Månad: oktober 2013

(och inte enbart för att min efterlängtade raphamössa kommit – en modell som alla mösstillverkare borde ha i sitt sortiment – för inte är jag väl ensam om att förfrysa om örona mest hela tiden?)

Nä!

Jag är glad för att mitt ben pallade höstens första spinningpass! Tänka sig, va! Att rehabben kanske trots allt börjar ge resultat.

Det blev ett klubbspinningpass med våran tempomästarinna Jenny som ledare. Jenny fick för sig att utsätta oss för intervaller och det var hemskt och hemskt kul i ett. Tre åttaminutersintervaller tog det, innan knäet och vaden började gnälla. Igår körde jag “fixed” dvs. hade vanliga skor (de på bilden ovan) i remmar på spinninghojen, vilket tillät mig prova mig fram lite. Flytta runt benet, vrida foten inåt och utåt, för att hitta en mindre smärtsam position. På den fjärde åttan fick jag gå ner i motstånd och upp i kadens, och smärtan gav sig nästan helt. Benet kändes ömt imorse när jag cyklade till jobbet. Men ändå!

Jag ropar dock inte hej än. Imorgon väntar återbesök hos min kära sjukgymnast, och sedan fortsatt rehabbande. Kommer ta det riktigt lugnt med spinningen. Låta benet vila ordentligt från rotationen mellan varven. Det blir fortsatt fokus på styrka, core samt konditionsunderhåll. Jag kommer att successivt öka spinningmängden.

Nu passar jag på att vara glad. Tänka sig, jag är tillbaks i sadeln – om än stationär sådan.

Puss!

Tillbaks från Köpenhamn. Postkonferenstjock, diskofebrig, stadsnykär. Älskar Köpenhamn varje gång jag kommer dit, grymt fint distansförhållande.

Idag ska jag testa spinning för första gången sedan förra våren. Jag har enbart en målsättning – att undersöka huruvida mitt knä (med tillhörande vad och fot) beter sig efter alla veckor av ilsket rehabbande. Pallat knäet ett helt spinningpass så kommer jag vara saligare än lådcyklisterna i Christiania. Rapport kommer.

Hej.

Min bättre cykelhalva tillika god vän Anna Lindén kommer att medverka i morgondagens utgåva av Tacklingen i P4 Morgon. Förutom att jobba med miljöfrågor och kämpa för en bättre värld cyklar Anna landsväg, lagar djävulskt god mat och gästbloggar här på Cykelkatten. Bland andra coola saker.

Anna kommer att debattera med en viss Mikael Reuter som i programmet kommer att bära agg mot cyklisterna. Så här skriver Anna om sin medverkan: Först kommer en person som tycker att cyklister i stadstrafiken är hänsynslösa, tror att de äger gatorna och är en trafikfara för gående som borde förvisas till vägbanan eller helt enkelt förbjudas. Han tycker att vi borde skippa cykelbanor i city. Efter vår debatt öppnar de för fler att ringa in. Gör er röst hörd!

Om du vill göra din röst hörd och bidra till saklig och givande debatt – ring in till programmet 07.15-07.30 eller 08.45-09.00 på 021-495 25 25 eller lämna din åsikt på P4:as Facebooksida eller e-post: p4vastmanland@sverigesradio.se.

God kväll! Framme i Köpenhamn. Mörkt och lite blåsigt. 

Åh, glada nyheter. Var igår hos min sjukgymnast och diskuterade fortsatt rehabilitering. Vi ska träffas en gång till nästa vecka men redan nu får jag köra spinning/cykling – så länge det känns bra och inte gör för ont. Superkul! Måste ju hinna bli återställd till slutet av månaden då jag ska leda mitt första klubbspinningpass *ultrapepp gör värsta upplägget med värsta grymma musiken ska ni veta*

Benet känns bättre, absolut. Framför allt, mjukare muskler. Bättre stabilitet. Men ont, det kommer det nog att göra ett tag till. Jag får nog allt ta och laborera fett med sittställningen. Ska också sluta larva mig utan skoinlägg, har ju skoinlägg i mina vinterstövlar mm bland annat. Visst kostar det runt en tusenlapp av få personliga skoinlägg utformade av en sjukgymnast men det är ju så värt det. Även små saker och justeringar kan göra stor skillnad. Fortsätta med Grid-rullen. Stretcha som om det inte fanns någon morgondag.

Om ni är nyfikna på hur träningsupplägget varit den tiden jag varit hjullös så kommer det här:

Måndagar – styrkepass med få konditionsinslag. (cirkelfys/stationsjympa/intervallpass) sedan stretch, foam roller
Tisdagar – core, stretch, foam roller
Onsdagar – intensivjympa alt. annat konditionspass, stretch, foam roller
Torsdagar – vila alt. core, stretch, foam roller
Fredagar – intensivjympa, stretch, foam roller
Helger – vistas ute i naturen (jepp, sådant får man avsätta tid för när man inte kan cykla!), egen stretch, vila, kanske något lugnare styrkepass (ett par km rodd eller liknande)

0 kilometer cykling (förutom vardagstrallandet). 0 kilometer utomhuslöpning. Tufft mentalt, kan jag lova er.

Upplägget varierar förstås från vecka till vecka. Har passat på att verkligen lyssna på kroppen under denna tiden – rehab är ju inte enbart tid för skonsam träning utan även för reflektion hur man ska tänka i fortsättningen för att inte upprepa misstaget.

När jag väl är tillbaks i sadeln kommer antal hjullösa kondispass (som vanlig pulsjympa o d) minimeras till förmån för spinning 3-4 dagar i veckan. Core och cirkelfys (eller liknande styrkepass) kommer dock att finnas kvar i programmet, helt i linje med min målsättning att bli så stark och “skaderesistent” som möjligt.

Det ser med andra ord ljust ut!

Var och köttade mitt stackars ben inne i “oasen” på gymmet igår. Eklektisk musik, dämpad belysning, sammanbitna stretchande motionärer, kontemplation med mera. Helmys stämning med andra ord. Låg där på min Grid-foam roller och hade ont lite mysigt sådär.

Tills det kommer in två gymnasiebrudar och börjar stretcha och babbla på högt och gällt som fan. Den ena är av någon anledning oerhört intresserad av den andras familjesituation och den andra drar på om sin farsa som inte bryr sig om hennes plugg bla bla och om nån jäkla snubbe och hit och dit. Har skitkul och garvar saftigt och högt. Så ouppfostrat är min första tanke!

Hör de inte Didgeridooljuden?

Ser de inte våra sammanbitna miner?

Känner de inte av den eklektiska stämningen?

Kan de inte bara hålla käften så en kan gå in i sig själv och koncentrera mig på saken 

Så sitter jag och stör mig och stör mig lite till och liksom brusar upp inombords och suckar inombords och till och med kokar lite inombords

och sen blir jag plötsligt nykter och skraj för mig själv!
för usch, håller jag på att bli en sån där tråkig lillgammal person som stör mig på babblande flickor skidbackar i osten tuggummituggande ungdomar trasig kaffemaskin etc?

nej usch! De är ju bara glada och vänskapliga mot varandra
precis som jag är när jag är med mina vänner (även om jag är nog så hänsynsfull, eller i alla fall försöker vara det)

Nä. Uppfostra dem, det får någon annan göra. Jag tänker inte bli en sån som irriterar mig på andra glädje bara för att det råkar störa mina tio minuter av rehab.

Jag vill inte bli en sån.

Jag ska inte bli en sån.

Hur hade du reagerat?

//Einar-katten

Två. Cycling cartoons – explaining cycling av Dave Walker

Fem. Att jag imorgon drar till världens stadscykligaste stad Köpenhamn och inspireras av infrastruktur, umgås med trevliga folks och spana in cykelbutiker i helgen! Kom gärna med tips på must visit-ställen.

God morgon läsarfolks!

Vill börja dagen med att uppmärksamma med att en av mina (och förmodligen era också) favoritbloggare, tillika superbt trevlig person lightweight-Jonas fyller år idag!

Jag hade nöjet att lära känna Jonas i samband med bloggandet/twittrandet. Då båda är lika cykelpassionerade började vi babbla mer och mer cykel – och annat också förstås! – och en vacker dag så bestämdes det att Jonas skulle komma och hälsa på mig här hemma i Sverige (han bor i Norge annars) och så blev det också. Passande nog sammanföll hans besök med vårklassikerna så vi hade jättekul, drickandes rötjut och babblandes cykel. Ni som gillar att titta på cykeltävlingar vet säkert själva att vissa personer är roligare att samtitta med än andra. Jonas är nog den bästa sortens person att titta på cykel med – cykelkunnig, full av fakta och kommentarer, vitsigt ironisk när det behövs och med fingertoppskänsla för stil. Faktum är att Roberto borde överväga att anställa Jonas som biträdande expertkommentator när Adamsson säg, har en dålig dag eller vabbar sina cyklar eller något i den stilen.

Detta besök sammanföll också med att jag skulle ta ut mig på vårens första tur med min nya carbon crush rosen – och Jonas gyllene cykelmekshänder såg till att alla skruvar pluttar vajrar etc var åtdragna, funktionella och alldeles redo för våren. Tack!

Andra gången Jonas kom och hälsade på var i samband med Engelbrektsrundan uppe i natursköna gruvlandskapet Norberg. Då både Jonas och jag var justerade (han hade sin dumma skada och jag hade halsfluss) cyklade vi inte utan åkte med för att sällskapa, samt heja på de i Periferigruppen som skulle köra loppet. Jonas gick igenom cyklarna – återigen, mekanisk perfektion! – och tröstvandrade med mig ute i skogen och bland de häftiga gruvhålen. Här har ni ju hela berättelsen.

I somras nåddes vi av de glada nyheterna att Jonas äntligen blivit av med sin elaka rumpskada som omöjliggjort racing under lång tid. Och äntligen kom det upp inlägg om honom cyklandes med sina norska cykelkompisar. Jag är så glad för din skull.

Äsch, jag kan babbla på hur mycket som helst om Jonas, grym person. Men nöjer mig med att avsluta med att säga – GRATTIS! och önska dig all lycka, både privat (cykel och tjejer och sådant du vet) och professionellt (mera cykel). Du är alltid välkommen hem till mig för lite cykelsnack och en fiskrätt eller två.

Kram!

//din fan Katja

Mina fyrtioettor är glada. Efter mycket om och men så har jag äntligen hittat ett par värdiga inomhusskor till dem. Eftersom jag inte kunde få som jag ville för den budgeten jag lagt upp för inomhusdojorna (finns liksom inga skitnödigt stilrena fitnesskor under femtonhundra, typ) så tröstade jag mig ändå med att köpa shozers med den giftigaste hatkärleksfärgkombinationen vi alla vet – lamprekulören. Understrykningspennrosa, salladsgrönt (mest på sulan men även på detaljerna), rgb-blå och en touch av vitt. Så nu sitter mina lampreskor som gjutna på fötterna och just nu testas de under ett svinjobbigt cirkelfyspass. Fett internt, fett snyggt.

…eller fult…

…eller snyggt?

whatevs det är LAMPREfärger iaf! 😀