Imorse drog jag till med en runda direkt efter pluttavlämningen. De dagarna jag hinner försöker jag få till det, att möta morgonen från sadeln utanför stan.
Rullade ut från stan i gatlyktornas sken
Förväntade mig slaskig asfalt och bläigt grus men fann däcken rulla smooth och snyggt i ett hav av gnistrande stjärnstoft
Tänkte, måste man cykla före dagens ankomst för att se vägarna gnistra denna märkliga vinter?
Dubbfritt är tyst.
Hade glömt hur det känns, att cykla på något fruset
Slit slit med bakhjulet, lite mysigt ändå, hur ofta har jag fått slira denna vinter? Knappt alls :'(
Mötte ett par matchy matchy gosedjur, så nyfikna på Stålis.
Så mycket mys i en och samma häst
Så mycket postcykellugn i en och samma tjej
Dessa morgonrepor alltså. Är inget särskilt, är något visst.
Rutt på Strava au
Morgonrundor är en annan värld, så krispig och ny! Har man väl börjat njuta av dem är det svårt att gå tillbaka…
Jag vet. Tänk att ha dem som rutin. Ojoj!