garmin

CykelMellan rundorna

Från tåget på mobilen om livet och stilen.

av Katja
skrivet av Katja

Hej. Är som brukligt en ojämn bloggare och samvetet är lite som hos en vänsterprasslande man på 50-talet – så jag köper en knippe pioner (känns mer 50-tal) och bjuder skamset på en dyr middag.

På tal om vänsterprasslande så har jag äntligen blivit ned min första frivilliga (!) Shimano-pryl som jag dessutom uppskattar. Är ju annars en Shimano-förnekare (typiskt alternativa bakåtsträvare, jag vet). Men mer om den sen.

Jag sitter, efter en helvetiskt rask promenad (Jonas kånka alla tunga väskor mm på cykeln medan jag nästan sprang bredvid, har ju ingen låsbar cykel efter krocken) på tåget till Stockholm och kommer att vara i stan fram till söndag. På schemat står jobb, kusinhäng, fira farsan som fyller år, funkande på Velothon GP (och avundsjuka på alla som kör) och kanske hejande på alla crosshjältar på fredagens cross-GP (mobil därav inga länkar men ni som vet vet liksom).

Så kommer inte att cykla på tre dagar nu! Brukar bli så i Stockholm, inget som stressar mig. Blir liksom ett slags periodiseringgrej det.

Överlag ogillar jag att tävla i Stockholm. Missförstå mig rätt – jag älskar tävlingarna, staden etc. men storstaden stressar mig på nåt sätt och gör det svårt att gå in i racebubblan (ogillar starkt uttrycket “bubblan” men vilket är bättre?) och koppla bort resten av världen. Kanske för att jag förknippar Stockholm med så många händelser och så. Så förortsrace är bättre för mitt svaga psyke hehe.

På tal om psyke så har jag varit smått utmattad just nu och helt enkelt prioriterat IRL-umgänget, träningen och sömnen framför kreativiteten. Det är en hel del förändringar på gång i privatlivet mitt. Ah men ni vet jobb, hem etc. Det ihop med krocken har gjort att jag inte förmår mig att blogga på som vanligt trots att jag har många bra bilder och inlägg på lager. Inte minst om alla cykelböcker jag fått hem på rec – hösten känns ju som en perfekt tid för cykelboksnack!

Sedan så har det åter ramlat in ett gäng förslag på samarbeten. Alltså jag skryter inte eller så. Utan har man en större blogg så får man sådana förslag. Jag är dock en stolt, lat (samarbete kräver prestatiooon) och restriktiv (läs: totalt oekonomisk) bloggare som tackar nej till det mesta ty jag vill enbart blogga om sånt jag själv hade köpt, typ. Palla ändra stil bara för att casha in! (okej, i så fall får de betala ruggigt mycket) Men ett par stycken som är på gång nu är kanske min stil trots allt. Får sova på saken. Och ni säger till så fort jag kör nåt samarbete som är cheesy eller ointressant oki?

Så. Illustrerade käcka inlägg kommer, lita på mig. Har ju kört en massa cross och racer (fast crossigt då), åkt cykelfärja och annat roligt! Än så länge kan ni ju stalka cykelkatten på Instagram.

Nu ska jag fortsätta läsa på om min nya baby Edge 820. Efter tre Edge 510 år blev det då dags för en något modernare manick med navigation, den vilsna kvinnans bästa verktyg i landsvägs- och äventyrsträsket.

Fan, rörigt inlägg.

Men visst är pionerna vackra och gåslevern utsökt?

Puss och vi hörs snart!

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katjas tipsPrylar och teknik

Fem onsdagsgodisar.

av Katja
skrivet av Katja

God morgon! Nu är jag ute på en lång snöig distans ihop med ett gäng andra CX Bandits. Här kommer därför ett litet lektyrinlägg med lite skoj och fint och gott. Fem så klart, min vana trogen. Voilà!

⊕ Stravakonst

birthday-cake-for-jane-2

knucklehead-2b

En födelsedagstårta för Jane, en thanxgivingsnubbe som nackar en kalkon… Många är de olika tavelmotiven som stravakonstnären (ett framtidsyrke, Metrojobb?) Stephen Lund har cyklat fram under åren han har hållit på. Lund har blivit något av en kändis i de finare stravakonstsalongerna. Stephen driver en egen hemsida och har snackat på TED. Har du lessnat på temposträckan med en (1) vändpunkt och vill också bli en stravakonstnär? Här förklarar Stephen hur du går till väga.

⊕ ⊕ Slutet på de raka rören (ett litet erkännande)

sworks-venge-2016-cockpit

SPECIALIZED_VENGE_2016_062_as_Smart_Object-1

Alltså jag är lite känd som tjejen som smeker de runda, raka stålrören. Helst överröret, cykelns sexigaste del efter växelföraren. Jag har lite småsvårt för alltför perversa aeroanpassningar (hur braiga de än är ur just aerosynvinkeln!) och blir hellre ifattkörd av en subxxa än finner mig i att sitta på ett hemskt aeromonster. Men en aerosak är jag svag för och det är aerostyren. Behagligt. Bryter inte mot proportionslagarna. Mjukt. S-Works Aerofly är ett tydligt exempel på ett sådant styre. Ett perfekt stycke. Värt de dyraste, chanelparfymerade våtservetterna, en på varsin sida. Vill och ska ha på min nästa racer. (alltså det finns andra som gör aerostyren också men jag vill ha just detta och bara bara detta).

Fan kom på att jag är svag för en annan aerosak med och det är hjulen förstås. Shit tänk om jag går och blir svag för hela aerokitet?

…

⊕ ⊕ ⊕ Fett billiga värmesulor (ev. kortslutning ingår i priset
men hur stor är risken liksom?)

värmesulor

Såg häromdagen att Tre Berg-Bianchi-cyklisten Alexander Gingsjös värmesulor ballade ur under träningspasset. Så här:

 

 

 

Men var inte ledsen Alexander och ni andra! Jag har lyckats nysta upp ett par riktigt billiga värmesulor åt er. I vintercyklisternas facebookfristad Vintercyklisterna har Thomas lagt upp ett tips på var man kan få tag i ett par för under 400-lappen – nämligen på Kjell & Company. Bra va? Så även om de (och ens fötter) går samma möte som Alexander Gingsjö så kan man i alla fall trösta sig med att man inte blivit av med tusenlappar. Plåster är dessutom sjukt billigt. Tony har idag kittat upp sig på ett par sådana och de ska utvärderas under mastodontpasset imorgon. Är fötterna och känseln kvar så köper jag mig ett par också.

⊕ ⊕ ⊕ ⊕ Feelgood med Peťo

Alltså är jag nog sist i världen med att ha sett den här kultiga julreklamen med allas vår mysgosse Peter Sagan. Men jag kan liksom inte få nog av den fast det är sommar snart. Den har ju alla ingredienser för att bli en klassiker:

– Peters ikoniska frisyr

– Peters ikoniska crosstrainertrampande

– Peters ikoniska move som tänder hela staden (medan hans stackars svaga tjejs knappt pallar hålla julgranen blinkande)

– men sist men inte minst – Peters fantastiska jultröja. Var får man tag i en sådan? Någon stickgumma som kan göra en åt min framtida make?

⊕ ⊕ ⊕ ⊕ ⊕ Tebax till framtiden med Garmin

Slutmyst med Peter, nu blickar vi framåt.

Snett framåt.

Alltså för en annan elektroloving själ som älskade Tron-filmerna (och speciellt den senaste i 3D, snacka om rysningar!) är Garmins senaste grunka Varia Vision – en realtidsdisplay som man sätter på sina cykelglasögon och som är kopplad till en speciell (så klart) variakompatibel klocka – en rätt så våt pryldröm. Jag menar, jag är tjejen som när jag cyklar solo synkar mina tramptag och ibland även tankar till musiken och som var först av alla jag kände med en mp3-spelare. Anledningen till att jag postar Varia Vision som godis här är för att idén är läcker. Jag gillar också att man inte behöver köpa hemska överdimensionerade glasögon. Däremot gillar jag inte när något stör synfältet. Visst, man vänjer sig etc. men ändå, döda vinkeln någon? Och sedan viktaspekten. Behöver vi verkligen en klocka och en huvudpryl (och en wattmätare, och en… grammen bara hopar sig!)? Vad tycker ni? Något för proffsen på de avstängda vägarna only eller köper ni idén fullt ut?

Det var dagens godisblandning det. Håll nu tummarna för att jag inte fryser av mig tårna på dagens runda. Hörs snart. Puss!

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägKatja tävlar

Råkade köra Rosersbergs GP!

av Katja
skrivet av Katja

IMG_7046

Hitta Katja!
(Eva bredvid, Jenny för CK Norberg framme)

IMG_7260

Katja funnen.

IMG_7302

Strax före den festliga backen.
Originalbilder av Kim Tuuliainen.
Resultat och sånt finns här.

Igår tävlade jag för första gången i år. Det hela började med hjulbyte. AK övertygade mig om att byta mitt “blysänke” till framhjul mot hans kolfibermotsvarighet, ett gäng gram lättare och jag lät mig övertygas. Dessutom övertygades jag att prova nån ny häxblandning till sportdryck som skulle få mig att “känna mig skarpare och blinka fortare”. Eller den tyska beskrivningen: 1 Liter auf den letzten Kilometern und der Turbo schaltet sich ein (tyskar alltså, när jag köpte mitt underställslinne så stod det Geschwindigkeit ohne Doping på förpackningen). Nåväl! Efter hjul- och dryckfixet cyklade vi mot Jenny dit Eva skulle komma för att köra oss tre damer till Rosersberg där SMACK-GP skulle hållas. Hjul av hit och kisspaus dit. Hejdå vink vink AK, får ett meddelande när vi är nånstans vid Enköping: Fan! Har din Garmin! och jag svarar FAN!. Jag som för en gångs skull tagit på mig pulsbandet och allt. Hur skulle världen få reda på min suffer score? Och hur skulle jag veta hur lång tid jag hade cyklat och allt? Du kör fortare om du är arg. Kör old school race utan dator, fick jag som tröst. Nåväl. Det fick väl bli ett old school race utan dator.

Racet var kul! Benen smärtade från tramptag ett på uppvärmningen. Men det fick verkligen inte sänka min tävlingsmojo. Det fanns ju inget att klaga på. Kvällssolen värmde och strippade av oss cyklisterna både våra knä- och armvärmare och eventuella bekymmer. Alla var lika leende och pepp. Jag värmde upp så gott jag kunde på de tjugo minuterna som fanns. Hann testa flåset i den smala men branta högpulsbacken.

Så gick starten! Första varvet var ett mastervarv (bästa uppfinningen för tröga ben) och det var ryckigt och tjockt som sig bör. Jag hängde väl med skapligt, även in på nästa varv, fram till backen, helt okej i backen, sedan kom igångdraget efter backen och där sprack det så det stod härliga sig (som sig bör här med). Jag hamnade nånstans emellan bakom en större vindskyddande man (kan tyvärr inte namnet på) och vi körde ikapp huvudklungan men sen kom nästa igångdrag och mannen hängde på men inte Katja. Jag hamnade i det klassiska ingenmanslandet mellan de snabbare och de mindre snabba. Resten av racet körde jag mest själv, stadigt bakom de snabbare men framför de mindre snabba. De gångerna jag blev varvad av de supersnabba lyckades jag hänga med nån sväng innan det var zoom zoom bye bye och ingenmansland aka tempo igen. Men så kul och så ont. Lite CX-ont sådär. Mina aluanpassade bromsbelägg tjöt som en stucken gris mot kinahjulets plastfälg och jag hade en utmärkt refräng på hjärnan som spelades inombords varje gång tramptagen blev för tunga i den skitjobbiga slakmotan upp mot målrakan. Den sega förkylningen gjorde sig påmind i att jag kunnat släcka en brand med snoret och hostan som gömt sig nånstans i mitt innanmäte och skulle ut under körningen, men i övrigt var kroppen frisk.

+

Helt ok backkörning, men går förstås att bli cirka två gånger bättre
Godkänd kurvtagning i de flesta fallen (se minus)
Tydligt förbättrat tävlingspsyke jämfört med förra året

–

Fumlig växling in i backen, fick inte riktigt med mig kraften in varje gång
Klena igångdragsben, märks att det återstår en del intervallarbete där
Sämst u-svängstagning – har väl lyssnat för lite på Usher. Måste träna på att u-svänga!

Till slut gick jag i mål, med ett stort lättnadsleende, helt ok körning ändå för att vara första tävlingen på sega ben etc., magen skrikande av hunger och tempoloska hängandes från campahandtagen. För många smaskiga detaljer? ALLT ÄR INTE VITA SOCKOR OCH SOLUPPGÅNGAR BABY men vi älskar det. Erhöll två gifflar, en plastmugg magnifikt smackkaffe och snackade lite skit med diverse folks.

Och så åkte vi hem och jag somnade inte förrän ett.

4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja reserSnack

Min lokala Garmin-besvikelse

av Katja
skrivet av Katja

Uppe i Montuïri, lyckligt ovetandes om att den supersmarta genvägen inte kommer att sparas.
För övrigt, sjukt finaste fikaställe i hela stan – utsikt över typ halva ön! –
kommentera om ni vill ha platsinfo så ska jag leta reda på det manuellt

Fan också. Alltså jag älskar siffror och speciellt träningssiffror och skarpa analyser. Jag älskar räkna och i utvecklingssyften analysera mil, höjdmeter och stravautmaningar och därför har jag lagt feta cashmoney på teknikprylar som är tänkta att vara till hjälp. Gissa kriget inne i mitt analytiska sinne när jag upptäcker att alla mallisrundor utom de tre sista är spårlöst borta från min Garmin 510-enhet och det finns inget jäkla sätt att få tillbaka dem. Alla mil! Alla höjdmeter! Alla varv! Intervaller! Och det viktigaste av allt – alla mellanstopp och braiga nya vägar jag så gärna velat spara till nästa års äventyr. FAN FAN FAN.

Nu har jag bråkat lite med supporten och kommer att skicka in enheten. Rundorna går däremot inte att få tillbaka. Tur jag upplevt, fotat samt skrivit ner antal mil (som om det vore enda väsentliga) i telefonens anteckningar-app. Yey.

Dumma Garmin.

7 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägSnack

Är ni också kartnördar?

av Katja
skrivet av Katja

Inbjudankartan jag knåpade ihop till 2013-årsutgåva av Tour de Chat

Alltså vad är det med oss cyklister och kartor egentligen? Jag känner knappt nån cyklist som inte älskar kartor och gärna vill vara den som får vara med och bestämma rutten och om det inte fås, åtminstone vara med och peta lite i den fuktiga kartan som legat i klungkompisens tröjbakficka.

Grannen till exempel – aldrig i livet som Grannen inte skulle få vara med och säga sitt gällande (den till synes perfekt uttänkta) rutten! Och Contis den gamla orienterarn från Motala – ingen kan västmanlandsstigarna så väl som han kan. Och Peter som gärna studerade morgondagens ruttkarta en timme eller två innan läggdags. Listan fortsätter och sambandet blir starkare och starkare. Inte minst när jag tänker på mig själv, som visserligen gärna överlåter ruttplanering åt nån annan ännu kartkåtare än jag när det vankas gruppcykling, men som gärna lär mig de flesta ortsnamnen, var de ligger i förhållande till varandra och så lite geografiska fakta på det. Jag har kartor överallt – kartappar, kartor på väggarna (till och med på kontoret) som utsmyckning och så suktar jag efter att nån gång i livet ha ett sånt där fint marint armbandsur med en liten old school-världskarta som bakgrund. (Rekommenderar förresten den här boken för er som är intresserade av det där med hur den moderna världen är mätt, sjukt välskriven faktabaserad roman.)

Och så det där med vad man föredrar för slags karta. Jag borde ju som den moderna ungdom jag är föredra mobilappen (t ex Google Maps) men likt förbannat så envisas min hjärna med att bättre förstå informationen på en klassisk, inte alltför färgglad papperskarta. Jag föredrar helst vikbara områdeskartor (Michelins är ju lätt bäst). Och så suckar jag gärna lite extra när folks börjar dra upp sina devices och börjar be till GPS-guden efter att knappt försökt orientera sig med hjälp av vanlig karta! Men så är ju jag en sån som gärna cyklar lite extravilse också. Vet att det jämt pågår diskussioner om vilken tjänst som är bäst att planera rutter i, själv föredrar jag vikbar papperskarta och penna, men Garmins går ju an ;)

Hurdana är ni? Är ni också kartnördar eller vill ni helst slippa handskas med kartor rutter och diverse? Vad använder ni för braiga cykelkarttjänster?

14 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail