Vad tänker du när du tänker cykling?
Jag tänker på mycket (därav denna blogg) men idag så tänker jag på alla möten som sker tack vare cyklingen.
På så sätt är cyklingen en unik syssla. Den bjuder till möten i alla sina former – oavsett om man är en ”klassisk” gruppcyklist, en vardagspendlare, en mountainbiker eller en spinningjunkie. Vare sig man vill eller inte så sker plötsligt blickutbytet och då är man inte längre ensam utan man är minst två i cykelheten.
Jag är så tacksam för alla mina möten. Jag har aldrig tråkigt. Jag vet att oavsett var i världen jag hamnar så är jag aldrig längre bort än några tramptag från någonting riktigt spännande.
Trots att medierna tenderar att gruppera cyklister så är vi förstås helt olika människor allihopa. Vi har alla våra goda sidor och våra dumma sidor. Vi är lika delar sjyssta som idioter, vissa av oss lite mer åt än ena än andra hållet. Alla cykelmöten gör mig inte glad. Tyvärr är landsvägscyklingen en inte riktigt alltid självklar när det kommer till trevlig stämning. Men jag klandrar inte oss som utövar den. Den för sportutövandet obligatoriska ”grupptvånget” gör att människor som kanske inte alls passar ihop i grupp ändå kör i samma grupp eftersom man ändå är på samma nivå styrkemässigt. Jag funderar dock ibland varför det tjafsas så mycket i vissa landsvägskretsar eftersom det gör mig ledsen. Det kan bero på att just landsvägscyklingen är så historie- och traditionstyngd. Lite som byggbranschen kanske. Landsvägscyklingen har länge burits upp av människor som i sin tolkning av traditionerna har gjort sitt bästa men som har kanske lite svårt att släppa in det nya, det annorlunda. Jag gillar också traditioner och jag respekterar dem. Men jag tror att det bästa sättet att föra vidare traditioner är att utveckla dem på ett kritiskt men alltid positivt sätt och att inkludera de nya som kan föra traditionerna vidare. Att skapa möten. För vad är en tradition om det är enbart få bistra som krampaktigt håller i den?
En kvarleva.
So you’ve been where I’ve just come
From the land that brings losers on
So we will share this road we walk
And mind our mouths and beware our talk
’Till peace we find tell you what I’ll do
All the things I own I will share with you
If I feel tomorrow like I feel today
We’ll take what we want and give the rest away
Strangers on this road we are on.
Vilket tänkvärt och bra inlägg Katja! Det här en kalenderform som jag gillar.