Skönheten och det mentala dubbövertaget

För att hålla värmen i fötterna
är det bra att då och då hoppa av och springa / skutta runt på vägen.
Eller spurta, intervalla.
Blodcirkulationen måste varva hela tiden.

Skogen var som en tapet.
Gratis tapet.

Skippa dyra rougemärken och sluta ha ihjäl rödbetorna.
– 11 fixar kindblossan som gör en så snygg! ^^

Som den äkta badassvinterhoj alu-Cuben är så är den full av skit.
Utanpå alltså – lagren och sånt måste hållas  extra virgin.

Alltså det finns vägar och så finns det ovägar. Och det är ovägarna som är roligast, de med blankast vitast snö, med så få människospår som möjligt, bara små hartassarna och en och en annan brunplupp från något mindre blygsamt vinteraktivt djur syns ibland. Men även de om sommaren mosiga sandgrusvägarna, nu är de täckta med en nätt snöhinna. Under är det förrädiskt – men det gör det hela mycket roligare också.

Igår körde vi årets första och lätt vackraste runda. Solig, mjuk, nästintill vindstilla. Som ni ser på korten så fick Ridleyn sin välförtjänta vintervila hemma och fram steg alu-Cuben för för att åter dubbas till min vinterriddare!

Helt ärligt vart det skönare med dubb. Även om underlaget gick att ta sig an genom att helt enkelt sänka trycket så gick inte det mentala dubbövertaget att underskatta. Jag vart en trögare (no shit, på aluminiumhoj och med dubbdäck, mardrömssiffror för alla weight weenies!) men betydligt tryggare cyklist.

Rundan slutade med något som kunde likna en bonk men ändå inte riktigt fast ändå rätt så nära men ändå drägligt. Kändes skönt att vara tillbaks på banan.

Nu drar jag till gymmet och coreograferar en sväng, puss!