Blogg

Vi morgnar oss länge men efter ett tag så går det inte längre. Jag sträcker mig efter mobilen, slår på den och hoppas på att klockan visar halv sju men hon visar halv sex precis som så gott som varje morgon. Du morrar och puffar och vill upp nu nu n u. Jag snubblar upp ur sängen, sveper om mig morgonrocken och tar sedan upp dig i famnen.

Vi går ut i vardagsrummet, jag halvseende med glasögonen på sniskan och du fortfarande ångande varm och inte riktigt redo att börja leka än. Jag drar på dig strumporna. En platt rosa fot i taget. Måste pussa. Du protesterar inte. Så går vi rund en stund mellan vardagsrummet och köket, du med nattdrömmarna kvar i de runda ögonen och jag med näsan inborrad i dina nackfjun. Det är varmt, skönt och mysigt. Du är både tunn och stadig i den mjuka bomullspyjamasen.

Så pekar du plötsligt på en lampa och säger med en klar röst

L A M P A!

Stillheten är bruten. Ivar är redo att leka och han vill inte finna sig i att sitta still låst i min famn. Jag släpper ner honom. Lägenheten tas över av en uppspelt valp som vill komma åt allt, känna på allt och pilla på allt. Roligast är sådant som är svårt att nå och sådant man inte får röra. Det jollras och pips och skrattas och morras om vartannat.

Jag gör i ordning en kopp te och en ostsmörgås till mig och en tallrik gröt till Ivar. Jag placerar dig i din antilopstol, sätter på haklappen och ger honom en tidning eller en barnbok att roa sig med medan jag äter min smörgås och dricker mitt te. Du läser högt och tydligt. Det är fortfarande bebisspråk men jag känner igen fler och fler ord från vårt vuxna språk. Sedan matar jag dig. Det går trögt i början och jag får lisma för och lirka in de första skedarna men så är aptiten igång. En sked för mamma… en sked för pappa… en sked för Hjärtis-kanin… en sked för fina gröna flugsmällaren… en sked för Plutten… och så är gröten inne i magen. Hela lillpojkansiktet spricker i ett leende.

När leendet sakteligen övergår i ett uttryck av någon minuts djup koncentration och det efterföljande blöjbytet har skett flyttar vi oss till badrummet. Den lilla vita plastbaljan är full av Pryttlisar – små tomma reseförpackningar, linsetuier, batteridrivna värmeljus, en solkig mjukiskanin, en kaninlampa i plast, en bebishårborste, Babblarna-gänget, tomma toapappersrullar, en liten mullvad i trä, något cykelverktyg… Pryttlisarna är många och skojiga och håller Ivar sysselsatt de första minuterna så jag hinner sätta in mina kontaktlinser och borsta tänderna. Med ena handen på toalocket så att det hålls nere och inte koms åt förstås.

Toalettstolen är drömmen. Har man tur och mamma inte ser på så kan man lyfta på locket, slänga ner någon Pryttlis och sedan stå och titta på eller till och med försöka stoppa ner handen och försöka fiska upp Pryttlisen. Oftast ser dock mamma på och hinner säga Nej Ivar, ajabaja Ivar och då viftar du med fingret och härmar mamma och skrattar och då har hon ju som vanligt svårt att behålla den seriösa minen.

Du har tröttnat på att leka med Pryttlisarna. Du ställer dig upp och väntar tills mamma har börjat tråkmåla ansiktet. Att det ska hållas på så. L A M P A! säger Ivar och släcker ljuset. Men Plutten mammas lilla bäbis! säger mamma. Tänd ljuset igen är du snäll! säger mamma och slår på ljuset. L A M P A! säger Ivar och släcker ljuset.

Men mamma är tråkig och duktig. Snart har hon sminkat sig färdigt och har till och med stoppat in sina blinkande guldringar i öronen. Jag borstar både mitt och ditt hår. Du spinner nästan, så skönt är det att få svallet borstat och hårbotten masserad.

Jag böjer mig ner, för tjugonde gången denna morgon böjer jag mig ner och tar upp min lilleplutt i famnen. Alldeles strax är det dags för mig att skynda mig till jobbet. Väcka Jonas, överlämna dig till honom.

Men inte än på några minuter. Trots att klockan tickar på och jag vet om alla dagens kommande måsten och möten så är jag fullständigt avslappnad och fullkomligt inne i stunden. Vår gemensamma morgon. Min famnvärme. Din soluppgång. Fem gånger i veckan. Min lyckligaste stund.

Hej.

Idag blir det inga hurtiga cycling memes. Är så långt ifrån hurtig som man kan bli. Halsen är sönder av allt hostande och rosslande den här veckan. Hela kroppen rosslar förresten. Jag låter som en kedjerökare. Mycket ohett. Fast ändå bättre än igår då jag lät fisförnämt nasalt. Har testat ett gäng olika skumma röster under veckan. Enda gången det var snyggt var i onsdags då jag hade en rätt frän Bonnie Tyler-stämma. Först idag jag mår jag som en människa igen. Om än en mycket kedjerökande sådan (I wish hehe). Nu kan det i och för sig bero på att den har råkat inträffa samtidigt som årets kanske innehållsrikaste jobbveckor och att jag har dessutom haft häcken full på fritiden men ändå.

Har förresten bestämt mig för att vara ledig fredagar under våren. Kan inte få nog, kan inte få nog av Plutten+Mamma-tid. Då ska cykelkärran få jobba också wohoo!

Ikväll far jag och Tony ner till Malmö och Malmöcrossen (← FB-eventet). Med mig har jag min nyservade cross (tack Jonas och Stenströms <3) och en förhoppning om god nattsömn x2, extragoda hotellfrullar x2 och att vara så pass fräsch att jag kan ställa upp och ta mig runt banan med en någorlunda värdighet på söndag. Imorgon blir det att rulla kort, lugnt och varmklätt – är jag varmklädd så kan jag inte ta i för då riskerar jag att börja svettas farligt, brr. Och att äta gott och mycket och supergrönt för det är mina smaklökarna värda nu när de har kommit hem igen.

Tänker hur som försöka kombinera vila med cyklig sysselsättning för att både dra nytta av egentiden och att inte längta ihjäl mig hem till Plutten. Det klassiska mammakombot, ni som vet vet.

Avslutar med tre stycken dagens, fast inte outfit då (även om Jumperfabriken-klänningen jag bär idag är för snygg för att inte nämnas öht).

Dagens stolthet

Idag är jag extra stolt över min lillebror. Kan inte beskriva rörelsen i mig när jag hörde och såg dig konferenciera under gårdagens konsert i Stockholm igår. Tänk va, min blyga viol som knappt vågade gå på förskolekalasen en gång i tiden. Jag har ju då aldrig någonsin tvivlat på dig och ditt ljus. Men igår var det inte bara jag som hörde och kände dig förvandla luftvågorna till guld. Vi var hundratals. Bär med dig det minnet. Rid järnet på succévågen. Stå upp för din rätt att ta din rättmätiga plats. Jag älskar dig.

Dagens sanning

Dagens truth (källa goda Rupi Kaur, vars sanningar är så enkelt paketerade att ett barn kan läsa dem men vars innebörd det krävs en vuxen till att ta till sig)

Har av någon anledning knarkat Rupi just idag. Är egentligen allergisk mot inspirational quotes eller vad sådant nu kallas men ibland måste även den rörligaste hjärnan få livets slutsatser paketerade och serverade i små och effektiva portioner. Ibland är allt man söker är enkla recept istället för invecklade rehabiliteringsprogram.

typ så här.

Dagens #cykelkärlek

 

Efter mitt senaste kärleksinlägg så kunde jag förstås inte släppa tanken på att även offroad-folket (stigisar, crossiesar, gravvlisar od) skulle få sig (oss) en egen dejtinggrupp på Facebook. Sagt och gjort av Singelklingan-Lena och nu finns gruppen plötsligt där och växer stadigt. Handen på hjärtat så tycker jag personligen inte att det behövs någon indelning – cyklister som cyklister liksom? Men nu finns det i alla fall något för alla. Bara att gå med i en eller i båda. Tack som engagerar dig för cykelkärleken Lena.

***

Så, nu avslutar vi det här inlägget på en high note. Nu peppar vi inför Malmö. Och att jag äntligen har investerat i ett par snygga (!) tåvärmare. Va, har jag inte bloggat om mina blåa cykeltår förut? My mistake.

Puss och vi hörs snart jag lovar.

Katja!

Lea!

Johan!

Tony!

Thilde!

Flyttgäss!
(alla pix JSWG)

Och plötsligt är det fyra dagar kvar till spontanpåhittet Malmöcrossen.

Malmöcrossen!

Ett flerhöjdmetersrace mitt i platta Malmö.

Tony ba kom igen vi kör och jag ba okej då.

RECAP

Enda gången jag körde Malmöcrossen – 2016 alltså – var jag bra oförberedd. Tidigare samma år hade jag nästan väggat på jobbet och lagt ner både tävlandet och det cykliga engagemanget på hyllan för resten av säsongen. Körde mest findistans och drack finipa med Jonas, det var vad jag gjorde den hösten. Var alltså mer smal än explosiv, blä blä. Men när fellow fricyklist och en av mastermindsen bakom CK Barriär Patch hörde av sig och frågade om jag kunde speaka/DJ:a under första upplagan Malmöcrossen och både Tony, Linkan, Markus, Jonas och andra roliga skulle med så tänkte jag vaffan äsch. Jag kan väl lika gärna cykla om jag ändå ska speaka. Det var en härlig helg. Vi bodde fint, åt gott och det var ett rent nöje att kommentera och festfixa det fräscha och spännande racet. Cykelinsatsen blev desto sämre, hehe. Man presterar ju liksom aldrig på topp om man arrar och jobbar med racet innan sin prestation. Som speaker är man i en extra icke-racevänlig sits då man ska vara på topp, springa runt och snacka fram till minuterna före det är dags. Nu hade jag i och för sig inte ens tänkt att satsa men ändå. Hade precis hunnit lycra upp mig innan det var dags för start. I backe. Uppför backe. Nedför lång och brant backe (Lea you know what I’m talking about). Upp igen. Kanelbulla sig en gång. Och två gånger. Något herrans dike jag inte ens hade tänkt på. Shit det var både småscary och svinjobbigt, så ouppvärmd och oförberedd jag var. Okay. Jag kom inte sist. Men jag kom jävligt långt bak. Försökte trycka undan besvikelsen, vad hade jag väntat mig, som knappt hade tränat för CX den säsongen? Samma dag var det en _välmenande_ damklungeindivid som högt frågade hur det kom sig att det inte hade funnits någon lägre klass för sådana som jag för usch inte skulle vi behöva tävla mot de riktigt starka? Trots att jag kunde åminnas en och en annan gång jag kört om damen under vårens landsvägsrace så sa jag förstås ingenting ty orka. Men visst rub it in just do it rub it in. Nåväl. Dagen efter sket jag ändå i att tävla utan speakade på och mådde fint. Och Jonas tog en massa überepiska kort, ni kommer väl ihåg dem? Så åkte vi hem med idel goda minnen från hotellfrullar i Västra Hamnen, falafelstinna city, den fantastiska banan och det sjyssta eventet.

SLUT PÅ RECAP

I år då?

Jo. I år är jag fortfarande oförberedd. Långt ifrån någon high maintenance tävlingsform och när helgen väl är här i bästa fall precis klar med denna omgången influensa (STORSUCK). Ingen idé att ens försöka hoppas på något mirakel. Men helgen är bokad, hotellet med havsvyn likaså. Planen är följande: lugn solodistans på lördag (då det är SWE Cup) och ett kravlöst race på söndag (CX-Pokalen), falafel till lunch, finipa i gott cykelsällskap på lördag kväll. Det kommer att göra mig gott med en liten cykelweekend.

Shit jag både ogillar och gillar cykelåret 2018. Ogillar för mycket ofta sjuk, gillar för jag känner så himla mycket cykelglädje när jag väl cyklar. Hoppas den håller i sig när jag väl växlar upp igen.

ÄSCH KLART DEN GÖR <333

Så nu peppar vi lite försiktigt inför Malmöcrossen. Trycker i oss ännu mer äckelingefära, föranmäler oss senast idag (!) för att få det lite billigare och vara sjyssta mot arrangören, taggar #malmöcrossen och funderar om siffrorna från 2016 kommer att se annorlunda ut.

Puss och kom och tävla och heja ni med!

När någon hinner vakna innan inlägget är klart

Måndagsmors riders.

Jag är inte lite besviken på mitt kroppsskrälle just nu. Jag gick alltså på världens energisparlåga hela förra veckan eftersom jag vet att en tuffare träningsvecka i kombot med pluttomsorgen + det mycket socialta heltidsjobbet + inre oron pga. _privat_ + pendlingen + alla sjuka människorna överallt + klenast immunförsvar since like forever… ja, en tuffare träningsvecka som förrförra veckan hade varit innebar en viss risk för att jag skulle åka på en av mina klassiska womancolds om jag inte skötte mina vilokort rätt. Så jag gjorde det. Tog till och med hissen istället för trapporna vissa dagar, klädde mig varmare än varmast, missbrukade förkylningsspray och äckelingefära. Tror ni fan det hjälpte? Möjligen under veckan. På fredagskvällen däckade jag deluxe och har sedan dess varit så dålig att jag knappt orkat borsta tänderna, än mindre gå av egen maskin.

Jag är inte den som klagar på livet men om det känns förbaskat värdelöst att vara sjuk så ofta som jag är. Speciellt med tanke på att jag dessutom är mamma nu. Tycker alltid mycket synd om min Ivar när jag är däckad och trist istället för pigg och påhittig. Tröstar mig dock med att jag blir en mycket lugnare och hemmamammigare mamma när jag är sjuk så vi ritar, pysslar eller sitter bara och gosas in i varandra istället för att som annars ständigt vara på väg till nästa friluftsäventyr skepp ohoj!

Vilken tur att vädret deppar solidariskt ihop med mig. Det är +3 men känns som -1 (just så enligt SMHI) och det har pissregnat sedan i fredags. Ivar sover förmiddag med sin pappsing och jag ska just avsluta detta inlägg, dricka upp min te och ringa sedan till vårdcentralen och boka tid för ett första möte om det som på lång sikt kan ge mig svaret på varför just jag är så himla utsatt när det kommer till förkylningar och dess vänner halsflussar och bihåleinflammationer. Och jo, jag vet att den psyket och den inre stressen spelar stor roll i det hela. Men tiden jag var gravid, orolig, utmattningsdeprimerad och sömnlös ibland veckor i streck pga. WED/RLS så var jag sjuk prick noll gånger. Ibland går hela årstider utan att jag drabbas. Da fuck liksom? Är jag någon slags förkylningsperiodare?

Nåväl. Nu tar jag tag i det en gång för alla (eller alltså, jag har ju försökt ta tag i det tidigare men ni vet ju hur allmänläkarna är, de ba gå hem och vila och ta en tablett för du ser ju frisk ut och då ger man upp och tjatar inget mer). Är det halsmandlarna ska de bort. Är det någonting annat så behöver det kanske inte just… bort men åtgärdas i alla fall. För någonting gör ju att jag smittas av blotta tanken på orden förkylningsvirus och influensa trots alla försiktighetsåtgärder.

Jag vet att jag kommer aldrig att tillhöra skaran hurtbullar som kan leva, träna och frodas hur fint som helst på hur lite mat, sömn och kläder som helst. Precis som alla andra i min familj kommer jag alltid att behöva kämpa lite extra för att hålla mig frisk och glad under längre sammanhängande perioder. Men jag är å andra sidan extra stark och extra glad när jag väl lyckas få till det där pusslet :))

Och det är det förstås värt. Lite extra värt numer. Puss och så lite Bobban på det

Fredag folks. Är trött i huvudet idag. Så vi kör oh so serious ihop med lite glada cycling memes. Fredagsstämning here we go:

Har man någonsin känt endorfinruset skölja över en så vet man.

Ungefär så, därför är jag extra snäll mot mina mekkunniga cykelvänner, ni vet vilka ni är :*)

Gillar den för den påminner mig om min #dagensdåligacykelskämt jag körde på den tiden jag hade #cykeltwitter. Det var mycket glenn all over it men så skoj!

= när man leder VCK:s introgrupp (älskar leda VCK:s introgrupp, men va är det med att ha hjälmen precis överallt förutom på rätt ställe?)

:))

Typ jag när jag cyklade precis överallt och på alla underlag på stålhojen under min barndom i Karelen – utan att ens hört talas om mtbendurobmx hehe (shit va off barndom jag hade egentligen! Inget rinnande vatten hade vi heller. Bara massa skog att leka i, massa böcker att läsa och massa sjöar att bada i. Bäst.)

De mindre subtila gubbsen i klubben be like ↑

Her som i min mamma alltså *psst*

Sann för att jag Tony jämt snackar om hur vi teraperar oss med cykling och att vi bara måste ha den där senaste superfly pro deep winter deluxe highviz-jackan för att hur ska vi terapera oss med stil annars?

Vardagsgoals.

Mm, speciellt de som ska dra igång cyklister i bredd-snacket på fikat

Jag i år 🙂

Alingsås 2014 folks.

(och hm, kommer Malmö nästa helg leverera någon episk lera må tro? ← hint hint)

Haha, jag och min racepassat (köpt för 18 lax, såld för 15 lax, gjorde till och med ett UCI-race som servicebil under vår tid ihop) ju!

Känner igen mig. Hemskt egentligen när jag tänker efter. Men vaffan, det är för sent att erkänna att man är något annat än den man är eller hur?

(jag missade iaf inte ditt bröllop Nadja. Även om jag aldrig tidigare kört så långa sträckor i omkörningsfilen som den gången mellan Dalsland Runts Vänersborg och Göteborg där bröllopet skulle hållas…)

Hehe, så gulligt o-PK bara

När man taggar #mountainbike efter att ha stigcyklat sina 56 hm på en 30 k-runda i Västerås

Att vara ihop med mig <3

Att vara ovän med mig </3

Skål puss och ha en fin fredag nu cykelhjältar.

Hej torsdag! Ska vi se tebax på den gångna helgens andra grymma november(!)pass?

Let’s go

Körde passet med den här. Fadern till mitt barn.

Ge mig finvägar, sa jag

Och då vart det så för om det är något Jonas är bäst på så är det ruttplanering och stigfinneri.

Varken deppig eller wannabe-mystisk,
glor säkert bara på något litet spännande i riset

Tja, även om inte alla stigarna riktigt gick att cykla på

ens om man är är en enduroperson på en Ibis (fast obs obs han kom förstås längre fram på den dära stigen än jag gjorde, om än med en liten ettrig krasch som inslag).

Men de som gick att cykla på var förstås wow. Helst hade jag hållit mig enbart till skogsstigarna. För trots att vädret var lika fint till utseendet som i lördags så var det mycket fuktigare, blåsigare och därmed obehagligare i luften – överallt utom just i skogen.

Men det var ändå distans och inte enkom stigpickel som stod på schemat så vi adjökade brötet och rullade ut på grusvägarna istället.

Så cyklade vi några partier på kraftledningsgatan i närheten av Ölbo.

Älskar kraftledningsgator sedan tidig barndom. Det är något med det öppna, torra, nyttotekniska, knastrigt elektrifierade som gör mig glad i själen. Som luftens järnvägar är de genom skog, och ingen annan är den andra lik. Vilken bra uppfinning egentligen! (och på tal om, kommer ni ihåg Sound Of Noise-filmen där de lirar på kraftledningar?)

Omg överexponerad bild deluxe sorry sorry. Hur som! På kraftledningsgatan fanns det en hel del coola stenhällar med massa naturliga drop och hopp att träna på. Det var soligt och härligt och inte särskilt halt heller. Fast okej, tillräckligt halt för att jag skulle fega i de brantaste partierna. Men äsch. Tränar man teknik för sällan så blir det så. Är väl bara att fortsätta nöta

Kul hade vi i alla fall, och var inte särskilt sugna på att lämna denna naturens spontana lekpark!

Men det var till slut så dags att göra det. Mer grusväg, stig och motionsspår hem till Plutten <3

Inser nu att inte ett enda av korten däruppe visar mitt fejs. Så här får ni mig i makro. Nycyklad. Mör. Vacker som man blir efter en dag i naturen. Saligt skelögd.

Vilket bra söndagspass att se tillbaka på. Har precis klarat mig undan en fet förkylning (enormt med sömn och energisparläge i dagarna två är receptet denna gången) och hoppas att hinna sno åt mig ett gäng distanstimmar även i helgen.

Puss och hoppas ni är kry och cykelsalig ni å!

Kära cykelvänner!

Nu är den här. Min guide till cykelsäsongen som lämnar ingen oberörd. Vår älskade, mytomspunna, fruktade vinter. Även om jag är en van vintercyklist både till vardags och i tränings- och äventyrssyften så sitter jag inte på all kunskapen eller all erfarenheten. Men om det är något jag har lärt mig så är det just att träning ger erfarenhet. Så våga möta vintern från sadeln och lär dig gradvis om vad som funkar för dig – gärna i sällis av en god varm dryck ut den medtagna termosen. För så är det lite när det kommer till att cykla i minusgrader. Mycket sitter i huvudet. Men att klä sig rätt och skönt på kroppen är en bra start.

Så nu kör vi, här är guiden voilà:

❆

Frågor att checka av inför turen

Koll, självrannsakan och sunt förnuft är A och O när man cyklar i extrema förhållanden (ja, det gäller även hetta sommartid) så ta för vana att göra en snabb statuscheck inför varje runda:

• Hur van vintercyklist är jag? ← Är man det minsta osäker på hur ens kropp brukar reagera eller på klädseln så är det bättre att cykla kort och hålla sig nära hemma. Efter några turer har du lärt dig vad som funkar för din kropp och ditt psyke.
• Hur mycket svettas jag? ← Olika personer fryser och svettas olika mycket. Anpassa klädseln efter just din kropp. Här finns ett gäng bra tips för oss speciellt för oss svetton.
• Hur kallt är det ute?
• Hur mycket blåser det? ← en tuff blåst kan ibland ställa till det mer än tuffa minusgrader. Planera gärna turen utifrån vindriktningen, eller förlägg den på skogiga vägar/stigar om det blåser ohemult mycket.
• Hur lång tur planerar jag?  ← en längre, lugnare tur med flera pauser kräver något varmare klädsel än ett kortare intensivpass utan pauser
• Hur mycket aero är jag villig att offra? ← det är skillnad på att cykla mtb och racer. Kör man vinterstig i skogen är inte aerodynamiskt fördelaktiga (tighta) kläder lika viktiga som ute på blåsiga åkrar.
• Har jag sällskap? ← Sällskap vintertid är på gott och ont. Sällskap gör det roligare och oftast tryggare, men samma sällskap kan också trigga en till att företa snabbare/längre turer än vad du är van vid, eller babblar sönder dina eventuellt känsliga luftvägar. Prata igenom turen och era förväntningar och försök att hålla er till planen.
• Har jag tillräckligt med energi med mig? ← Ha alltid med dig extra energi när du cyklar vintertid. Odiskutabelt.

Tänk på att stuva in det mesta du kan under cykelbrallornas hängslen.
Då har du färre lager att ta av när du ska stanna för PP (gäller särskilt oss kvinnor då)

❆

Ylle eller syntet?

Den eviga frågan. Här är det fritt fram – även om jag personligen föredrar yllens eller yllemeshens organiska mjukhet framför syntetens svala funktionsmässighet. Men oavsett vad din hud gillar bäst – ta gärna med dig ett extra underställ om du ska ut på en längre tur. Känslan av att ta på sig något torrt och varmt när man har en lång väg hem ger en vingar.

+ Fördelar med ylle: Varmare – även om blött, miljövänligare (inte minst för att det håller längre, kolla bara så att tillverkningen går sjysst till), så gott som luktfritt, skönt – även om blött, behöver oftast bara vädras mellan turerna

– Nackdelar med ylle: Dyrare, mer tvättkänsligt, håller inne fukten mer än syntetplaggen gör

+ Fördelar med syntet: Billigare, tokar snabbt, mindre tvättkänsligt

– Nackdelar med syntet: Svalare, mindre miljövänligt, slits fortare, luktar mer

Känns det mer som höst än vinter där du bor? Då är du varmt välkommen att ta del av min klädguide för hösten istället. Funkar förstås för våren också. Kör hårt!

❆

På cyklisten – under cyklingen

Principen: Börja aldrig för varm – jobba upp värmen, tänk lager-på-lager, värmande men fuktavvisande, vindtätt men på de partierna som behöver det, extra värme på de känsliga punkterna 

Överkropp

• Lager 1: Långärmat underställ (helst i ylle) och
• Lager 2: (cykel)tröja – helst i ylle/yllemesh, anpassa tjockleken efter temperaturen. Jag rekommenderar att ha en tjockare och en tunnare hemma
• Tunnast: Vindjacka eller
• Varmare: Softshelljacka vidtät fram, med bakfickor eller
• Varmast: Vinterjacka vindtät fram, med bakfickor
• Väst – går att förstärka extra med

Nödfallstips: Gratis/billiga tidningar på närmaste mack eller affär – som extra bröstvärmare

Underkropp

• Vanliga eller helst – för knänas skull! – 3/4-bibs underst
• Tights med padding (för lite svalare “mellanväder”) eller
• Tights utan padding (för mycket svalare väder, att dra över bibsen)

Nödfallstips: Fryser man om knäna kan man med fördel lägga in handskarna, några tidningsbitar eller egentligen vad som helst torrt där man fryser under tightsen. Värmeeffekten garanteras.

Extra lyx: Testa att smörja in knäna och benmusklerna med lite värmande olja eller liniment inför turen. Jag gillar Elites värmeolja eller Raphas vinterembro.

Huvud och hals

• Tunn öronhjälmmössa (bör ha skärm och täcka öronen) eller
• Tjock öronhjälmmössa (bör ha skärm och täcka öronen)
• Halskrage “buff” – ta gärna med en extra att byta om till, eller att ha under hjälmmössan om du fryser på där under turen

Om vidrigt kallt/extra känsliga luftrör: En Airtrim-andningsmask med värmeväxlare

Windstopper® eller inte? Windstopper® är nice. Tänk bara på att den försämrar hörseln samtidigt som vindsuset hörs mer.

Not so aero? Jo visst kan man känna sig rätt stuvad när man vinterhojar.
Vi får trösta oss med klassikern – det blir bättre träning då.

Händer

Principen: tjockt, flera lager, köp aldrig för små

• Lobstervantar med löstagbart foder eller
• Tjockare smidiga cykel- eller skidvantar
• Tunna yllehandskar att ha med som extra lager, ta med två par när du ändå håller på
• Styrmuffar (“bar mitts”) – är egentligen något jag inte riktigt gillar pga. osmidigt och därav mindre säkert (hellre feta outdoor-/försvaretsvantar) men vet att de uppskattas av många så okej då

Nödfallstips: Billiga trädgårdshandskar från närmaste mataffär utgör ett helt okay extra lager

Extra lyx: Grabber Warmers-värmekuddar

Sugen på fler och detaljerade tips och inspiration kring rätt klädsel, utrustning och teknik under vintern? Under kategorin Katja älskar vintercykling finns en mängd nyttoinfo.

Fötter

• Cykelsockor i ylle – tjocka eller dubbla
• Vinterskor
• Tåvärmare (om rätt varmt ute)
• Skovärmare (i t ex Goretex eller neopren)
• Värmesulor
• Folie runt tårna (läsartips)

Extra lyx: Batteridrivna värmesulor (mitt kanske bästa djupvintertips).

❆

Till cyklisten – i bakfickan eller väskan

• Energi – t ex bars, chokladbitar, “jägarsnus” osv
• Termosflaska – köpt eller hemmagjord
• Toapapper
• Punkakit, pump, extra slang
• Första hjälpen
• ID-kort och pengar
• Kamera – för vintern är vacker <3

Så ja, pust och en kaffe på det. Men hörni. Trots att jag har försökt att göra guiden så komplett (om än simpel) som möjligt så är min tanke att hålla den levande dvs. fylla på med tips och erfarenheter – både mina och era – för att guiden ska bli bättre och bättre för varje vinter. Så kom gärna med era tankar och idéer så ska jag försöka få med dem i guiden så gott jag kan.

Snöpuss och glöm inte att gilla Cykelkattens facebooksida för att bli först med att få updates kring bloggen.

Hej.

Hah, ett till s så hade det stått måndagssmör

Och då hade jag haft en anledning att spela denna för er:

fast nä skojar.

Sin enkelhet till trots är denna låten rörande tidlös snarare än smörig.

Och lika tidlös är den underbara känslan av att ha cyklat mycket, vackert och givande i dagarna två – den i benen, den i sinnet.

Med fem+ timmar soligt cykelkonto i bakfickan känns det som att den här veckostarten kan bli helt okay. Tack förresten för era vintriga cykelberättelser på fejis. Mer winter cycling magic to come här på bloggen. Puss.

Hej cykelvänner. Redo för major #wintercycling magic? Klart ni är!

Jag har cyklat i härliga minusgrader och är därför mycket glad för sjyssta minusgrader är lika med sjysst cykelmojo för min del.

På med lobstervantarna och häng med:

Jag cyklade ut ungefär samtidigt som solen var nästan helt uppe på sin plats uppe i det blå (blå! Efter all novembergrå)

Vinterskotrotjänarna på fossingarna och min funky rosa stighoj som fordon.

Förbaskat friskt, typ minus sju-ish och så vackert att andan togs ur mig vart jag än vände blicken.

Finfilter? Din mamma finfilter!

Solen, den kan den.

Ring Swarovski!

Men alltså, jag var ju faktiskt ute och tränade också.

Jag växlade mellan att hänföras och att trampa på rätt friskt.

Är ju ändå av den uppfattningen att god fart kryddar upplevelsen.

Och hjälper endorfiiiinerna på traven förstås.

Cyklade så klart min vana trogen vilse. Skogsvägarna i Vinnersjötrakten är nämligen mycket många.

Men hittade till slut till byn som hette – Byn! (så praktiskt, jag gillar) – och kunde därför orientera mig hem till byn. Som i Hedesunda, alltså.

Fick på eftermiddagen höra av en annan cyklist att han hade sett mina däckspår i gräset :))

Vilken tur! 2+ timmar energismocka från ovan. Strava här för ruttkoll. Puss! Hoppas att ni också var ute och njöt idag.

Hej.

Hah, vilken respons på gårdagens inlägg. Där snurrade tankarna igång och hjärtan började slå hårdare va? Besöksstatistiken och alla meddelanden pekar på det i alla fall. Med andra ord blir det lätt en spinoff på inlägget. Dels för att jag har fått veta lite saker som jag måste berätta för er och dels för att det kanske blir verklighet, att ta fram något singelvänligt och #lidamedstil™-vänligt förstås? Den som lever får se <3

Idag vaknade jag till en vacker utevärld. Hela alltet, ner till det minsta skitstrået, var täckt med vitaste glitterfluff. Alla husen glittrade! Fan hela 56an glimrade, med långtradarna allt. Till och med den ugly citybiken i stället bredvid busskupan såg ut som något snödrottningen hade snickrat ihop. Snacka om shimmer in my soul, som Amanda Tenfjord (← musiktips) skulle säga. Faktiskt så fällde jag en tår eller två. Gissa om de förvandlades till diamanter på vägen ner mot marken? Klart de gjorde. Kunde förresten inte låta bli att tänka på första dagen på första Basemile Snowdown vi körde back in 2016. Just så var det då! Kommer ihåg jag dog hänförelsedöden under så gott som varje kilometer av riden.

Och vem vet – om jag har tur så kommer jag att cykla i hänförelse även i helgen. Ty det blir Gästrikland och förhoppningsvis mtb i dagarna två. Måste bara komma ihåg att packa ner vinterskorna.

Oavsett hoppas jag verkligen att snön ligger kvar i helgen. Det blir ju Ivars första snö han kanske kommer att liksom förstå och kanske till och med vilja leka med! Förra året gjorde jag en del snöiga utflykter med vagnen men det var mest jag som fick uppleva snön då, i alla fall i vaket tillstånd.  I år är det minsann nya puckar. Nya äventyr. Min Ivar med skoklädda fossingarna i snön. Så spännande!

Jag har för övrigt bra trötta ben. Drog till med ett spontant men rätt effektivt intervallpass på en F&S-träningscykel. Tanken var sega långa intervaller men det blev lite tight med tid så det vart kort och momentant smärtsamt istället. Benen skriker distansbrist – hoppas de får sig lite av den varan i helgen.

Hoppas ni får en strålande cykelhelg och glöm inte att kitta er rätt för kylan. Puss!