Månad: december 2015

Hej. Tänka sig – en cykel- och tävlingsfri helg. Känns märkligt, jag har ju antingen tränat eller tävlat hela hösten. Ändå känner jag ett lugn i kroppen. Jag har kommit till den punkten i min träningskännedom att jag vet att den vilan som jag unnar mig nu lönar sig med råge i längden. Så i helgen tränar jag ingenting. Jag sover och njuter ikapp. Idag blir det fest med mitt jobb, imorgon sticker jag till Gävle för att andas och vara med dem jag tycker om och på söndag hoppas jag på promenad och sedan trevlig kväll i cykelklubbkamraternas lag.

Förvänta er därför inga race- eller träningsrapporter – men självklart kommer musikluckorna att fortsätta öppnas en och en. Puss och glad decemberhelg på er!

Hej!

Så här i festiva tider är det brukligt med bloggjulkalendrar. Tänkte i det här inlägget utan inbördes ordning hylla mina cykelbloggkollegornas julkalendrar – alla unika på sina sätt och alla värda ett – nej hela tjugofyra ju! – besök. Vi kör:

Min cykelkompis tillika crossuperstar Johan har ju en bakgrund som snabb löpare. Johans julkalender öppnar därför upp våra ögonen för livet som dedikerad löpare. Här hittar ni Johans blogg.

Falustoltheten Öijer har i år valt att bjussa på en masse cykeltips +ANNAT i sin julkalender. Henrik kan sin grej så in omedelbums och lär er. Jag följer dem (nästan) slaviskt i alla fall. Henriks blogg finner ni här.

Supercross-Anna lättar inte på trycket bara för att det är juletider hit och dit. Anna verkar inte köra nån regelrätt julkalender på bloggen men jag misstänker att vi kommer att få läsa om minst tjugofyra härliga pass. Eller..? Jag följer med spänning, här är Annas blogg.

Den lika snabba som glada nyjämtlänningen Hasse Gustafsson – som driver en av de trevligaste multitränings- och cykelbloggarna på nätet – kör i år önskekonceptet. Man får önska ett inlägg och sedan så svarar Hasse allt eftersom. Jag är nyfiken på Hasses (kanske vilda?) ungdomsår, vad är ni nyfikna på? Bloggen finns här.

Även hos Jönköpings mtb-guldpenna Elna står läsarnas önskningar i centrum. Blödiga mig vill förstås läsa något cykelromantiskt – ta chansen att fråga något ni också! Elnas formcykel bor här. P.S. Kvinnan har äntligen kittat upp sig på en cross så snälla, kan inte någon fråga om nästa års crosscupen? Hehe.

Fricyklistgänget bakom Cyklism-bloggen gör en julkalender helt i min vetgiriga smak. Varje dag bjuds man på tips om cykelrelaterade böcker och filmer. Cykelkulturen <333 Här ligger bloggen.

Sist men inte minst måste jag ju förstås ta upp göra reklam för min egen festiva bloggkalender också. Jag vet inte om man blir särskilt mycket klokare av den, men lite musik och låtrelaterat cykelsnack har man väl alltid lite glädje av. Min blogg hittar ni här. Här som i här alltså.

Det var de cykelrelaterade festiva kalendrarna som jag kan komma på just nu. Känner ni till fler, har jag missat någon bra? Tipsa på så läser jag och uppdaterar! Puss.

Hehe, den här luckan är inget annat än ett avslöjande. För två veckor sedan drog jag till favvostan Gävle och impulsköpte mig en finfin kultig passat anno 2000-talet! Tanken är förstås att jag ska kunna dra alla mina cyklar, en och en annan cykelkompis samt slagga i bilen de gångerna det skiter sig med att hitta ett lyxhotell nära tävlingsbanan. Kul va? Passaten är en sann best, tung och beskedlig, men ändå sportig i styrningen. Vi håller på och bondar just nu. Det går riktigt bra förutom när man ska backa i nattmörka stan – passaten råkar ha djävulskt tonade ungkarlsrutor men det ska vi nog försöka lösa så snart det går.

Det var dagens lucka och dagens hit det, spana gärna in Motormännens pedagogiska musikvideos på Youtube. Puss!

God morgon!

Så här glad ser jag tydligen ut när jag inte bara pallat iväg mig till gymmet utan även uppriktigt njutit av att styrketräna. Nu var det i förrgår (igår simmade jag) men tänkte berätta ändå ty stolt.

Eftersom det var första gången sedan förra vintern och under säsongsvilan så motstod jag frestelsen att ens värma upp på en spinningcykel. Istället så trampade jag upp pulsen på en sådan där förbränningsmaskin alla snygga tjejer brukar stå på. Kände mig snygg fram till nästan avkastad pga. inte riktigt grejade styrningen. Kallsvett plus varmsvett och så var jag plötsligt varm och redo.

Jag började kvalitetspasset med tvåtusen meter rodd. Normalt kör jag femtusen men var småsliten sedan crosshelgen och så fyllde rodden mest ett nöjessyfte. Älskar maskinljudet och min spegelbild – den roende människans rörelse är en vacker en. Skulle faktiskt kunna tänka mig börja med äkta rodd som sidohobby.

Men tillbaks till gymmet. Efter rodden var min tanke att ge det cykelstela överkroppsskrället en rejäl omgång. Följande maskiner (i alla fall de jag kommer ihåg och i ungefär den ordningen jag kommer ihåg) körde jag:

→ Axellyft med raka armar

→ Axelpress

→ Bänkpress

→ Latsdrag

→ Kramplyft (eh… ab crunch)

→ Sittande rodd (baksidan axlar)

→ Sittandes baksidescurl (kunde inte låta bli benen i alla fall)

→ Rygglyft med vikt

→ Sidorygglyft med vikt.

Körde tre set med tio reps/set, ökade belastningen lite inför var tredje set. Övningarna gjorde underverk för min trötta överkroppsbaksida! Under vinterträningsperioden kommer jag förstås att styrketräna mer cykelstyrkespecifikt, både med och utan maskiner. Men även om jag inte vill bygga synliga överkroppsmuskler så kommer jag att fortsätta ha lite överkroppsinslag i programmet för att göra det lättare för kroppen att skadefritt bygga på där det behövs och för att det helt enkelt är jäkligt skönt för hållningen och fint för silhuetten.

Ni som cyklar, tränar ni också överkropp (förutom bålen) och vilka övningar gör ni då?

 

Vad tänker du när du tänker cykling?

Jag tänker på mycket (därav denna blogg) men idag så tänker jag på alla möten som sker tack vare cyklingen.

På så sätt är cyklingen en unik syssla. Den bjuder till möten i alla sina former – oavsett om man är en “klassisk” gruppcyklist, en vardagspendlare, en mountainbiker eller en spinningjunkie. Vare sig man vill eller inte så sker plötsligt blickutbytet och då är man inte längre ensam utan man är minst två i cykelheten.

Jag är så tacksam för alla mina möten. Jag har aldrig tråkigt. Jag vet att oavsett var i världen jag hamnar så är jag aldrig längre bort än några tramptag från någonting riktigt spännande.

Trots att medierna tenderar att gruppera cyklister så är vi förstås helt olika människor allihopa. Vi har alla våra goda sidor och våra dumma sidor. Vi är lika delar sjyssta som idioter, vissa av oss lite mer åt än ena än andra hållet. Alla cykelmöten gör mig inte glad. Tyvärr är landsvägscyklingen en inte riktigt alltid självklar när det kommer till trevlig stämning. Men jag klandrar inte oss som utövar den. Den för sportutövandet obligatoriska “grupptvånget” gör att människor som kanske inte alls passar ihop i grupp ändå kör i samma grupp eftersom man ändå är på samma nivå styrkemässigt.  Jag funderar dock ibland varför det tjafsas så mycket i vissa landsvägskretsar eftersom det gör mig ledsen. Det kan bero på att just landsvägscyklingen är så historie- och traditionstyngd. Lite som byggbranschen kanske. Landsvägscyklingen har länge burits upp av människor som i sin tolkning av traditionerna har gjort sitt bästa men som har kanske lite svårt att släppa in det nya, det annorlunda. Jag gillar också traditioner och jag respekterar dem. Men jag tror att det bästa sättet att föra vidare traditioner är att utveckla dem på ett kritiskt men alltid positivt sätt och att inkludera de nya som kan föra traditionerna vidare. Att skapa möten. För vad är en tradition om det är enbart få bistra som krampaktigt håller i den?

En kvarleva.

So you’ve been where I’ve just come
From the land that brings losers on
So we will share this road we walk
And mind our mouths and beware our talk
‘Till peace we find tell you what I’ll do
All the things I own I will share with you
If I feel tomorrow like I feel today
We’ll take what we want and give the rest away
Strangers on this road we are on.

Åh jag är så glad. Sveriges kanske mysigaste simhall ligger cirkus tre minuters gångväg hemifrån mig. Kristiansborgsbadet är funkis, enkelt och renligt och det tilltalar mig. Simhallen renoverades under ett gäng månader och jag hade fått för mig att det skulle stänga igen för gott men så berättade någon att det nu öppnat upp igen. Party! Så dit ska jag styra kosan nu. Kitta upp mig på ett tiokort och sedan simma på. Min rygg, min kondis och mitt inre mår bra av simningen. Dessutom hoppas jag kunna förebygga träningsvärken jag bara vet kommer och tar mig imorgon – gårdagens tillika vinterns första gymsession var inte nådig mot mina förfallna cyklistarmar.

Nu sticker jag – sim salabim!

Hej. Ni som har läst mig ett tag vet vad jag gillar och det är cykling och musik. Årets festiva kalender är därför mitt småsluga sätt att skänka er 24 underbara låtar kryddade med varsin cykelrelaterad upplevelse – antingen ett minne, en fantasi eller något helt annat som jag associerar med låten. Kom gärna med egna låtar ni tycker om och förknippar cykliga saker med! 

 

Jag har svettats och dånat. Jag har lyckats koppla in och ihop och ur så att micljudet är lagom och musikljudet är sådär precis högt men ändå mjukt som jag vill ha det. De stationära cyklarna är gamla och småslitna men stereon är ok. Jag har fortfarande glasögonen på; ännu har jag inte börjat svettas så mycket att jag måste ta av dem innan de på egen hand glider av ansiktet och går i kras nere på golvet. Jag spelar lite lugn taktfast musik medan de vana cyklisterna framför mig värmer upp på egen hand innan passet börjar.

Passet jag ska leda för första gången.

Jag är lite nervös. Jag är van att hålla föredrag, att undervisa stora grupper, att styra upp feta fester, men jag är inte van att leda uppvärmningar, intervaller, att klocka rätt mellan dessa, att dja samtidigt som jag leder seriös träning. Jag vet att vissa tar lätt på det med musiken, och visst man kan spela vad som helst. Man kan spela Uprising eller någon av de otaliga arenahouselåtarna som är skapta för största möjliga masshysteri för minsta möjliga antal variationer. Men jag fixar inte det, jag måste få vara Katja i alla lägen.

Någon kommer att älska den eviga åttaminutersintervallen till Sisters of Mercy mindre kända skapelse.

Någon kommer att anklaga mig för att spela tysk propagandamusik när jag spelar en annorlunda version av det brittiska syntbandet VNV Nations-låt.

Någon kommer att skrika Äntligen! när jag spelar en känd Queen-låt.

I slutändan kommer alla att bli svettiga, trötta och jäkligt nöjda med sin egen insats och jag kommer att pusta ut och längta efter nästa pass att leda.

Men nu släcker jag i salen. Låt spinningpasset börja med en femtonminutersuppvärmning för att sedan ta oss an den första åttaminutaren till Lanzarote, som för mig är sommar, festival och frihet. Jag tror jag lyckas smitta deltagarna. Vi är cyklister – vi kör inga jumps eller pumps – men energin studsar omkring i Kristiansborgsbadets lilla spinningssal.

Åh baby december, som du är välkommen! Så himla rätt av assholenovember att stämpla ut så att jag äntligen får hänga med min kompismånad. Trots att jag fyller vuxen snart och borde veta bättre kan jag inte låta bli att glädjas åt de kommande vinternöjen – pulkaåkningen, skidåkningen, snöbollskrigen i skogen, alla de minnesvärda distanspassen då man fryser om cirka allting utom hjärtat. Decembermånaden markerar början på den riktiga vintern. Och även om snön som just nu täcker Västerås smälter imorgon så december, jag tänker inte blir arg på dig i alla fall.

För mig som amatörtävlingscyklist med crossäsongen som årets sista raceperiod innebär början på december även en annan grej – viloperioden. Viloperioden betyder förstås inte att jag åker till Ikea och köper mig en ny soffa som jag sedan chipsar ner i fördärvet under ett gäng veckor. Viloperioden är helt enkelt att jag vilar från cyklingen.

Det är lättare sagt än gjort. Jag älskar ju att cykla i en eller en annan form och normalt sett tolkar jag de cykellösa veckorna som straffet från ovan. Men cyklistkroppen är som en tavla – och som en (ytterst lat och inte alltför hantverksmässig) hobbykonstnär vet jag att man då och då behöver gå åt sidan och låta tavlan vila för att sedan återkomma med ny energi och nya, ännu skarpare penseldrag och kanske justera de eventuella skavankerna som man inte noterade under tiden man hade fullt sjå med att måla.

Äsch ni fattar grejen – jag måste vila benen och skallen från cyklingen så jag får upp lusten igen!

Och för att det inte ska kännas tråkigt och meningslöst (jag tenderar känna meningslösheten krypa närmare varje gång jag inte cyklar på några dagar) så tänker jag fylla de närmaste veckorna med följande aktiviteter:

– gym och äntligen rodd! (rodd är förutom lådupphopp den roligaste gymsysslan tycker jag. Vad tycker ni?). Det kommer kräva sin kvinna att våga mig in i gymmets egna värld men jag river av plåstret jag och drar dit redan ikväll.

– kompishäng och allt sånt jag jämt planerar men aldrig hinner med. Jag och Valle ska till exempel baka på torsdag. Fatta baka! Recept kommer förresten, ty vi ska baka cykelkakor hehe.

– ett gäng julbord

– simning och om mojon finns, löpning

– långa härdande promenader. Promenader är livet, det har jag alltid hävdat, och nu finns äntligen tiden här.

– fest och dans och lite dekadens.

– kanske ett och annat udda jympapass, eller till och med crossfitpass? Vem vet rätt som det är kör jag yoga som vore jag fördomsfri!

– rita, eller kanske snarare måla. Riktiga tavlor.

Framför allt så tänker jag låta bli siffror och kraven under den här korta perioden. Jag älskar att träna och jag vill alltid persa och höja mig osv. men jag tänker inte bli deppig över en endaste spillda shake. Vintercykelsäsongen lurar bakom hörnet och jag och min baby december kommer att förbereda oss med bravur.

Vilar ni också från cyklingen nu eller kör ni på? Hur tänker ni?