Between the rides
Hej, igår var jag ett vrak. Tack vare den här jäveln och den oändliga sömnlösheten på grund av den, restlesslegsen + annat. Efter en okej natt på smärtstillande känns livet ändå lite ljusare. Bara lasarettet inte dissar utan opererar mig frisk och fri den här gången, när det nu sker.
Firar (på distans) min brorsas namnsdag med att poppa den här
saknar min tutt som jag vet har det snorigt (igen) men och mysigt hos sin pappa – tänk att man aldrig vänjer sig vid den speciella sorts tystnad som uppstår den första barnlösa dagen.
Tur vi hade en underbar, social och friluftig helg att vila minnet på. Och tur att min unge får en bättre morsa i en som fått träna och sova av sig lite.
Tänker i alla fall försöka hålla mig till mitt trygga cyklande den här veckan. Vädret här i Västmanland ska ju bli sisådär med grått och regnstänk och sådant och då känns gravel som det rimligaste alternativet. Funderar också på att slå till med en klungride på landsvägen med klubben imorgon, blir det lugnaste eller näst lugnaste gruppen må tro formen av att döma? I och för sig tenderar det ofta bli så att regn = enbart de snabbaste dyker upp.
Vill ni förresten veta en skämmig sak? Det sitter trail(!)trampor på min landsvägshoj. Fråga inte varför. Men jo de ska förstås bort dit de hör hemma och det är inte på en racer i alla fall.
Nåväl.
Till lunch planerades i alla fall följande aktiviteter:
– viktigast: skriva klart till Thule. Kan ni fatta – bromsen på Ivars cykelkärra har gått sönder. Nu är i och för sig kärran cirka tre år gammal och använd så gott som varje dag men ändå. Obra utan broms. Inte ska den gå sönder av vanligt användande. Hoppas vi får hjälp med bromsen och med lite annat som har krajat typ dragkedjorna mm.
– borttagande av skärmar från GB
– byte av sadel till mer rövvänlig på samma
– insmörjning. Av kedjan så klart. Länge sedan.
Så ikväll blir det gravel vilket är ju lika med gravelblogg för er så småningom. Vilken magisk mystisk oväg tar jag ikväll? Det får vi allt se.
Nu benen i högläge, vi kör igång denna arbets- och cykelvecka. Måndagspuss på er.
Hittade tillsammans med en kompis, tre taniga maskrosor i en asfaltsspricka på förskolegården. Hon bakade in två rosor i sin fläta. Han stoppade in den tredje i sin mössa. Proklamerade vår, sommar och sol.
Så cyklade vi hem i det aprilgrå, blomman i mössan.
Jag kopplade loss cykeln från vagnen, han lastade koncentrerat upp kottar och pinnar på flaket på sin gula lastbil.
Jag tittade på, kände hjärtats klot, lindat i mjukaste ylle, tänkte att lyckan är störst vid små stunder som den här.
Från ingenstans dök hon upp och ville gosa med allt och alla. Slank in i huset genom garagedörren, hoppade upp i bilsätet när Jonas skodde om saaben till sommardäck, skulle prompt blötpussas som en annan Delilah och utövade mjukt kattmotstånd när hon inte fick komma in i köket på kvällen.
Så lätt, så välskapt, så nyfiken och med en solklar förkärlek till behjulade ting.
Strax innan vi ska lämna byn får vi varsamt lyfta av henne från cykelhållaren där hon har parkerat sig mellan min GB och Ivars NBD.
Nya fina cykelkatten.
Vaknade, hade sovit drömlöst sedan gårdagens snabba ride ut till den gröna soffan och de med famnen full av värme
hade vandrat genom mörka alléer
stilla, tomt inuti, men ändå skvalpar, sprickor
Drog till ett gudsförgätet slott i djupaste Sörmland, snön hade fallit sig tjock och kramvänlig, täckt över den svarta marken
Light it up för sådan är nog ändå jag
finslipad till att leta efter sötma överallt.
Röda äpplen till kinder på min baby, dansa runt med mig mamma, jaga mig mamma, snurra mig mamma!
Du
Jag
Snön är som ett himlens plåster, mammahjärtat kan inte annat än att le, hur länge leker vi?
Sometimes, a lady needs to have some fun
som vinterrosen behöver sig en klapp på de stelfrusna taggarna och ett löfte om en ljuvlig sommar.
Det är dagen efter men också dagen före.
Fyller år idag, på nyårsafton, året tar sitt slut sin början, well well
Röda himlar
över Stockholm
nu