CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Katja älskar vintercykling

Min vintercykelresa genom åren ❄

Min vintercykelresa genom åren ❄

Hej! Till och med trendordhatern Katja har till slut fallit för det där med torsdagarna och det där med att i blindo kasta saker på folk bakom en på gatan eller på bion. För det är väl det som är meningen med #throwbackthursday?

Skojar. Idag tänkte jag åka tillbaka i min top tre favvigaste kategori här på bloggen – vintercykling och bjuda på ett gäng minnen från de turerna jag eller någon vän lyckats dokumentera våra vintercykeläventyr. På med kompislappen – nu kör vi en liten resa bak i tiden.

Med start vintern 2013 då jag köpt mig en lite för stor men fett användbar mtb av en god kollega. En av de första turerna gick till klassikern Gäddeholm och dagböken löd: Och som vi fick kul ihop, tyskrackarn och jag! Blåste på rätt bra där för pulsens (läs värmens) skull. Hade dock ätit för dålig frulle så energin tog slut ungefär halvvägs på en spännande, backig väg bortanför Gäddeholm. Men så skulle jag ju hem också, fasiken också… 

Ja nog var det lite Andrées Polarexpedition över mina första vinterturer, för mycket iver men för lite erfarenhet innanför vinterjackan.

I början av 2014 lärde jag mig dock att jag måste käka ”även” de ”tre korta milen” vintertid så jag gjorde ett värdigt försök att baka egna cykelkakor som fick det poetiska namnet cykelblaffor.

Har för mig de inte var någon vidare succé vare sig smak- eller utseendemässigt men djävulskt mättande.

Hösten 2014 hade jag kittat upp mig på en egen cross som hade tillhört Johan och innan dess Åsa och börjat tävla i CX. Men här vinterkörde vi i Gropen – Luciahelgmyset!

Tack vare min nya bästis kunde jag äntligen vinterträna längre sträckor än på den tunga småtröga mtbn och göra det med ordentligt med stil! Som här, i ett par plastiga (men gratis) labbglasögon som immade igen vartannat andetag.

Jag började så smått kitta upp mig på rätt vinterträningssaker. För varje ny bekväm pryl blev känslan likadan

åh, vilken frälsning!

Rånarluva i yllefrotté för min ständigt frusna skalle – frälsning!

Den grymma uppfinningen termobidon – vilken frälsning!

Vintercyklingen öppnade nya vägar och ovägar. Härligast var – och är – förstås de där ingen hade kört, cyklat tidigare samma dag. Möjligen tassat lite då. Helt vitt, helt blankt. En ny sida för oss att skissa i, med våra smala dubbade däck som skar genom det sköra snötäcket.

Säkrare och säkrare för varje gång. Men alltid redo att vurpa i de mer förrädiska partierna eller de dagarna min inre balans inte riktigt nådde upp till den för ishanteringen nödvändiga nivån. Kommer ihåg den här rundan i början på 2016. Här tackade jag för mig i Mycklinge. Var känslomässigt rubbad och därför värdelös tekniskt.

Vintercyklingen för mig är tyvärr även förknippad med täta förkylningar (det är i och för sig höst- och vårcyklingen med). Ju mer jag lärde mig om hur min kropp fungerade under ansträngning i minusgrader desto klokare blev jag både kläd- och uppläggsmässigt vilket tiihop med att jag blivit starkare gjorde susen för min hälsa.

Ordentliga frukostar, mycket energi i kroppen.

Särskilt viktigt under turer som denna då tempen snittade på -17 glada celsiusgrader. Ur dagboken: Strax före Hallsta tog jag därför beslutet av vända och fara hemåt. AK som led helvetes frysplågor bestämde sig för att hänga på så vi matade på så gott vi kunde jämte varandra. Solen, som idag sken uppåt istället för neråt som en enda fet stråle, gav ändå lite värme under det lilla kaffestopet då termobidonen gjorde ett fint jobb för våra magar. Dubbarna gjorde ett trögt arbete på den lätt snötäckta asfalten – det blev betydligt behagligare att cykla när vi kom in på den mindre snöklädda vägen.

Och återhämtningen. Den superduperviktiga återhämtningen. Men först posa lite för självutlösaren självklart.

Den fräscha nya röda Ridley-pilen som hade gjort entré i mitt liv gjorde nu ett fint vintercykeljobb. Notera även mina cyberfossingar med de nyinköpta budgetskovärmarna som gjorde sitt jobb finfint de med!

Det var inte alltid snö, som den här gången när vi åkte ner till Tivedens magiska skogar för att träna distans och backintervaller på de stelfrusna skogsvägarna som bjöd på en grym fartkänsla.

Där i januari 2016 deltog jag och ett gäng till vintercykelgalningar i livet lätt häftigaste vintercykeläventyr Basemile Snowdown. Lyxpionjärerna som vi var bodde vi på ett flott södermanländskt slott och cyklade på de ballaste, pirrigaste och finaste snövägarna i dagarna tre.

Typ sådana, sådana och sådana.

Den idag kultiga lobsterhälsningen myntades under Basemile Snowdown. Tänk att den har en egen emoji, självklart enbart tack vare oss ;)

Och plötsligt blev det vår och barmark igen. Även om jag behöll dubben fram ett tag till – ifall att! Det är med en viss vemod jag tackar vintern hejdå. Kanske för att jag vet att min värsta årstid, den tidiga våren är på inkommande och inga lyckopiller i världen kan döva mina vårdepressioner som inträffar varje gång den hålögda solen obarmhärtigt blottar världen och fyller den med tomhet.

Men denna våren 2016 bjöd på många grymma turer till fina platser och det grymma gänget och alla mil tillsammans ut till fina marker gjorde våren lättare att uthärda denna gången.

Hejdå vintercyklingen 2016, vi firade av dig med att reka SM-banan inför årets landsvägs-SM.

Så för att summera upp det hela – nu har jag vintercykeltränat i snart fyra vintrar. Jag har hunnit med en hel drös ömsom underbara, ömsom i efterhand dråpliga men under passet otäcka turer – och jag blir nog aldrig mätt. Precis som off-landsvägscyklingen bjuder ju vintercyklingen på vägar och möjligheter som inte går att få när man ligger och matar på de allmänna ”bilvägarna”. Även om det förstås går lika bra att vintercykla på vanlig landsväg med.

Fast så länge man är ute och njuter så är det grymt bara det egentligen, oavsett vad man sitter på och vilka vägar man väljer. Glöm bara inte att alltid, alltid ha backup med er i form av något värmande plagg och lite ifall att-energi i tröjfickan. Vintern är lika vacker som den är onådig.

Ni har ju varit med på resan sedan dag ett. Mina erfarenheter och tips kring vintercyklingen hittar ni under bloggkategorin Vintercykling eller genom att söka på specifika ord t ex ”handskar” eller ”värmesulor” i sökrutan däruppe.

Denna vinter ser jag fram emot många härliga vinterturer, Festive 500, att ha roligt på crosstävlingen i Motala (som jag faktiskt har en liten plan för), årets Basemile Snowdown och att vara sjuk så lite som möjligt så jag hinner köra ute så mycket som möjligt och bygga en bra bas inför landsvägssäsongen 2017.

Puss och gå gärna med i Vintercyklisterna-gruppen på Facebook – jag startade den för att det ska alltid finnas en hjälpande hand och helt enkelt andra som peppar för vintercykling ❄

Har ni någon speciell vinterrunda ni minns extra mycket? Berätta gärna så blir jag glad!

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

4 kommentarer

  1. Vilket härligt inlägg Katja! Min vintercyklistresa är kort, tyvärr. För tänk om jag insett hur roligt det är att cykla på vintern tidigare! Jag har en vinterrunda jag minns, eller faktiskt två som något extra..tackar för inspon och ska skriva ett blogginlägg!

  2. Älsk på det här inlägget, kul med en vintertillbakablick. Du är cool.
    Fast jag får lite ångest av snöbilderna, jag tycker inte att jag får vintercykla på riktigt något i år för det är ju mest bara plusgrader här.

    Den där termobidonen verkar ju förresteb ungefär hur smart som helst, är det rakt uppochned en termos i en sönderklippt flarra?

    1. Vi fick snöföre först nu typ? Jag vet det är hemskt trist när man inte får träna ordentligt i snön :/ Man får nästan ta bilen upp till där det finns snö (tänker om du är orolig inför Vintervättern). Jepp, skitbillig uppfinning hehe! Vanlig tråkig termos du inte tycker synd om!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.