Vissa dagar är det tungt. För mycket jobb, för många röriga tankar som ändå inte hinner tänkas på grund av för mycket jobb. Och har man ingen Bert-Stjärt att stresskrama eftersom man själv en gång i tiden gett honom ett nytt (mycket bättre i och för sig) liv i Sandviken så vet man i alla fall att när solen går ner, då finns cyklingen där. Hell yeah lumen-lamporna är på laddning för ikväll ska vi grusvägscrossa ut i det okända nattliga.
oktober 2015
Hade planerat ett fint intervallpass på Kallecrossen igår. Men jobbet kom emellan och när jag var klar för att dra på mig cykelkläderna hade gänget redan kört en halvtimme så det var tyvärr ingen idé att ens cykla dit (tar liksom påklädningstiden plus en kvarts cykling, då hade alla dragit hem redan). Blev förstås lätt irriterad och uppgiven. Latmasken jag har tyvärr inte hunnit rigga upp racern i trainern än. Cykeln ska ju göras innerligt ren, tävlingshjulen ska bytas ut mot träningsditon, trainerdäcket ska på och så vidare. Satt och surade en stund men skärpte mig sedan och kittade upp mig i inomhuskläderna. Tyvärr fick det bli inomhus ändå, fast på F&S där jag har ett årskort för vinterträningens skull.
Så inte på vinterträningshumöret än men men.
Det blev en intensiv halvtimma! Klämde till med ett gäng fyror och lyckades producera både hög puls och otäckt med svett. Alltid lika roligt med kontrasten mellan min strax dör jag strax dör jag strax… pust nu är intervallen slut-uppsyn och de fräscha snubborna och snubbarna på caféracingkadens på tramp- och cykelmaskinerna bredvid.
Till skillnad från bloggkollegan herr Öijer som också fyrade igår har jag tyvärr inga wattisar att redovisa. Än, är konstant avis på folks som kör med wattmätare ty väldigt tydligt mätinstrument faktiskt. Men det finns förstås ett stravabevis samt ett mentalt bevis också. Det sved!
Idag blir det någon form av lätt träning, kanske lattjojogging eller lättrull inomhus och så sätter jag ett nytt utomhusintervallhopp till morgondagen. Jag tar det lite lugnt denna veckan eftersom kroppen inte känns hundra tyvärr. Jag börjar bli lite väl nervös inför CX SM. Att det ska till ett SM så tidigt på crossäsongen! Nåväl. Mer om mina SM-nerver i ett inlägg längre fram.
Nu avfyrar vi onsdagen!
Flåt.
Puss.
Jag kommer in i min lilla röriga hall, slänger av mig den tunna yllemössan och skorna. Jag är fortfarande het efter träningen – den sista lilla backen upp till min port är inte lämpad för nedvarvning – och jag böjer mig ner, korsar armarna, kramar om knäna på insidan för att stretcha ryggen. Öppnar kylen, plockar ut havremjölken, in i cykelflaskan (naturens egen shaker? Just helvete cykelflaskor köps ju faktiskt, bara för att man hittar dem efter tävlingarna i diverse vägdiken betyder inte att de växer där men det kanske ni redan visste?) och blanda med proteinpulvret, slänger i mig ett par dadlisar också när jag ändå är igång, gott i munnen. Mums. Slänger in ett gäng potatisar i en stor kastrull, låt de små rackarna kokas medan jag duschar. Är fortfarande törstig, häller upp mig ett glas till, denna gång fullt med citronvatten. Bläddrar medan jag dricker snabbt igenom mitt stravaflöde, kul att se vad de andra folksen haft för sig samtidigt som jag tränade mitt.
När vattnet är uppdrucket och jag har svalnat så tar jag av mig kläderna. Kan inte låta bli att gå förbi spegeln – nåväl, har man en så liten lägenhet som jag så är det svårt att undvika den! – och konstaterar att fötterna är fortfarande storlek fyrtioett men att fejset är mosigt, att mascaran sitter där den ska på kinderna, och att hela uppsynen är gladare än innan löpturen.
Jag går in i badrummets duschutrymme och stänger av omvärlden med hjälp av det grafitgrå duschdraperiet. Det är lite mörkt och mysigt. Vattnet är nästan skållhett som jag vill ha det i början. Det kittlas om tårna när de tinar upp. Hela jag tinar upp. Står och tinar upp och läser på schampoflaskbaksidorna, ett till synes helt meningslöst nöje som ändå fyller något slags mening eftersom jag har gjort det sedan jag var barn, läst och betraktat förpackningarna och fått ro av den sysslan. Kanske därför jag aldrig köper fula förpackningar? Funderar över hygienkemin. Börjar tänka på Marie Curie. Tvålar in håret och bara älskar hur det svider lite i hårbottnet när schampogifterna utövar sin magi. Har glömt Marie Curie för länge sedan. När schampot är ursköljt och balsamet är inmasserat är det dags för ritualen. Jag rakade aldrig benen innan jag blev cyklist – men nu gör jag det. I veckan blir det både cykelträning och sedan två crosstävlingar i helgen – alltså måste benen vara på topp, både bokstavligt och visuellt för sådana är vi cyklisterna. Benrakningen tar sin lilla tid, under tiden blir mina fingertoppar till russin.
Jag tvålar in hela kroppen i duscholjan, och till slut ansiktet med ansiktstvålen. Plötsligt känns det för varmt, nästan lite jobbigt för hjärtat och då vet jag att jag som vanligt stått lite för länge. Jag sköljer benen en extra gång med iskallt vatten men lämnar fötterna varma. Jag öppnar badrumsdörren och huttrar lite när det plötsligt blir råkallt i badrummet. Men så skönt att andas annat än duschångan!
Jag plockar fram handduken och torkar mig med hastiga rörelser. Jag gillar när det nästan rivs, därför använder jag aldrig sköljmedel. Virar in håret i handduken och glider näck ut i köket för att kolla till potäterna. Potäterna är nästan klara. Jag hoppar in i den mjukaste hemmaklänningen och stoppar in fötterna i ett par långa strumpor. Spänner skönt om vaderna. Jag plockar fram lite grönsaker och gårdagens köttbiffar som jag delar itu och knapersteker i mängder med olja.
Tidningarna väntar på köksbordet och jag sitter länge och äter och läser innan jag reser mig för att koka mig en kopp kvällste och plockar fram en bit… nej vänta, ett par-tre bitar (det är ju ändå kväll och allt) choklad som smälter lite på kanterna för att de ligger för nära den vita fajanskoppen.
Vilken är din ritual?
Gammcrossen skickade en selfie,
“se så cool avslappnad otvättad jag är”.
Åh come on babe, då har du inte smakat riktig lera på ett tag!
Alltså den här måndagen suger. På riktigt. Jag som annars är ruggigt måndgspepp orkar inte riktigt kämpa emot all tyngden som ska ner över mig just idag. Ikväll blir det till att snöra på löparskorna och bege sig ut i skogsspåret för en stunds cross- och själsprofylax.
Glad måndagssak ett: Både CX SM och UCI-crossen på söndags kommer att livestreamas på webben, som en annan riktig UCI-tävling och allt! Eh just ja, det är ju en UCI-tävling. Skoj för er som ska titta men mest skoj för oss som ska tävla de dagarna. Kötta oss och även proffsen!
Glad måndagssak två: Jag har äntligen kommit igång och börjat teckna på ett projekt jag haft i skallen länge men varit för lat för att börja förverkliga. Fett lame att teasa som en annan tråkbloggare men jag vill mest inte jinxa skiten, ni vet. En sak är säker – projektet är så länge ytterst icke-kommersiellt och riktar sig mot favvomålgruppen av dem alla.
Glad måndagssak tre: Växelörat jag beställde i fredags kommer kanske redan imorgon! Mitt gamla pajade ju i torsdags vid den dära grisfabriken i Mycklinge. Planen är ju att träna på gammcrossen så länge men eftersom jag planerar köra helgens crosstävlingar på ung-Ridleyn så vore det skönt att även träna på den. Gammcrossen och ung-Ridleyn har nämligen två rätt olika personligheter, speciellt i kurvorna…
Glad måndagssak fyra: Lokalnyheten om att hela trettio (!) cyklister hängde på Grannens inofficiella mtb-pass igår. Trettio cyklister – både helt nya och rutinerade. Nu är det liksom inte längre någon big deal att även höstetid se en racerkittad person eller fem i stan då och då (till och med här i bilbältets Västerås). Men det gör mig så glad och trygg att veta att även skogen är fylld av höstcyklande folks nuförtiden – tävlingscyklister som motionärer. Hoppas trenden fortsätter och skaran växer som normaliserar åretruntsportcyklingen. Grannen – bäst i ledartest!
Glad måndagssak fem: Alla nya låtar som dyker upp på Spotify efter att man varit borta på möten och helg i några dagar. Det bästa är när både lilla ringklockan (nya låt- och skivsläpp av artisterna jag följer) och inkorgen (musiktips från kompisarna! BÄSTA!) indikerar god musikskörd. Kontrollen blinkar blå, då är allt som det ska. Just nu är det S.O.B. (tack Jonatan), Closer Away (tack Vita Bergen) och Mendelsons oldie but goldie (tack måndagsdeppen) som snurrar på för fullt. Prima lindring.
Imorgon stundar tisdag och med den crossintervallerna på Kallecrossarenan. Klockan sjutton och trettio gäller. Och förmodligen mycket gladare sinnesstämning om jag känner mig själv rätt. Har ni en dräglig måndag? Puss!
I helgen hade ju jag min nioårige lillebror över på visit. Livet handlar inte bara om två hjul, ett stålrör och lite silvertejp emellan som brorsan senast benämnde min gammelcross (Wtf? Silvertejpen är ju svart och röret är gjort i alu) så vi begav oss ut till naturreservatet Ängsö öster om Västerås, för att vandra. Med oss hade vi korv, majskolvar, jos och riskakor med chokladöverdrag och målet var att vandra en del av Ängsöleden.
Det var kalasväder! Nästan oförskämt varmt.
Vi upptäckte trolska gömställen, men inga troll.
Dock gott om modellooking hästar som till skillnad från modellerna var ytterst sociala. Och fluffiga.
Vart man än gick kunde man känna Mälarens närvaro.
Som lockade och lurades och försökte övertala en att hoppa i trots säkert noll grader i vattnet.
Efter att ha lekt av oss vid sjön pallade vi lite småsura gårdsäpplen. Jäklars va god äppelkaka det skulle kunna bli av de små rackarna!
Förutom de brukliga kilometertavlorna hittade vi detta pryda märke. Förbryllande nog var det dock ingen som hade sex just där och då.
Till slut hittade vi till grillplatsen där det redan satt en trevlig familj. Så satt vi där tillsammans en stund och grillade, åt, snackade strunt, petade i elden med pinnarna och bara glodde rakt ut i naturen.
Precis som sig bör under den välförtjänta vilostunden ty önaturen – så olik den på fastlandet, det är hela grejen med öar liksom.
Och sedan tackade vi för bjudsaften och begav oss med trötta gåben till bilen medan höstskogens alla lager fortsatte öppna sig för oss en efter en som teaterkulisserna i en barnföreställning. Väl i bilen unnade vi oss en varsin riskaka med chokladöverdrag och så var den vandringen slut.