och glatt oss åt de gula.

Och plötsligt är sömnlöshetens trista trötthet som bortblåst! Ersatt med sin gladare kompis postäventyrströttheten. Precis som vi gillar det – mors lilla hjärta och mor, alltså jag.

Puss och grattis alla andra mammor därute!

2 år ago 0 kommentar
16 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

Nittiofem sjyssta klubbk i lördags.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

Måndag vänner! Ute droppar regnet, var blöt som en gåsunge när jag kom in efter förislämningen imorse. Tyvärr hade det inte hunnit bildas skojiga plaskpölar att cykla igenom med kärra, kanske i eftermiddag? Vi får hoppas.

I lördags bjöd Kristina till en fin klubbdistans uti Fjärdhundraland. I vår grupp blev vi fyra personer, tre “gamla” blårange plus en konditionsstark nykomling – välkommen till cykelgemenskapen Simon!

Kristina berättar om unika kyrkomålningar i kyrkan vi passerar på vägen till fiket.

En av sakerna jag gillar med Kristina är att hon är typen som blir uppspelt av nya vägar och lär sig gärna om platsernas historiska och kulturella bakgrund. En kunskap hon gärna delar med sig av till andra. Det blir ju alltid roligare att cykla ihop med en sådan person än med den som bara matar på, väg som väg ungefär.

Med Andreas uppvuxen i trakterna vi cyklade i samt den cykelglada Simon (åh, nybörjarcyklisternas glöd är den finaste sortens cykelglöd) blev vi helt enkelt en trivsam kvartett.

Fiket för dagen blev Härnevi Plantskolas Kaffestuga på landet. Fint att få hänga i ett lusthus och moffa i sig hembakta saker omgiven av vackra blommor, till salu och till beundro.

Nackdelen med att fikanjuta för länge är ju förstås att pulsen går ner. Men så är det ju precis varje gång, men också något jag glömmer varje gång.

Oavsett blev vägen hem bra trevlig och cykelmässigt karaktärsdanande. Först drog vi en paradrepa genom gulliga Enköping – tack för en för mig ny väg ut ur stan Kristina! – och sedan kämpade gemensamt mot vinden som började tillta ju närmare Västerås vi kom. Så blir det ju i en petite klunga: alla måste bidra, man kan inte bara gömma sig och fisa bakom andra hela vägen.

På vägen mötte vi flera klungor och solitärer: folks från Stockholm, Enköping, annanstans Uppland, folks som fikacyklade och så gode randolegendaren Blyckert som tränade inför Sverigetempot.

En helfin fikarunda med andra ord, tack Kristina & Co!

P.S. Du som cyklar eller vill cykla med VCK får gärna följa klubben på Insta där vi bjuder på roliga nyheter, engagerande medlemsstories och annat sjysst som komplement till hemsidan.

2 år ago 0 kommentar
10 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

En sån där vanlig craigdavidrunda i tisdags.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

I tisdags hade jag tänkt att utöva lite lagtempo och sånt med hemmaklubben VCK.

Bommade dock gruppträningen med typ tre minuter då en släng av panikångest (privata skäl osv.) uppenbarade sig lagom till det var dags att lycra upp sig.

Såg folks butts försvinn några trafikkorsningar bort och pallade ärligt inte jaga den här gången.

Och då får man nöja sig med sin egen krökta skugga. Nåväl. Finns värre sparringpartners.

Hade till exempel kunnat jagats av dessa tranor (eller hägrar? Eller strutsar? Sämst på storfågel på håll), Karl Hedin, svartsjuka tjejer eller Skatteverket om jag hade väntat med deklarationen någon vecka till.

Nä, här blev det ett gäng reko landsvägsmil med backsprätt som enda avvikande element i den i övrigt kontrollerade processen.

Fick den här klassikern på hjärnan, inte så otippat kanske ändå.

Så omöjligt vackert, den här tiden på våren får gärna dröja sig kvar ett bra tag till.

Avslutade turen med att utöva lite myrmindfulness,

waterfallfulness,

och forevercyclingbuttfulness. Nä, tog förstås bara lite kort för ett produkttest åt Sigr (recension coming up när jag testat mig genom budet, lovar).

Hade helt klart mer ro i själen och mindre angst i pantsen när jag kom hem. Och dagen efter mådde jag helt bra igen!

Cykling, vänner, myror etc <3

Puss och imorgon blir det ett nytt klubbförsök.

2 år ago 2 kommentarer
11 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesCykelIvar min Ivar

Cykelögonblicket 13:30

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

När pottan är slutskurad för denna gången

och rappaste hojen får bo i salongen,

då är du ett tag ditt livs egen kapten

barnfri eller lös är du åter, min vän.

2 år ago 2 kommentarer
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Äventyr med barnCykel

Somrig distans med tyngst och sötast hejarklack.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

God morgon vänner!

Här på Haga råder uppspelt stämning. Ikväll tar jag och Ivar snabba vita loket till Göteborg och våra vänner i Sävedalen. En långhelg i min bästa vårstad med bästisen och våra barn är något jag ser så fram emot efter ännu en veckas vabb med spretiga vobbförsök, sorgen över en gammal och mycket sjuk farmor och andra livets påhitt.

Är själen skör är det bäst att låta benen jobba, det är sedan gammalt.

I tisdags vaknade jag med kanonben samtidigt som naturen hade äntligen bestämt sig för sommaren. En perfa dag för en distanstur med kärra med andra ord, vad annars göra med en frisk-men-fortfarande-snorig unge för att inte dö av cykellängtan?

Från början hade jag tänkt att ta Stålis men Stålis hade lånats ut till en kompis och var i bedrövligt kedjetorrt och obikefittat skick så det blev Sirrus istället. Efter en chill morgon pallade vi så äntligen iväg och upptäckte att vi var hungriga just när vi skulle lämna stan.

Det blev därför en reko ride through på Max! Hur fint som helst, lite saltigt fast food är ibland precis vad man behöver för road trip-stämningen.

Sedan for vi österut mot Irsta, tog av mot Frösåker, cyklade de slingriga landsvägarna tillbaka mot Mälaren och hamnade i gamla goda Gäddeholm. Jag hade ju hoppats att Gäddeholms Café skulle vara öppet men nä, det var ju visst tisdag och stängt.

Däremot hade Gäddeholms Trädgård öppet. Vilken tur, för vi hade just snackat om att vi måste köpa de där fröna till balkonglådorna.

Massa spännande blommor och slangar hade de, samt de rätta fröna. Och av en slump råkade expediten även ha en isglass i rockärmen. Mycket flott tyckte vi även om jag fick smaka null av glassen (vilket inte gör något, hellre en nöjd lillpassagerare än en förklibbad storcyklist).

Efter lite mer blomspaning och jympa i Gäddeholm var det dags att cykla vidare.

Förutom att jag för första gången i mitt liv började drömma om bar ends (lova att inte berätta det för någon och note to self: montera på en bock på Sirrusen) så kände jag mig harmonisk och stark. Att cykla långt med unge i kärra kräver sin rytm. Tur jag hade en så positiv påhejare där bakom som både sjöng för mig och dubbelkollade att det var tillräckligt tungt (Är det tungt mamma? Är det tungt nu? Jag är tung och söt mamma! Heja mamma!).

Mycket fint att vila ögonen på på vägen. Rådjur och gåsparningsorgie såg vi också, men de slapp komma med på kort.

Väl tillbaka i Västerås drog vi in på Lidl för klassikern rispiroger och pärondryck som vi tryckte i oss på en närliggande lekpark. Ivar hade vilat upp sig i kärran och tog sig an lekparken medan jag vilade benen på bänken.

Efter tre timmar rulltid plus någon timme paus- och lektid landade vi så äntligen hemma. Då hade klockan hunnit bli sex. Jag svängde ihop en basic pasta-och-färs-rätt och sedan blev det soffan och teven för hela slanten.

Måste nog skruva på en wattmätare på Sirrusen, vore intressant att veta lite siffror på dessa distansturer. Man får ju pressa på rätt bra ändå, särskilt i backarna och i blåsten. High five team Mamma & Ivar, inte illa pinkat direkt.

Puss och hoppas ni unnar era själar och vader cykel och sol i helgen <3

2 år ago 2 kommentarer
11 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 227
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN