Tjo livs- och träningsvecka nummer sju

Hej god morgon vi går direkt på benstatus:

TRÄNINGSVÄRK från helvetet 

nä skojar, från ovan så klart!

Misstänker personerna som är duktiga på stakning upplever inte samma groteska träningsvärk i ljumskarna +annat som en annan som diagonalar sig fram i skidlivet.

För övrigt så funderar jag på att skriva till Svenska Akademien och be de att (förutom att skärpa sig allmänt) ändra ordet träningsvärk till träningsverk.

Man har ju faktiskt uträttat något, som är så duktig och har så ont. Eller hur säger fitnessmänniskorna, pain is just weakness leaving the body?

Och så lite halsstatus: blä.

Det gör liksom inte ont men det är hostigt och tråkigt och kan göra ont om inte jag *kollektiv gäspning* viiilar mig i alla fall idag också.

Och så lite guldfiskstatus: osvikligt.

Glömde ju min kamera uppe i Hedesunda. Känns skittrist, ogillar att blogga med mobilkameran annat än ibland för att visa mig lite down-to-earth liksom ;) Men får väl va lite down-to-earth ett tag här. Heja filter!

Så what’s up i veckan?

Idag blir det som sagt vila. Tänker dock ta en lugn promenad efter jobbet ty otroligt fint och winterwonderlandigt ute idag. Och så laga något mycket vitlökigt till oss där hemma ikväll.

Imorgon tänker jag träna dock lugnt, typ en timmes snurr för benen bara.

På onsdag är jag en en pendlarprinsessa (tack Anna för ordet, man känner sig mycket flottare som en sådan än som ett ryggsäckstungt kaffesipprande konsultskrälle som trängs med andra “likasinnade” i tågtamburen)

På torsdag har jag klarat av en masse möten men också en AW och en mums hotellfrulle. Och har bara bråttom bråttom hem till min Ivar.

På fredag tar jag det lugnt, tränar cykel och slutar tidigt så jag får så mycket fredagsmys med min sötebrödis som möjligt. Min näst sista jobbfredag på länge wii.

Och sedan kommer cykelhelgen och kanske lite extra extra antingen lördag eller söndag.

Så hur är min cykelstatus då? Helt ärligt?

Jodå. Bra starkare, fortfarande för odistansig, men prognosen är god.

Vi säger så, här får ni dagens cykelsanning signerat kloka Anki och dagens måndagsmässiga bit

omättligt kär i min snälla geniala goa pojksis, bra smärtande på grund av världens kollektiva ensamhet, ibland vill jag bara krossa världen men den är ju den enda värld vi har så bäst vi gör guld av det lilla vi kan i den.