Blogg

Det vart ingen tempokörning igår. Jag hade min cykel på jobbet – där hade den stått i två dagar – så när jag skulle kitta upp mig och putsa på den det sista innan avfärden mot Tidö där tävlingen gick upptäckte jag att ventilen hade lossnat så bakdäcket var katastrofmjukt. Visserligen hittade jag en handhållen nödpump på mitt kontor men den bjöd på inte på några vettiga bar den. Mojon sjönk när jag insåg att jag inte skulle hinna ut till Tidö men Tony föreslog en casual träningsrunda istället. Väl strax utanför stan kom vi på idén att hälsa på en kompis som hade skaffat sig ett alldeles eget torp ett gäng mil utanför Västerås. Så vi letade lite och chansade och hade tur – hon var hemma! Ett drömmigare ställe får man leta efter här i krokarna kan jag lova. Nära men ändå smakfullt gömt i trädgårdsgrönskan, med tillhörande smultron, fruktträd, köksträdgård och andra sjukt somriga tillbehör. Och den gudomliga kvällssolen på det. Himmelsk kväll – inte minst för att solen fortsatte skina (en raritet i dessa dagar!) även på vägen hem. Därmed inte sagt att det blev varmare så vi blev tvungna att köra den något aviga kombinationen vindjacka till kortbyxor. Tack Ewa för en stunds sommarmagi!

Hej.

Hur dricker ni er återhämtningsdryck?

Jag föredrar att göra det ur vinglas, med ett par bitar is i. Och en näve goda frön eller nötter till. Små medel – men bra mycket trevligare och godare än att trycka i sig gainomaxen direkt ur den smått själlösa förpackningen.

Fast alltså, det funkar enbart när man avslutar rundan hemma. Ute på tävling får man finna sig i plastvinglas och inga som helst isbitar om det inte rör sig om cyclocrosstävling förstås.

Puss!

Ur boken Att cykla är nödvändigt av E. Sandström,
utgiven 1974, aktuell än idag

 

Alltså ska aldrig mer lita på prognoser… Och framför allt aldrig tendera att bli en sån där solskenscyklist. Jag älskar ju ffs väderhärj och bangar ytterst sällan uteträning. Men igår var jag ju allmänt loj och gjorde jag det och det var ju å det dummaste. Gav vid lunchtid upp idén och utecykling och bestämde mig för att köra intervaller på inomhustesthojen på gymmet nära där jag bor. På vägen dit var det strålande sol och superhärlig luft. Men väl ett gäng moln annalkandes. Det kommer regna snart tänkte jag då. Vänta nu bara tänkte jag och ställde in den klämkäcka spinningdatorn (som förresten förstod svenska men informerade uteslutande på italienska) på intervallkör. Tror ni då det kom nå blötska ute under tiden? Nej. Det blev mest finare och finare. Synd att klockan var så mycket, hade annars flytt därifrån, kittat upp mig och cyklat ut på långpass, typ. Istället tryckte jag på så inåt hvt bara för att hämnas (?) och det blev nog bra om än sjukt tråkig träning av alltihop ändå.

Ikväll är det klubbtempo och jag tänker cykla min runda och sedan åka dit heja på mina kompisar och förhoppningsvis slippa delta. Alltså jag är sjukt impad av duktiga tempoåkare och så men jag finner mig inte riktigt i tempo. Även om jag teoretiskt sett borde vara bra på det så dragstark som jag är. Hursom, det lär visa sig ikväll. Puss!

Hej.

Får jag gnälla lite?

Allting är så himla tröttsamt just nu innan jag packar väskan och säger hej till sommarlov. Det är fett med små jobbstumpar som legat och släpat och som måste fixas innan min semester börjar om två veckor. Det är andra grejer som måste fixas med, på det privata. Papper ska fyllas i, släktingar firas, presenter köpas, måsten måsten. Jag längtar så efter att få vara ledig på riktigt. Ibland önskar jag att jag vore en sorglös obryende person av mig. Typ här existerar jag lite slackt sådär, för min skull only, allt annat kan sticka och brinna. Fast jag skulle nog börja ogilla mig själv till slut om jag vore sådan…

Och så börjar jag faktiskt tröttna lite grand på att det regnar och är grått typ hela jäkla tiden. Jag är ingen stor sollapare men jag har glömt när jag sist cyklade utan armvärmare. Det enda som är skönt när det är kallt är att springa (eller cykla cross men den har jag inte köpt en, tipsa mig om du har en begagnad till finfint pris åt mig). Jag fullkomligen avskyr att springa när det är varmt (eller jag och jag – min kropp snarare) men nu när det är svalt så är skogsstigen och löpardojorna mina bästisar. I alla fall under måndagar som ju är mina “göra annat än cykla”-dagar. Och vad gäller löpning – eller kalla det joggning, allt över fem km/h räknas väl som lunk, typ? – har jag noll ambitioner. Känner kroppen för att stanna och glo på en stubbe så låter jag kroppen stanna och glo på en stubbe. Känner kroppen för ett spontanryck i backen så kör jag backe upp och ner och sedan upp och ner igen. Och alltid till ruskigt usel technomusik eller möjligen ruskigt melodisk hårdrock. Som ni ser – noll krav, vare sig på upplägg eller stil.

Idag står intervallträning på schemat men det lovas ju nå förbaskat mycket regn ikväll. Jag tänker förstås inte banga intervallerna för det men tänker me helgott samvete utöva dessa inomhus på närliggande gymmets testcykel. Till ruskigt fin musik förstås.

Vad säger bröderna Fränk och Andy när de ska sova?

– Andy Schleck!

– Nej du Fränk Schleck!

Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar måndagar. Måndagar är veckans septembrar och september är förstås årets finaste och piggaste månad. På måndagar vaknar jag alldeles ny och idésprudlande, borstar tänderna extranoga (speciellt nu när jag investerat i en sån där dribblande tandborste, så himla kul ljud!), sätter min garmin på laddning, köper mig ett nytt nummer av någon av mina favvotidningar, tar mig en mugg koffeinrikikt uppstartste, ringer alla de måste-samtalen som är så dryga att ringa om fredagar och tänker igenom veckan som kommer. Och sedan tar jag mig an den.

De förra två veckorna utgjordes som sagt tidigare av ett slags mellansäsongande. Nu är ordningslusten tillbaka för fulla muggar och försäsongen tvåtusenfemton startar precis idag. Precis så känns det. Nu skiner förresten solen. Puss!

Alltså där dyker jag upp, ett gäng varv efter herrelitens start och har cyklat ett gäng sex mil. Efter damjuniorernas körning hade jag liksom inget att glo på och så ville jag träna så jag drog till Lidköping och spanade in morden i Midsommar-ish kyrkor längs den slingriga lill-vägen. Fint etc. Hur som!

Dyker alltså upp där vid Kinnekulle-backen (SM-backen alltså) och cyklar lättsamt uppför det jag TROR utgör backen. Jobbigt. Blir varm. Snackar lite med langarna. Beger mig mot bilen där min proteinshake finns. Blir sugen på te, körren ligger tydligen uppe vid målet. Vänta, UPPE?

Börjar traska uppför och INSER alltså. Det som jag trodde var backe är typ en tredjedel av BACKEN.

…

respekt

RESPEKT

9 varv uppför (15 för herrar)

…

Lite mör nu efter allt fixande, cykling, spring uppför den där jäkla backen (typ 4? 5 gånger?), alla hejarop på mina grymma klubbkamrater +andra samt egna tränings- och livstankar.

Jag fullkomligen älskar cykelsporten. Så naket, så rått, så agnarna från vetet.

SM alltså.

Vilken dröm. Någon gång SKA jag stå på den startlinjen.

kan inte nåt års SM arrangeras av en klubb belägen i nåt lite plattare omgivning?

God morgon!

Har typ inga bilder andra än selfies att visa nu så vi får klara oss utan bild. Kort morgoninlägg ty jag ska hoppa på tåget snart. Vart ska jag? Till ehm… Hallsberg och sen buss till öhm… Askersund! Jag har aldrig varit i Askersund men det enda jag vet är att det ligger enochenhalvtimme ifrån Cykel-SM i Kinnekulle. Ni gissar rätt – jag kommer att stå där vinkandes hej till dem jag hejar på och görandes fula miner till dem jag inte hejar på imorgon under herrelitens körning. Fast jag skojar lite. Hejar på typ alla. Ju snyggare kit och sittställning, desto större chans att bli påhejad av mig, fast blårange kommer först i alla lägen.

Lite tråkigt (rent logistiskt alltså) att damer och herrar kör olika dagar. Helst av allt hade jag velat sett damerna köra – lite mer intressant för mig som ju är damcyklist men jag hinner helt enkelt inte. Hoppas på grymma race reports från de bloggande cyklisterna. Jag har en så otrolig respekt för banan som körs.

I förrgår frågade en vän Men vadå, tänker inte du köra SM Katja?

och jag be eh NEJ – inte än i varje fall!

och vännen ba Men det är väl bra att träna på att tävla!

och jag ba alltså låt mig förklara.

Det är visserligen smickrande att höra att man ändå anses så pass vältränad att man kan starta i ett landsvägs-linje-SM och kanske inte göra bort sig alltför mycket det första varvet. Och nog har jag utvecklats väldigt mycket sedan de första spd-vurporna utanför pizzerian på Klockartorpet.

Men jag saknar faktiskt varken självinsikt eller ödmjukhet.

För tvåochetthalvt år sedan köpte jag min första racer efter att bolmat, festat och tränat ytterst sporadiskt under hela högstadietiden. För ettochetthalvt år sedan slutade jag med de tre förstnämnda ovanorna och började träna på riktigt. Först i vintras köpte jag mig en vinterhoj att träna på. Fortfarande är jag väldigt, väldigt ny inom den seriösa cyklingens värld.

Jag har alltid varit naturnära och stark och aktiv. Jag har sällan problem med psykisk uthållighet och jag kan pressa mig riktigt hårt. Men jag har helt enkelt inte tränat tillräckligt länge för att ha nåt att göra i Kinnekulle-sammanhanget! SM är ändå SM och även om “alla som vill vara med kan vara med” typ så tänker jag ställa upp först när jag vet att jag kan hänga av en och en annan elitdam.

Om min plan (för självklart har jag en plan) slår igenom så är det 2016 jag ställer upp i Cykel-SM och hävdar mig då. Tills vidare fortsätter jag träna kroppen och psyket.

Lycka till alla mina förebilder som kör SM idag. Hejar på er från hela mitt hjärta.

shitnujävlar måste borsta tänderna tåget går snart

kontorsfest och pubgrogg med Grannen igår, min stackars skalle…

/amatörn

Vet ni!

jag har ju glömt att berätta om mitt nya intresse.

att se!

Som ni kanske vet så har jag ju dragits med sämst syn sen typ, mellanstadiet. Glasögon har varit min bästa (påtvingade) kompis. Jag har dock alltid stört mig på att behöva dras med glasögon, speciellt i samband med sport, semester och smink men det var inte förrän jag började cykla och skida på allvar här som jag insåg att fanken, det funkar ju inte längre! Så jag tog ju tag i detta med att va livrädd för att peta i ögat, övervann min inre fobiker och gick till optikern för att skaffa mig linser. Läsarkåren kom med grymmast tips på snygga cykelglasögon och hejade på mig genom mina plågsamma försök att sätta in dem i optikerns (och de övriga butikskundernas, alltså hur tänkte ni där Specsavers?) närvaro.

Får jag erkänna en sak?

Jag lyckades inte vinna optikerns gunst och få ut linser ens efter fyra besök 🙁

Alltså jag sa till dem – ge mig tid plats rum där jag får va ifred så lyckas jag!

Men det fick jag ju aldrig. De ba gnäll gnäll, du måste sätta in dem här och ta ut och så.

Moment 22. Utan lyckat insättningsförsök – inga linser. Utan linser – ingen hemmaträning.

vad gjorde jag då?

Jo, jag fotade förstås av min synundersökning och beställde en uppsättning endagslinser på nätet.

HÖHÖ *skrattar evilt*

Självklart gick det mycket smidigare hemma! De första gångerna var förstås klumpiga och plågsamma och ibland kunde ta upp till en timme att peta in linsjäveln i högerögat (vänsterögat hade aldrig varit nåt problem sen dag ett, måste va skev eller nåt jag). Jag tårskvätte och tandgnisslade mig genom de första gångerna.

Men nu – det går fort och smidigt och snyggt!

och jag se.

jag ser dig! På långt avstånd
jag missar inte längre vinka till dig på stan

jag är inte längre speciellt klumpig

mycket säkrare på cykeln – inte minst i kurvorna och inne i klungan

sjukt mycket mer pr0 med äkta cykelbrillor på

hinner se badass-gäddorna i förväg innan de äter upp mig när jag badar

slipper slita på mina vanliga glasögon

slipper tappa brillorna i maten medan jag försöker spela elegant på dejt!

och mascaran syns så mycket mer.

När jag tog på mig linserna första gången på Mallis, alltså den känslan. Jag grät till en skvätt faktiskt. Vilka färger! Vilka nyanser! Vilken sablars stark sol!

jag minns att jag till och med blev trött av att se så mycket den dagen.

Så himla lycklig jag är för att jag kan se. Världen är mycket bjärtare och vackrare nu.

nu återstår bara en sak.

att lura optikern att jag kan sätta linserna så jag kan snabbt få ut månadslinser, börjar lessna på engångslinserna. Ska bli en prövning. Byter i värsta fall optiker och ljuger mig in i linssystemet. eller gör värsta snitsiga insättningen till optikertantens förtret

HÖHÖ