Aurore polaire ?

Hej folksis! Ännu en snöig onsdag men inte en ljus distanstimme i sikte. Jag måste säga att det var en omställning när den sorglösa semesterveckan med all cykeltid i världen på sig (i några dagar i alla fall) tog slut och det slog mig att nu kommer vardagsträningen ske i mörkret ett bra tag framåt. Egentligen är det rätt logiskt och bra att det är så – mörkret inbjuder till både kontrollerade inomhusintervaller och mysig gymtid – men jag kan ändå inte låta bli att ha lite småångest över att en normal vecka innehåller bara två riktiga distansdagar nämligen lördag och söndag. Och då ska ju allting klaffa.

De här korten är från söndagens pass – ett teknikmässigt fiasko i nysnon på gamm-isen då mina Schwalbe Winter-dubbdäck gjorde allt för att slira mig av de spåriga vägarna och jag hade för svaga linser och såg ungefär hälften av det vanliga (är inne i en ny linsutprovningsperiod just nu) och var för rörig i skallen (privatlivets vedermödor, påverkar även ett vinterpannben som mitt) för att som annars kaxigt ta mig an föret som en utmaning. Alltså just en sådan dag då det inte klaffade någonstans. Jag klickade ur oförskämt många gånger, stannade till och bökade. För att inte sabba träningen helt så lämnade jag sällskapet och begav mig till de stadsnära cykelbanorna som var bättre plogade för att på egen hand späka benen istället för tårkanalerna. Men hu så vackert det var ute. En sann vinterdröm, särskilt om jag hade varit klok nog att ha bytt ut framhjulet till ett dubbfritt men grövre mönstrat däck, typ mitt vanliga Grifo Challenge.

I helgen som kommer måste minst två rejäla distanspass till. Låt oss hoppas på ett snabbt före. Kommer förresten kanske få min födelsedagspresent aka min nya vinterjacka idag. Sällan har ett cykelplagg varit så efterlängtat som detta.

Puss.