CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Mellan rundorna

Cold just like a woman

Cold just like a woman

När någon hinner vakna innan inlägget är klart

Måndagsmors riders.

Jag är inte lite besviken på mitt kroppsskrälle just nu. Jag gick alltså på världens energisparlåga hela förra veckan eftersom jag vet att en tuffare träningsvecka i kombot med pluttomsorgen + det mycket socialta heltidsjobbet + inre oron pga. _privat_ + pendlingen + alla sjuka människorna överallt + klenast immunförsvar since like forever… ja, en tuffare träningsvecka som förrförra veckan hade varit innebar en viss risk för att jag skulle åka på en av mina klassiska womancolds om jag inte skötte mina vilokort rätt. Så jag gjorde det. Tog till och med hissen istället för trapporna vissa dagar, klädde mig varmare än varmast, missbrukade förkylningsspray och äckelingefära. Tror ni fan det hjälpte? Möjligen under veckan. På fredagskvällen däckade jag deluxe och har sedan dess varit så dålig att jag knappt orkat borsta tänderna, än mindre gå av egen maskin.

Jag är inte den som klagar på livet men om det känns förbaskat värdelöst att vara sjuk så ofta som jag är. Speciellt med tanke på att jag dessutom är mamma nu. Tycker alltid mycket synd om min Ivar när jag är däckad och trist istället för pigg och påhittig. Tröstar mig dock med att jag blir en mycket lugnare och hemmamammigare mamma när jag är sjuk så vi ritar, pysslar eller sitter bara och gosas in i varandra istället för att som annars ständigt vara på väg till nästa friluftsäventyr skepp ohoj!

Vilken tur att vädret deppar solidariskt ihop med mig. Det är +3 men känns som -1 (just så enligt SMHI) och det har pissregnat sedan i fredags. Ivar sover förmiddag med sin pappsing och jag ska just avsluta detta inlägg, dricka upp min te och ringa sedan till vårdcentralen och boka tid för ett första möte om det som på lång sikt kan ge mig svaret på varför just jag är så himla utsatt när det kommer till förkylningar och dess vänner halsflussar och bihåleinflammationer. Och jo, jag vet att den psyket och den inre stressen spelar stor roll i det hela. Men tiden jag var gravid, orolig, utmattningsdeprimerad och sömnlös ibland veckor i streck pga. WED/RLS så var jag sjuk prick noll gånger. Ibland går hela årstider utan att jag drabbas. Da fuck liksom? Är jag någon slags förkylningsperiodare?

Nåväl. Nu tar jag tag i det en gång för alla (eller alltså, jag har ju försökt ta tag i det tidigare men ni vet ju hur allmänläkarna är, de ba gå hem och vila och ta en tablett för du ser ju frisk ut och då ger man upp och tjatar inget mer). Är det halsmandlarna ska de bort. Är det någonting annat så behöver det kanske inte just… bort men åtgärdas i alla fall. För någonting gör ju att jag smittas av blotta tanken på orden förkylningsvirus och influensa trots alla försiktighetsåtgärder.

Jag vet att jag kommer aldrig att tillhöra skaran hurtbullar som kan leva, träna och frodas hur fint som helst på hur lite mat, sömn och kläder som helst. Precis som alla andra i min familj kommer jag alltid att behöva kämpa lite extra för att hålla mig frisk och glad under längre sammanhängande perioder. Men jag är å andra sidan extra stark och extra glad när jag väl lyckas få till det där pusslet :))

Och det är det förstås värt. Lite extra värt numer. Puss och så lite Bobban på det

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.