Katja!
Tony!
Thilde!
Flyttgäss!
(alla pix JSWG)
Och plötsligt är det fyra dagar kvar till spontanpåhittet Malmöcrossen.
Malmöcrossen!
Ett flerhöjdmetersrace mitt i platta Malmö.
Tony ba kom igen vi kör och jag ba okej då.
RECAP
Enda gången jag körde Malmöcrossen – 2016 alltså – var jag bra oförberedd. Tidigare samma år hade jag nästan väggat på jobbet och lagt ner både tävlandet och det cykliga engagemanget på hyllan för resten av säsongen. Körde mest findistans och drack finipa med Jonas, det var vad jag gjorde den hösten. Var alltså mer smal än explosiv, blä blä. Men när fellow fricyklist och en av mastermindsen bakom CK Barriär Patch hörde av sig och frågade om jag kunde speaka/DJ:a under första upplagan Malmöcrossen och både Tony, Linkan, Markus, Jonas och andra roliga skulle med så tänkte jag vaffan äsch. Jag kan väl lika gärna cykla om jag ändå ska speaka. Det var en härlig helg. Vi bodde fint, åt gott och det var ett rent nöje att kommentera och festfixa det fräscha och spännande racet. Cykelinsatsen blev desto sämre, hehe. Man presterar ju liksom aldrig på topp om man arrar och jobbar med racet innan sin prestation. Som speaker är man i en extra icke-racevänlig sits då man ska vara på topp, springa runt och snacka fram till minuterna före det är dags. Nu hade jag i och för sig inte ens tänkt att satsa men ändå. Hade precis hunnit lycra upp mig innan det var dags för start. I backe. Uppför backe. Nedför lång och brant backe (Lea you know what I’m talking about). Upp igen. Kanelbulla sig en gång. Och två gånger. Något herrans dike jag inte ens hade tänkt på. Shit det var både småscary och svinjobbigt, så ouppvärmd och oförberedd jag var. Okay. Jag kom inte sist. Men jag kom jävligt långt bak. Försökte trycka undan besvikelsen, vad hade jag väntat mig, som knappt hade tränat för CX den säsongen? Samma dag var det en _välmenande_ damklungeindivid som högt frågade hur det kom sig att det inte hade funnits någon lägre klass för sådana som jag för usch inte skulle vi behöva tävla mot de riktigt starka? Trots att jag kunde åminnas en och en annan gång jag kört om damen under vårens landsvägsrace så sa jag förstås ingenting ty orka. Men visst rub it in just do it rub it in. Nåväl. Dagen efter sket jag ändå i att tävla utan speakade på och mådde fint. Och Jonas tog en massa überepiska kort, ni kommer väl ihåg dem? Så åkte vi hem med idel goda minnen från hotellfrullar i Västra Hamnen, falafelstinna city, den fantastiska banan och det sjyssta eventet.
SLUT PÅ RECAP
I år då?
Jo. I år är jag fortfarande oförberedd. Långt ifrån någon high maintenance tävlingsform och när helgen väl är här i bästa fall precis klar med denna omgången influensa (STORSUCK). Ingen idé att ens försöka hoppas på något mirakel. Men helgen är bokad, hotellet med havsvyn likaså. Planen är följande: lugn solodistans på lördag (då det är SWE Cup) och ett kravlöst race på söndag (CX-Pokalen), falafel till lunch, finipa i gott cykelsällskap på lördag kväll. Det kommer att göra mig gott med en liten cykelweekend.
Shit jag både ogillar och gillar cykelåret 2018. Ogillar för mycket ofta sjuk, gillar för jag känner så himla mycket cykelglädje när jag väl cyklar. Hoppas den håller i sig när jag väl växlar upp igen.
ÄSCH KLART DEN GÖR <333
Så nu peppar vi lite försiktigt inför Malmöcrossen. Trycker i oss ännu mer äckelingefära, föranmäler oss senast idag (!) för att få det lite billigare och vara sjyssta mot arrangören, taggar #malmöcrossen och funderar om siffrorna från 2016 kommer att se annorlunda ut.
Puss och kom och tävla och heja ni med!
