Månad: februari 2015

Hur länge har ni varit ihop?

I snart två år. När det gäller cyklar föredrar jag them Biblical ways och har två män till (crossen och mtb:n) samt ett mindre harem med trallor för diverse citytransporter.

Hur träffades ni?

Första gången jag såg dig hade jag redan en cykel. Hon hette Specialized Dolce, kallades gazellen och var en vit instegsracer. Vi hade dejtat i typ ett år och haft mycket kul både hemma i Sverige och utomlands men så insåg jag att det var dags för mig att gå vidare. Sen träffade hon en ny, pust. Jag nätdejtade och hittade dig passade både min plånbok och min längtan efter en manlig, kolsvart tysk med italienska rötter. Ni hjälpte till – det var ett gäng inlägg och twittrande fram och tillbaka! Jag valde mellan dig och Canyon och du vann den gången.

Vem var mest på?

Tror det var jag faktiskt, även om dina föräldrar var vänliga nog att svara på massa frågor, både om dina mått och dina benefits.

Skedde några komplikationer?

Egentligen inte. Det enda var väl att jag hade varit n00by nog att beställa en hemsk, mjuk sadel till och den sabbade min stjärt ett bra tag tills jag insåg att det var dags för en ny. Sadel, alltså.

Kan man få se nåt tidigt sms eller så?

Nja kanske inte ett sms men här är ett av de första mailen jag fick från dig:

Hur skedde dejtandet?

Eftersom vårt första möte skedde när det fortfarande var snö, is och grus ute var det inte mycket till utedejtande. Man kan nog säga att vi höll oss mest för oss själva i sovrummet. Ah men ni vet så som man gör som nykära. Jag smekte dina vaxade rör och drog med fingret längs med campareglagens kurviga linjer och du glänste av vällust. Men en vacker vårdag – när Jonas förresten var och hälsade på och hade finjusterat växlarna och sånt med sina guldmekhänder (idag åt Specialized) – så stod jag inte ut med min hemlighet en minut till. Så vi åkte ut, du och jag, och jag hade aldrig cyklat fortare och känt mig gladare. Människan och tekniken samarbetade perfekt. Jag bonkade av ren upphetsning och Grannen nödhämtade mig med bil i Hallstahammar. 

Hur blev ni ihop? ♥

Alltså det var liksom aldrig frågan om nåt chansenfrågande eller så. Men jag minns en dag när jag kom hem från jobbet, klädde av mig allting och bytte om till mitt helsvarta raphakit och så Peters gamla Oakleys (ja, de från SVT och hundra andra tillfällen) och du rasslade till med kedjan. Du var så mjuk där med lillkakan i att jag tackade ja till att bli ihop med mig. Ett tag. Det kommer alltid bättre racerar. Fast det sa jag inte till dig då. Vi är fortfarande ihop.

Bor ni ihop?

Ja. Vintertid är du en hemmaman som håller ställningarna i trainern i salongen. Sommartid gör vi mycket ihop nästan varje dag.

Vad är hans bästa sidor?

Ja inte är det framifrån för då ser det ut som en sån där gammaldags bowlingkägla, men det visste jag inte då när jag köpte dig, min postorderpojk. Men annars så är du snygg överallt, speciellt när du är nyduschad och nyvaxad, styv och lätt och snabb.

Eller vänta, menade ni insidan? Den struntar jag totalt i, så länge vajrarna håller sig inne i ramen. Är väl ingen elcykel du. Jag är hemskt ytlig när det gäller kill… cyklar.

Och sämsta?

Det finns tyvärr ett par, bortsett från de delarna som går att byta upp (som t ex hjulen, helt okej budgetträningshjul men inte mer än så). Konstruktionen av kedjeskyddet har orsakat den hemska sprickan som gör att du nu hänger i Tyskland och trailern står tom och mitt cykelhjärta likaså. Dessutom passar inte snabbkopplingarna till bakgaffeln vilket gör att de sticker åt fel håll och orsakar mycket gnäll från säkerhetsmedvetna klungkompisar.

Vad bråkar ni om?

Ah men det måste väl vara snabbkopplingarna då. Ska hjulet av så gnabbas vi eftersom det saknas en smidig bromsvajerkoppling vilket gör det skitjobbigt att ta ut hjulet om lufttrycket är högt. Hur tänkte Campagnolo där egentligen?

Vad gör ni när ingen annan ser?

Ni skulle bara veta 😛

Nädå. Vi glider fram genom fina landskap, i perfekt sammansvärjning mellan cykel och kvinna, till kanske den här spellistan:

Har du nånsin varit otrogen?

Det är jag minst två gånger om året. Oftast sker det på Mallis, i Frankrike eller på nåt annat sydligt ställe. Ja, jag hyr dem per vecka.

Tur du inte läser min blogg, men ryktet säger att det bor en helläcker kolsvart campaklädd Pinarello FP Quattro på Ciclos Quintana i Arenal som jag kanske råkat boka.

Vad ger ni för komplimanger?

Tja det är väl mest jag då som bloggar och hyllar och har mig. Du är rätt så tystlåten av dig; börjar du låta för mycket så är det nåt som inte står rätt till. Oftast är det grus i maskineriet. Bara att gå i mekterapi, nåt jag rekommenderar alla cykelpar!

Vilken är din favvobild på honom?

Den här då kanske:

Inte speciellt konstnärlig bild men är ett gott minne för mig – togs ju på morgonen jag, Tony och Jimpan (nu för Falu CK Elit, då för VCK) skulle köra Velofondo Vårgårda, mitt cykellivs kanske roligaste och mest lyckade landsvägstävling hittills. Tyvärr står mitt namn fortfarande på motionsstartlistan på hemsidan trots upprepade mail om att jag faktiskt både anmäldes, startade och slutförde i tävlingsklassen och fick en helt okej placering bland tävlingsdamerna. Men men, vi hade i alla fall skitkul. Cervélon chillandes i våningssängen är Jimpans.

Och på er båda?

Finns en del – men inte alltför många då jag föredrar att vara den som håller i kameran. Men här är en klassisk bild jag gillar. Sval, skön sommarkväll då jag, Johan Tony och Eva sköljer bort syran och snackar strunt. Cykelkvintessensen, om ni frågar mig.

Något du vill avsluta med?

Det kan ju vara bra att veta att vi kommer att förnya våra löften i år för att ge varandra i alla fall ett år till. Under vistelsen i Tyskland kommer du att utrustas med en sprillans ny ram av senare årsmodell och jag ser fram emot att ge dig ett par nya tävlingshjul i välkommen hem-gåva. Men såna saker förtjänar egna inlägg!

Puss och fritt fram att sno listan som jag själv snodde (i något modifierad form) av Sandra.

Ja, jag ska diska och fixa en ny panel till diskmaskinen.

Häj häj!

Hade varken tiden eller mojon att blogga igår. Eller alltså, jag skrev ihop ett inlägg men insåg sen att det skulle bli så vemodigt och så djupt (vårdepression, lite privata bekymmer etc.) att jag hade knappt pallat läsa det själv så jag skrotade det på raken. Nu är ni i och för sig vana vid mig och mina darkness-fasoner och något svartare humor än vad man annars är van i träningsbloggssvängen… Men solen sken, vårfåglarna sket och jag ville liksom inte party poopa hela kalaset. I likhet med Scarlett O’Hara tror jag starkt på morgondagens kraft. Vissa skulle kalla det för en odjup kortsint egenskap – men fan, världen blir oftast bättre när man får sova eller mumsa middag på saken. Det funkar ju på småbarn – så varför skulle det inte funka på oss vuxna? Vi är ju också människor. Så, jag skrotade alla deppinläggen och bestämde mig för att cykla mig gladare istället. Bommade tyvärr pulsbandet och cykeldatorn men körde nog kanske mitt livs hittills wattrikaste hiit-pass hittills. Fy fanken vad jag tog i, blev nästan lite imponerad (peppar peppar). Vad jag tror i alla fall, har ju inga bevis.

Idag sticker jag förresten till Göteborg! Har säkert berättat men min äldsta kompis bor där med sin man och sin rätt så nya bäbis. Så bäbislek, dop (panik, aldrig varit på dop…) och massa promenader står på schemat. Får se om jag kan hålla mig lugn då eller om jag intervallöper cirklar runt min kompis och hennes barnvagn.

Den här gången tar jag dock faktiskt datorn med mig – känner inte riktigt för en bloggfri helg! Har också packat ner min nya kamera och tänker köra in den flitigt under helgen i diverse ljusförhållanden och sammanhang så jag kan börja fota mer med den för bloggen.

Hörs snart igen.

Vad ska ni göra för fint i helgen, kör alla distans för att göra mig avis eller står annat skoj på schemat?

Puss!

Pommes och rötjut 2067 möh.

Nuförtiden är det nästan lite fult att erkänna att man tränar för att gå ner i vikt. Tränar man för att gå ner i vikt så ses man som ett slags offer för både patriarkatet, klimatkrisen (när vi ändå är igång) och den globala hälsoindustrin som ju är ondskan personifierad. Nä, det är störtute med viktnedgång idag. Idag ska man träna för att må bra, bli glad, utmana sig själv alternativt bli stark för att orka med vardagen eller för sina barns skull. Ingenstans kommer utseendet med i bilden. Statistiken som visar att de flesta börjar träna för att gå ner i vikt alternativt hålla vikten i schakt beskrivs med orden tragisk, tidstypisk, oroväckande och hemsk.

Vet ni vad jag tycker är hemskt?

Att man på så sätt måste- och skambelägger en stor del av träningsbefolkningen som trots alla uppmaningar och stigmatiseringar ändå tränar för att faktiskt gå ner i vikt. Klyschorna som “lägg av, du är fin som du är” och “det är fel att träna för att gå ner i vikt, man kan bli sjuk i [infoga valfri latinterm]rexi” haglar över de stackars viktmissnöjdas huvuden. Kvinnorna som erkänner att de tränar för att tappa kilon får dessutom – i välmenande ordalag förstås och gärna genom trendpressens obarmhärtiga artiklar – gärna höra att de utgör dåliga feministiska förebilder, att de bekräftar normen, att de bidrar till att allt fler unga tjejer mår dåligt (som vore de unga människors psykiska hälsa nåt så simpelt som enbart beroende på utseendenormen, även om det enklaste är förstås att skylla på den) etc.

Känner ni igen den? Oavsett hur man gör så döms man och gör fel. Är man tjock så döms man för att man är ohälsosam och skräms med läskiga exempel från USA (av alla grannländer också!). Är man smal så döms man för att man är ytlig, bekräftar normen etc. Plötsligt fråntas man (varning för modeord) “tolkningsföreträde” i utseendefrågor. Hepp. Fast wait wait, bryr man sig ens om sitt utseende döms man för att man är ytlig då med, som vore det ens personliga skuld att man inte mår bra för hur man ser ut, oavsett anledning. Och som vanligt slutar det med att den enda som inte döms är den normala, gråa, instängda. Hon som inte vågar öppna munnen, gå utanför ramen för vad som är okej. Hon som känner och lider i det tysta.

För fuck sake folks, speciellt ni journalister, författare och träningsbloggare med många läsare. Ni som ändå utgör ett slags förebilder för alla som läser er.

Lägg ner det där med att orera om vad som är rätt och fel för ens välmående. Allas våra vägar är rätta för oss. Bara det är att människor vill åstadkomma en positiv förändring – bara det är värt en applåd! – oavsett hur “rätt” eller “fel” vägen är i omgivningens ögon. Det finns lika många anledningar till att man vill gå ner i vikt som det finns människor. Den gemensamma nämnaren är att de redan inte mår bra och säkert redan hört och läst det mesta. Dock: de flesta som börjar träna för att gå ner i vikt sugs sedan in i träningsbubblan och fortsätter träna för att de upptäcker att det är kul oavsett hur mycket man väger. Ska de behöva ljuga om varför de började? För att motsvarade normen om den glada, obryende och förmodligen blinda, individen som inte alls påverkas av omgivningen och samhället hon lever i.

För det är där vi ska gräva – i samhället, i de stora sammanhangen, i förhållningssättet och mekanismerna som gör att människorna mår sämre över sitt utseende och hemmainredningen än vad de mår över sitt själsliga utseende. Det är det vi ska undersöka och få bukt med – det tragiska i att unga tjejer, och även alltfler killar lägger otaliga timmar på att tänka på det yttre istället för det inre.

Men under tiden får vi ge blanka fan i att skambelägga och marginalisera dem som tränar för att de av någon anledning vill slimma till sig. Låt oss aktiva istället välkomna dem som de är, och visa dem hur underbar och stor frilufts- och träningsvärlden är. Ju fler dörrar som öppnas, desto lättare det blir för människor att börja ha genuint roligt istället. Och att ha gentemot sitt ego genuint roligt tillsammans är, om ni frågar mig i alla fall, det säkraste sättet att bli av med sina eventuella nojor.

Så som gamle Floyd lär – together we stand, divided we fall.

Puss!

Hur folklig är inte världens cxigaste cykelgren cyclocross? Fett folklig! Det är glatt, festligt, publikvänligt och sjukt jobbigt för alla oss som deltar och cyklar och springer oss trötta genom den publika terrängen. Nu blir crossen ännu mer folklig (och förhoppningsvis ännu mer poppis) tack vare att crossavsnittet av programmet Svett & Etikett kommer ut på statlig teve snart.

Så – ratta in era teveapparater och bjud Radiotjänsten på en Duvel den 25 mars. Eller strunt i det och kolla in när vi crossar häcken av oss vid Hellasgården på SVT Flow.

För mig är det lite extraspeciellt, det avsnittet. Det var ju nämligen min crosspremiär! Här är racerapporten, tänka sig att jag ändå knep andra platsen i sportklassen. Stort nog för mig då.

Puss.

No shit vårfint

Funky omklädningsrum på Lögisbadet i Västerås

Glad måndag!

Vilken ljus, mysig helg det blev. Hade ju lillebror här på besök vilket innebar noll cykling men dock massa annat skoj som besök av Sala Silvergruva, sim och lek i simhallen, spel, film, läsning, kortdistanslöpning och knapp kontakt med de sociala medierna överhuvudtaget. Sånt behövs ibland. Men okej jo jag var cykelabstinent men det är jag ju alltid ändå så.

Ni får ursäkta men att det har varit så lite cykel här i bloggen på sistone men jag har faktiskt tränat på för fullt. Det har bara blivit så tråkigt att rapportera om mina inomhuspass. Nu känns det som att det bara är en tidsfråga innan jag kan börja rapportera om de riktiga cykelpassen även vardagsvid! Egentligen skulle jag kunna cykla ute till vardags redan den här veckan. Pallar man upp sin lilla rumpa tillräckligt arla à la Le Peloton eller Johan så hinner man ju faktiskt cykla en timma eller så innan jobbet. Men jag är så hemskt värdelös på att gå upp tillräckligt tidigt som rutin. Före sju är jag så gott som mumifierad. Egentligen borde vi i Västerås ha en egen Le Peloton. Jag minns att vi gjorde ett svagt försök till det via Facebook förra året men det sket sig inte minst pga. såna som jag som “av någon anledning” inte pallade oss upp i tid. Hursom! Om idén kommer upp igen och det blir ett gäng som går upp i tid så ska jag försöka falla för grupptrycket jag med. Men än så länge får jag börja köra som jag brukar – komma tidigare till jobbet med cykekittet i väskan och cykeln under armen och sedan köra effektivt en-enochenhalv timme innan mörkret sänker sig över min lokala heatmap. Jag kommer dock att fortsätta med de grymma styrkepassen jag äntligen kommit igång med.

Den här veckan kommer dock fortfarande mest bestå av inomhusintervaller samt det där inomhusbengymmande. Ska bli så obeskrivligt skönt att köra skiten ur benen ikväll innan jag bänkar mig ner framför recapen av Oscarsgalan (om inte annat så för Dr Horribles skull). Jag tänker köra extraduktig i veckan eftersom det inte blir någon distans i helgen då jag ska till Göteborg och må.

Och förresten hade det varit roligare om Contis vunnit Solen runt. Cheater or not, det hade varit mer uppståndelse liksom. Och trots att jag är en Team Sky-lover så älskar jag uppståndelse.

Nog om mig. Vad gör ni för skoj i veckan?

Och en matchande låt.

Hej. Idag har jag och lillebror slängt käft med snygggruvisen Jöns, hängt i kungligt vackra miljöer, skrattat av vårglädjen, gått en järnspikars (man får varken svära eller vissla i gruvan) massa trappsteg inne i den mytomspunna silvergruvan i Sala och lyssnat på den slokhattade guidens gruvarbetarsång anno 1700-talet. Sextio meter under jorden var vi, och såg hundratals meter ner, rakt ner i de avgrundsdjupa schaktgluggarna. Tänk vad glad man blev av att återse dagsljuset (samt glassrean inne i museibutiken!).

Är nu i efterhand glad att jag inte förverkligade min idé om att cykla till och besöka gruvan i somras. Det hade inte varit något vidare bekvämt att tippa omkring där nere iklädd cykelskorna…

Tja!

Nu är vi äntligen hemma, jag och lillebror. Pust. Gud, igår måste jag varit riktigt fredagstrött – jag råkade tydligen tipsa om en triathlonsko (!) som en landsvägssko. Så tankspritt. Har förresten fått minst ett par anmärkningar om att Specialized skor minsann är helsnyggast. Jo men visst är de snygga! – herrmodellerna, jo. Men dammodellerna håller inte riktigt samma stilmått som herrmodellerna så därför fick det bli utan Specialized den här gången. Okej, jag kan absolut tänka mig ha ett par Ember Road. Men de väcker ändå inget superhabegär…

Men nog om Specialized för idag är det oficialized: Västerås får en egen crosscuptävling i höst. Det är så himla kul! Det kommer att innebära del hel del jobb – men jag kan försäkra er om att vi som kommer att arrangera tävlingsfesten kommer att göra vårt bästa under crosskapten Johans och banchef Tonys mäktiga ledning.

Så – spar datumet elfte oktober

för då får ni delta i/bevittna en tävling som kommer att få lilla Zonhoven att blekna.

Så fett.

Puss!

Och glöm inte att spana in de övriga datumen och städerna i den eminenta Cyclo-cross Sverige-gruppen.

Mors era glada sprockets! Ska strax till Stockholm på lite cykel-ish upptåg (dock utan att cykla) och hämta lillebror som ska leka med mig i helgen. Har så länge förinställt det här inlägget till er så ni inte har tråkigt utan mig.

Varsågoda – här kommer ett gäng kanonsnygga landsvägsdojs. Utan inbördes ordning och med reservation för många fler till att sukta efter. Jag är ju en sko-singel just nu, när mina Specialized är på dekis med stort D.

ett. Sidi Strada Donna

klockrent exempel på lovehate-sko. Lätt, säkert obeskrivligt bekväm (alla Sidi-skor jag nånsin provat har varit det) Jag vet att jag skulle känna mig sjukt medelhavsfunky i dem samtidigt som jag skulle störa mig på de rosa plupparna på spännet. Varje gång. Ja, skon kräver helt enkelt sin kvinna. Hiss eller diss?

två. Mavic Cosmic Ultimate

Ingen gör gult som Mavic, så är det bara. Egentligen är det lite smått bu på svarta landsvägsskor (även om jag själv är barnsligt ense med Wiggo om att vi smått alternativa typer passar lika fint i svarta skor och lite längre sockor), men gult är alltid okej om det är Mavic. Har alltid stört mig på att de franska dojsen har för många detaljer och så kommer de med denna balanserade* skönhet. Bravo!

* till skillnad från den som är åt andra hållet och som jag smygälskar även om den känns för modern för min stil

tre. Bont Riot 

Bont, skorna som ser ut som nåt som skulle passa på ankfötter men som är sjukt bekväma och faktiskt ser smala ut från sidan. Bont Riot presenteras som en instegssko vilket betyder två saker: den är förmodligen aningen dyrare än de motsvarande instegsskorna från säg, Shimano och två: kolfiber börjar bli billigt. Hursom så tycker jag den ser sportigt elegant ut. Vad säger ni?

Fyra. Fizik R5 Uomo

Fizik gör grymt snygga skor, så är det bara. Jag kommer nog att cykla i Fizik i år, trots att jag fortsätter med Catlike- och Specialized-hjälmar (varför byta från det bästa?) ett tag till. Fizik lyckas med ett svårt konststycke – att skapa nåt stilrent men ändå lyxigt för rimlig penning. Dessutom gillar jag hur de kombinerar de olika mer eller mindre traditionellt cykliga materialen. R5 Uomo är en herrsko men jag kan absolut tänka mig att cykla i den. Har man välsignats med 40-41:or så har man (damvarianterna är snygga med men seriöst, R5 Uomo äger i det här fallet). Fatta matcha den med Raphas nya Pro Team-armscreens *måste svalka mig lite*

Fem. Giro Empire LTD (vita)

Meh, svarta skor igen tänker ni? Så här är det – även om jag gillar den här skon i svart så älskar jag den i vitt men har tyvärr inte hittat några bilder på den i vitt. Dock står det på hemsidan att den ska finnas i vitt och bäst det stämmer, helvitt utan Giro-loggan på sidan ska det vara. Fransmän kan det där med smäckert och nätt och jag ser framför mig att jag sitter på ramen på min nyputsade racer, i en solkysst skogsdunge, och grovhånglar med drömmigaste cyklisten iklädd (jag, inte han alltså) ett par Giro Empire LTD (vita). Typ den känslan, oui.

Sex. Dromarti Race 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – ingen gör retroskinndojs så snygga som Dromarti. Men inget proffs kör ju med snörning, sluta tipsa om det, hör jag gnället. Fel. Allt fler proffs har faktiskt börjat med snörning, nu senast Jonas Ahlstrand (som ju kör med Giros ovanstående modell). Dromartis skor är smala och nätta och passar således både kvinnor och män.

Vilken sko gillade ni bäst och vice versa? Tipsa gärna om era favoriter – jag går som ni kanske förstår i köpartankar just nu. Puss och ha en kanonhelg.

Ett filmklipp publicerat av Katja (@cykelkatten) Nov 22, 2014 kl. 3:29 PST

Alltså, detta är inget viktinlägg, även om jo, man kan ju säga ett och annat…

men nä hä hä

det jag menar nu är att jag är så hemskt svår att få igång när jag väl satt mig ner hemma. Trots att jag uppenbarligen lärt mig att digga även inomhusvinterträning så avskyr jag förberedelsemomentet. Det med att klä på mig, kolla att jag har fått med allting, känna efter om det kurrar i magen eller om mellanmålet jag har tryckt i mig räcker för ett givande pass, börja svettas av alla små moment, den där lätta irritationen som uppstår när jag inte hittar det satans pulsbältet, och sedan pust, plötsligt har luften gått ur mig! Och då är det så lätt att mellanlanda i köket med datorn i knäet och läsa nån rolig blogg eller två och plötsligt har tiden sprungit iväg och jag är ännu mer irriterad både på mig själv och på resten av världen. Det händer typ varje gång jag råkar mellanlanda hemma efter jobbet, om jag har missat att packa med mig träningskläderna till jobbet.

Det där logistikmomentet är väl egentligen den tråkigaste biten av livet som cyklist. Alltid ska det kånkas grejer hit och dit, bytas om, kollas av, sånt pyssel. Och tänk tävlingssäsongen då…

Misstänker att det är olika för olika personer. Vissa finner säkert en viss njutning i logistik- och mellanlandningspusslet. Att få tid att samla sig och vila mentalt mellan exempelvis jobbet och träningen.

Tyvärr funkar det inte för mig. Bättre att ta allt i samma veva, när man är ändå igång. Så kan man stänga av mobilen och verkligen pusta ut när man väl landat hemma för natten.

Märkligt nog är det något annorlunda under kvällsutecykelsäsongen, alltså när jag cyklar även kvällstid. Då njuter jag av att komma hem, ta av mig allt, verkligen allt och sen dansa framför spegeln medan jag kittar upp mig i mina underbara cykelkläder! Precis som i instaklippet ovan.

Men att mellanlanda utan att ha ett rejält utepass att se fram emot?

Usch, då blir jag mitt tråkiga tungrumpade jag.

Hur gör ni, föredrar ni jobba, träna osv. i samma veva innan ni tar vila eller gillar ni att mellanlanda och pusta ut emellan?

Hej. Tänkte idag tipsa om ett gäng braiga tjänster för cyklister med eller utan cykel. Vissa av de finns tyvärr bara utomlands men kan kanske inspirera nån entreprenör/appmakare i Sverige att göra en egen variant för oss i Sverige.

♥ Spinlister

Spinlister är en sorts airbnb för cyklister utan cykel som vill hyra en cykel av andra cyklister. Det funkar så att du söker på ort, till exempel Stockholm, kollar vilka cyklar som är lediga, väljer den du gillar och kontaktar sedan personen som har listat cykeln. Väl klaffat och klart hämtar du cykeln och hyr den. Spinlister tar en viss liten procent av hyran i mäklarlön. Det kan vara bra att ha läst genom FAQ-delen innan man lägger ut en cykel till uthyrning/börjar hyra. Trots att jag inte testat tjänsten än tycker jag att den verkar grym och cyklism- och miljövänlig. Tänk att som turist eller tjänsteresenär hyra en vintageracer istället för bil eller tråkbuss.

♥ Kerbi

Den brittiska tjänsten Kerbi innebär att vem som helst med mekskillz kan skriva upp sig som “flygande cykelmek” och sedan välja att rycka ut och hjälpa till när någon i stan får punka på sin cykel och skickar ut en “sos-signal” via appen. Allting sköts via kerbiappen som är social och använder sig av GPS. Jag fastnade för idén. Egentligen är det inget annat än en extra inkomstkälla för redan cyklande ungdomar (som förmodligen redan jobbar som cykelbud eller liknande) men jag tror att det (tillsammans med andra insatser) kan dels bidra till ökad cykling i storstäder och dels öka statusen på dem med guldhänder och med tid över, till exempel arbetslösa, studenter. Tyvärr finns det ingen svensk kerbivariant. Är man i Göteborg så finns det dock en liknande variant att tillgå som heter Punkapp som är en GPS-baserad liten app som listar närmsta ställen med luft och (officiella) cykeltillbehörs- och mekställen. Finns det nåt liknande i Stockholm och andra städer, nån som vet?

♥ Google Maps cykel

Att Google Maps är en bra tjänst har nog undgått få. Jag tror dock att många glömmer hur användbar den mobila tjänsten är för oss som gillar att planera våra cykelrutter samt utforska nya områden på cykel. Den senaste Google Maps-appen är den absolut bästa cykelkartappen som finns på marknaden idag, så är det bara. Förutom att man kan välja cykel när man behöver navigera till ett visst ställe, får man inte bara förslag på cykelbanor – man får förslag på vägar som kan lämpa sig för cykling, hur många höjdmeter det blir, höjdprofilen och annan information. Efter att studerat rutten kan man helt enkelt plugga in lurarna så talar appen för en när det är dags att börja svänga, hur många kilometer det är kvar till nästa avfart osv. Som en vanlig gps-grunka helt enkelt – men med det pluset att den är cyklistanpassad. Glöm bara inte att köpa extra internetdata utomlands (annars är det smart att ladda ner en offline-map, kan vara bra som komplettering till den obligatoriska papperskartan i jerseyfickan).

♥ Bike Gear Calculator

Bike Gear Calculator är en ruggigt nördig app som går ut på att du matar in så många data du bara hittar om din cykels utväxling, kuggkransarna, kassettstorlek, hjulstorlek och -tjocklek, vevarmslängd etc. När du väl gjort det kan du börja leka. Genom att dra i virtuella rattar och trycka på virtuella knappar kan du ändra de olika dimensionerna för att på så sätt visa och “optimera” relationen mellan de olika specifikationerna, tid, kadens och hastighet. Tanken är att man ska kunna välja de bästa specifikationerna för sin önskade hastighet vid sin önskade kadens. Eller bara få mysklicka och fundera lite om man har tråkigt på pendlingssträckan mellan Jakobsberg och Kallhäll.

Det var dagens smarta tjänster det. Hoppas ni gillar inlägget. Jag kommer att fortsätta leta efter de bästa (och snyggaste, annars får det vara) tjänsterna för oss cyklister. Tipsa mig gärna! Finns det nåt du skulle vilja ha en smart cykeltjänst för?