CYKELKATTEN
CX och gravelKatja tävlar

Katja kör sin 5te crosstävling – SméCrossen!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja 8 år ago

Well, I was born
To have adventure
So I just followed up the steps.

(Zappa)

Bilder: Markus Johansson (tävlar för Enköping CK)

Nu tror jag att jag har tävlat lika många gånger i cross som jag har tränat på cross! Eller okej, nästan iaf. Låt mig se… Strava säger: sexton crosspass, varav fem tävlingar!

…Så där stod jag, med vattenlock i öronen och min ol good raphamössa över dem, öronen alltså och såg livrädd ut (av de få bilderna jag hittills hittat på mig – brorsan misskötte sig och tog inga bilder på mig under loppet, barn alltså) och kände mig smått bortkommen.

Hade liksom ingen tävlingsmojo igår. Ni vet, ibland är man pepp och ibland är man helt opepp och ibland är man likställd allhelgonadagen till ära (höhö). Igår kände jag mig sådär tråkigt likställd. Jag hade inte tränat ordentligt på ett gäng dagar av diverse anledningar. Min kropp är sån att den inte mår sådär jättebra av vila. Senaste riktiga crosspasset hade körts i tisdags, onsdagens lallande var mest stoj och skoj typ. Sedan promenader, bad och Monarken-rull, räknas ju knappt som träning. Men hursom. Precis som Madde Lindberg-Wall en gång sa till mig: klart man kör klart, man får ju grym träning även om man blir avhängd så tänkte jag förstås inte sumpa denna möjlighet till bra träning.

Vet ni, trots att jag är sådär käck och glad och leende och har massa hurtiga svar när folks kommenterar min körning så är det en ständig mental kamp, detta med att veta att man med störst sannolikhet kommer att komma sist gång på gång på gång. Jag tävlar i för min nuvarande nivå fel klass. Jag skulle behöva tävla i superklass för damer, men sån klass finns inte, så jag startar med prestige. Det är förutom det uppenbart fysiska även psykiskt påfrestande. Det är jobbigt att känna sig stel och långsam och långt efter de andra, det är jobbigt att veta att alla andra vet hur jävla efter man faktiskt ligger. Att snubbla på fel ställen, att fast man har tränat till illamående på ett visst moment på hemmaplan ändå inte fixa det när det gäller, att vara så lamslagen och nervositet att man plötsligt inte kommer upp i en backe som man annars lätt hade kommit upp i om det handlade om hemmaträning med polare. Det är inte vackert, inte saliven som rinner nerför hakan, inte snoret som fastnar på kinden, inte de torra andetagen, inte den dära tröjan som åker upp på precis fel ställen, inte mina helsabbade knän av alla uppförsbacksvurpor på racern. Det är så jävla långt ifrån caféraceande cykelkattenbloggbilder som det bara kan bli, och fast jag ler så gråter jag ofta inombords åt min egen klumpighet.

Brudar som läser detta och förfasas alternativt inspireras – börja tävla! Ju fler som tävlar desto större chans finns det att det till slut kommer upp en mellanklass för damer – motsvarande herrarnas superklass – så att man får tävla mot dem på liknande nivå istället för att hela tiden finna sig i att vara om än duktig så ändå konstant underdog-ish. Hur många damer krävs det för att det ska blidas en superklass för damer? Nån som har koll?

Domedagsstämningen ovan till trots gjorde jag ett för min tekniska utveckling okej lopp. Jag lyckades för första gången offentligt hoppa av sådär snyggish inför sandhindret – inte första varvet, men de andra. Jag körde nerför på skrået utan någon som helst rädsla i kroppen. Jag gjorde en fin start och körde om ett gäng damer innan dem ihop sandhindret satte mig på plats, så jäkla rätt av dem alltså.

:D :D

*klappar mig själv på lill-axeln*

Tyvärr lossnade benen aldrig så jag blev trött men inte sådär spy-trött som jag blev efter Helgmyset sist, och det berodde förstås på att benen inte kommit igång så jag gav inte riktigt allt om än mycket.

Icke-ödmjuk som jag är så är min veredictum följande: den eventuella talang som möjligen finns i denna gängliga kroppen behöver mycket, mycket mer träning för att riktigt blomma upp. Vilken tur att jag är en nötig flickrackare. Ni anar inte hur mycket envishet som bor i min skalle.

På tal om envishet så var det sjukt kul att en annan envis rackare var med – Jenny! Även om Jenny är überironwomantempogeni och allt så är hennes närvaro på en tävling tillräckligt för att få mig på gott humör. Grymt kört Jenny. Och alla andra kompisar och idoler med förstås.

Nu återstår två fantastiska träningsveckor kvar till SM i Göteborg. Är sjukt uppspelt. Nadja om du läser detta – jag vill åt din övernattningslägenhet. Puss!

P.S. Verklighetsförhärligande magasinbilder på mig från gårdagens tävling välkomnas och facebookas/mailas eller twittras till mig.

13 kommentarer 1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

föregående inlägg
Oscillate.
nästa inlägg
#frågaKatja: Tacka ja eller nej till pris fast man kommit sist?

Du gillar säkert också

Grattis bäste Tony!

Kommenterade SméCrossen och firade vår sexmånadersdag!

Kom till SméCrossen imorgon! (speakerns uppmaning)

Preracelistan: SméCrossen och Kringelcrossen.

Råkade köra Cupavslutningen med!

CXSM flow mix.

Inför CXSM.

Dagens cykelvideo: SméCrossen!

Konstant uppspelt.

Oscillate.

13 kommentarer

Elna 3 november, 2014 - 16:43

Du är grym! Och kan bara instämma: börja tävla! (Sedan gör jag ju inte det själv men det är ju för att jag inte har en cross i år heller. Morr. Spott. Fräs. För tävla är ju det bästaste som finns)

Svara
Martin S. 3 november, 2014 - 16:54

Life is what happens at the end of your comfort zone. Bra köttat :)

Svara
swyzak 3 november, 2014 - 16:57

Grymt jobbat, som du skriver om fler damer/tjejer börjar se det fina (skitiga) i CX så öppnar det ju för en Superklass där också, det vore väl fantastiskt!

Svara
Johan A 3 november, 2014 - 17:08

Sjukt bra kört tycker jag och riktigt kul att det blir fler och fler tjejer på startlinjen. Phett pr0 att köra prestige ju imho!!

Svara
Björn Westergren 3 november, 2014 - 17:14

Bra krigat och allt det där, men utöver det så har du ju nu tävlat emot Lisa Norden och det är inte så dåligt att skriva ner i cv’t :)

Svara
Katja 4 november, 2014 - 11:04

;)

Svara
Magnus A 3 november, 2014 - 18:00

Fler tävlingar ger mer vana, sen är det bara att gasa!

Som jag sa igår, bra kört! Fler tjejer behöver upptäcka det roliga med CX!

Svara
jonas l 4 november, 2014 - 00:25

du är en bra förebild du :) Ställer upp och gör ditt bästa, och önskar fler kör med. Rätt sätt och hoppas ni helt klart blir fler damer och får en superklass där. Tighta race med många deltagare i både Dam Prestige och Superklass skulle ju bli toppen :D

Hejjar på dig!

Svara
Carolin 4 november, 2014 - 09:27

Nu cyklar jag ju inte cross (än) men jag körde några små lokala landsvägstävlingar och en MTB tävling i år och jag säger det samma även där, bara börja tävla! Så slipper jag vara ensam om att bli utklassad ;)
Dock känner jag att jag hamnat i något av ett dilemma.. Jag kom sist,sist och näst sist på de tre LVG tävlingarna men tydligen blev jag 3a i serien (eftersom de är 3st som delar poäng på 2a platsen) och det ska delas ut priser till de bästa och eftersom jag är just 3a (fast normalt räknat hade jag väl varit typ 5a) så ska jag också få pris. Men det känns liksom på fel. Att bli utklassad till och med av juniorerna och den enda jag en gång lyckades slå utan marginal var en gravid tjej… Ett pris känns inte riktigt rätt ;) vad tycker du att jag ska göra? Tacka och ta emot eller avböja?

Svara
Katja 4 november, 2014 - 11:01

Väldigt intressant fråga, svaret finns i eget inlägg. Puss!

Svara
Elin 4 november, 2014 - 22:30

Va roligt att du är med och kör! Önskar att fler gjorde som du! Vad gör det egentligen att bli sist? Bara det är roligt så kommer de bättre placeringarna sen.
Själv kör jag ju en del landsvägstävlingar och blir sist så gott som varje tävling men det är roligt ändå.
Ska hålla tummarna för dig på SM! :)

Svara
Katja 5 november, 2014 - 10:49

:D Tack, det var peppigt att höra. Med glädjen kommer framgångarna, det är mottot! Vilken klass kör du lvg i? Jag kommer ju tävla lite mer i lvg i sommar så då kanske vi ses där ute i klungan!

Svara
Elin 5 november, 2014 - 23:24

I år har jag mest kört i damelit för att inte va ensam vilket jag blivit i d-sport tidigare år. Hade gärna haft en seniorklass även på damsidan men nu får man gilla läget. Roligt när vi blir fler!
Hoppas få se dig på flera race i damelit! :)

Svara

Lämna gärna en kommentar <3 Avbryt svar

Kom ihåg mina uppgifter till nästa gång tack! (OBS spars endast i webbläsaren)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN

Voilà, liknande inlägg:x

Gravel, punka, afterbike.

2 år ago

Två stycken skogsrån och en knippe...

2 år ago

Landsvägspremiären som kom av sig men...

2 år ago