Inför CXSM.

Nästa år måste Grannen tävla i cross med!
Grannen är ju som gjord för cross – det syns väl? :D

Insåg idag att SM är ju ihelgen efter att ha läst Annas tankar inför tävlingen. Alltså det vore ju på sin plats med lite egna tankar inför CXSM, det är ändå SM liksom, inte nån random konsumparkeringscrossen (även om det är just såna svartracecrossar som jag älskar mest). Men, woman must dance, så jag har väl gått och anmält mig och får sota för det ihelgen då jag liftar med Linkan och Contis ner till Göteborg och bor hos min älskade Nadja.

Så här sitter jag och försöker fundera för er skull. Jag tycker egentligen inte om att fundera på tävlingar. Jag gillar att bara köra. Tankarna, de bildas där ändå, under huden. Men men.

När man pratar tävling så pratar man mål. Självklart har jag mål med min tävling. Och för en gångs skull drar jag till med motionärsfasonen nr ett – mitt mål är att ha så kul det bara går under de två löporna i Göteborg (cupavslutningen är på söndag).

Jag är tillräckligt stark för att ha kul. Jag är tillräckligt teknisk för att ta mig runt och till och med glänsa i nåt av partierna. Jag är också otillräcklig, både när det gäller styrka och teknik vilket förmodligen kommer ta mig runt och kanske – kanske! – blir jag inte sist men det är typ om nån annan vurpar. Kom igen, jag är ju ny på det där med cross och träna på det crossiga sättet. Men nu orkar jag inte sitta och ha en masse ångest över vad som eventuellt kan gå fel. Enda riktigt dumma är förstås om jag punkar eventuellt pajar cykeln. Men då är det in the lap of the Gods, inget jag kan göra nåt åt.

Men annars – jag kommer att göra mitt bästa utifrån denna höstens träningsmängd och -kvalité. Till skillnad från min förvirrade sinnesmojo under vilstacrossen ska jag se till att vara utvilad och koncentrerad denna gången. Vi damer får egen starttid och slipper dras med herrarna (och vice versa, glädjen är nog ömsesidig) men jag ser det egentligen inte som nån större fördel – ju fler folks är ute på fältet desto peppigare blir stämningen tycker jag. Annars blir det lätt ångestfullt tomt för oss som är sämre än Sverigeeliten och hamnar något längre bak milt uttryckt.

Fast jag känner mig liksom aldrig helt ensam ändå. Jag har en grym hejarklack, varje gång jag tävlar. Samtidigt som jag skäms bibsen av mig varje gång jag gör nåt riktigt hemskt otekniskt alternativt väggar och ni tittar på så älskar jag att veta att vi är så himla många som är tillsammans, i samma sits, i samma gryta, innanför eller utanför barriers.

SM är fint, kommer att bli en praktiskt koncentration av alla de momenten jag hunnit nöta på under den – alltför korta! – svenska crossäsongen.

Det kommer att vara ett för mig bevisligen prov på hur långt jag har kommit som crosscyklist. På söndag kommer jag ayy vässa denna bilden av mig själv för mig själv ytterligare då cupavslutningen går på samma ställe (något ändrad bana) och alla vi vet att man alltid gör bättre ifrån sig andra dagen!

Min största utmaning inför SM är att få i mig tillräckligt med mat. Jag är just nu inne i en period då jag inte kan äta speciellt mycket. Jag blir sugen på mat och laga mat men jag är liksom inte hungrig. Hinner kanske bli det till SM!

Så, jag ämnar ha kul och göra min hittills bästa crosstävling någonsin. Och för att dämpa pressen lite så säger jag som Anna – hur svårt kan det va? 

Puss!