När pottan är slutskurad för denna gången
och rappaste hojen får bo i salongen,
då är du ett tag ditt livs egen kapten
barnfri eller lös är du åter, min vän.
Hittade tillsammans med en kompis, tre taniga maskrosor i en asfaltsspricka på förskolegården. Hon bakade in två rosor i sin fläta. Han stoppade in den tredje i sin mössa. Proklamerade vår, sommar och sol.
Så cyklade vi hem i det aprilgrå, blomman i mössan.
Jag kopplade loss cykeln från vagnen, han lastade koncentrerat upp kottar och pinnar på flaket på sin gula lastbil.
Jag tittade på, kände hjärtats klot, lindat i mjukaste ylle, tänkte att lyckan är störst vid små stunder som den här.
I onsdags fyllde vår lilla stora Ivar tre år ❤
Vi har krupit ihop för nattning i din åttiosäng efter att ha spanat efter månen och stjärnorna genom fönstret. Som vanligt slås jag av hur skör du är. En mjuk fågelunge är du fortfarande, i en lite för stor randig t-shirt och med de tunna starka benen som vägrar låta sig hindras av täcket. Jag fångar upp ena fossingen och kramar den, känner hälens rundhet. Tänker på hur fascinerad jag var av dina fossingar i början av ditt liv utanför magen. Hur jag försökte ta in att jag var mamma till ett par nya fötter som aldrig hade sprungit, och aldrig hade fått sig en sticka heller. Nu springer fossingarna mest hela tiden och sällan alltför försiktigt, lycka till att fånga in dig utan att kuta ordentligt! Men än märks det inte; trampdynorna i min hand är sammetslena och utan en skråma.
Vet du? frågar jag varje kväll
Ja, svarar du med rösten aldrig så avväpnad
Så berättar jag för dig om att din röst är min porlande bäck, att ditt sätt att se på världen är min friskaste vind, att jag är så stolt över att du kan läsa nästan alla bokstäver, att jag är rädd om dig, att du är min krusidull och gulletott och änglakyckling och en massa andra riktiga och nonsensmetaforer hjärtat släpper ifrån sig för stunden.
Minuterna innan du somnar är du alldeles min.
Dagtid är du än mer din egen.
Vet du? frågar jag i ett kärlekskrankt infall och slår upp armarna,
Bajskorv! svarar du och knatar iväg med kroppen studsandes av skratt,
Kom hit nu ungj… bäbis! ropar jag efter dig över hela förskolgården,
JAG ÄR INTE BÄBIS. JAG ÄR TRE. JAG ÄR IVAR, svarar du bestämt,
Okej min bäbis, svarar jag och fångar upp dig.
Igår fredag. Nyätna och bra möra. Egentligen dags för nattning för Plutten och boktime-i-sängen för Katja.
MAMMA BYGGA BORD! IVAJ HJÄLPA TILL.
Just fanken. Det står ett platt paket i vardagsrummet. Det innehåller ett litet skrivbord för att jag ska ha lite längre från hemmakontoret till kylskåpet (den primära anledningen) och för att jag vill ha en dedikerad och lite mer ergonomisk kontorshörna i vardagsrummet (den sekundära anledningen).
Paketet står där och lockar med prassel, avtejpsel och skruvsel.
MAMMA IVAJ BYGGA BORD.
Jo men klart. Alla älskar väl att montera ikeamöbler på fredagskvällar?
Ivar hämtar sina låtsas- och riktiga verktyg. Under momenten mamma fräser och svär och ber Ivar vänta lite med att hjälpa passar han på att laga sina fordon och böcker.
Men utan Ivars hjälp fixar inte mamma alla de räta vinklarna som måste hållas för skruvgängornas skull. Så duktig han är min unge, som tålmodigt står och håller i delarna medan jag skruvar och fräser. Inte en enda gång ledsnar han och sticker från monteringen.
Och rätt som det är så är skrivbordet monterat och klart!
Men tror ni att jag får premiärsitta vid det? Lycka till!
IVARS BORD MAMMA!
Häpp.
MAMMAS FÅTÖLJ IVAR
Och sedan går vi och lägger oss och idag på morgonen får jag inte provsitta vid mitt skrivbord heller. Får väl göra det i smyg i veckan.
Men nu är det ju faktiskt helg och solen skiner och vi har ätit frukost (vid köksbordet, monterat sedan länge puh) och snart ska vi ut och cykla.
Puss och ta hand om er 🧸
Hej gänget! Det har nog undgått mycket få (och framför allt mycket få vänner som ju matas hela tiden med mina mobilshots från diverse utflykter i det privata flödet) att jag älskar utflykter. Så mycket att jag har till och med en affärsidé kring detta mitt intresse. Utflykter har alltid varit en stor del av min och min familjs fritid. En utflykt kan göras precis hur enkel eller hur storslagen om helst. Vardag eller helg är självklart oväsentligt. Vädret likaså. Naturinslag är ett måste även om det får gärna vara lite kultur också. Och så får man absolut inte ha bråttom eller ha för uppstyrda inslag, då sabbar man både äventyret och själaron. Och ungen? Han hänger på överallt och har oändligt med tålamod och nyfikenhet. Så klart, han vet ju inget annat lillivet mitt.
Häng med på ett klassiskt vinterutflykt jag, Plutten och brorsan företog oss i fredags.
Jag och Plutten vaknar till den här sagan utanför sovrumsfönstret. Plötsligt är hon här – vintern vi har längtat efter sedan november.
Vi väcker min lillebror och drar sedan en lagom lång frulle. Plutten markerar sitt mammarevir genom att plötsligt vilja sitta i mitt knä mest hela tiden.
Sedan är det nyheter, kaffe, byggprocess och chill en stund. Och plötsligt är klockan nio och vi har varit uppe i två timmar och börjar bli sugna på UT LEKPARK ÅKA LOK MAMMA
En kort bussresa senare är vi på regionaltåget till Stockholm. Ivar skiner upp – tåget är minst sagt fullt och det finns så mycket roligt som låter, blinkar och doftar!
Fast vi skippar Stockholm den här gången. Dagens utflyktsmål är upplandspärlan Enköping, femton tågminuter österut från Västerås.
Och har man varit uppe sedan mycket tidigt är man bra hungrig när klockan är strax över tio. Med bestämda steg trampar vi in i mitt favvobageri Fabian Flinks Brödbod och handlar en masse gott från Saris gubbes dotter <3
Ivar är ordentlig och äter sin medhavda matlåda full med vegokorv, rökt lax och ris (ett enligt honom mumsigt kombo). Och självklart får han också smaka på wienis och minisemla.
Sedan glider vi ut i snön och lyckan är fullständig. Snö gör någonting med barns sinne. Snö tillför en extra dimension, blir till ett extra lekmaterial och gör att allting känns ljust och kul.
Jag funderar på om Ivar minns snön från förra vintern. Då åkte vi pulka och byggde snögubbe. I år har vi mest nynnat på ramsan Ivar kom på i höstas MÖÖÖRKT HAAALT KAAALT
Men nu är det bara kul att det var kallt! Och Ivar pulsar och låter sig ramla och även väl smaka, och i ögonen hans glittrar vårsolen.
Vi beskådar parkklassikern änder. Tyvärr syns mandarinänderna inte till. Dryga märkesfåglar
Under Ivars sovpaus pustar jag och brorsan ut med lite mer gluten i magen (nu på legendaren Tammerfors) och går min klassiska butiksrunda.
Spanar in diverse krimskrams, som dessa gulliga sockor med det kanske mest uttjatade cykelmönstret av de alla
eller denna ännu gulligare dricksflarre med små cykelkatter (kattmönster är ju inte uttjatat alls nej nej). Synd att Ivar redan har sin kleankanteen, hade annars köpt på studsen!
Bra barnsortiment de för övrigt har, Tvåhjulsmästarnas Cykelhörnan i Enköping. Heja!
De har dessutom ett riktigt inspodass.
Sedan är Ivar vaken och vi bestiger ett mycket högt berg. Här ser ni bara en etapp.
En tågkvart och en busskvart senare är vi tillbaka hemma på Haga. Jonas kommer förbi och vi kalasar på hemgjorda burgare med surdegsbröd sign. herr Flink.
Under underbar dag med över en mil i benen och inte en mungipa nere. Puss och tagga #utflykt <3