Månadsarkiv

januari 2018

CykelCyklistpodden

Höj volymen cykelvänner – CYKLISTPODDEN är här 🎙💥

av Katja
skrivet av Katja

Wii äntligen!

Och förlåt att det tagit sådan tid att glädja er med denna premiär. Det har surrats och tjuvlyssnats lite överallt (snart 200 lyssningar på SoundCloud och Gud vet hur många nedladdningar i iTunes) och jag hade så gärna delat det första avsnittet med er tidigare här på bloggen – men att mixa, klippa, ladda upp till diverse tjänster, designa omslaget och sådant tar ”lite” tid för en småbarnsmamma. Desto stoltare är jag över att kunna presentera er för er – CYKLISTPODDEN förstås:

🎙 Vad är CYKLISTPODDEN? 

CYKLISTPODDEN är en svensk podcast av och med cyklister på alla nivåer. Vi som gör podden är passionerade cyklister Katja Fëdorova och Anna Lindén med flera cykelvänner från när och fjärran. Vi pratar cykel, cykling och cyklister både utifrån sporten och utifrån det personliga perspektivet. Humor varvas med allvar, precis som asfalten varvas med grus och stig och gamla synder med aktuella händelser. Vi lovar inte ett avsnitt i veckan – men vi lovar att du blir cykelsugen efter varje lyssning!

🎙 Vad kommer CYKLISTPODDEN att handla om?

Sådant som ligger oss cyklister nära till hjärtat. Personliga berättelser (smask!) och allmänt raljerande. Fails och krascher. Höjdpunkter och lågpunkter. Stil och smak. Vintercykling och pissvädershärj. Pinkpauser och kaffeporr. Mat och träning. Tävling och motion. Cykelkändisar och kultur. Kvinnosaksfrågor och lite politik. Glädje och ilska. Naturen och miljön. Afterbike och cyklistgeografi etc etc etc.

Och inte minst – så många vi hinner av de ämnen som ni läsare har bidragit med under researchen inför podden (tack grymma ni).

🎙 Får man lyssna på CYKLISTPODDEN om man inte gillar cykel?

Ja det får man – men vi som gör podden tar tyvärr inget ekonomiskt ansvar för dina eventuella cykelinköp efter att du har lyssnat på oss.

🎙 Vad handlar första avsnittet om?

Det här skulle egentligen inte bli poddens första avsnitt. Men med bara några dagar kvar till VM i cykelsportens roligaste gren så går det inte att hålla sig från att börja med det i alla fall – så Cykelkatten och Johan “Swyzak” Lindkvist tar tempen på den svenska cykelsporten och snackar allt från damsolitärer och snygga mästartröjor till bisarra lagnamn och unga löften. Varför ska man egentligen bry sig om den svenska cykelsporten? Och så om det där VM:et förstås…

Men varför är inte Anna med i första avsnittet? Fattar noll.

För hon är ute och cyklar förstås! Nä men kolla. På grund av nära till VM i cyclocross fick cykelsportsavsnittet med Johan bli ett första avsnitt istället för det klassiska ”lär känna personerna bakom micen”. Men ni får desto mer Anna nästa gång, jag lovar.

🎙 Var och hur kan man lyssna på CYKLISTPODDEN?

Här är länken till podden på SoundCloud – går att lyssna både i datorn och via mobilen/plattan.

Smidigt är också att lyssna/prenumerera på podden via iTunes eller appen Podcaster. Allt eftersom kommer podden att finnas i fler poddspelare.

🎙 Grymt. Hur följer man CYKLISTPODDEN?

Gilla CYKLISTPODDEN på Facebook så missar du garanterat inga nyheter rörande podden!

Och du – glöm inte att dela och kommentera. Vem vet, kanske kommer just din fråga eller åsikt med i Sveriges härligaste podd av och med vuxna* cyklister

Skål och nu kör vi – tagga #cyklistpodden!

Poddpuss.

* obs spår av Ivar kan förekomma i vissa sändningar, se upp allergiska mot gulligt bebisjoller 🐣🎙

0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja älskar vintercykling

Men i min blodpump där cyklar du apu apu

av Katja
skrivet av Katja

…hejdå korta asfaltssnutten

Sol i ögonen (jackan är min hundra år gamla skidpaj från Salomon)

Den blåa timmen kom tidigt idag! Så fina färger i skogen.

Varmskodd och mysig, mina tre år gamla NW-vinterdojs håller än

Mötte inte en enda cyklist, dock ett gäng lastbilar. 

Bästa son & far-gänget som mötte upp och hejade på

…och lite väl halt och brötigt i slutet av turen och tur då att jag var nästan framme.

Hej ni får hålla tillgodo med de halvskarpa mobilkorten men kände liksom mer för att cykla än stanna till och rigga canonen i dagens friska minus tre-fyra gubben Celsius.

Det blev en bra sjuttiominuterstur med några spontanintervaller idag med, precis som förra gången. Det låter inte särskilt länge men är alldeles lagom i minusgraderna för där jag är just nu hälsomässigt. Nu funkar det bättre med korta, intensivare pass utan kyliga pauser. De långa distanspassen kommer med värmen.

Det var tungmalt och bitvis ruggigt isigt och klurigt men det wunderschöna vädret vägde upp för avsaknaden av ett avslappnat före och mitt fortfarande något skeva bakhjul vars fälg tog i bromsbeläggen vid varje snurr… (ja, jag ska fixa det i veckan).

Och jo, självklart njöt jag! Av varenda liten meter. Lyckades dock cykla lite vilse i slutet och frös till ändå under tiden jag försökte hitta rätt igen. Klassiskt. Njöt med andra ord dubbelt av den varma duschen och de sju kilon värmestrålande son i famnen.

Strava finns här för den detaljnyfikne för nu ska jag äta Jonas hemgjorda pizza så hejdå så länge

och puss.

0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelIvar min Ivar

Carpar fredagen, längtar till våren.

av Katja
skrivet av Katja

Hej från polarexpeditörn!

Carpa (som i ”carpe diem”, precis som på svanktatueringar jajemen) är btw ett hemskt nyord eller hur? När jag hör carpa så ser jag framför mig en fet firre i en damm som gottar sig i solen med magen full av flugor han fångat på morgonen. Just därför kul att ha med det i rubriken en gång för alla. Hihi.

För en gångs skull längtar jag lite till våren. Våren är ju som bekant min deppigaste årstid då jag helst flyr undan det tomma ljuset genom att antingen jobba så långa dagar som möjligt eller att cykla och träna mig så trött som möjligt hemma och utomlands (och fy fan vad cyklingen har gjort vårdepressionerna uthärdligare! Evigt tacksam). Men i år går det förstås inte att stuva undan våren. I år får jag skärpa mig ordentligt. För i år ska vår nya människa uppleva den, sin första vår, sin första glada bebisvår! Kommer Ivar att komma ihåg denna våren? Knappast som ett konkret bildminne. Men nog i sin lilla kropp, i sina celler. Då anser jag honom dessutom så pass trygg att han får börja åka (och sova? Om han förblir sin vana trogen) framåtvänd i en joggingvagn, hörandes på sin mammas flås och glada sånger under löpturen. Som jag ser fram emot dessa turer, och även alla andra äventyr som den drägligare temperaturen och all grönskan för med sig!

Men förstås längtar även cyklisten Katja till våren. Och där spelar ljuset just en viktig roll. Under detta första år som mamma har jag som bekant bestämt mig för att ge fan i träningsmåsten vilket har inneburit att jag skitit i att träna ute när det har varit för mörkt eller för djävligt (även om jag har kört några pass i rejäla minusgrader men det har varit på helg- och dagtid). Den varan har jag normalt inga problem med men har man en liten bebis hemma så vill man hålla sig någorlunda pigg, frisk, med fungerande matbröst och – no shit – utsövd. Enda cykelmålet i år är dessutom passa på när tillfällen ges och njut Katja. Och handen på hjärtat har jag den här första bebistiden knappt orkat göra annat kvällstid än i bästa fall hinna dricka mitt te och sedan däcka ihop med Hoppis, även om det blir lättare och lättare att stanna uppe till ”sent” på kvällen eftersom han sover längre pass nattetid.

Och just därför längtar jag till våren och dess kvällsljus. För då är det inte mörkt och jävligt sju på kvällen. Då är det ljust och då är jag lite mindre slut som artist och vill och kan med gott samvete komma ut och få mig ett par timmars utecykling även till vardags. Ojoj så härligt det kommer att bli.

På tal om så är det ju helg redan imorgon. Och självklart blir det till att cykla! Ute är det förresten ruggigt vårligt med alla plusgraderna och de skumt varma vindarna. Men vi ska inte låta oss luras än.

Nu ska jag smörja in lite Voltaren strax ovanför knäna (är av min husläkare diagnostiserad med överansträngda ben på grund av alltför långa promenader med tung vagn och i ny position typ ”du fattar väl att du inte kan gå enochenhalvmil varje dag med så mycket tyngd att dra”), packa ner Hoppis i den lilltraktorn och gå en – kort, jag lovar! – promenad ner på stan för att handla en speciell sångbok och äta lunch med ett par vänner. Fast innan det ska jag göra typ hundra ryggövningar. Varför tjatas det i medierna så mycket om den där förbenade synliga mammamagen när den är den sista som gör ont i en småbarnsmammas kropp? Märkligt eller hur.

Nåväl – längta till våren men ta vara på denna januarufredagen. Det ska vi göra nu jag och min babyplutt. Puss på er.

0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesLivsstil

Cykelmammans heliga drycker.

av Katja
skrivet av Katja

Den som har kommit på begreppet mammaledighet måste ha haft mycket humor. Man må vara löneknegsbefriad men ledig är man då inte. Men mindre härligt och roligt är det för den delen aldrig. Speciellt inte om man som en annan har belönats med både restless legs, restless heart, vagnsömntuta till bebis och hittar på nya upptåg varje dag. Upptågen kräver att man är utrustad med busskort (ett), SJ-biljett (n+retur), batteribank (en, ifall mobilen dör och man måste köpa biljett, ringa bäbisfar eller tröstsurfa principiaramar), lite andra prepperprylar i skötväskan och inte minst –

– vätska!

Vätska är fett viktigt. Kan aldrig poängtera nog hur viktigt det är att dricka mycket. Och ofta. Både när man tränar högintensivt (t ex cyklar) och lågintensivt (t ex långfärdspromenerar med barnvagn).

Under våra upptåg dricker jag därför mycket

vatten!

Och det gärna ur någon av mina cykelbidons för att man missar väl inte chansen att visa världen vem man egentligen är fast man är klädd i civila kläder

och kaffe så klart.

Ty livets elixir etc. Helst ska det vara en slät svart eller en sojalatte. Härlig och tydligt onyttig. Tyvärr är den mesta latten som säljs ruggigt lame. Så här gör du för att få till en riktig latte Sydeuropa-style i affärens kaffemaskin:

Ta en mellanmugg och tryck i:

– två doser espresso

– en dos kaffelatte (liten) 

Klart! Starkt och gott blir det. Bäst i pappmugg eller snygg termosmugg förstås.

Jäklar va kaffesugen jag vart nu. Slut blogg, glöm inte att dricka ofta. Puss.

1 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja om kärlek

Har räkor någon hjärna? och jag är ur form

av Katja
skrivet av Katja

Hej tisdag!

Jag är så obeskrivligt sömnbristigt trött. Bra, då har vi sagt det för detta inlägget och kan gå vidare.

Vidare:

Så åkte vi (som i Katja och Ivar, Jonas klarade sig mirakulöst) på vår första gemensamma förkylning. Tack och lov så blev enbart jag sådär däckigt förkyld, Ivar blev ”enbart” mycket snuvig. Men det hela har inneburit en ganska så inaktiv förra vecka och helg träningsmässigt sett. Vi har i och för sig varit ute på några Ivar-och-mamma-äventyr med buss tåg och sånt och ägnat oss åt promenader med mammagänget men jag personligen har inte kunnat eller ens försökt mig på att träna aktivt typ kört monark eller sådant. Hade exempelvis hoppats på att kunna cykla nu i helgen men det var lika bra att vila lite till. Det är alltid drygt att vara sjuk men att vara sjuk och ta hand om en liten bebis är fem gånger drygare. Och om det är en sak jag har lärt mig av alla mina otaliga förkylningar som allväderscyklist så är det att inte hetsa med träningen efter sjukdomen utan bli frisk först.

Herre så ur form jag är. Är faktiskt inte riktigt glad i min kropp just nu. Att få höra förtjusta Vad kvinnlig du är just nu!-kommentarer från välmenande nära gör det inte lättare direkt även om jag vet att de är äkta förtjusta <3. Men jag vill inte se ”kvinnlig” ut buhu. Vill vara fit och spänstig och stark och cyklistsenig liksom.

Nåväl. Det är en tidsfråga förstås och det är faktiskt hälsosamt att bjuda sin självbild på lite frågeställningar då och då. Fast ska jag vara ärlig så är det mycket sällan jag har tid att fundera över sådant… de gångerna jag har tid att fundera överhuvudtaget är under de nattliga amningarna fast då är det mer tankar som Har räkor någon hjärna? eller tyvärr sådant som inte räknas som pep talk.

Den här veckan i alla fall, då ska jag försöka smyga igång cykelträningen inomhus igen. ”Tyvärr” vill Hoppetuss sällan sova i annat än vagn eller min famn på dagtid och men han är å andra sidan rätt glad i sina leksaker som vaken – så länge vi ser varandra och han får svar på sina Agu, Eyyy och Ghii. Så det ska nog gå bra, bara jag skärper mig och tar inte så förbaskat långa promenader att jag är helt slut när jag kommer hem. Och låter bli att gosa honom så mycket att han blir än mindre självständig haha…

Vi avslutar detta lilla inlägget med lite linklove. Kommer ni ihåg det jag skrev på Insta om att på nätet (och IRL, men det är inte lika simpelt förstås) rensa i det negativa och enbart vila ögonen på det som ger en glädje och energi? Fast obs obs menar förstås inte rensa bort sådant som är viktigt men ”jobbigt” att se på. Att längta efter glädje är inte samma som att sätta sig i någon världsfrånvänd filterbubbla för ”jobbigt se lidande”.

Jo, det är ju förstås lika viktigt att fylla på med det positiva så här kommer lite tisdagssenergi straight outta Instagram:

📱 @specialbooksbyspecialkids är ett fantastiskt konto precis alla borde – ja, borde – följa. Konceptet är enkelt och brutalt viktigt. Chris reser runt i världen och intervjuar barn och vuxna med olika funktionsvariationer i syfte att ge dem en röst. Syftet är att öka förståelsen för att alla oavsett hur de ser ut eller mår förtjänar att bli behandlade som värdiga människor. Följ, bli kär i intervjupersonerna och så kanske vi minskar det där hemska normalitetsvurmandet lite till.

📱 #basemilesnowdown och #basemilesnowdown2018-taggarna på Insta – njut och fomoa för fulla muggar. BS är alltså ett event då ett gäng likasinnade cykelälskande människor ses, bor på ett slott, cyklar långt och snyggt i mimusgrader och mår sig i dagarna tre. Eventet må vara förbi för i år – men vintern är inte över än. Så ut och vinterhoja med er innan vintern är slut. Skit i att köpa någon speciell cykel. Kräng på ett par dubbdäck på din befintliga och off you go! Glöm inte kameran. Det är kanske som finast när det är vitt ute.

📱 Jag är som bloggtiteln förtäljer en sucker för cykelromantik i alla dess former. Tipsar därför om Ebbe och Eva – två stiliga cyklister som cyklar och är ihop och tar mängder med läckra och gulliga kort på varandra, sina kits, cyklar och fantastiska vyer under sina cykelturer. Följ för estetiken och kärleken.

Nu ska vi ut och promenixa med mammorna och rasta min nya Stelton-termosmugg jag är bra uppspelt över.

Puss och p.s. räkor har tydligen hjärna. Nattens fråga är därmed uppklarad.

0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail