oktober 2013

Vet ni vad som är liksom problemet med att mitt knä är bättre nu?

Yes, jag är inte längre medlem i den stora Facebook-gruppen Cyklande tjejer och yes, jag andas igen.

Hoppas ingen tar illa vid – jag respekterade hundra procent av medlemmarna därinne och eloge till idén om en grymt rolig grupp etc. men den är inget för mig. Jag är helt enkelt inte gjord för enkönade homogena “föreningar”. Jag är cyklist och jag

älskar räkna kadens
mäta snitt
TÄVLA
och driva lite vänskapligt med dig med för stor flarre och sadelväska
(snällt förstås men sporten bör respekteras FAST vi råkar ha tuttar!)

Nä men skämt åsido.

Jag är ingen “cyklande tjej” och jag är less på massa uppdateringar som inte angår mig på annat sätt än att de är skrivna av andra kvinnor. Ärligt talat ger jag blanka fan i könet på den vars nyhet jag är intresserad av. Jag är Katja, cyklar nästan jämt med mascaran på, har aldrig byxor på mig förutom i träningssammanhang och jag är kvinna för att jag är född till det. Inte som ett slags okynnesstatement. Feminism är någonting som jag tror på att utöva i praktiken och inte genom att låsa in oss i våra egna föreställningar. Varför ska vi bygga en mur kring oss för att klara av att diskutera chamoiscreme? Skulle gubbsen någonsin få för sig att göra det? Nä, tänkte väl! “Vi mot dem” leder aldrig till “oss”. Och vad denna sporten behöver är sammanhållning och jämställdhet – inte myspysgrupper med egna kläder där påtvingad hänsyn snarare hämmar jämställdhet och utveckling. Vad vi kvinnor behöver är få vara med på rättvisa villkor och synas – inte leka för oss själva i periferin medan männen tar plats ute i det allmänna.

Istället följer och inspireras av en massa enskilda kvinnliga cyklister på Facebook och Twitter och inte minst ute i verkligheten. Jag vill bli som varenda en av er <3

Bäbisspinning. Inte för att det var bäbisar som satt på de stationära cyklarna utan för att gårdagens pass var första någonsin passet jag ledde… i mitt liv! Wow.

Igår var jag nervös och lite darrig på handen och hade till och med lite svårt att få i mig maten. Jag skulle ju leda mitt första spinningpass någonsin! Ingen stor grej för vissa kanske, men jag är en sådan som alltid ställer höga krav på min performance. Det är ju liksom cyklister som skulle spinna igår kväll. Inte Agda 75, som av sin husläkare ordinerats lättare seniormotion till lugna “toner för miljoner”. Tänk om de inte känner flow i musiken? Tänk om takten skiter sig? Tänk om jag säger nåt fel? Tänk om de finner passet lamt? Tänk om..? Det hann snurra en hel del tänk om i min stackars överanalyserande skalle.

Vilken tur att jag hade så bra stöd runtom mig. Dels hade jag grym support från Tony. Som lugnade ner mig och lyssnade på alla mina tusen tänk om och åh hur ska detta gå. Utan att bli irriterad. Och så Valle! Som själv hörde av sig och erbjöd sina tips. Valles lugn är ett stöd i sig. Periferigruppen och andra klubbkompisar har ju som vanligt varit bäst och stöttande. Folksen var ju också bäst under passet som kom med små tecken om att typ höja volymen, eller rätta till micken. Och så ni mina läsare förstås! Era tips ingav både lugn och någorlunda insikt i bra upplägg.

Så igår gick jag in i salen, såg att det var så när som fullsatt, drog igång djävulskt bra musik (det hade jag inga problem med, snarare tvärtom – svårare att plocka bort än plocka in låtar!) och bara körde. Vi rev av tre sjyssta åttor, sedan två backar och så sprint. Mitt knä gnällde nästan inte alls och det var fasiken tungt upplägg jag hade valt… Var rätt så mör efteråt.

Men satan vilken samlad energi det var i den svettiga salen! Plågade leenden, dyngsura handdukar och spända vader, ja hela kalaset. Så superduperkul! Och framför allt – jobbigt – precis som ett riktigt cykelpass ska vara.

Nu är jag smått euforisk. Längtar redan till nästa pass! Under tiden ska jag kötta på (detta uttryck alltså!) när mina klubbkompisar leder och lära mig av dem.

//nöjd katt som överlevt bäbisspinning

Lite mer om Festcrossen! Frågan är om Västerås inte har Sveriges typ enda crossbana runt ett vattendrag (eller drag och drag, vet inte ens om det finns fisk i en gång i tiden konstgjorda Gropen, men ändå)? Läste hos Johan att en viss Elias hade filmat hela kalaset, så in och se och önska att ni var där!