God morgon världen. Hur kommer det sig att just när man börjar slappna av i sin tro att barnet fattat grejen med att sova till i alla fall sju halv åtta så stiger han upp… före sex? En söndag? Pigg som en techentreprenör? Lilla stackars mig.
Jag lyckas sno åt mig lite mera sömn med hjälp av barnvakternas barnvakter aka lego, teve och pedagogiska (dålig ursäkt men men) mobilspel – praise be techentreprenörer! – och kan titulera mig nästan pigg vid åttasnåret. I ett sms upplyser Nadja mig om att det är mors dag idag. Som vanligt har jag sett massa reklam för det överallt men inte fattat att det är just idag.
Anstränger mig något för att dra en inre reflektion kring hur jag är som mor, förälder, men är för mosig för några djupare tankar. Tröttheten efter ännu en veckas vab och de där missade sömntimmarna är påtaglig. Hankar mig fram genom att roa mig och Ivar bäst jag kan. Antecknar några fina komihågisar i Plutten-boken; här från Djurgården med Ivar och Andreas i fredags.
Nä så här kan vi inte ha det, sitta hemma och glo en sådan vacker dag. Jag utfodrar min soliga kyckling med lunch, dopar mig med en svartmuskig java nummer tre i ordningen och bygger upp peppen inför dagens äventyr.
Plötsligt messar även Jonas. Kommer förbi om 5-10 minuter oki? skriver han han och kommer förbi fullycrad och med en rosbukett i famnen. Hade letat tulpaner till dig överallt men hittade inget, så det blev rosor istället.
Vilken pappa du har Ivar. En unik, älskvärd person. Lova mig om du någonsin läser detta att alltid vara snäll mot honom.
Den soliga kycklingen ställer till med ett litet åskväder när han inte får något som helst paket, och inte ens några rosor!
Vi glider ut hela gänget. Jonas cyklar österut och vi söderut.
Mot dagens första anhalt –
Bauhaus! Romantiskt eller hur?
Nä men jag har sedan länge stört mig på ventilationsgallren som de tydligen heter som sitter mellan kyl och frys och överskåpen i mitt kök. Gallren är nikotingula, är typ lika gamla som fastigheten och vittrar bokstavligen sönder. Och då måste man palla sig till stadens utkanter och köpa nya.
Anna messar Lova skaka galler.
Tur att Bauhaus är ändå en ganska kul affär. Vi ränner runt ett bra tag och klättrar på saker och jag lyckas till och med få syn på något av en dröm. Fult som stryk är detta kar men fatta effektivt när det är som varmast ute! Wow.
Det blir förstås inga ventilationsgaller. Jag har ju glömt att komma ihåg (eller i alla fall skriva upp) höjdmåttet. Blir först irriterad men tänker sedan äsch vi kan ju köpa glass och något roligt istället, gallren får vänta. Så då gör vi så – köper glass och ett paket vägbommar till tågbanan där hemma. Mycket roligare!
Vädret är vackert och Erikslund (shoppingområdet) är fult; vill därför inte ha det som dagens sista cykelminne. Så istället för hemåt far vi ner på stan. Grönskan är bedårande. Vitt fluff snurrar runt i luften. Västerås är vänligt idag.
Vi parkerar ekipaget vid Brasserie Stadsparken. 
Ivar går loss med spade i den renoverade lekparken i Stadsparken (jupp, så heter den). Jag vilar benen och solar nacken.
Plötsligt blir vi båda (eller mest jag då, men Ivar har ungefär samma matsmak som jag) brutalt sugna på något saltigt. Jag är inte hamburgareätartypen men Bastard Burgers burgare är gott. Extra stor portion pommes tack.
Och sedan cyklar vi hem!
Då har vi cyklat, och lekt, och ätit burgare och glass, sett snuten vänta ut något bus på Vallby (ett av våra mindre sömniga områden om man säger så) och blåst ut vita maskrosor och glatt oss åt de gula.
Och plötsligt är sömnlöshetens trista trötthet som bortblåst! Ersatt med sin gladare kompis postäventyrströttheten. Precis som vi gillar det – mors lilla hjärta och mor, alltså jag.
Puss och grattis alla andra mammor därute!
