Blogg

Hej. Det var inte igår vi hade en bloggtävling men nu är det dags igen. Den här gången är det ett fint armband från Recycling Cykelsmycken som ligger i potten. Recycling Cykelsmycken drivs av Tatjana Zeidler – som jag faktiskt läste en kurs i Jönköping med för himla många år sedan. En sak jag gillar med Tatjanas smycken är att de faktiskt ser ut som riktiga smycken jag själv kan tänka mig att ha på mig! Nätta och lyxiga, “trots” att de är gjorda på gamla slangar och kedjelänkar.

Här är armbandet som jag har valt ut eftersom jag tycker det passar både tjejer och killar:

För att delta så räcker det med att kommentera med sitt namn och svara på frågan: Vilket märke på cykelkedja använder sig Tatjana av när hon skapar smycken av kedjelänkar? Svaret går att hitta på Recycling Cykelsmyckens facebooksida.

Lycka till och sprid gärna det goda ordet – att köpa ett smycke gjort av Tatjana är att göra gott eftersom överskottet går till hennes arbete med utsatta djur.

Tävlingen pågår till och med fredag och vinnaren meddelas här på bloggen. Lycka till!

Tävlingen är nu avslutad och vinnaren meddelas i veckan. Tack alla som har deltagit 🙂

Ni som har läst min blogg ett tag vet kanske att jag är en äggjunkie. Jag konsumerar otäckt med ägg och den vanligaste emojin jag använder är förstås den här. Skönt i och för sig att äggen man köper är kyckligfria… Uu nu svävar jag iväg igen. Jo!

På vintern brukar jag äta en masse tunga äggrätter. Jag rör ofta ihop rejäla, ostiga omeletter med diverse rester i. Det går fort, blir alltid gott (tänk bara på att köra på låg värme!) och man blir kalasmätt. Men nu på våren vill jag lätta upp äggätandet utan att sluta äta ägg så att säga. Så istället för tunga omeletter steker jag helt enkelt ett par ägg och serverar dem tillsammans med det-som-finns-grönt eftersom grönt blir så himla gott i kontrast till det smörigt äggiga. Paprika, grönkål, ruccola, morötter, you name it. Ibland lyxar jag till det med att äta under de vackraste av rosorna och tar en alkoholfri öl till. Sån himla trevlig direkt-efter-träningen-mellis, innan man har duschat, pustat ut och är redo för en rejäl middag senare på kvällen. Testa vet jag!

Du behöver:

Två-tre ägg
Några nypor riven ost (om man vill)
Salt och peppar
Smör eller rapsolja att steka i
Nåt simpelt men gott tillbehör
Grönsaker att smycka och vårifiera med
Öl eller torr (!) cider
Gott bröd om det finns hemma.

Så här gör du:

Köp eller få snittblommor och placera dem så att du verkligen kommer åt och njuter.
Stek äggen. Riv lite ost över.
Servera med det andra.

Voilà!

I kategorin Mätta cyklisten till höger
hittar du fler smarriga och snabba recept ⇒

1. Jag glad i min favviga Yolande från Café du Cycliste
2. Eva på sin ursnygga Canyon-cross och glad Kent
3. Tony, troligen också glad i sin vindtäta Rapha (nej,
R mår inte illa bakom Tony, han spanar väl in nåt antar jag)

Hej folks, kör min klassiska helgrecap innan vi drar igång den här veckan.

I fredags jobbade jag tills jag nästan… äsch, inga såna detaljer men det blev en jobbig kväll i alla fall. Jobb mat sömn typ. Hann knappt softa innan jag föll ihop i sängen.

Men lördag! På lördagen vaknade jag pigg och varm och gröten smakade extragott. Här skulle det cyklas distans. Trots att det blåste råa vindar och jag la upp inlägget Lugnet före kantvinden samlades det ändå ett kanske tolvhuvudstort cykelgäng på vårt samlingsställe Berget. Pust tänkte jag, alltid skönt att vara fler cykelskallar mot vinden. Och om det behövdes! Den västmanländska vinden var lika pigg på oss cyklister som vi inte var pigga på den. Eller..? Jag blev nästan lite taggad på kantvindskörningen.

Ah ni vet ju den där inställningen: antingen så stönar man åh nej när man ser en backe eller så ropar man åh yes! när man ser en backe. Precis så är det med kantvinden…

…men efter tvåtimmars styrlindetuggande stönade jag ändå åh nej gu jag är nog trött men då var vi redan i Köping och så var det ju bara nån timme eller så hem – i medvinden dessutom. Det kändes märkligt att cykla asfalt på min lilla tungsten till cross men så kunde jag ju skylla lite på den också, när benen kved. Eller det är som Anna säger – en vill ju inte ha för bra grejer för då har man inget att skylla på.

+

kul att återse vissa klubbkompisar man inte sett på typ hela vintern
kul att inte vara enda icke-racercyklisten utan en i racer-, fulracer-, cross- och mtb-mängden

–

tråkryggen hade visst vilat sig ur form under den senaste månaden utan utedistans
benen tog säkert en timme på sig att vakna ur dvalan.

∑ här.

Väl hemma föll jag ihop i en liten katjahög i en timme men sen blev det dags att hoppa på tåget till Stockholm och äta min familj ur huset, typ.

Söndagen spenderades ute i södermalmssolen, i äventyrsbadet vid Skanstull samt ätandes tårta och drickandes fuskskumpa. Brorsan fyllde ju nio!

Och nu är det måndag och jag tänker cykla ikväll. Hade ni en bra helg? Puss!

Morgon! Har ni sovit gott? Det har jag, med magen full av fredagsgodis. Hade en jurassicparkisk dröm om att jag jagades av två dinosaurier, på ett sjukt spännande sätt, med parkourmoves och allt, men sen när jag vände mig om och skulle ta bild på dem så såg jag genom linsen att det var två glada valpar istället. Dessa drömbesvikelser!

Nu känner jag mig lite som en glad valp. Trots att det ser ut att sluta i en styrlindetuggande kantvindsfest, denna lördagsdistans, så är jag ändå väldigt pepp inför att få cykla ute med en fulltalig klunga igen. Fast vi får ju se hur många som dyker upp på Berget, lite väl grått och kallt ute idag för vissas smak och tycke?

Nu ska jag ner i förrådet och ta upp min nu avdubbade cross. Hörs senare & puss på er.

Vill ni höra ärliga svar från era närstående?

Det vill inte jag.

Eller jo okej, ibland. Ett exempel är att jag måste fråga mina närmaste om saker och tings lukt. Saknar man luktsinne så är det lite svårt att veta om parfymen man råkat köpa av en misstänksamt inställsam säljare luktar Kölnervatten eller Kölner avloppsvatten. Då önskar jag förstår ett ärligt svar.

Men det finns ett läge där jag fullkomligen golvstampande nekar till s k ärliga svar.

Det är när jag får upp en idé och brinner för det och är alldeles uppspelt och vill skrida till verket. Det sista jag behöver för min kreativitet är då att nån välmenande fingerhöjande sate kommer och tar ner mig på jorden genom att ifrågasätta och komma med massa tekniskt-logistiska varningsord.

Känner ni igen er?

Man ba

ÅH SHIT HAR DU SETT VÄGARNA PÅ MADEIRA VI BA MÅSTE KÖRA DET I VÅR! JAG MÅSTE BA FOTA OCH SKRIVA VÄRSTA LÅTEN OM MADEIRA

Och personen ba

Jaså får se. Hm Madeira, är det inte dit det tar så lång tid att flyga?

eller

När har du tänkt hinna med det, har för mig att Vadslagstempot går då, du har väl tänkt att köra det?

eller ännu värre

Men tror du att det går med din kamera, vore det inte bra att först hitta en vettig kamera?

Usch vad liten och besviken jag blir av såna svar. Det känns liksom som att det typ, nåt i mig som sjunker ner, kanske hjärtat som plötsligt ändrar höjdläge? Jag vet inte, är ingen anatomisk ordkonstnär. Men ungefär så.

Självklart förstår jag att det finns hinder. Herregud jag har överlevt landsflytt, tolv (tretton?) lägenhetsflyttar (man gör sånt som invandrare), elaka tjejer, dröser med rasism, arbetslöshet, begynnande c (ingen fara nu, helt okej nu), en pojkvänsbegravning, bilkrascher (självförvållat men ändå), tomma chokladförråd och en masse resor med eller utan kartor. Med sånt i musetten brukar man liksom vara med på det där med att det kan skita sig och att man bör bereda sig.

Men just i min glädjestund, just enbart då, när musiken spelas som högst, då önskar jag inte vara beredd. Jag vill inte alltid veta. Och vill jag veta så frågar jag, det kan man vara så säker på. Och då är det fritt fram med språket och farhågorna.

Men om jag inte frågar.

Bjud mig på min glädje. Snälla, gör det.

Och vad är anledningen, förutom att jag annars blir liten och ledsen? Jo, det är ju liksom så att inga bra idéer mår bra av att kvävas. Siktar man upp mot Stelvio så når man i alla fall upp till Kinnekulles topp, för att man börjar träna för Stelvio. Lite så, är ni med? Och kommer nån och dödar ens glädje så pallar man kanske inte ens uppför jobbets trappor. Nä juste. Så menar jag.

Så om jag inte frågar.

Bjud mig på min glädje. Snälla, gör det.

Puss och ha en superfredag!

Så fort jag fått höra om crossetapploppet Dalsland Runt så blev jag störtförälskad i idén. Jag har aldrig varit i Dalsland (inte vad jag vet i alla fall) men är smått mystifierad av dess natur ända sedan min bästis i Göteborg etappaddlade i Dalslands kanaler och visade mig sedan foton.

Det lilla problemet (problemet? den lilla utmaningen ffs!) är ju däremot det där med att det hela händer just i Dalsland närmare sagt Vänersborg. Vänersborg ligger 338 cykelkilometer bort från Västerås. Den totala stigningen på knappa 1000 hm är försumbar men 338 kilometer tar tid och… nä.

Så jag dröjde liksom med att anmäla mig eftersom det är ju inte riktigt löst med kattransport till starten.

Vilket gjorde att loppet vart fulltecknat 🙁

Men igår så blev jag åter påmind om Dalsland Runt och tänkte ah men vaffan kom igen då Katja du har ju aldrig gjort nåt liknande vilket innebär att du helt enkelt måste och skickade iväg två mail där jag anspelade på både det ena och det andra. På kvällen kom det glada beskedet: det fanns stjärterum för mig!

Under tiden jag väntade på beskedet råkade jag (som vanligt) glida in på nån frankofil blogg och blev sjukt parissaknig. Får jag inte plats Dalsland Runt så drar jag till Paris den helgen och förlustar mig, tänkte jag.

Det vart inget Paris i maj. Äsch då. Grannen håller på och köper biljetter till Gilmour i London i september så det känns inte helt storstadstomt på resschemat ändå.

Dalsland Runt kommer att bli så himla, himla kul (och lite läskigt för jag känner typ ingen och alla anmälda ser smått coola avslappnade och världsvana ut etc.) Nån av er som har kört, tänker köra eller känner nån som ska köra?

Puss.

Tja. Först, en suddig crossbild för rätt mood:

Fett läcker benfärg på Johans ben, undrar om det var solen eller Raphas embro eller både och som var i farten där på morgonen…

Okej.

Åh jag ville aldrig, aldrig gå in denna morgon, hela staden badar i guld, till och med dödsgruset på cykelbanorna gnistrar! Jag är så himla pepp inför lördagen då jag äntligen får cykla distans ute, kan knappt minnas när det hände sist.

På tal om pepp, tack för alla era svar under mitt förra inlägg. Den här bloggen är kanske inte världsstörst (vilket underdoggen i mig är glad för, hade varit svårt att härja fritt om man låstes av förväntningarnas ramlås) men den har banne mig grymmast läsare. Vilka andra läsare än mina är lika ärliga, roliga och kunniga? Tänkte väl.

För er läsare så kommer det ut en liten välgörande bloggtävling till helgen.

Måste förresten berätta en rolig grej, när vi ändå snackar kunnighet. Har ju här glatt gått runt och trott att jag kört på dubbenbartfram ända sen januari, typ. Känt att det gått lite trögt på asfalten och på gruset men fine, är väl extraklen eller nåt. Igår när Anna kom förbi gick vi ner till förrådet där crossen huserar mellan rundorna. Åh, har du dubb bak? frågar Anna. Huh? svarar jag. Jo men det är dubb! säger Anna. Nä men det kan inte vara möjligt jag kör ju dubbernbartfram liksom! svarar jag.

Just eh. Där har jag tydligen kört dubbeldubb även när jag inte behövde köra dubbeldubb. Nu vet ni. Det positiva med det hela är väl att jag förmodligen blivit lite lite starkare tack vare dubbeldubb. Dessutom måste jag ta i typ 5 % mer pga. jockey wheelsen som har slitits ut. Fatta va grymt stark jag kommer att känna mig när placeboeffekten från racern slår i.

Paus med suddig inspirationsbild två:

Så.

Lovar förresten att fota under distansen. Jag vet att det har varit lite fattigt med ego- och cykelbilder här på bloggen de senaste veckorna men det är för att jag är urless på att fota inomhusträning. Men snart börjar den fotogeniska säsongen igen.

Och om vi fortsätter med på tal om-temat så vankas det core och veckans sista intervallkör ikväll – på tal om inomhusträning. Shit vad jobbigt och grymt det kommer att bli.

och två sista grejer:

sista grej ett: Visst fan låter dubbeldubb som Doppeldusch? Doppeldusch, ett hemskt men likt förbannat praktiskt påhitt.

sista grej två: Jonatan tipsade om denna artikel idag. Läs den gärna innan ni ser Bikes vs. Cars. Kan vara tänkvärt och antisvartvitande.

Puss.

Just nu är mitt huvud fullt av tekniska frågor. Jag undrar bland annat följande:

¿Vilka är de ljudmässigt och svetthållbarhetsmässigt bästa in-ear-hörlurarna? Har för typ tredje gången pajat mina Apple in-ears så börjar misstänka att de kanske inte riktigt duger för alltför maxade trainertag.

¿Hur får jag mitt hår att förbli fräscht och mitt hårbotten likaså trots frekvent hjälmanvändande? Ju bättre cyklist jag blir desto sämre hår får jag. Jag blir ju så helvetiskt svettig och dan och måste tvätta håret ofta för annars får jag klipanik (och nej, det hjälper inte med torrschampo, den tvättar ju inte) och det sliter ju på håret trots alla pengar jag lägger på superduperinpackningar och ting. Jag vill verkligen inte sluta som den kvinnliga versionen av Pantani. Med all skär respekt. Vill hellre ha Laura Trotts hårkvalité. Ska kanske sluta paja håret med röd färg, men hur blir det med varumärket?

¿Hur kommer det att lösa sig med min trasiga racerram som nu befinner sig i Tyskland? Rose försöker sälja på mig en ny ram till halva priset vilket jag tycker är ändå för dyrt med tanke på att det är deras kedjeskydd som gick av och tog med sig en bit av kedjestaget. Det är så himla uppenbart att skadan inte är orsakad av någon krasch (ej förekommit) eller chainsuck (ej förekommit heller faktiskt, har inte haft ett endaste kedjehopp under mina två år med cykeln). Just nu försöker jag få Rose att berätta vad deras förklaring till sprickan är. I värsta fall blir det ett försäkringsärende… men nu vill jag helst få hem min cykel – våren står och stampar och väntar alldeles bakom husknuten.

¿Var hittar jag det smidigaste och slickaste fodralet till min G16? Har kollat på diverse “avancerade” näthandlar och även IRL men det som erbjuds är bulky alternativt i skinn och skinn väger ju för mycket i jerseyfickan. Neopren är rätt ugly men är egentligen bäst men var finns neopren i rätt storlek?

¿Hur ska jag få mina signaturholbrooks (ja, jag även tävlar i dem) att minska i omfång så att de inte glider av näsan när jag gör annat än mosar motvinds framåt? Tydligen så har jag gått ner i ansiktsstorlek eller nåt, usch otäck tanke egentligen, fatta om man storlekade ansikten? Eh hursomhelst, tror jag åker på ett par nya holbrooks ändå. Kanske till och med två par varav ett lite mer “funky” och “crazy”… Nä, skojar förstås. Svart ska det vara.

¿Hur limmar jag på fronten på min helvetiskt tungöppnade diskmaskin i köket? Ikea måste haft en riktigt tung måndag den dagen de limmade på en laminatfront på en lucka vars dagliga öppnande tillfredsställer mitt överkroppsstyrkebehov med råge.

¿Blir det tub eller kanttråd för mig i sommar? 

Åh va skönt att ha skrivit av sig. Era idéer välkomnas – älskar både womansplaining och mansplaining i livets viktiga tekniska frågor. Puss!

Banan i planeringsvänlig upplösning.
Internets <3

Hej. Vet ni vad vi gjorde i söndags kväll?

Vi uppfann Groopencross. Eller uppfann och uppfann – banan finns ju där redan och konceptet är väletablerat och omtyckt av lokala crossies sedan Johan drog igång Helgmysserien i höstas.

Men nu är det alltså allvar och det anstår ju inte riktigt en CX-Cuptävling att heta Helgmys – så den får heta Groopencross alltså. Groopen för att tävlingsbanan går runt Hökåsengropen och två oo eftersom vi är smått belgiengalna av oss. Jag menar, det finns en risk att Tony Carlsson tävlar som Van Thorenhout Carlsleben i höst.

Hursom. Vi hade ju då vårt första arrangörsmöte inför Groopencross söndagen den 11 oktober 2015. Ingen av oss har arrangerat en “riktig” tävling förut men vi kan ju ändå Hökåsengropen in och ut och lite till, tävlar själva – i diverse köns- och åldersklasser – och har ändå en känsla för vad crossfolks vill ha. Dessutom har vi ju arrangerat Helgmyset. Jag har speakat på en MTB-tävling. Och så ser vi till att ta reda på sånt vi inte kan och få hjälp och råd och tips. Som det bör vara.

Det känns riktigt utmanande att arrangera en tävling. Även om det ska kännas smidigt och prestigelöst för dem som kommer och förärar oss med att tävla hos oss så måste det ju till ett välsmort, säkert och elegant maskineri bakom det hela. Det ska vara både roligt, bekvämt och säkert att tävla hos oss, så är det helt enkelt.

Nu har vi i alla fall dragit igång. Groopencross är född. Häng med i Johans och min blogg och gå gärna med i vår crossgrupp på Facebook för att hålla stenkoll på de blårange crossnyheterna.

*Mätta cyklisten-bonus*
Basilikasmörisar för hungriga rackare
Du behöver:
Smördegsplattor (2/hungrig cyklist)
Olivolja, extra oskuldsfull
Salt
Peppar
Färsk eller fryst basilika
Så här gör du:
Tina upp plattorna. Smeta ut olivoljan och basilikan.
Strö på salt och peppar. Rulla croissant-ish och in i ugnen.
220 grader i ca 10 min. Färdigt! Drick kall Cola till.

Hej. Nu är jag tebax hemma i Västerås. Ett tag till i alla fall – i helgen vankas det Stockholm och lillebrors födelsedag men tänkte hinna med en vecka innan söndagen.

Vad händer nu i veckan, träningsmässigt sett?

Jag tänkte faktiskt ta det så lugnt och rutin-ish som möjligt. Men här är ett litet schema så får vi se om jag håller det.

* Idag måndag är jag störtivrig på att få träna igen. Det blir dock troligtvis styrka eftersom jag tänker köra ruskigt jobbiga intervaller, styrkefyror eller liknande, imorgon.

* Imorgon tisdag tänkte jag som sagt åstadkomma ett gäng fyror. Efter det blir det efterlängtad danslektion i sällskap av andra danssugna och bästa Anna!

* På onsdag är det överkroppshärj och så möte med klubbens grymma marknadskommitté som jag råkar ansvara för. Har förresten ett och annat att fixa, får bli en hel del cykelrelaterat pappersarbete ikväll efter träningen.

* På torsdag är det intervalldags igen. Vad det blir har jag inte riktigt tänkt ut än!

* Fredagen är fri för skölj och mys eller katten vet vad

* Lördagen ägnas åt distans och färd mot Stockholm. Typ så har jag tänkt.

Och mellan pedalsnurrande och annat så ska det hinnas med jobb, föreläsning, matlagning, diverse pyssel och softande också. Tur det blir ljusare och ljusare för varje dag så dygnet får fler och fler minuter att vara pigg under – så tänker i alla fall jag.

Vad gör ni för skoj i veckan?

Från mig kan ni förvänta en hel del cross- och racersnack. Finns mycket nytt att berätta… Stay tuned. Puss!