Mitt hem. Så fort jag iklädd enbart Katja glider in i cykelkläderna så är jag mig själv och hur vacker som helst även om jag skulle råka vara ensam om den åsikten. Jag är trygg och hela mitt väsen kalibreras och sedan optimeras för ett enda tekniskt men också organiskt syfte. Iklädd cyklistens motsvarighet till höga klackar skiter jag högaktningsfullt i om någon ropar
Men kejsaren är ju nästan naken!
Imorse alltså typ tio när jag vaknade skrek kroppen och själen efter sol och snö.
Skojar. Den skrek förstås efter ruggigt stadig frulle.
Under den ruggigt stadiga frullen drog jag genom mitt facebookflöde och såg ett av Helenas teaserpix från hennes skidhoods Storhogna. För er som inte vet vad Storhogna är så är det en magisk ort uppe i Vemdalen där det alltid finns skidsnö och som är byggt speciellt för att sådana mellansverigetyper som jag ska skifta i de olika nyanser av grönt när vi iklädda gummistövlar och regnrock ser vykorten därifrån. Jag har en stark misstanke om att Helenas blogg vintertid sponsras av Kung Bore. Nåväl – imorse lyckades marknadsföringen och jag bestämde mig för att dagens första pass av två skulle bli längdskidor!
Sagt och gjort. Jag gjorde en spårcheck och ringde Valle för det är alltid roligare att träna ihop med en kompis. Nu finns det ju knappt nå snö här hemma i Västerås. Men min gamla Peab-kollega Martin driver en liten skidanläggning i Vedbobacken och där brevve finns det ett 2 km-långt skidspår som duger nog till att glädja både de stora och de små. Så gladdes vi med!
Glad Katja:
Glad Valle:
Eftersom jag inte skidat på cirka ett år så gick det väl sisådär med tekniken. Å andra sidan hade jag inga andra ambitioner idag än att ge kroppen en skidomgång – och det lyckades jag med! Gårdagens arm- och coreövningarnas kändes i spåret. Min onda rygg ville inte låta mig diagonala ifred så jag stönstakade mig genom timman så gott jag kunde. Kommer lida så imorgon, ta mig härifrån! 😀
Fast nu ska jag spinna en timma på lokal. Tanken med den här ledigheten är ju ändå att få träna ifred. Men vi hörs mer ikväll!
Puss och flåt för sunkig bildkvalité, glömde kameran hemma så fick bli min sönderfrusna iphone istället.
För att hålla värmen i fötterna
är det bra att då och då hoppa av och springa / skutta runt på vägen.
Eller spurta, intervalla.
Blodcirkulationen måste varva hela tiden.
Skogen var som en tapet.
Gratis tapet.
Skippa dyra rougemärken och sluta ha ihjäl rödbetorna.
– 11 fixar kindblossan som gör en så snygg! ^^
Som den äkta badassvinterhoj alu-Cuben är så är den full av skit.
Utanpå alltså – lagren och sånt måste hållas extra virgin.
Alltså det finns vägar och så finns det ovägar. Och det är ovägarna som är roligast, de med blankast vitast snö, med så få människospår som möjligt, bara små hartassarna och en och en annan brunplupp från något mindre blygsamt vinteraktivt djur syns ibland. Men även de om sommaren mosiga sandgrusvägarna, nu är de täckta med en nätt snöhinna. Under är det förrädiskt – men det gör det hela mycket roligare också.
Igår körde vi årets första och lätt vackraste runda. Solig, mjuk, nästintill vindstilla. Som ni ser på korten så fick Ridleyn sin välförtjänta vintervila hemma och fram steg alu-Cuben för för att åter dubbas till min vinterriddare!
Helt ärligt vart det skönare med dubb. Även om underlaget gick att ta sig an genom att helt enkelt sänka trycket så gick inte det mentala dubbövertaget att underskatta. Jag vart en trögare (no shit, på aluminiumhoj och med dubbdäck, mardrömssiffror för alla weight weenies!) men betydligt tryggare cyklist.
Rundan slutade med något som kunde likna en bonk men ändå inte riktigt fast ändå rätt så nära men ändå drägligt. Kändes skönt att vara tillbaks på banan.
Nu drar jag till gymmet och coreograferar en sväng, puss!
Hej nytt år. 2016. Fina siffrisar, även om perfektionisten jag (och min mamma, som valde att skriva in nyfödda mig som 85 trots att hon kunnat välja 86) förstås föredrar siffran 5 framför 6. Men det är bara att gilla läget och vänja sig vid att skriva 2016, som vänjer man sig vid ett nytt efternamn, om man gifter sig eller byter efternamn till nåt snyggare eller passande. Fan va jag svamlar… I alla fall, jag hade ett fint nyårsfirande. Först traditionsenliga fika och biobesök (Himlakropparnas konflikt har jag för mig filmen hette), sedan en masse fisk och gott hemma hos pärona på ön, sedan ölskål med Larsa, Tony och ett gäng hundra andra på Slaktis och sedan dans i timmarna fem – hela 40 000 steg vart det! På nyårsdagen lekte jag med brorsans Lego, mitt Lego (fick Unikitty-landet <333) får jag vänta med tills jag är lite piggare. Fint va? Tänkte visa er alla födelsedagspresenterna (ty. så. grymma) snart faktiskt men måste vänta tills jag fått hem de två sista, kanske redan ikväll!
Nu är i alla fall bloggskrället igång igen. Och benen likaså – körde en helepisk nästan-bonka-runda igår, kanske årets vackraste hittills?
Men innan jag berättar om den blickar vi tillbaka på mitt cykelår 2015 ihop med denna illustration som tredjepartskompisen Veloviewer åstadkommit ihop med Strava:
Finfina data eller hur? Säger egentligen inte ett större smack om jag får säga det själv, eller väldigt lite i alla fall. Eftersom jag tränar både landsvägscykling och cykelcross så bryr jag mig lite mindre om miltalet, max ride time osv. än träningsfrekvensen och -kvalitén, även om kilométrage förstås aldrig får förringas i en sport som cykling. Där finns det en del brister. Pga. ett gäng faktorer – vissa mer försvarbara än andra – så hinner jag inte alltid träna så systematiskt som jag önskar jag kunde. Så om det finns ett stort tränings*mål 2016 så är det just detta – att frekvenskurvan ska sluta oscillera så satans. Jag vill träna kvalitativt, och jag vill träna mer systematiskt. Jag vill ha färre gluggar, färre sjukstugedagar. Det kommer att kräva en hel del omprioriteringar men så värt eller hur?
Nu ska jag dra i mig ett gäng karelska piroger med skirat smör och hallonsylt till, i brist på lingonsylt förstås och dra sedan ut på en snöig promenad till kvalitetsaffären Netonnet. Ikväll blir det cykelgym och sedan SM-möte med VCK. Puss!
*vad mina tävlingsmål är tar vi i ett eget inlägg, om vi törs, tänk om jinxas etc.! Men avslöjar om ni ber snällt så klart.
Hej. Nåt är fel på bloggen så bilderna är gullefjuttiga men Sinterlaars är på det så det lär ju lösa sig snart (och blogrape är ett faktum, gäller bara att hitta det innan det hittar mig :P). Dessutom måste jag ånyo översätta alla “one comment”-texter så de blir på svenska igen men palla göra det nu. Överhuvudtaget pallar jag inte så mycket just nu. Pallar inga storslagna årssammanfattningar, pallar inga målbeskrivningar. Kanske får ett rus och skriver ihop något sådant senare men just nu – äsch. Jag väntar mest på min riktiga ledighet som börjar överimorgon för då jävlar är jag ledig från alla måsten fram till den sjunde. Fatta sex dagar utan en enda jäkla storhelg i sikte. Blir jag inte sjuk (som jag alltid blir när jag blir ledig) så då jäklar ska det sättas ihop storslagna bloggsaker!
Men hörni, till saken. Jag gymmade för sista gången för i år idag. Hur skönt som helst. Vi var inte många som tränade idag. De hemska mixarna som F&S på Rocklunda (världens bästa träningsanläggning för övrigt men musiken… Ta mig härifrån!) kör spelades av någon anledning inte utan man fick gymma till Ace of Base och andra glättiga gammelhits. Trevligt.
Jag sportade mina nya neoniga adidasdojs och körde core, armar och rygg. Benen fick vila efter uppvärmningen – de två dagarna ute hade satt sina spår. Älskar satta spår förresten, nu är det totalmys i hela kroppen.
Så tänka sig, trodde aldrig jag skulle berätta det men cyklistens sista pass tvåtusenfemton blev inte cykling utan gym. Nåväl – jag kommer att cykla till tåget som ska ta mig till Stockholm och det nya året imorgon.
Vilket blev/blir årets sista pass för er?
Puss!
Gamm-skidjackan gör ett fint jobb – men jag ser fram emot att
snart cykla i årets Klapp till Katja.
Kan ni gissa vad det är? 😛
Hej folksis. Jag har tråkiga nyheter, för er som bryr er. Kom precis hem från optikern. Fick tid idag efter att gråtringt igår och bönat om tid snarastmöjligasttackjagkanknapptseförallaticsochallrodnad. Hon var noga. Tittade än i här, än in där. Mätte och klickade och hummade. Och så fick jag höra utfallet, föga trevligt. Mina linser är för tajta. De har typ skurit in sig i ögonen. Märken finns där. Mina linser är också för starka (hur det nu kan bli, fick ju de värden av optikern förut, inte samma i och för sig men ändå, hur våga lita på mänskligheten?). Mina ögon får jobba järnet. Inte så konstigt att ögonen mår som de gör. Ordination – linsvila i veckorna två. Med undantag för nyårsnatten då kanske, men absolut inte annars. Nytt besök om två veckor, då blir det undersökning igen och har jag tur så får vi kika på en annan linsmodell till mig. Har jag otur så får jag fortsätta dras med glasögonen ett gäng veckor till.
Jag äger tre par glasögon. Två är slitnare än beatlesdängorna som haussas järnet på Spotify just nu. Det tredje paret är för hipstrigt och för stort, men därav oslitet. Men ligger tyvärr nerpackat i en kartong hos flyttfirman (mellan kontoren nu, mitt företag byter adress).
Fett drygt. Bortser man från att glasögonen är gamla omoderna slitna och illasittande så är det förjävla obekvämt att cykla med dem. Det var ju egentligen främst för träningens skull som jag för något år sedan bet ihop och tvingade mig själv att vålda min natur och lära mig att peta in främmande kalla föremål i mina ögon. Jag som fortfarande freakar ut av att ens råka få ögonpennan innanför ögonlocken! Fatta modig? Och nu ba bajs.
Men nåväl! No hornhinna no cry i alla fall, så det är väl bara att vila och se lagom icke-pro ut under vinterkepan. Jag ser positivt (om än småblint) fram emot framtiden med nya, katjavänliga linser. Och har en gång för alla lärt mig – linser är inte som torrentfiler. Det går inte att bara tanka ner från nätet och hoppas att det ser bra ut. Nä, man måste faktiskt lyssna på experterna ibland, och experterna får fanken skärpa sig och ge en rätta värden så man slipper plågas!
Annars var det djävulskt kallt ute idag. Vi mäktade med två timmar, jag var lite orolig och därför osäkrare på underlaget än jag brukar vara. Fällde en del tårar pga. det ena och det andra (själsligt, Ridleyn levererade fint) men skärpte mig sedan efter några klunkar te ur den bästa uppfinningen termobidon. Väl hemma tinade tårna så småningom upp och digestivekex (med chokladöverdrag, de bästa!) åkte fram. Sedan drog jag ner på stan och köpte en för 30-åringen-to-be totalt opassande kjol i skatermodell och en funky killtröja, fast för mig då.
Nu, utmattad, kramar plyschkaninen. Fryser ni förresten också mycket om tårna nu när ni cyklar? Jag fattar inte, kör med deluxevinterskorna och dubbla yllesockor men likt förbannat så! Har ni några bra tips?
Puss från blindstyret!
Fast okej jag erkänner,
Limp Bizkits tolkning var stel men ändå okej på nåt sätt.
Prick såhär vackert var det idag.
Hej. Jag har överansträngda ögon och kan därför varken titta på en datorskärm, se teve, läsa eller ens vistas i solen längre än små korta snuttisstunder 🙁 Det är så tråkigt! Jag saknar trötta ut er med mina långdragna inlägg ju. Vad överansträngningen beror på vet jag inte riktigt men jag har i alla fall fått en tid hos optikern imorgon så de får titta på mina ögon och kanske tipsa om andra linser eller någonting. Under tiden blundar jag så mycket jag kan helt enkelt. Tråkigt liv för en som annars läser något så fort tillfälle ges!
Innan ögonen börjar vattnas för mycket tänkte jag i alla fall berätta för er att snön har äntligen kommit till Västerås. Så idag kittade vi små CX Bandits upp oss i våra skönaste vinterkläder och begav oss ut på de snöklädda vägarna och icke-vägarna. Tanken var minst fyra timmar men mina ögon började bråka, ticksa och vattnas så fort jag kom ut. Stod ut i ett par timmar – vilket var helt hemskt, nästan elakt att inte njuta av vinternaturens skönhet! – men sa sedan hejdå och trampade hemåt med rödsprängda ögon och fortfarande pigga ben. Bortsett från ögoneländet var turen magisk. Eftersom vi inte pallat sätta på dubb än så var det tekniskt skoj, speciellt i skogen och på dem ställen där man liksom inte riktigt visste vad som dolde sig under snölagret. Alla borde testa känslan av när bakhjulet släpper men man behåller lugnet och snyggt rätar ut crossen (eller mtb eller vad man nu råkar köra) och blir lite säkrare och lite mindre vinglig för varje tramptag.
Jag har mycket att berätta – vi har ju inte hörts på ett tag. Men nu måste jag sluta skriva här innan ögonen dödar mig – men tycker ni tar och blir medlemmar i den nya facebookgruppen Vintercyklisterna. Som är till för alla som verkligen älskar vintercykling (eller kanske vill lära sig att älska den?) och vill snacka med likasinnade.
Puss och vi hörs och fin ny låt på er så hålls ni glada och lugna
eran snöängel (hehe)
Hej liten kortis. Uppdaterade mitt tema idag och ser nu att designen och funktionaliteten är smått fucked just nu. Ska fixa det så fort jag får ögonen tillbaka. Tills dess får ni stå ut och jag får plågas perfektionistplågor :*)
God kväll kära läsare. Tänkte önska er alla julfirande ena en riktigt god och vilsam jul (med tid för cykling förstås för er som kör Rapha Festive 500 i år)!
Och ni som inte firar jul eller vill fira men kan/får/förmår er inte – tänk på att julaftonen är en enda jäkla dag i detta universum, som är all rumtid och allt som existerar däri, inklusive alla planeter, stjärnor, galaxer, innehållet i intergalaktiska rymden, de minsta subatomära partiklarna, och all materia och energi.
Själv har jag en familjedel på besök här. Imorse hann jag med ett gäng ruggigt jobbiga kortintervaller på trainern. Kort men skönt – få igång snurret efter gårdagens lillklingemosande i lervällingen. Sedan har vi varit ute i bergslagsnaturen, käkat strömming, mekat med bilen och jag har målat i blått och brandrött.
Jag är välmedveten om att tre kalenderluckor saknas men dem kommer ni att få, det lovar jag. Min festiva period slutar liksom inte vid julen heller.
Nåväl, gnattis på er så hörs vi kanske imorgon! Om inte – softa på ordentligt och ta hand om er, era nära och kära, era cyklar och era gosedjur.
Puss på er.
God morgon babies!
Igår körde jag ett nytt gympass som jag tänkte berätta lite om.
Coachen hade hittat passet i en tidning och sedan tog det oss någon gång eller två att fatta riktigt hur övningarna skulle utföras. Igår satt det någorlunda vilket känns i musklerna idag. Passets idé tillhör Tour of Britain-vinnaren Nathan Haas (kör för Cannondale-Garmin så länge), kallas lower body circuit och handlar om att träna styrkan så som den används när man faktiskt cyklar. Lite mer cykelsmart styrketräning helt enkelt. Se till att vara ordentligt uppvärmd och mjuk innan! Här är övningarna, med mina kommentarer:
Upphopp, på box eller platta. Ingen nyhet för de flesta – en grym övning som tränar sinnet lika mycket som benen och hela kroppens spänstighet. Övningen bör göras tidigt under passet eftersom det kräver hög koncentration hela vägen upp. Är man ny gör man i fördel många reps på lägre höjd. Så småningom höjer man ribban (och boxen eller plattan, beroende på vad man har att tillgå) och sänker antalet reps eftersom det ju blir tyngre. Kvalité framför kvantitet helt enkelt. Just boxhoppen var ingen ny övning för mig men jag jobbar på att få till bättre precision och spänstighet i båda benen. Och på att lära mig hoppa högre så klart! Förslag: 10-15 reps i 3 set, 2 min vila.
75°-knäböj med skivstång eller Bulgarian bag. En intressant variant av de klassiska knäböjen. Här går man inte hela vägen ner utan stannar till just när benens vinkel blir (cirka förstås) 75° grader eftersom det är ju den vinkeln man maximalt böjer benet i när man cyklar. Genom att stanna till vid denna vinkel, och köra ett högt antal reps snabbt (30 st under 45 sekunder) så bygger man det Nathan kallar power endurance snarare än strength endurace. Fy satan jobbig övning när man får till den, en riktig pulshöjare. Börja gärna med lättare vikt för att få in tekniken. Rak rygg, spänd core, go go! Förslag: 30 reps under 45 sekunder i 4 set. Vila 90 sekunder.
Snabba marklyft med skivstång. Här gäller samma sak – power endurance. Styrka, balans, koncentration och uthållighet i ett – något man har nytta av med råge i exempelvis spurtlägen. Man går inte heller hela vägen ner till marken utan slutar strax under knäna. Här är det viktigt att verkligen låta benen och bålen att jobba, dvs. hålla axlarna stabila och inte “rycka upp dem” vid varje lyft. Höfterna ska fram och det är vid lyften som explosiviteten ska fram. Förslag: 30 reps under 45 sekunder i 4 set. Vila 90 sekunder. Jag testade köra sista setet ståendes på en balansplatta, hujedamig jobbigare (men också roligare det blev).
Cable leg pulls (bendrag med kryssdrag? Alltså svårt detta med svenska beteckningar). Nathan har en viktig poäng där – det är väldigt sällan som vi tränar höftböjaren i kombination med hamstrings när vi bygger styrkan på gymmet. Men det är just hamstrings som man använder sig av när man trycker upp pedalen i cykelrörelsens tramptag. Så styrka både neråt och uppåt i rörelsen är det man vill åt. Man trär enkelt genom foten i ett kryssdrag i gymmets TRX-sektion, ner på marken och stödja sig mot en bänk eller varför inte en upphoppsbox. Sedan är det bara att dra. Samma här – rak rygg, spänd core, kroppen i balans. Förslag: 10-15 reps/ben i 3 set. Vila två minuter.
Koordinerade ettbensbenpress. Den här en var en riktig kluris till att börja med! Som ni ser på skärmklippet så gör Nathan övningen på en enkel platta, ett ben i taget, det andra benet snällt och styrkelöst följandes med. Vi körde dock den på en maskin med två plattor (en för varsitt ben) vilket gjorde att vi blev tvungna att modifiera övningen så att den liknade ett “riktigt” trampande. Oavsett hur man gör så är det viktigt att man uppmärksammar ett ben i taget – samtidigt som man koordinerar rörelsen. Lägg på den vikten du tror du klarar av att köra många (men jobbiga) reps med – sätt foten på plattan med hälen utanför plattan – tryck ifrån och avsluta rörelsen med att trycka ifrån med tårna (som Nathan på bilden). Då tränas även vaderna. Här är det viktigt med många reps. Förslag: antingen 30/ben (ena benet vilar medan andra kör). 8 sets. Ingen vila för båda benen. Eller 30/båda ben i 4 sets. 1 minut vila.
Nathans sista övning är det man på engelska kallar barbell hip thrusts, en bra övning för ländryggen och rumparean. Här förklarar Nathan hur han gör. Jag skippade dock den övningen igår ty väldigt trött i ryggen sedan häromdagens gym- och cykelpåhitten utan körde ett gäng klassiska corelyft i gymmets bosu-ab-maskin. Tomatröd i fejset men likt förbannad snygg, älskar den rörelsen.
Jag gillade Nathans pass. Cyklistnördiga styrkepass som detta behöver inte ses som den enda och absoluta vägen till perfekt cyklistform – men de utgör ett roligt, och viktigt komplement till de klassiska styrkebaspassen. Genom att fundera på vad och varför man faktiskt tränar och vad den specifika övningen man gör leder till för nytta på sadeln kommer man lite närmare sina cyklistmål på ett djupare plan. Dessutom tränar man koncentrationen och den mentala uthålligheten – något man som cyklist alltid har glädje av på vägen. Här är passet i sin helhet.
Nu ska jag sticka ut och rulla ut syran ur benen, à bientôt!