Söndagscykelchill och måndagscykelchills

Hörru våren, kom tillbaks, allt är förlåtet! Hur kul var det liksom att bryta sig igenom den kalla, våta, hemska snöbarriären när jag cyklade till jobbet imorse? Inte kul någonstans.

Desto mer tacksamhet känner jag för att vi har fått två visserligen kyliga, men ändå rätt soliga cykeldagar i helgen. Eftersom jag var rätt mör efter tiomilarn i lördags så satt det perfekt med en riktig myspysrunda med cafét Gula Stallet i Målhammar som mellanlandning. Målhammar är en doldisherrgård med tillbehör någon mil utanför Ängsö, i mitt tycke Västerås flottaste naturreservat. Det kryllar av får och kulturtanter som kommer till gårdens galleri. Och igår var vi hela fem cyklister på stället – jag, Jonas, Tony och så ett bekant cykelpar som till skillnad från oss crossies hade tagit ut sina racerar.

Överlag märktes det att cykelvåren, den hade börjat! Trots att vi inte körde de allra vanligaste vägarna (ja inte alla i alla fall) så mötte vi en och en annan hjulryttare – en och en annan mtbare, en grannklubbis, ett gäng blårange ungdomslöften övandes snygg linjecykling. Och så några glada standardcykelfamiljer på de bredare cykelbanorna utanför staden. Kul! Här i Bilbältet Västmanland är varje cyklist guld värd. Och det glädjer mig att så många är ute trots att den ”officiella” motionssäsongen inte börjat ännu.

På kvällen gjorde jag ett ryck och tvättade bilen några kilometer bort från där jag bor. Varje gång jag kör bil i stan – och det händer sällan, eftersom jag inte har bilen till att köra i stan – så slår det mig hur många potentiellt farliga korsningar mellan bil- och cykeltrafiken det finns i Västerås. Främst handlar det om utfarter med låg eller obefintlig siktsträcka för båda trafikslagen, men även obelysta korsningar, otydliga korsningar. Alltså ska man vara rent krass och skitnödig så är problemet ur vägen så länge man som motorfordonsförare och cyklist bromsar in och så gott som stannar iföre varje sådan korsning. Verkligheten ser inte ut så. Människor är människor – stressade, distraherade, glömska. Människor kan vara barn, människor kan vara äldre. Västerås stads nuvarande inställning – det går väl inte att göra så mycket åt’t, cyklister får väl skaffa reflexväst – till situationen med de mången farliga korsningar skrämmer mig helt ärligt. Det finns för fanken hur många lösningar som helst om man anstränger sig lite. Tillfällig trafiksignaldirigering – höga farthinder och belysning – sätt upp ett rött stoppmärke till att börja med!

Usch nu vart jag riktigt deppig.

Nä, nu måste vi tänka positivt här. Helgen har varit fantastisk – jag åt en supergod spenat- och ricottaostpizza på kvällen – skypade och skrattade så mycket med min älskade mormor igår! – och nu går vi enligt min gamla skolkompis Nitzan mot ljusare tider så att det kanske blir en eller kanske två kvällsrundor nu i veckan.

Idag ska jag vila efter tre träningsdagar, hoppas ni får en glad måndag. Puss!

English: Today, I’m thankful for the the sunny weekend. I’m also glad there are so many riders out there already, and a bit sad because of how little our municipality actually does for the cyclists’ safety.

Lägg gärna in en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge