Min mekaniska glädje.

Några av braiga människorna jag
hängde med ihelgen – Anna, AK, Ingela!

Vilken helg! Jag är fortfarande inne i helgmode så tänker min vana trogen inte vara långradig men ändå – vilken helg! Eller snarare – vilken cykelhelg.

Först till proffsen. Linje-VM – sjukt spännande damlopp med otäckt tajt klungspurt och dagens makalösa dominans av herr unge Michał Kwiatkowski. Och så awsome svenness under gårdagens Neerpeltcrossen. Det var länge sen jag var så glad att jag hade en fungerande TV-apparat haha, jag som annars skyr mojängen som pesten. Men kommentatorerna – så himla tråkiga! Alla kan inte vara Vacchi, Crosscar eller CKCX-Oscar men ändå – läs på ffs. När jag skulle kommentera en XCO-tävling här i Västerås så såg jag till att läsa på, fråga på, provköra banan och framför allt – plugga in. Färger, namn, gamla meriter etc. För att det inte skulle bli så många öhm och ehm under loppet. Och framför allt – det gäller att uppbringa uppspelhet och glädje. Det är ju ändå världsmästerskap vi snackar om här!

Och så till mig. Gårdagen blev en tårögd historia. Jag vaknade och mådde crap och det behöver vi inte diskutera här men alltså, att dyka upp och köra cross med strulande växlar (de lättaste “hoppar ur” vid spänning) och må crap samtidigt var ingen strålande idé. Vädret var dock strålande så jag slog ifrån mig de dumma tankarna och begav mig till Hökåsen-Gropen där lördagens Helgmys skulle köras. Ett kalasgäng dök upp, mestadels mtb-folks men också några på CX, däribland CKCX-Björnen som gjorde dessa videos (titta så får ni se hur fantastiskt sandig och skoj banan är!). Jag var gråtfärdig och kände mig inte alls på topp men plågade mig genom testvarven. När det blev dags för heat och växeln hoppade ur för tionde gången tog o-måendet vid och jag vände och drog hem med ångestsvansen mellan benen. Ville dock fortfarande fly så jag snörde på löparskorna och begav mig ut i rocklundaspåret där jag plågade genom mina cykelbenen. Sex jobbiga kilometer blev det, och solen strålade än. Lite VM på det och så lite fler förlösande tårar och lördagsgodis också.

Idag skulle jag egentligen kört andra delen i helgens Helgmys men klubben hade säsongsavslutning för ledarledda landsvägspass och jag kände liksom för att dyka upp och bidra till uppslutningen så att säga. Dessutom hade jag ingen större ust att irritera mig på den krånglande crossen – måste fixa den i veckan. Valde den snäll-looking medelgruppen full av starka gubbs och kanske ännu starkare Anna. Det bådade för succé och så blev det också – solen sken och motvinden och kantvinden samarbetade för att verkligen tvinga oss att käka styrlinda nästan hela vägen in till Markan som ju är cykelcafét nr ett i annars hästtäta Strömsholm. Gårdagens löpning hade inte direkt bidragit till några superben att tala om men äsch, det rullade på bra ändå! Efter turen spontanfikade jag och Anna på Bianchi i stan och spånade idéer. Så glad att Bianchi nu finns i stan – säg vad man vill om “vanliga” caféer, men är man nörd så trivs man bäst bland de mekaniska maskinerna som skänker mig så fantastiskt mycket glädje. Som faktiskt räddar mig, gång på gång på gång.

Ja ni skulle bara veta.

Glad söndag på er! Puss.