Klubb för inbördes beundran.
Vi cyklar alla under samma himmel. Det finns en utbredd fördom om att vi sportcyklister är något av småkufiska känsliga divor med självförhärligandelustan intatuerad i svanskotan, ett slags tramp stamp (från svenskans “trampa” och “stämpel”). Precis som med många andra fördomar så stämmer denna… till en viss del. Ska man komma nånvart inom den individuella lagsporten nr ett så måste man vara smått bipolär – en kombinerad lagspelare/frontfigur. Det gäller främst tävling men också vardagen i en valfri större cykelklubb med 1+n (n>0) medlemmar. Men det finns ett ställe där cyklister kan andas ut och slippa döma varandra och inte […]