Fanken va jag växlat den här veckan!
I måndags rattade jag min tysk-italienska racers Campa-växlar. Älskar dem, älskar pytteknappisarna, fattar inte va Campa-haters gnäller på.
I tisdags körde jag Johans Cube CX för första gången. Plötsligt gällde SRAM:s växelsystem, fast med bara bakväxeln då eftersom det liksom inte finns nån framklinga att växla upp eller ner till.
I onsdags var det ju mtb-onsdag och min Canyon går på SRAM med fast då är det ju suspekt knappagerande utan bockstyre.
Igår var det racer igen.
Och på köpet så ska man snigla sig jobbet tur och retur på 70-talstrallan med ol’ good Torpedo-växeln, hela tre optioner och pålitlig som en solåvårare på Rivieran.
Det är inte utan att man saknar singlespeedtiden ibland när man för femte gången växlar upp istället för ner när man ska upp i nån QOM-backe i den mörka hökåsenskogen.
Fast då hade jag väl aldrig kommit upp…
Nu finns det i alla fall ett hopp om att jag gör det.
Bara jag inte glömmer att jag inte alltid sitter på en racer :)
2 kommentarer
Känner igen fenomenet! Härligt med många olika discipliner ;)
[…] jag över styret på den där förbaskade damtrallan. Nåt slog slint i den mindre nogräknade Torpedo-navväxeln så precis när jag hade ställt upp mig för att ta ett tungt tramptag på trean så kom hela […]