Månad: december 2015

Hej. Nåt är fel på bloggen så bilderna är gullefjuttiga men Sinterlaars är på det så det lär ju lösa sig snart (och blogrape är ett faktum, gäller bara att hitta det innan det hittar mig :P). Dessutom måste jag ånyo översätta alla “one comment”-texter så de blir på svenska igen men palla göra det nu. Överhuvudtaget pallar jag inte så mycket just nu. Pallar inga storslagna årssammanfattningar, pallar inga målbeskrivningar. Kanske får ett rus och skriver ihop något sådant senare men just nu – äsch. Jag väntar mest på min riktiga ledighet som börjar överimorgon för då jävlar är jag ledig från alla måsten fram till den sjunde. Fatta sex dagar utan en enda jäkla storhelg i sikte. Blir jag inte sjuk (som jag alltid blir när jag blir ledig) så då jäklar ska det sättas ihop storslagna bloggsaker!

Men hörni, till saken. Jag gymmade för sista gången för i år idag. Hur skönt som helst. Vi var inte många som tränade idag. De hemska mixarna som F&S på Rocklunda (världens bästa träningsanläggning för övrigt men musiken… Ta mig härifrån!) kör spelades av någon anledning inte utan man fick gymma till Ace of Base och andra glättiga gammelhits. Trevligt.

Jag sportade mina nya neoniga adidasdojs och körde core, armar och rygg. Benen fick vila efter uppvärmningen – de två dagarna ute hade satt sina spår. Älskar satta spår förresten, nu är det totalmys i hela kroppen.

Så tänka sig, trodde aldrig jag skulle berätta det men cyklistens sista pass tvåtusenfemton blev inte cykling utan gym. Nåväl – jag kommer att cykla till tåget som ska ta mig till Stockholm och det nya året imorgon.

Vilket blev/blir årets sista pass för er? 

Puss!

Gamm-skidjackan gör ett fint jobb – men jag ser fram emot att 
snart cykla i årets Klapp till Katja.
Kan ni gissa vad det är? 😛

Hej folksis. Jag har tråkiga nyheter, för er som bryr er. Kom precis hem från optikern. Fick tid idag efter att gråtringt igår och bönat om tid snarastmöjligasttackjagkanknapptseförallaticsochallrodnad. Hon var noga. Tittade än i här, än in där. Mätte och klickade och hummade. Och så fick jag höra utfallet, föga trevligt. Mina linser är för tajta. De har typ skurit in sig i ögonen. Märken finns där. Mina linser är också för starka (hur det nu kan bli, fick ju de värden av optikern förut, inte samma i och för sig men ändå, hur våga lita på mänskligheten?). Mina ögon får jobba järnet. Inte så konstigt att ögonen mår som de gör. Ordination – linsvila i veckorna två. Med undantag för nyårsnatten då kanske, men absolut inte annars. Nytt besök om två veckor, då blir det undersökning igen och har jag tur så får vi kika på en annan linsmodell till mig. Har jag otur så får jag fortsätta dras med glasögonen ett gäng veckor till.

Jag äger tre par glasögon. Två är slitnare än beatlesdängorna som haussas järnet på Spotify just nu. Det tredje paret är för hipstrigt och för stort, men därav oslitet. Men ligger tyvärr nerpackat i en kartong hos flyttfirman (mellan kontoren nu, mitt företag byter adress).

Fett drygt. Bortser man från att glasögonen är gamla omoderna slitna och illasittande så är det förjävla obekvämt att cykla med dem. Det var ju egentligen främst för träningens skull som jag för något år sedan bet ihop och tvingade mig själv att vålda min natur och lära mig att peta in främmande kalla föremål i mina ögon. Jag som fortfarande freakar ut av att ens råka få ögonpennan innanför ögonlocken! Fatta modig? Och nu ba bajs.

Men nåväl! No hornhinna no cry i alla fall, så det är väl bara att vila och se lagom icke-pro ut under vinterkepan. Jag ser positivt (om än småblint) fram emot framtiden med nya, katjavänliga linser. Och har en gång för alla lärt mig – linser är inte som torrentfiler. Det går inte att bara tanka ner från nätet och hoppas att det ser bra ut. Nä, man måste faktiskt lyssna på experterna ibland, och experterna får fanken skärpa sig och ge en rätta värden så man slipper plågas!

Annars var det djävulskt kallt ute idag. Vi mäktade med två timmar, jag var lite orolig och därför osäkrare på underlaget än jag brukar vara. Fällde en del tårar pga. det ena och det andra (själsligt, Ridleyn levererade fint) men skärpte mig sedan efter några klunkar te ur den bästa uppfinningen termobidon. Väl hemma tinade tårna så småningom upp och digestivekex (med chokladöverdrag, de bästa!) åkte fram. Sedan drog jag ner på stan och köpte en för 30-åringen-to-be totalt opassande kjol i skatermodell och en funky killtröja, fast för mig då.

Nu, utmattad, kramar plyschkaninen. Fryser ni förresten också mycket om tårna nu när ni cyklar? Jag fattar inte, kör med deluxevinterskorna och dubbla yllesockor men likt förbannat så! Har ni några bra tips?

Puss från blindstyret!

Fast okej jag erkänner,
Limp Bizkits tolkning var stel men ändå okej på nåt sätt.

Prick såhär vackert var det idag.

Hej. Jag har överansträngda ögon och kan därför varken titta på en datorskärm, se teve, läsa eller ens vistas i solen längre än små korta snuttisstunder 🙁 Det är så tråkigt! Jag saknar trötta ut er med mina långdragna inlägg ju. Vad överansträngningen beror på vet jag inte riktigt men jag har i alla fall fått en tid hos optikern imorgon så de får titta på mina ögon och kanske tipsa om andra linser eller någonting. Under tiden blundar jag så mycket jag kan helt enkelt. Tråkigt liv för en som annars läser något så fort tillfälle ges!

Innan ögonen börjar vattnas för mycket tänkte jag i alla fall berätta för er att snön har äntligen kommit till Västerås. Så idag kittade vi små CX Bandits upp oss i våra skönaste vinterkläder och begav oss ut på de snöklädda vägarna och icke-vägarna. Tanken var minst fyra timmar men mina ögon började bråka, ticksa och vattnas så fort jag kom ut. Stod ut i ett par timmar – vilket var helt hemskt, nästan elakt att inte njuta av vinternaturens skönhet! – men sa sedan hejdå och trampade hemåt med rödsprängda ögon och fortfarande pigga ben. Bortsett från ögoneländet var turen magisk. Eftersom vi inte pallat sätta på dubb än så var det tekniskt skoj, speciellt i skogen och på dem ställen där man liksom inte riktigt visste vad som dolde sig under snölagret. Alla borde testa känslan av när bakhjulet släpper men man behåller lugnet och snyggt rätar ut crossen (eller mtb eller vad man nu råkar köra) och blir lite säkrare och lite mindre vinglig för varje tramptag.

Jag har mycket att berätta – vi har ju inte hörts på ett tag. Men nu måste jag sluta skriva här innan ögonen dödar mig – men tycker ni tar och blir medlemmar i den nya facebookgruppen Vintercyklisterna. Som är till för alla som verkligen älskar vintercykling (eller kanske vill lära sig att älska den?) och vill snacka med likasinnade.

Puss och vi hörs och fin ny låt på er så hålls ni glada och lugna

eran snöängel (hehe)

Hej liten kortis. Uppdaterade mitt tema idag och ser nu att designen och funktionaliteten är smått fucked just nu. Ska fixa det så fort jag får ögonen tillbaka. Tills dess får ni stå ut och jag får plågas perfektionistplågor :*)

God kväll kära läsare. Tänkte önska er alla julfirande ena en riktigt god och vilsam jul (med tid för cykling förstås för er som kör Rapha Festive 500 i år)!

Och ni som inte firar jul eller vill fira men kan/får/förmår er inte – tänk på att julaftonen är en enda jäkla dag i detta universum, som är all rumtid och allt som existerar däri, inklusive alla planeter, stjärnor, galaxer, innehållet i intergalaktiska rymden, de minsta subatomära partiklarna, och all materia och energi.

Själv har jag en familjedel på besök här. Imorse hann jag med ett gäng ruggigt jobbiga kortintervaller på trainern. Kort men skönt – få igång snurret efter gårdagens lillklingemosande i lervällingen. Sedan har vi varit ute i bergslagsnaturen, käkat strömming, mekat med bilen och jag har målat i blått och brandrött.

Jag är välmedveten om att tre kalenderluckor saknas men dem kommer ni att få, det lovar jag. Min festiva period slutar liksom inte vid julen heller.

Nåväl, gnattis på er så hörs vi kanske imorgon! Om inte – softa på ordentligt och ta hand om er, era nära och kära, era cyklar och era gosedjur.

Puss på er.

God morgon babies!

Igår körde jag ett nytt gympass som jag tänkte berätta lite om.

Coachen hade hittat passet i en tidning och sedan tog det oss någon gång eller två att fatta riktigt hur övningarna skulle utföras. Igår satt det någorlunda vilket känns i musklerna idag. Passets idé tillhör Tour of Britain-vinnaren Nathan Haas (kör för Cannondale-Garmin så länge), kallas lower body circuit och handlar om att träna styrkan så som den används när man faktiskt cyklar. Lite mer cykelsmart styrketräning helt enkelt. Se till att vara ordentligt uppvärmd och mjuk innan! Här är övningarna, med mina kommentarer:

Upphopp, på box eller platta. Ingen nyhet för de flesta – en grym övning som tränar sinnet lika mycket som benen och hela kroppens spänstighet. Övningen bör göras tidigt under passet eftersom det kräver hög koncentration hela vägen upp. Är man ny gör man i fördel många reps på lägre höjd. Så småningom höjer man ribban (och boxen eller plattan, beroende på vad man har att tillgå) och sänker antalet reps eftersom det ju blir tyngre. Kvalité framför kvantitet helt enkelt. Just boxhoppen var ingen ny övning för mig men jag jobbar på att få till bättre precision och spänstighet i båda benen. Och på att lära mig hoppa högre så klart! Förslag: 10-15 reps i 3 set, 2 min vila.

75°-knäböj med skivstång eller Bulgarian bag. En intressant variant av de klassiska knäböjen. Här går man inte hela vägen ner utan stannar till just när benens vinkel blir (cirka förstås) 75° grader eftersom det är ju den vinkeln man maximalt böjer benet i när man cyklar. Genom att stanna till vid denna vinkel, och köra ett högt antal reps snabbt (30 st under 45 sekunder) så bygger man det Nathan kallar power endurance snarare än strength endurace. Fy satan jobbig övning när man får till den, en riktig pulshöjare. Börja gärna med lättare vikt för att få in tekniken. Rak rygg, spänd core, go go! Förslag: 30 reps under 45 sekunder i 4 set. Vila 90 sekunder.

Snabba marklyft med skivstång. Här gäller samma sak – power endurance. Styrka, balans, koncentration och uthållighet i ett – något man har nytta av med råge i exempelvis spurtlägen. Man går inte heller hela vägen ner till marken utan slutar strax under knäna. Här är det viktigt att verkligen låta benen och bålen att jobba, dvs. hålla axlarna stabila och inte “rycka upp dem” vid varje lyft. Höfterna ska fram och det är vid lyften som explosiviteten ska fram. Förslag: 30 reps under 45 sekunder i 4 set. Vila 90 sekunder. Jag testade köra sista setet ståendes på en balansplatta, hujedamig jobbigare (men också roligare det blev). 

Cable leg pulls (bendrag med kryssdrag? Alltså svårt detta med svenska beteckningar). Nathan har en viktig poäng där – det är väldigt sällan som vi tränar höftböjaren i kombination med hamstrings när vi bygger styrkan på gymmet. Men det är just hamstrings som man använder sig av när man trycker upp pedalen i cykelrörelsens tramptag. Så styrka både neråt och uppåt i rörelsen är det man vill åt. Man trär enkelt genom foten i ett kryssdrag i gymmets TRX-sektion, ner på marken och stödja sig mot en bänk eller varför inte en upphoppsbox. Sedan är det bara att dra. Samma här – rak rygg, spänd core, kroppen i balans. Förslag: 10-15 reps/ben i 3 set. Vila två minuter.

Koordinerade ettbensbenpress. Den här en var en riktig kluris till att börja med! Som ni ser på skärmklippet så gör Nathan övningen på en enkel platta, ett ben i taget, det andra benet snällt och styrkelöst följandes med. Vi körde dock den på en maskin med två plattor (en för varsitt ben) vilket gjorde att vi blev tvungna att modifiera övningen så att den liknade ett “riktigt” trampande. Oavsett hur man gör så är det viktigt att man uppmärksammar ett ben i taget – samtidigt som man koordinerar rörelsen. Lägg på den vikten du tror du klarar av att köra många (men jobbiga) reps med – sätt foten på plattan med hälen utanför plattan – tryck ifrån och avsluta rörelsen med att trycka ifrån med tårna (som Nathan på bilden). Då tränas även vaderna. Här är det viktigt med många reps. Förslag: antingen 30/ben (ena benet vilar medan andra kör). 8 sets. Ingen vila för båda benen. Eller 30/båda ben i 4 sets. 1 minut vila.

Nathans sista övning är det man på engelska kallar barbell hip thrusts, en bra övning för ländryggen och rumparean. Här förklarar Nathan hur han gör. Jag skippade dock den övningen igår ty väldigt trött i ryggen sedan häromdagens gym- och cykelpåhitten utan körde ett gäng klassiska corelyft i gymmets bosu-ab-maskin. Tomatröd i fejset men likt förbannad snygg, älskar den rörelsen.

Jag gillade Nathans pass. Cyklistnördiga styrkepass som detta behöver inte ses som den enda och absoluta vägen till perfekt cyklistform – men de utgör ett roligt, och viktigt komplement till de klassiska styrkebaspassen. Genom att fundera på vad och varför man faktiskt tränar och vad den specifika övningen man gör leder till för nytta på sadeln kommer man lite närmare sina cyklistmål på ett djupare plan. Dessutom tränar man koncentrationen och den mentala uthålligheten – något man som cyklist alltid har glädje av på vägen. Här är passet i sin helhet.

Nu ska jag sticka ut och rulla ut syran ur benen, à bientôt!

Hej! Dagens lucka blir en längre en för att kompensera för luckan 20 också. Det speciella med dagens lista är dock att varje faktasak har sin låtkompis i listan. Så voilà – 21 saker ni inte visste om mig plus 21 låtar som ackompanjerar dem:

1. Min mamma och min pappa heter lika, fast i tjej- resp. killnamnform, men smeknamnet blir samma.
2. En gång när jag var liten hade jag ihjäl en salamander. Eller jag hittade den, la den i en burk och petade i burken. Salamandern dog senare, säkert av dåligt vatten. Skäms än idag 🙁
3. Jag har aldrig plockat mina ögonbryn.
4. Jag var flitig medlem på helgon.net – var ju inget helgon direkt! Nån av er som också var med där?
5. Jag var ruggigt mobbad av flickorna i min gymnasieklass. Har än idag problem med större tjejsamlingar och med studentfiranden på gatorna men jobbar på det.
6. Jag har jobbat som kaffevagnsflicka och som djurskötare på Lidingös enda bondgård, det ni!
7. Är livrädd för fåglar och fjärilar, ja allt som flaxar egentligen. Ratar därför städerna som Verona och skyr uteserveringar och det sistnämnda är så. tråkigt.
8. Jag tror stenhårt på skogsväsen som näcken, undinerna, gnomerna och är fortfarande inte helt säker på om folksagorna faktiskt är påhitt. Jag tror det är en myt om att sagorna inte stämmer. Se bara på naturen runt omkring oss – hur mystisk är inte den?
9. En gång tävlade jag i Scrabble. Var väl rätt lovande trots icke-matematiker men hade varken tiden eller passionen som mina Mensa-aktiva medspelarna hade…
10. Förutom de gone forever-visdomständerna saknar jag två riktiga tänder. Det syns dock inte och är jäkligt praktiskt för att förvara bubbelgum till exempel!
11. Jag har ett nästintill obefintligt luktsinne.
12. Jag är sedan länge hemligt kär i Cameron Diaz-ögon, googlar dem med jämna mellanrum.
13. Jag bloggar ibland när jag sitter på toan. Älskar mitt hemmadamernas!
14. Jag äter aldrig müsli eller flingor med fil eller mjölk på utan till. Dvs. det blandas först i magen. Fixar inte när krispiga saker blir mjuka innan de åker in i munnen.
15. Jag har aldrig ens testat slalomskidor.
16. Jag trivs inte i färgen röd på kläderna. Hur många komplimanger jag än får känner jag mig alltid helt fel i rött.
17. Jag älskar karaoke och blir alltid lika ledsen när folks snackar skit om denna ädla underhållningsform.
18. Jag har jobbat som privatlärare i ryska och matte. Bäst var när jag och min elev fick upp hans betyg från IG till VG på bara ett halvår. Och att hans mamma bjöd på gudomliga kurdiska middagar efter varje lektion!
19. Jag visste inte ens att man satt fast när jag köpte min första racer. Blev mäkta förvånad över att inga trampor låg med.
20. Jag drömmer mycket och ofta och de flesta av mina drömmar är ruggigt knasiga. Jag har dock vant mig vid dem och nästan lärt mig att kontrollera förloppen. Är dock glad för varje drömfri natt.
21. Jag kan inga regler i fotboll. Man har försökt förklara för mig men jag förstår fortfarande ingenting. Brukar dock vinna eller komma högt i jobbets tipsrundor i alla fall.

Det var de fakta och de låtarna det. Någon som kan lära mig fotboll och slalom? Puss!

Lördagen blev sista off-seasondagen vilket innebar att det var fritt fram att cykla igår. Kändes inte mer än rätt att dra igång den så kallade vintern (ett 90-talsbegrepp, snart outta SAOL) med en lagom distansrunda på crossis. Så här såg jag ut:

Eftersom det var cirkus 10-12 grader ute var det lite märkligt att klä sig varmt men ändå svalt, om ni förstår vad jag menar. Jag hade inget underställ utan bröstet skyddades av en tätare bh. Merinotröjan ovanpå, och i början även västen (den som på bilden sticker ut ur fickan). Vanliga bibs och så tunna tights ovanpå. Jag vet att det är småhemskt med kompressionstights på cykel men jag hittade inte mina vanliga tights i morgonstressen 🙁 Så blev dessa som i och för sig är supersköna men som är korta i midjan och åkte ner hela tiden. Handskarna var egentligen en onödig lyx för mig som sällan fryser om händerna – men yllebuffen gjorde ett fint jobb under hjälmen!

Passa på och njut av min renliga uppsyn alltså, för ungefär så här såg allt och alla ut efter några mil:

Distansrundan blev skön men jäkligt tungmald. Den innehöll mig, Tony, Jenny, Gunnar och AK och började på asfalt/grusfalt:

Jenny hade precis punkat så vi undvek krossgruset så gott det gick. Jenny punkade likt förbannat en gång till i slutet av rundan. Vem längtar inte efter rena cykelvägar nu?

Sedan kom sådana partier. Egentligen de finaste – genom skogarna. Men också de tyngsta. Tjälen hade släppt några centimeter och det normalt tighta underlaget var vattentungt. Det gick inte fort. Som att cykla i sanden precis vid havslinjen, ungefär. Blev supervarm, fantastisk styrketräning. Har tyvärr ingen annan skogsbild men vissa vägar var ännu smalare och tjusigare och jobbigare, lite som på bilden överst. Fint.

Efter ett tag lämnade vi skogen för de klassiska håliga västmanländska grusvägarna. Även de var tjälsjuka. Vällingen började! Vi som inte hade skärmar stänkte oss själva och varandra till oigenkännande. Lite kul faktiskt. Ah men ni känner säkert igen er – först blir man smått irriterad när det kommer små stänk men sedan ger man upp och börjar finna sig i att se ut som ett litet lermonster.

Allt som allt, en kanonrunda. Ovanifrån bjöds det på sol. Ur fickorna bjöds det på marsipanbröd och en näve dadlisar. Bidonvattnet var crunchy med inslag av små sandkorn. Strava hälsar:

Rent träningsmässigt kändes rundan bra. Benen var pigga ungefär så länge som jag förväntade mig – blev tom och trött lagom tills det var ett par kilometer kvar hem. Den som som vanligt sabbade njutningen något blev förstås ryggen. Tre veckor utan cykling i kombination med det sörjiga tungcyklade underlaget gjorde att ryggen gnällde till ordentligt i slutet. Alltså fick jag som alltid efter varje längre cykeluppehåll stanna och massera smärtfri den några gånger. Jävla rygg. För den får jag aldrig sporta off-season.

Men nu är cyklisten tillbaka och jag är glad för hennes skull.

Puss!

Korten knäpptes av AK

God fredag cykelfolks! Jag kom på idén till dagens lucka när jag bäddade sängen imorse. Mitt sovrum är precis som resten av lägenheten en rätt så avskalad historia men har ett färgglatt ställe – nämligen sänghyllan. Sänghyllan är halvdant fastspikad ovanför sängen och stör alltså inte mina ögon när jag ska sova men får ändå plats med lite saker som jag kan ta fram och bläddra i och kika på när jag känner för det! Precis som humöret och modet byts sakerna ut med jämna mellanrum. Men jag noterar en viss röd tråd på sänghyllan vilket gör den passande på cykelkatten… Låt oss titta på vad som existerar på sänghyllan just nu, från vänster sett så lär ni känna mig lite bättre kanske?

1. Cyclopedia – it’s all about the bike-boken av Rouleur– och The Guardian-cykelskribenten William Fotheringham. Jag gillar min cyclopedia! Boken är ett snyggt och gulligt coffeetable-uppslagsverk som ser bra ut på hyllan och som man kan ta fram och läsa högt ur för den som är intresserad förstås.

2. Ett av de finaste vykorten jag har fått (är ett vykortsjunkie). Det kom från min bästis när hon var i Paris och det står Dieu ne pouvait être partout, alors il a créé la mère vilket betyder Gud kunde inte vara överallt så han skapade mammor och jag tycker att finare än så blir det knappt sagt om mammorna. Jag brukar ibland med flit läsa la mer också. Havet. Som ju också är lite överallt på jorden…

3. Lena Andersson x2, romanerna jag inte läst än men tänker läsa. Ofta ställer jag fram de böckerna jag vill läsa lite här och var. Jag läser sällan en bok i taget utan gärna 2-4 stycken parallellt. Så böckerna är utspridda all over min lägenhet och så läsplattan med sina utländska böcker ständigt med i väskan. OBS – Lena Andersson verkar inte vara en cyklist :'(

3. Skylten Släck ljuset som jag hittade liggandes på golvet i mitt bostadshus källare. Tycker är en passande uppmaning i ett sovrum!

4. Alan Bennetts Snusk, en bok mycket tråkigare och klyschigare än Drottningen vänder blad men med bra mycket fantasieggande omslag. Hehe.

5. Freddie Mercurys biografi. Alltså hade typ gett bort min halva arm för den boken när jag var liten och typ levde Queen (enda bandet jag någonsin kommit nära att idolisera). Nuförtiden är mitt förhållande till dem mycket mer barndomsvän-avslappnat men Freddie bor ändå kvar på hyllan. Han gör sig fin där!

6. Tavlan föreställandes en fin vinterflicka av den fantastiska konstnärinnan Elsa Backlund-Celsing. Precis som Elsa själv stod tavlan bortglömd och dammig under en rad modernare färgglada affischer i antikvitetsaffären. Men flickan såg ut som jag så den hängde med hem!

7. Nu gästar även hästen Raffe sänghyllan. Raffe är ett typiskt exempel på ett Katja-har-tråkigt-en-vardagskväll-hantverksföremål. Raffe är smidig för man kan stoppa in i ett värmeljus i honom. Omålade Raffisar finns att köpa på Panduro.

8. En vit mig kär cykelkeps för att det är snyggt. Och för att täcka plugghålen haha. Eh jag borde verkligen ta tag i det där med inredning men det tar ju sådan tid från cyklingen?

Det var min sänghylla det! Och eftersom min festiva kalender är en musikalisk en så bjuder jag idag på en fin sängvänlig spellista. Voilà och puss!

Morgnarna som dagens morgon får en att undra hur pass duktig – eller hur pass dålig – man är på att hantera cykeln. Det var ruggigt halt på Västerås icke-sopsaltade cykelbanor imorse. Det var halt även mellan cykelbanorna. Enda ställen där det inte var halt var ute på de större bilvägarna samt ute på de få gräsplättarna längs med vägen till mitt jobb. Trots ett varnande sms från coach Tony började jag färden med att vurpa de luxe ihop med min kultiga biltematralla. Vi vurpade i glatt samförstånd, hon slog i styret och jag slog i knäet men både cykeln och byxbenet klarade sig så vi highfiveade och fortsatte vidare. Under de följande minuterna lyckades jag avvärja ett par vurpor. Sedan skulle jag köra om ett par och vurpade en gång till strax framför dem men lyckades på ett snyggt sätt ändå spreta ut med benen så att jag slapp markkänningen denna gången. Och så höll det på. Trots att det säkraste hade varit att gå så var det ändå lite småkul att ge den dära vardagscyklingen en uppriktig chans och testa gränserna lite. Men till slut så sansade jag mig – det efter att jag fick nästan bära den lilla fega trallan över pavéavsnittet strax före mitt jobb.

Nu sitter jag här med ett värkande knä och funderar på hur fasiken jag ska klara av att lunchlöpa i dessa förhållanden. Mina asics är feta men också hala. Alternativet är att springa inomhus, på ett löpband, men det är ju ruggigt tråkigt med tanke på hur skönt det faktiskt är ute just nu. Nåväl, den som lever till lunch den får se.

Var försiktiga där ute, kör med dubb, kör med hjälm!

Och kika in lite senare. Ska bjuda på ett gäng intima cykeltips. Spännande va? Puss.