Jag gjorde det! Jag körde trainer imorse. Jag morgontränade vintertid. Ok, det var kanske inte extremt tidigt på morgonen – men tidigt nog för mig som just nu går på lite sömnunderskott. Okej, det tog mig några nävar frukostflingor och ett rejält glas bollnäsfil att ta mig upp på trainern. Men sedan rev jag av uppvärmningen och sollérstigningen på sköna lätta växlar med några pulshöjande inslag som sig bör dagen före tävling. Ingen big deal för de flesta morgonpigga – men en stor seger för mitt morgonsengångarpsyke. Nästa steg får bli att gå upp ännu tidigare. Men då får jag kanske ge fan i att somna strax före ett…
Varför är det så lätt att gå upp tidigt och cykla på helgerna, men så svårt att göra det på vardagarna? Borde ju vara tvärtom eller hur?
Puss!
er viljelösastarka Katja
4 kommentarer
Hatten av för det – trainer på morgonen är fan en bedrift!
Haha, tack snälla som tycker det :)
Jag tänker minst en gång i veckan att “imorgon då ska jag minsann ställa klockan och springa på morgonen” och sen blir det morgon och plötsligt har jag stängt av tre alarm och lyckats försova mig och definitivt inte sprungit. Får nog till i snitt två morgonpass om året, haha starkt jobbat va :-)
Jag ligger på ungefär samma kvot så du är inte ensam ;)