Luciahelgmyset!

Eva tog massa grymma bilder – tyvärr förstörde Facebook kvalitén nåt men:
1) Cantibromsar gör att man får en lååång stoppsträcka inför stocksisar
2) Anna kämpar upp den något tunga Canyonpjäsen i supersandbacken, tur Anna har lätta ben!
3) Supersandbacken ger en tom blick och sexigt öppen mun
4) Starten… Kan ni hitta mig?
5) Björn och Markus besegrar stocksisar!
6) AK kan konsten att sitta i tempoläge även på MTB :P
7) Mr Helgmys himself!
Vann herrklassen gjorde förresten banchefen. Typiskt Tony!

Hej. Måndag och blogg igen, är ni utvilade? Jag är skönt mör i benen. Äntligen cykelhelg! I lördags körde vi som bekant Luciahelgmyset efter Johans fantastiska påhitt om extrainsatt cross – alltid rätt! – med välgörenhet som högre syfte – alltid rätt det med! Jag hade ju precis friskförklarat mig ordentligt (och ja, hade suttit hemma ett par dagar extra bara för att) men cyklade ändå till Gropen med noll krav i sikte. Hade med mig en extra tröja, cxswedenmössa (självklart!) och sköna vantisar. Väl efter provvarvet som jag ändå körde när jag ändå var på plats stod jag plötsligt på startlinjen och tänkte att jag ändå kör myset när jag ändå är uppvärmd och känner mig helkry. Efter klassisk katastrofstart körde jag ändå om ett gäng crossies och lyckades för en gångs skull mosa mig genom zonhoven-zonen utan att ens försöka vurpa, pust. Och plötsligt kände jag inte för att ta det så värst lugnt längre. Äsch då, benen kändes pigga och även om jag med flit höll igen lite för att inte börja med att rispa ihjäl de svaga luftrören (hur många är det förresten? Världssämst på anatomi)så flöt det på rätt bra. Jag körde på och njöt som tusan. Åh herregud jag var ju på cykel igen! Inget annat spelade egentligen någon roll även om det förstås var lite extrapeppande att köra om ett par medmysande till. Tyvärr gjorde jag bort mig zonhoven-zonen i de fyra resterande varven (vi kör fem) vilket förstås segnade ner min framfart men äsch, fick en bra placering, bästa dam, inte sämst herre heller, ja ni fattar – rätt så nöjd sjukling ändå. Det bästa kom dock efteråt! Johanna med familjen, Jenny, Eva och några till (?) hade fixat superfika. Alltså fika är alltid mums men det blir extramums när man inte förväntar sig fika aight? Så fatta glädjen liksom. Plötsligt radades ömsom kakor ömsom glögg ömsom pepparkakor upp framför oss frusna crossies. Så fett. Överskottet gick till Musikhjälpen – vart annars?

Fantastisk tillställning och ytterligare ett bevis på att cross för folks samman. För ännu mer crossglädje med hjärtat på rätt ställe – läs Annas rapport från Luciawåfflan. Tänk om man bodde nära och kunde kört båda.

Igår utsatte jag mig för dubbdistans men det får bli ett eget inlägg.

Vad gjorde ni för skoj i helgen? Puss!