CYKELKATTEN
Kategori:

Katjas tips

Katja om cykelKatjas tipsOm cykel i staden

Mitt bästa cykla i kjol-tips

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

Hej du som precis som jag älskar att leva och ofc även cykla i kjol eller för den delen i kilt 👋

Hej jag fryser när jag cyklar i kjol till jobbet, vad ska jag göra? är en lika vanlig fråga i de kvinnliga cykelforum som Hej jag får ont i fiffin av min sadel, vad gör jag åt det?

Mitt (mentala, orkar förstås inte alltid gå in och kommentera saken) svar är alltid –

– VÄRMEKALLING!

Kortbent vid mindre kallt väder, knälångt vid kallare väder, långlångt vid svinkallt väder.

En bra värmekalling kostar en slang om man inte har turen att hitta en begagnad. Helst ska den vara gjord i ull eller i fleece. Den får inte vara för kort i midjan, och inte för tight om låren. Den ska helt enkelt sitta tight och mysigt – precis som ett bra riktigt sköna cykelbyxor. Och självklart ska den vara vindtät fram.

Ett kärt barn har många namn. Så här års bär jag oftast Aclima Warmwool Shorts, herrvarianten för den har bredare resår och högre midja än damvarianten märkligt nog.

Googla på kalsong + vindskydd, underställ + vindskydd eller ulltrosa. De flesta störra friluftsbutiker har någon vettig variant.

Prova innan du köper, så klart. Böj dig fram, precis som när du provar ut cykeljerseys eller hängsellösa cykelbyxor.

Men sedan så. Sedan är det skönt, snyggt och någorlunda UVI-säkert att cykla i kjol även om det är kallt. Hela tre lager blir det ju: strumpbyxorna. Värmekallingen. Och kjolen.

Puss!

er kjollover 4ever

2 år ago 2 kommentarer
10 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katjas tipsPrylar och teknik

Låt barnen synas i mörkret: en guide med livsviktiga tips

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Bästa kära medförälder!

Nu måste jag tala ut om något som händer mig nästan varje morgon och kväll på vägen till och från förisen och jobbet. Något som skrämmer mig och gör ont i hjärtat. Jag talar om alla de osynliga barnen med sina ofta lika osynliga föräldrar som jag överraskas av i mörkret. Små sköra oskyddade gestalter som inte dyker upp förrän man är nära, nära med sin cykel eller gud förbjude, med sin bil eller annat motorfordon.

Jag är inte typen som trycker in i ansiktet på människor att jag tycker att de beter sig oklokt. Men just vid dessa tillfällen vill jag nästan skrika rakt ut till dessa pappor och mammor: Vad sysslar ni med? Hur kan ni riskera era och era barns hälsa och liv genom att i praktiken osynliggöra er? Snälla ta på er synliga kläder och reflexer! Det kostar så lite. Det betyder så mycket.

Jag vet att många av oss föräldrar lever ett stressigt liv med för mycket att tänka på och för lite vila. Hur många gånger har inte jag glömt hjälmen hemma eller att ladda mina cykellysen? För många. Ingen är perfekt. Dessutom är inte infrastrukturen anpassad för oskyddade trafikanter. Även om det är gott om (tyvärr oftast kombinerade) gång- och cykelbanor så är de sällan välupplysta och utan farliga korsningar. Sist men inte minst måste fotgängare och cyklister tyvärr dela vägar med mopedister.

Syftet med detta inlägg är således inte att debattera kring varför man beter sig si och så i trafiken med sitt barn. Jag inbillar mig att de flesta föräldrar gör sitt bästa. Och att boven stavas antingen okunskap eller normalförnuftig naivitet.

Nu när du har tagit dig igenom den här delen är du kanske sugen på lite konkreta tips. Som vanligt är min tanke inte att säga Du måste gör så annars gör du fel! utan att komma med ett gäng alternativ att välja emellan. Här är de, inspireras fritt:

Shoppa synligt

⭐ Tänk synligt och reflexer redan när du handlar höst- och vinterytterplaggen. Bit ihop om det känns “smaklöst” och “julgranigt”. Klä ditt barn precis hur som helst under vinterkläderna. Men en unge som är klädd i kontrasterande kulörer och reflekterande material på stora delar av kroppen syns. En klädd i mörka matchande kläder från topp till tå smälter in i mörkret och syns lite eller inte förrän det kan vara för sent.

⭐ Övriga saker som gör sig bra i reflexiva material (eller med pålimmade reflexer) är ryggor, mössor, cykelhjälmar, skor, vantar.

Reflexa på!

Komplettera med externa reflexer. Idag säljs de i så gott som varenda större mat-, pryl- eller klädaffär, på apotek och på nätet förstås. Ibland delas de ut gratis av myndigheter och företag.

Om du har mörka kläder upptäcker en bil med halvljus dig på 20-30 meters avstånd och om du har ljusa kläder syns du från 60 meter. Om du bär reflex ser bilen dig redan på 125 meters avstånd (källa: NTF)

⭐ Reflexer syns bäst i rörelse. En reflex upphängd i ett snöre i kombot med ett rörligt barn är därför win-win!

⭐ Reflexväst? Why not! Komplettera gärna med reflexband kring armar och ben. Både på dig och ungen som går/cyklar före eller bredvid dig förstås.

⭐ En bra reflex håller i snitt tre år. Byt därför ut reflexerna med jämna mellanrum.

Säkra barnvagnen (eller cykelkärran)

De flesta vanliga barnvagnar säljs reflexlösa. Det är mycket märkligt och tråkigt. Man kan ju tycka att särskilt de märken som riktar sig till nordiska användare borde ta hänsyn till synligheten och säkerheten under de mörka årstiderna (och under nätterna – spädbarnspäronens bästa promenadtid?). Men så är det inte. Därför får man göra det livsviktiga jobbet själv:

⭐ Häng upp rexlexerna på båda sidorna om vagnen

⭐ Komplettera gärna med påsar, regnskydd och andra tillbehör i reflekterande material. Jag kör på ett helreflexivt regnskydd från Tullsa och helreflexiva skopåsar för mat, sonens extra kläder och sådant.

⭐ Sätt på cykellysen – en vit fram och en röd bak – precis som på cykeln (eller på bilen då).

⭐ Skjutsar du precis som jag ditt barn i cykelkärra så är det viktigt att det sitter reflexer och lampor bak på kärran och inte bara bak på cykeln. Annars riskerar kärran som ju är mycket lägre att inte noteras.

⭐ Sätt gärna på ekerreflexer – kanonsynlighet i rörelse! – och snåla inte med reflexsprayen.

Tack för att du pallade läsa ända hit ner. Tack för att du är ute och traskar, springer eller cyklar med ditt/dina barn. Du är den bästa föräldern för ditt/dina kids. Så var rädd om er. Håll er synliga i trafiken.

Och du – dela gärna guiden till dina föräldrakompisar. Det är hög tid för alla barn att synas i mörkret 💛

3 år ago 2 kommentarer
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykelKatjas tips

Hur är det att vara cyklist i Västmanland?

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jonas och Jesper i rätt typisk västmanländsk terräng.

Glad fredag cykelvänner all around the world – hemmavid och utomsocknes! Planerandes söndagens distans (håller tummarna för att kroppen är helt frisk då) har jag kommit att tänka på hur det är att vara cyklist just i Västmanland aka “Sveriges närmaste glesbygd” . 

För jo, hur är det egentligen? 

🦌 Man har tillgång till ett fantastiskt vägnät. Visste ni förresten att det är magiskt och kan skifta med årstiderna? Är man en allroundcyklist som inte håller sig enkom på asfalten eller de uppcyklade stigarna så hittar man nya vägar hela tiden.

Vintertid byter vägarna skepnad.
Och vissa ovägar blir plötsligt till helreko vägar. Magiskt eller hur?

🦌 En annan grymmig sak är förstås Västerås smidiga läge geografisk sett. Är man som en annan sugen på att upptäcka nya platser, vägar, cykelbekantskaper och annat cyklish är kommunikationerna goda åt alla hållen

🦌 eller okej, kanske inte exakt alla hållen. Den där Mälaren är ju lite i vägen. Men det är också det fina – som cyklande västmanlänning har man aldrig långt till ett härligt afterbikedopp i Mälaren eller någon annan sjö (för övrigt något som min kära f d västmanlänning Grön Cyklist-Anna har gjort till en konst)

🦌 Det är konstaterat platt. Inte sådär extremt jätteplatt men tillräckligt platt för att man som landsvägscyklist ska längta till backigare ställen. Vilken tur då att vi är grannar med både Dalarna och Sörmland! Fast då får man cykla några mil. Och det fort…

🦌 och det är kanske därför vi producerar en hel del duktiga tempocyklister, triathleter och randonnörer.

Grymma Johanna kör Queen of Rocklunda

🦌 Är man en mountainbikecyklist är det inte fullt så platt här i Västmanland. Det döljs nämligen en och en annan ettrigt brant backe i skogarna… Och den brötiga miljön gör att det är både tufft och tacksamt att träna mtb här. Och arrangera lopp och SM-lopp på köpet.

🦌 Så vi har ju vinden. Alltid vinden. Den är vår följeslagare, vår backe-wannabe, ett extra cykelsällskap, en individ med en egen vilja som hon gärna använder både för att bestraffa och belöna oss på våra turer

Två som fattat det där med race och cykelkärlek –
svenska CX-proffset Ida och hennes Erik på Hässlo-GP :)

🦌 Vi har gott om urstarka motionärer men ganska ont om tävlingscyklister. Det är lite synd kan jag tycka som vet hur roligt det är att tävla.

🦌 På tal om belöningar så har man som västmanlänning aldrig särskilt långt till finfina cyklistvänliga fik här i trakten. Och då vi är typ mitt i bilbältet så kryllar det av sjyssta bensinmackar också.

Här är bara ett litet urval av alla fab cykelfik inom rimligt cykelavstånd från Västerås:

 

– Markan i Strömsholm (missa inte deras specialitet hästläpp)

– Magnifik, Drott, Fabian Flinks med flera finfik i Enköping (som förvisso ligger i Uppland men <4 mil från Västerås)

– Kopparlundens (surdegs)bageri i Västerås

– Gula Stallet i Målhammar

– Skeppshandelns Stenugnsbageri i Köping (deras laxmacka jag dör alltså)

– Elsa Andersons i Norberg

– Kuskens i Ramnäs

– Å-caféet i Skultuna

🦌 Tyvärr så har ju det där med bilbältet sina nackdelar också. Särskilt som landsvägscyklist i klunga blir man tyvärr lätt utsatt för provokationer och livsfarligt bilistbeteende av de med attitydproblem.

Starten på det omtyckta loppet Västeråscykeln är alltid en härlig upplevelse!

🦌 De flesta som är klubbanslutna är medlemmar i Västerås Cykelklubb, en anrik förening som har arrangerat ett och annat episkt lopp och som kan stoltsera med fantastiska motions- och träningsledare inom flera grenar. Ni glömmer väl förresten inte att läsa herr Ordförandes eminenta cykelblogg?

🦌 Som västmanlänning blir man lite extra glad när man hör Roberto Vacchis muntra stämma förkunna cykelsportens sång irl eller på teve – Roberto har nämligen tävlat för Västerås Cykelklubb en gång i tiden.

Heja Västmanland!

🦌 Man är bortskämd med många bra cykelbutiker, både kedjor och ett gäng fristående.

🦌 Som deltidsstockholmare uppskattar jag närheten till Stockholm och dess cykelevenemangs och cykelsällisutbud.

🦌 Till skillnad från de nordligare trakterna så kommer perioden av laglig djurskjutning rätt sent till våra trakter. Vilket innebär att vi cyklister har höstens grannaste period för oss själva.

🦌 Cyklar man i skogen nära Westeros man får akta sig på diverse kungar och drottningar som slås om några himla stolar och är livrädda för vintern. Herregud, börja cykelträna med er så har ni inte tid med det där spelet ni håller på med ;)

Nu får vi nöja oss med de här sakerna, kommer jag på mer så uppdaterar jag. Hur är det att vara cyklist där ni bor? Berätta gärna!

Visste ni förresten att Västmanlands landskapsdjur år Bambi… nä, menar rådjur förstås? När jag cyklar i bergen utomlands brukar jag låtsas om att bergsgetterna är själarna av alla gamla cyklister som har lämnat en bit av hjärtat i bergen. Här i Västmanland blir går man och blir istället ett vackert rådjur eller en ståtlig hjort.

3 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykelKatjas tips

Sexliv vid cykelliv – fördelar och nackdelar

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Tja tisdagsfolket!

Har ni tänkt på att det kan vara både upp och ner med kärlekslivet, när man är cyklist eller vill få till det med en cyklist alltså? Slår vad om att ni har gjort, om än lite i smyg sådär, för det är kanske lite pinigt att ta upp ändå. Tur det finns Cykelkatten, för Katja känner sig inte heller helt bekväm med att snacka sådant i offentliga rum en grå tisdag i november. 

Men nu kör vi – fördelar vs. nackdelar med sexliv vid cykelliv. Först ut – fördelarna:

Fördelarna

– Vi cyklister är heta och lätta att tända på. Faktum är att väl in cyclists, never back. Ibland kan jag känna mig ganska missförstådd när typ ingen av mina kollegor eller icke-cyklande bekanta fattar grejen med cyklistkroppen. Nä, det ska snackas svällande armmuskler och kralliga ryggar. Men alltså, kom igen kan jag känna. Samtidigt är det ju också positivt. Fler cyklister åt oss med smak och känsla helt enkelt.

– En cyklig kropp är en seg kropp. Vi cyklister är dessutom som fint vin och blir bara bättre med åren. Men andra ord så kan vi hålla på och både cykla och orka ligga högt upp i åldrarna. Den utsikten gör mig hoppfull.

– Cykelbrännan, åh åh

– Förutom de obvious hurtbullarna som cyklar enbart för fysträningens skull så är majoriteten av cyklisterna mer eller mindre romantiskt lagda. Det ökar chansen för de romantiska möten och att samtalen handlar om pirrigare saker än aktier och brödbak, typ.

– Säg vad man vill om lycra men fan va det framhäver ens sjyssta tillgångar ☺

– Fita (fitta? Äsch, tränande) personer är överlag lite mer självsäkra än våra soffliggarpolare. Jag tänker att det hör ihop med känslan av att man har gjort någonting vettigt snarare än att man ser ut på ett visst stereotypt “träningsmässigt” sätt. Och är man rätt tillfreds med sig själv så är man oftast en bättre partner än om man mest tycker synd om sig själv, aight?

– Ökat blodcirkulation är alltid att föredra. Tack cyklingen.

– Ingen vill ligga i stressat och irriterat tillstånd. Då cykling är bästa medicinen mot just stress och irritation (och det mesta annat neggo) så är det ju liksom bara att tuta och köra. Före och efter cykelpasset, alltså.

Nu till nackdelarna:

Nackdelarna

– Het eller inte, har man tagit i under en runda så är man oftast mest hungrig och cykelhög. Väl mätt blir man slö och dåsig, en värdelös “underhållare” med andra ord. Äsch, ni vet ju själva. Om en måste välja mellan soffan och godis och sängen och älskog sådär ett par timmar efter passet så är valet uppenbart. Sorry älskling

– Samma gäller cyklister som preppar och peppar för lopp, tuffa rides och sådant. Rätt frånvarande blir vi, nerviga, och fokade inåt. Snacka om icke-utstrålning.

– Cykelbrännan, aj aj

– Tyvärr hör ju skador sporten till. Antingen så kraschar man själv eller så OTB:ar ens partner. Sedan är det bara att glömma allt som mys heter någon månad eller två. Från sexmaskin till vårdapparat. Kul. Jättekul.

– Säg vad man vill om lycra men fan va det framhäver ens mindre sjyssta tillgångar 😱

– Om vi är ändå inne på kroppsligt så är ju cykelsporten inte alltid sådär jättego mot våra yttre attiraljer så att säga. Trycksår, pung- och blygdläppsskav, sittbens-aj – och då tänker jag inte på alla smärtande ländryggar, nackar och knogar.

Fler fördelar och nackdelar? Hjälp mig? Och googla bara “cycling + sex life” så får ni feeettt med studier som rör just detta smaskiga ämne. Men det positiva – alla studier tyder på att fördelarna överväger nackdelarna. 

Så länge man inte försöker få till det bakom en brötig vedhög under en blöt och lerig grusrunda, dvs. 

Puss och never stop riding 👊

P.S. Sugen på mer smågenant cykellektyr? Vad ägs om detta inlägg?

3 år ago 4 kommentarer
12 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägKatja kör MTBKatjas tips

DNF – en överlevnadsguide

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Här har jag precis DNF:at landsvägs-SM i Västerås.
Min ursäkt – värmen. Still hurts ofc.

Tjaba!

Så här i Cykelvasan och sensommarlopptider är mitt cykelflöde lika peppt som ängsligt. En vet hur det är – man är lika förhoppningsfull som livrädd för att det ska skita sig. Särskilt om man är ny. Men hörni, var inte rädda oki?

Minns ni mit muntra inlägg om inskriptioner på min framtida gravsten?  Bland “Hon kom, hon vurpade, hon vann för hon var enda dam” och “Recycled” så fanns en lika kort som slutgiltig: “DF”.

DF. Did finish. Kom i mål. Ett självklart och önskvärt delmål när man kör ett lopp, eller en träning för den delen med. I landet lagom är “Jag hoppas att jag i alla fall kommer i mål” det vanligaste försnacket inför ett motionslopp eller ett race.

Likväl DNF:ar vi för glatta livet. Ibland är det på grund av teknikstrul, att cykeln pajar helt enkelt så pass att det inte går att fortsätta. Ibland är det för att vi blir avplockade från banan, inget ovanligt på kortare varvlopp typ GP på landsväg. Ibland kraschar vi, också ett slags teknikstrul fast med kroppsliga inslag. Och ibland pallar vi helt enkelt inte gamet och måste bryta på grund av underträning, sjukdom eller annat [infoga valfri ursäkt orsak].

Ingen gillar att DNF:a. Enda gången jag fixar att se mig själv i ögonen dagarna efter ett DNF är om det har berott på något heroiskt (som när jag någon gång offrade sönder mig för laget, tog helt slut och blev sedan varvad av typ Sara Mustonen eller likvärdig) eller om jag kraschar så himla hårt att jag är för bäng i skallen för att ens fatta att jag borde vara ledsen (som efter min hemska Hässlö GP-krasch, brrr). Men hur man än vrider och vänder på saken så är DNF skit.

Eller..?

Ett GP är ett klockers tillfälle att träna på DNF
Jag ligger trea i bilden, och just på det loppet (ATTR) gjorde jag faktiskt bra ifrån mig.

Lika lite momentan glädje som det finns i ett DNF, lika mycket lärdom och förhoppning bor det i ett sådant. Och hey, som den queen av avhängningar jag är så har jag ett gäng beprövade tips. Här är min guide, klipp ut och spar.

DNF – en överlevnadsguide

Fast först, upp med volymen:

🔥 Tillåt dig att deppa rejält. Behöver du dra till med ursäkterna inför dina polare eller inför dig själv? Gör det. Palla vinna hårdhetspoäng, mår man bättre av att bryta ihop och bete sig som en bäbis så ska man få göra det.

🔥 Vifta bort alla “Det kunde ha gått mycket sämre!”-människor. Alltså vadå sämre? Klart att det kan alltid gå sämre. Men nu har du failat ditt mål och det är din rättighet att sura över just det. Punkt slut.

🔥 Väl klar med självömkan, ryck upp dig. Girl/man – you’re a cyclist. Vi är det coolaste idrottssläktet på jorden. Och som jag alltid säger inse en enkel sanning. De flesta bryr sig ändå mest om sitt eget. Ditt fail är snart glömt.

🔥 Klappa dig själv på axeln ändå. Du ställde ändå upp! Fatta alla som inte ställde upp. DNF per definition! (fast det heter iofs DNS men du fattar)

🔥 Tänk på alla träningspassen där du kommit sist uppför backen, eller blivit avhängd under en intervall. Tråkigt för stunden, men ger bra träning i längden. Samma här – det finns hur många lopp som helst att träna på.

🔥 Med lite distans till det hela, lägg lite tankearbete på att reflektera över ditt DNF. Varför gick det som det gick? Vad kunde du ha gjort bättre, eller helt enkelt annorlunda? Använd ditt DNF till något positivt, till att bli en bättre cyklist, en visare person.

🔥 Även om ett DNF kan svida ordentligt, särskilt i ett kanske lite viktigare lopp, så måste du tänka att det är bara ett tillfälle av de ziljontals tillfällen i ditt liv. Ja du har DNF:at men du är inte ditt DNF. Det definierar varken dig eller ditt liv. Du är så mycket mer. Så gör någonting helt annat vid tillfälle. Något som har 0 med lopp och cykel att göra.

🔥 Väl tillbaka i träningssadeln – kom ihåg varför du faktiskt cyklar. Varför du kör lopp. Varför du eventuellt tävlar. Det stavas c y k e l g l ä d j e eller hur?

Dåså.

Puss och må DF-gudarna vara med er alltid.

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 18
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN