Hej. Idag har jag och lillebror slängt käft med snygggruvisen Jöns, hängt i kungligt vackra miljöer, skrattat av vårglädjen, gått en järnspikars (man får varken svära eller vissla i gruvan) massa trappsteg inne i den mytomspunna silvergruvan i Sala och lyssnat på den slokhattade guidens gruvarbetarsång anno 1700-talet. Sextio meter under jorden var vi, och såg hundratals meter ner, rakt ner i de avgrundsdjupa schaktgluggarna. Tänk vad glad man blev av att återse dagsljuset (samt glassrean inne i museibutiken!).
Är nu i efterhand glad att jag inte förverkligade min idé om att cykla till och besöka gruvan i somras. Det hade inte varit något vidare bekvämt att tippa omkring där nere iklädd cykelskorna…
Fint. Industrihistoria är som sagt intressant.
Nya kameran?
Otroligt intressant!
Jepp, nya kameran med sämst inställningar. Hann aldrig ställa in ordentligt, därav inte helt supernöjd med hur bilderna blev :/ Men, jag LÄR mig.