Av någon anledning tänker jag i enbart musiktexter idag men jag låter bli att blogga i musiktexter för er mentala hälsas skull. Nåväl. Här är jag. Sitter på jobbet, går igenom mailhögen, knaprar på resterna av Stampe, tänker hur ska jag liksom börja? Alltså det finns resor och så finns det resor. Jag kommer förstås att noggrant och illustrerat redogöra för alla de fantastiska turerna jag har företagit under mallorcaveckan. Jag kommer att få er att svettas under konstipationsturen på den västra kustlinjens kullar. Ni kommer att avundas både mitt pannben och skratta åt mina sittben när ni får höra om vår petit randonnée till den övre oceanen och jag ska se till att ni får er beskärda del kallsvett när berättelsen om den drömska mardrömmen i Sa Calobra blåser in från havet. Jag kanske låter er att hänga med in i natten, men bara en liten bit in. Där vågorna lugnar ner sig efter äventyret, där vilar berättelsen.
Hur ska jag få er att känna doften, den som bor kvar i någonstans mellan magen och nacken, få er att blunda och känna värmen som vilar kvar i överläppens båge?
Jag är så otillräcklig.
Nu ska Stampe äntligen möta sin skapare. Puss.
P.S. Glid in på Instagram så länge, finns några bilder från resan där!