CYKELKATTEN

cxsm 2014

Livsstil

Årslistan 2014.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Hej på årets näst sista dag. Har snott en nyårsblogglista som cirkulerar runt på de stora cykellöst-liv-bloggarna och gjort om den till en cykel-ish sådan. För att det liksom ska vara roligt för er och för mig med förstås. Nog snackat – vi kör!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Många saker! Men för att nämna några (cykliga): jag lärde mig köra cross – i ler och snö, uppför, nerför. Jag lärde mig stå på startlinjen i riktiga cykeltävlingar. Jag lärde mig köra sjukt långt utan kisspaus (min blåsa är pyttis). Äta oavsett hastighet eller position i klungan. Hoppa av crossen i farten. Körde min första (och kanske sista på ett bra tag) tempotävling. Stod på pallen. Åt italiensk kanin. Klättrade tjugofemkilometers berg med minst 6 % i lutning. Körde ett SM. Såna saker.

Största insikten?

Att det är tävla jag vill och ska (ingen jätteny insikt men ändå). Att det är i de sammanhangen jag trivs och känner mig sann mot mig själv. I mitt (högst personliga, märk väl) tycke är den moderna motionsloppskulturen något osund. Det är som fet jingelreklam som skriker VI ÄR HÄR BARA FÖR ATT HA KUL KRAVLÖÖÖST men så kommer orden sub och seedning och bäst tid och avhängd där i den lilla, lilla texten som man ser först när man köpt produkten. Och så står jag där i starten och ler mot alla som ler mot mig och vi är tillsammans fast ändå inte för alla vill egentligen tävla lite fast det är inte uttalat och äsch, blir så fel för mig. Fan hoppas ni fattar… Hursom. Så jag kör motionslopp för att snacka skit med kompisar och tömma matdepåer på gott – även om jag förstås vill cykla fort depåerna emellan. Och så gör jag av med min rage när jag tävlar istället. Har så länge jag cyklat velat ha det så men vågade liksom komma ut med det – inte minst inför mig själv – 2014.

Vann du nånting?

Ehm, bommade min enda materiella vinst genom att glömma dyka upp på prisutdelningen på Lidacrossen. Annars, räknas ett par pallplatser som vinst?

Vann annars förtroendet att leda marknadsarbete i min cykelklubb. Känns roligt och fint.

Vilka lopp körde du?

Massor – pallar ni läsa?

KLART NI GÖR. Så om ni gör – börja här där tävlingshistorian börjar. Sex bloggsidor med tävlingsrapporter, voilà.

Men det blev ju ett gäng landsvägs- (främst GP) och crosstävlingar och så ett par roliga motionslopp med glada vänner. Bra blandning, nästa år blir ännu tävlingstätare. Tänker satsa fett innan jag får för mig att skaffa bäbis och hamna smått perifert innan jag gör värsta comebacken som sjukt farlig morsa :P

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?

Sjukt styva hjul till min racer. Trygg, vacker kärlek som håller. Att fler kvinnor vågar tävla. Snälla maila mig om ni tvivlar, lovar att svara på alla era frågor.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Inget datum direkt, men den dagen på Mallorca i våras då jag för första gången såg världen i alla dessa färger för jag hade linser och jag kunde inte sluta cykla och se så det blev typ tjugo backiga mil bara sådär. Eller när jag gick till simhallen och för första gången såg hur kaklet såg ut och hur simhallstaket såg ut.

Eller den där kvällen du…

äsch, fuckit.

Vad var din största cykelmässiga framgång?

Att jag blivit både snabbare, starkare och mer teknisk… men GU SÅ TRIST SÅ SÄGER JU ALLA CYKELBLOGGARE. Nä men fan, hängde väl av ett antal folks under både tränings- och tävlingspassen samt lyckades med att inte komma sist på alla tävlingarna jag körde, räknas det?

Vad spenderade du mest pengar på?

Alla resor, helt klart. Det kostar att fara runt, tävla och ha roligt på andra sätt!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?

Har gjort en liten lista åt er här:

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och. Jag vet inte om det har med stigande åldern att göra men jag har blivit lite mer slacker rent psykiskt. Alltså, tar inte lika hårt på saker som förut. Samtidigt så har jag blivit lite försiktigare med glädje också, vilket är ju lite mindre kul. Men jag tror jag var mest glad. Det hände en massa känslomässiga grejs som gjorde mig både hög och glad och låg och ledsen. Men jag är naiv och lite godtrogen sådär, tror allt ont för med sig nåt gott etc. Så i slutändan – lite pop-vemodig sådär men ändå glad.

Vad önskar du att du gjort mer?

Tävlat. Alla ni som tävlar vet att det är först när formen blir någorlunda – dvs. i slutet av säsongen – som man känner att fan, det är nu säsongen borde börja, det är nu jag känner mig stark och klarar av det och det! Men fan heller. Där står man igen, nästa år och undrar vad man överhuvudtaget pysslar med. Hah.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Packat och framför allt packat upp. Fy satan va en lessnar på all logistik kring cykelresandet. Har blivit av med ett antal kära saker i år – säkert för att de helt enkelt hamnat “mellan väskorna”. Fast ehm. Mössan är återfunnen. Jepp, i en random väska.

Årets bästa cykelköp?

Crossen och trainern självklart! Fast trainern var i och för sig en present. Från Katja till Katja, alltså. Räknas inte som konsumtion då visst?

Var du kär i år?

Om jag var. Men var du?

Årets finaste cykelväg?

Hm, många. Men okejdå topp tre: ett. Formentorvägen två. Någon av de fina vindalsstigningarna vid Garda tre. Siljan runt, glad att jag körde det hop med Grannen och Anna

Årets hemskaste cykelminne?

Alingsåscrossen och Göteborgscrossen (alltså ej SM men dan efter), helt klart. Var brutalt förkyld båda gångerna. Jo, vet bättre till nästa säsong och tänker inte ställa upp om jag inte mår kalas, slutar bara illa annars. Och förstås de första dagarna i Garda då allt med hyrcykeln (och således min onda rygg) strulade och jag hade ont och var miserabel. Fast mest den gången jag ledde ett distanspass och några av gubbsen gick på varandras hjul och en hamnade på sjukhuset med brutna revben. Usch.

Den maträtt du åt oftast 2014?

Gröt, alla gånger. Och stekta eller kokta ägg förstås. Mastodontfrukost är min melodi.

Något du önskade dig och fick?

Önskade mig spänning, fick mig spänning upp över öronen och lite till #17forever

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Åt middag hemma hos mina föräldrar och drack sedan skumpa, tjuvrökte och dansade till sena timmen till gamla gothhits på ett litet hemligt ställe i Gamla Stan tillsammans med Sebban! Råkar ju fylla år på Nyårsafton så.

Hur tänker du fira in 2015?

Med ett no-sugar-löfte. NÄ SKOJAR FÖRSTÅS. Drar till Lidingö imorgon, åker pulka, äter massa mat med päronen och brorsan och sedan drar jag och Tony och kanske några till och dansar oss trötta Under Bron är planen. Ses vi där?

Vad fick dig att må bra?

Alla fantastiska påhitt med mina vänner. Men också alla stunder vi bara hängde och snackade. Alla saker jag gjorde med min lillebror. Musiken. Alla våra tävlingsresor, jag Tony och Johan. Choklad. Alla nya bekantskaper – inte minst tack vare allt tävlande. Nya lärdomar i mitt jobb, så tacksam jag är för dem jag jobbar med i mina projekt. Att ni läste och kommenterade, hjälpte till, brydde er, fan hjälpte mig med resor och saker och pepp och ris och allt, seriöst så himla fett att vi är så många som gillar cykel ihop.

Vad fick dig att må dåligt?

Smygrasismen i samhället, ett enligt mig påtagligare vardagsproblem än att SD kom in i riksdagen. Alla de personerna som varit  misunsamma, psykande och bittra och på ett eller annat sätt förstört min mojo under de cykelpassen jag hade oturen att hamna med dem. Och så all känslomässigt trubbel, förstås. Men – true love never runs smooth och inte mer med den saken.

Vem saknade du?

Peter <3 men också min morbror som jag inte sett på många år, och så alla kompisar som jag inte hinner träffa för att de antingen bor annorstädes eller för att det helt enkelt inte blir av.

Vad har du för planer inför 2015?

När det gäller tävling så har jag faktiskt gjort ett eget inlägg om det. Men annars – tänker fortsätta leva loppan. Skratta, resa, läsa, dansa, dricka mina IC:s, äta min choklad och självklart leverera min festliga cykelblogg. Alltid retar det nån! ;)

Undrar ni nåt mer om mitt 2014? Fråga på!

Puss.

8 år ago 4 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

Råkade köra Cupavslutningen med!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Hänger lite med Super-Anna i starten!

Alla kom, alla frös, vissa segrade.

…fast nu med facit i handen (hatar det uttrycket) så borde jag stannat hemma på Örgryte och gosat med Nadjas baby-Levi istället. När jag vaknade på söndagsmorgonen var både jag och mjukispandan klibbiga av feberliknande svett. Struntsamma, tänkte jag peppt, är väl mest andra tävlingsdagen-hypokondrin! Men kroppen kändes slö och i halsen hade något bosatt sig som inte riktigt ville ut varken efter tandborstningen eller skållheta kaffeklunken. Det där med att känna efter är en svår konst – och efter en kanondag på SM så trodde jag helt ärligt att jag var lite sliten men inte mer.

Så jag upprepade uppvärmningssuccén från lördagen, fast denna gången hittade jag till Vallen utan att behöva rådgöra med fem göteborgare. Lite tråkigt i efterhand, borde låtsats vilsen, trevligt folkslag dessa! Benen rullade men inte mer. Försökte dra igång rage med hjälp av musiken men det hjälpte inte heller. Nåväl tänkte jag, jag kommer väl igång när jag ser banan och girlsen och den episka cheesecaken i fikatältet.

Skallen är dimmig, halvvägs till starten känner jag att det är lite väl varmt och skönt och lillhuvvet och kommer på att jag fortfarande har kvar min cxsweden-mössa på mig. Vänder, drar på hjälmen, glömmer att släppa på trycket på bakdäcket.

Blir lite gladare ståendes på startlinjen, snackar skit med tjejerna. Fryser som tusan, vill inte ta av mig värmejackan jag lånade av Tony. Till slut måste jag ta av den med, fryser ännu mer. Starten går men min hjärna är sirap, orkar knappt tänka, fumlar med trampen, får sämst start ever, och så fortsätter det. Ingenting funkar. Jag har ingen ork, ingen mojo. Varenda minut är en kamp mot DNF-demonerna och ingen jäkla bon courage-mantra hjälper mig på traven. För mycket tryck gör att jag slinter och fumlar i skogspartiet – samma som jag kände mig graciös i under gårdagens SM. Jag orkar knappt ta mig över balken, jag fastnar i leran, jag stannar nästan upp i sandkurvorna och jag sladdar pinsamt mycket i gräset. Jag lider, innerligt och inte ens med stil. Efter ett par varv inser jag att jag helt enkelt är förkyld. Saken blir inte bättre av alla hejarop (jo alltså jag är väldigt tacksam det är inte det men en känner sig än mer usel när folks hejar och tror att man gör sitt bästa när man mest, överlever typ). Till slut blir jag varvad, kramar grymma Åsa grattis till hennes fantastiska vinst, duschar och sätter mig i bilen där jag skakar tänder medan jag väntar på att herr prestige ska köra klart så vi kan packa ner allt i bilen och lämna Göteborg.

Väl i efterhand är jag inte bitter. Jag är förstås ledsen över att jag blev sjuk och mådde piss och därför inte gjorde bra ifrån mig – men nu har jag i alla fall en liten aning om vad jag är kapabel till när jag faktiskt är frisk. Mer träning, bättre form, snyggare förberedelser, denna cupen har varit otroligt lärorik och jag längtar redan till nästa höst. Då jag faktiskt vet vad det handlar om och kan träna och förbereda mig på ett förhoppningsvis mycket bättre sätt.

Tack alla ni som hejade!

Puss!

8 år ago 3 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

Råkade köra SM.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Hamnade på en sjujäkla massa kort, tips: kör man tillräckligt sakta
så hinner fotofolksen fota en ordentligt ;)
Urval: tack Roger Nilsson, Ola Dyrhill, Rasmus Olsson

Fan, skulle skriva värsta känsloinlägget men fegade ur och raderade allt. Ni får en klassisk racerapport istället.

Det är ljummet och duggar pyttislätt när jag hoppar på crossen efter att ha myst med baby-Levi, en månad, och ätit mig mätt på tävlingsgröt och tävlingsägg. Som vanligt fixar jag ingen elektronisk karta utan förlitar mig på snälla göteborgare när jag mest intuitivt letar mig till Slottsskogsvallen där jag tydligen ska prestera ett svenskt mästerskap i klassen D30 (fast jag är 28 men dispans pga. födelsedag etc.). Efter att ha rådgjort med fem göteborgare (en göteborgare per oviss korsning) brer sig till slut Slottsskogen framför mig och jag har fått mina ben en helt okej uppvärmning eftersom jag kört vilse än här än där. Tyvärr hinner jag inte testa banan ordentligt – hinner cykla vissa små partier – utan står plötsligt på startlinjen. Helsjukt, ska aldrig ske igen. Framför mig – seniorklassen. Avstår den under SM, jag är inte där än. Bredvid mig – Anki, Carina, fler starka sammanbitna medcrossare, idag motståndare. Vi kör 30 sekunder efter seniorerna (lite synd). Jag får en usel start men hinner accelerera ordentligt under startrakan och hinner ikapp klungan. Jag förälskar mig i banan, den är ju skitkul och lämnar ingen tid åt nåt annat än fullständig koncentration. Full med luriga kurvor och förrädiska överraskningar. Grus, asfalt, ler. Och så den höstbruna skogen med sitt tekniska parti som jag av nån anledning plötsligt trivs som tusan i – efter första klumpiga “testvarvet” förstås. Cykeln samarbetar fint och jag finner äkta nöje i att göra kloka spårval och även mindre kloka spårval, allt är roligt. Inte ens det faktum att jag förmodligen har för lite luft i mina (kasta ägg NU!) kanttrådshjul får mig på sämre tävlingshumör. Plötsligt händer det dryga. Jag kör – enligt mig snyggt och oräddt – nerför en skråbacke i skogen och ska just accelerera ut på asfaltsrakan så hoppar kedjan av åh nej. Just då står klubbkompis Gunnar där och skriker trampa trampa! och jag ba nej det kan jaginteminkedjaharhoppatpanikstrultrubbelhelvete! och så picklar jag på den till slut och börjar trampa och så hoppar den av igen och jag picklar på den men det är långt till framförvarande damer helvete. Från stadigt grupetto till achtervolger. Fuck. Jag biter ihop, njuter av cyklingen fortfarande, mjölksyra, bra grepp, jag kör ikapp en tjej, sedan en till, sedan är det stor förvirring då man tror att vi ska in i mål men så har vi ett varv kvar, jag drar allt jag orkar ha kvar, landar som fyra av sex startande, helt okej, nöjd. Glömmer gömma mig bakom holebrooksen, glömmer inte att gömma mig i duschen i fyrtiotvå minuter.

Det är mitt andra år utan dagligt bolmande, min första crossäsong, min kanske tjugonde gång på crossen. Jag kommer fyra i SM. Det är helt okej Katja. Du dög idag. Sluta göm dig bakom holebrooksen ett tag här, du vet inte vad morgondagens cupavslutning för med sig, ännu…

8 år ago 7 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

CXSM flow mix.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Duvel och udda hjälm, mental belgisk uppladdning på Le Mond igår.

Kul grej. Förutom det uppenbart enklaste sättet för mina fans att följa min framgång under CXSM genom att faktiskt pallra sig till Slottsskogsvallen och cowbellsa som fanns det ingen morgondag (och ingen åkomma som heter tinnitus) så kan man följa mig via chipet! Motionsloppen har ju kört sånt hur länge som helst men men vi som tävlar har fått finna oss i handskrivna listor tills nu – klicka klicka!

Mina cross bros Johan och Tony kör ju också. Önska oss lycka till! Tycker det är skoj att vi kör i tre olika klasser – hinner man ta bilder på varann peppa varann. Hoppas också Nadja tar med sig baby Levi och tittar lite men jag förstår att det kan vara lite väl mycket uppståndelse för en nyfödd krabat.

För övrigt så borde jag förstås tränat och packat igår ehm. Men jag får vila mig i form idag istället. Upprensning av tankar, skärpning av sinnen, före-stormen-tranquilité. Jag älskar att racea. Det är för vackert.

Ska bara hinna boka lite eskapism med Larsa <3 i Amsterdam innan racet imorgon, så är jag lugn och fin och alldeles strålande cyklist imorgon.

Vi kör.

 

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

Inför CXSM.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Nästa år måste Grannen tävla i cross med!
Grannen är ju som gjord för cross – det syns väl? :D

Insåg idag att SM är ju ihelgen efter att ha läst Annas tankar inför tävlingen. Alltså det vore ju på sin plats med lite egna tankar inför CXSM, det är ändå SM liksom, inte nån random konsumparkeringscrossen (även om det är just såna svartracecrossar som jag älskar mest). Men, woman must dance, så jag har väl gått och anmält mig och får sota för det ihelgen då jag liftar med Linkan och Contis ner till Göteborg och bor hos min älskade Nadja.

Så här sitter jag och försöker fundera för er skull. Jag tycker egentligen inte om att fundera på tävlingar. Jag gillar att bara köra. Tankarna, de bildas där ändå, under huden. Men men.

När man pratar tävling så pratar man mål. Självklart har jag mål med min tävling. Och för en gångs skull drar jag till med motionärsfasonen nr ett – mitt mål är att ha så kul det bara går under de två löporna i Göteborg (cupavslutningen är på söndag).

Jag är tillräckligt stark för att ha kul. Jag är tillräckligt teknisk för att ta mig runt och till och med glänsa i nåt av partierna. Jag är också otillräcklig, både när det gäller styrka och teknik vilket förmodligen kommer ta mig runt och kanske – kanske! – blir jag inte sist men det är typ om nån annan vurpar. Kom igen, jag är ju ny på det där med cross och träna på det crossiga sättet. Men nu orkar jag inte sitta och ha en masse ångest över vad som eventuellt kan gå fel. Enda riktigt dumma är förstås om jag punkar eventuellt pajar cykeln. Men då är det in the lap of the Gods, inget jag kan göra nåt åt.

Men annars – jag kommer att göra mitt bästa utifrån denna höstens träningsmängd och -kvalité. Till skillnad från min förvirrade sinnesmojo under vilstacrossen ska jag se till att vara utvilad och koncentrerad denna gången. Vi damer får egen starttid och slipper dras med herrarna (och vice versa, glädjen är nog ömsesidig) men jag ser det egentligen inte som nån större fördel – ju fler folks är ute på fältet desto peppigare blir stämningen tycker jag. Annars blir det lätt ångestfullt tomt för oss som är sämre än Sverigeeliten och hamnar något längre bak milt uttryckt.

Fast jag känner mig liksom aldrig helt ensam ändå. Jag har en grym hejarklack, varje gång jag tävlar. Samtidigt som jag skäms bibsen av mig varje gång jag gör nåt riktigt hemskt otekniskt alternativt väggar och ni tittar på så älskar jag att veta att vi är så himla många som är tillsammans, i samma sits, i samma gryta, innanför eller utanför barriers.

SM är fint, kommer att bli en praktiskt koncentration av alla de momenten jag hunnit nöta på under den – alltför korta! – svenska crossäsongen.

Det kommer att vara ett för mig bevisligen prov på hur långt jag har kommit som crosscyklist. På söndag kommer jag ayy vässa denna bilden av mig själv för mig själv ytterligare då cupavslutningen går på samma ställe (något ändrad bana) och alla vi vet att man alltid gör bättre ifrån sig andra dagen!

Min största utmaning inför SM är att få i mig tillräckligt med mat. Jag är just nu inne i en period då jag inte kan äta speciellt mycket. Jag blir sugen på mat och laga mat men jag är liksom inte hungrig. Hinner kanske bli det till SM!

Så, jag ämnar ha kul och göra min hittills bästa crosstävling någonsin. Och för att dämpa pressen lite så säger jag som Anna – hur svårt kan det va? 

Puss!

8 år ago 7 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN