Ah men allt handlar om känsla eller hur. De här och så ett par till på judiska muséet och Larsa utanför RLD är de enda fotona jag har tagit under amsterdamresan. Eftersom min vardag normalt handlar om att pressa in så många handlingar under så kort tid som möjligt (tiden är ju så knapp! Och allting är så spännande och roligt!) – den vakna tiden alltså – så tycker jag att det ibland är skönt att bara flyta med. Så jag gjorde just det de här tre dagarna i Amsterdam. Flöt med så gott jag kunde – förbaskat med duvor, moppeförare och street dealers i denna stan, bara att försöka cruisa undan dem på väg till nästa lagliga anhalt. Nu är jag hemma. Puss!
"amsterdam"
I Västerås mäts ens socioekonomiska status fortfarande i kilo dånande plåt per skalle.
Tisdag!
Ibland känner jag mig ensammast i världen när jag promenerar/cyklar med mitt barn/åker buss runt om i Västerås (och särskilt utanför centrum). De flesta jag möter – till fots eller på bussen är antingen
– nyanlända fattiga invandrare (been there)
– arbetslösa eller pga annat dagdrivande (been there)
– folks med intellektuella funktionshinder (not been there men kan ändå relatera pga. min mamma arbetar med människor som har liknande issues)
eller – ibland – någon annan mamma, oftast klädd stereotypt ”vänster”.
Runt omkring mig susar bilarna. I dessa sitter ”normala” människor – de med dräglig inkomst, utan synbara hälsoproblem, de som anser sig vara liberala, de som stöttar Greta, köper saker av återvunnen bomull och tycker självklart att framtiden är grön. Pappor, mammor, bebbar i säkra bilstolar av plast och stål. Individer som tar bilen de få sketna kilometer som utgör vår stad. Individer som öppet kallar sådana som jag ”hurtig” men som himlar med ögonen bakom min rygg (varit med i två mammagrupper you know).
Jag är stolt över att bo i Västerås. En modern och nära stad med mycket grönt och skönt att ta del av.
Men vid tillfällen som dessa, när okynnesmotorburet är fortfarande mycket mer accepterat och synbart creddigare än kollektivtrafikerat, rörligt och cyklat vill jag härifrån, till Amsterdam, till Köpenhamn, till Göteborg, till Malmö, till Stockholm. Till ställen där ens socioekonomiska status inte mäts i kilo dånande plåt per skalle.
Med tåg, cykel eller buss, tack.
Chilloutface.
Hej och härmed är mitt vuxenlivs semestrigaste sommarsemester slut. I’ve been everywhere man, men också ingenstans gal. Så närvarande fysiskt, så frånkopplad online.
Stötis
Har varit till Sälen med lilla knasfamiljen min. Traskat runt på fjället, ätit våffla, jagat troll i skogen, legat sjuk – så klart, vad är väl en månad utan minst en veckas sjukdom?, läst. Så en sväng till Norge, jättarnas hem – makalösa Jotunheimen. Cyklat upp, upp, levt på läfsor, kastat sten i isiga fjällbäckar och studsat campingstudsmatta och njutit av molnen med liten. Tillbaka till Sälen nu, frisk, Tour de Stöten ja tack, svettigt och jävligt, härligt fritt på landsvägarna då de flesta höll sig offroad.
Major sheepfullness i Jotunheimen
Fyra bra grejer med att cykla i Norge:
- Ulliga får/kossor i vägen – fett gulligt
- Sällan för hett, och är det hett så cyklar man bara högre upp i bergen
- Rastplatser med herrejössesvyer precis överallt.
- #sharetheroad-attityden hos 99,9% av medtrafikanterna
Klart man matchar sitt lilla röda fjällbär
Hemma någon dag, firat morsan, sen nä, måste iväg, dags för nästa äventyr. Packat vandringsryggan till mig och kånken till Ivar, upp på tåget till Göteborg, ett gäng underbara dagar hos bästis och hennes familj. Fest, rosé, dans, bad, båt ut till skärgården, se barnen leka och utvecklas tillsammans – så mycket kärlek! Så dags att vinka hejdå, team Ivar och Mamma vidare till Karlstad och min egen sola till vän i Värmland. Fint hotellhäng, ännu finare äventyrsdag och Karlstad – vilken jäkla pärla! Nästa cykeläventyrsweekend får lätt förläggas där.
Mystiska stigar i bästa äventyrssällis på Hönö
Hem till Västerås och så till byn, kära Hedesunda. En vecka i hujedamejhetta som botats med kylande bad, svalkande cykelturer och isande sanningsenlig läsning (Geir Gulliksens Se på oss nu vart det den veckan). Fortsätta baka sandkaka och äta bär (aldrig ätit så mycket bär som i sommar)
Pluttens favvosysslor sommaren 2019:
- Baka sandkaka
- Dansa (till bra musik förstås) <3
- Pyssla med klistermärksböcker – tips för er som reser med barn btw, en sida räcker länge länge!
- Rita och måla
- Lägga bokstavspussel.
- Äta bär direkt från busken
- Ljuda massor varav det mesta rätt förståeligt bara man tänker till ett varv.
Älskar att tågluffa med dig!
Och så äntligen hemma och så… sjuk igen. Fan fan fan, samma jäkla skit som vanligt. Ont i halsen. Total orkeslöshet. Ingen cykling. Bita ihop. Vila hemma, vila i tanken om att det blir bättre så småningom. Njuta av lugna lekar med Ivar. Skratta åt dumma serier. Bli frisk.
Premiärade en fin Sigr-jersey
Och så till slut torsdag. På med festivalkitet – zoom zoom bye bye Sverige, ha så skoj Plutten och pappsingen din, nu kör Katja & Co. Dekmantel och Amsterdam – en av de fiiinaste elektroniskmusikfesterna out there. Laddade för en gångs skull ner instagram så vissa av er kunde kanske hänga med en sväng på stories – overallkänslan var som beskrivet att we have been blasted into tiny space particles once again. I övrigt – mys, sömn, Pride, all smiles. Så tacksam för helgen, vi är bäst är vi inte Tony (som för övrigt inte längre lever i stödkrage wii)?
Kanske snyggaste bajamajaselfien ever om jag får säga det själv.
Att gömma sig undan regnet med random sköna strangers, så typiskt
Oki så här var en pytterecap från min semester. Är väl medveten om att den kan låta som att jag mest åkt runt och inte vilat så mycket så har jag det big time. Och jo, det är självklart lite mer jobb att kuska runt med en småtting jämfört med att resa själv, och inte fan får man sova ut ordentlig heller (förutom när man är i Amsterdam då hehe). Men då jag har unnat mig sköna venues, stängt av alla tröttsamma måsten, that social media shit och förbjudit mig själv att vara påpassande, skapande och kreativ annat än som mamma så har jag kunnat njuta av det där uttjatade men likväl svårfångade – NUET. Vilket ju görs bäst på resande – cyklande, gående, tågande, läsande, dansande, badande – fot?
Dunet, blött och således lyckligt
Nu är jag tillbaka i verkligheten. Jag hade kanske behövt någon semestervecka till men det är rätt lugnt och skönt på jobbet så jag kör på och betar av sådant som jag annars sällan hinner, och förbereder mig för de kommande utmaningarna. Det blir också till att städa lite i cykelstallet samt cykla in mina bästa årstider – sensommaren och hösten.
Ah men som när cykelgubbsen här hemma väntar på när en ska pinka klart.
Jag är detoxed. Jag är positiv. Jag är skönare, starkare, lättare. Jag är redo och ska ladda systemkameran. Faktiskt för er skull cykellovers. Puss.
Ida Erngren (idag för Crescent Dare, fyra under helgens Giro Nortorf)
och Tony Carlsson (CX för VCK) som… scrollar igenom mobilflödet? under en av backarna from hell
under höstens Groopencross, pix Wiking
? Kul sak ett – Sveriges sandigaste crosstävling Groopencross är tillbaka så boka upp den 9 oktober ladies and gents! Förra året blev en sandig succé och vi lovar att det kommer att bli ännu succéigare i år, nu när vi har blivit lite äldre, lite klokare och förstås tagit till oss all feedback – både positiv och konstruktiv. Glöm inte att följa Groopencross-sidan på Facebook för de färskaste nyheterna om Västerås egen Zonhoven.
? Kul sak två – under cykelmässan så råkade jag efter lite Di2-n00bkrångel ändå kamma hem fredagens bästa tid uppför (den virtuella) Slottsbacken och vann därmed en startplats till Skandisloppet. Nu hade jag i och för sig tänkt att göra bort mig med stil under söndagens Skandis GP istället och då gäller det att vara fräsch men samtidigt – är väl ba att fika sig igenom Skandisloppet dagen innan? Lockar ju ändå, om vädret är fint och klungorna dragvilliga hehe.
? Kul sak tre – fick ett oväntat mail från Holländska ambassaden igår. I början blev jag orolig och tänkte på min senaste Amsterdam-resa med Larsa men såg sedan att det handlade om ett Dutch Cycling-seminarium som de gärna vill att jag ska komma till. Låter faktiskt lite skoj att dricka lemonad och lyssna på vettiga cykelexperter och kanske råka (bara råka) komma in på cyclocross som ju ändå är det bästa med hela Holland, förutom utelivet dårå. Hur som, skoj är det i alla fall med sådana initiativ.
Kul sak fyra – lönen är här!
…betalar räkningarna…
…rewind…
? Kul sak fyra – det är nu nästan exakt bara en månad kvar till årets Mallis-cykelkollo! I år blir vi ett stort kalasgäng. Den här gången kommer jag att dela rum med baby Valle (som ni förresten kommer att se en hel del på sommarens landsvägstävlingar, så himla kul att min starke vän har börjat tävlingssatsa på allvar) och jag har börjat spåna på ett ömsom tufft ömsom tuffare träningsupplägg. Med tid och plats för starkt svart kaffe och honungspizza i magen så klart!
Puss nu tar vi helg.