Hej. Medan jag kör (alternativt tittar på, är ju fanken förkyld sedan tandläkarbesöket i torsdags) dagens Helgmys i Gropen så finns det ett litet inslag om min @sweden-regeringstid. Här – på CYKLA.SE. För er som har lite cykelkattenlängtan alltså. För vi vet ju alla – borta bra men på .cc bäst. Puss och vi hörs snart!
Målgången i Sjöängscrossen –
glad att vara tillbaka på tävlingsbanan igen!
Och ödmjuk inför resan tillbaka. Självklart.
(pic Jonas)
Åh jö vad det är utmattande med att vara en heltidstwittrare just nu alltså. Av säkerhetsskäl (don’t ask) så får man inte twittra från desktoptwittern heller – vilket gör att jag som normalt sett inte ens har mobilen på när jag är hemma eller tränar, dras med manicken fram till läggdags typ. Det stressar mig lite faktiskt! Nu är det helt och hållet upp till mig hur många tweets jag postar eller besvarar men ni vet ju själv, man blir ändå lite smått stressad av alla (om än ljudlösa) plingplong och man ställer ju lite krav på sig ändå. Hur gör människorna som väljer att ha notiser på frivilligt? Shit jag hade typ dött stressdöden.
Jag hade ju någon fåfäng tanke att hinna både sverigetwittra och blogga den här veckan men det vart för mycket helt ärligt. Jag är väl ingen pekpinnig publicist och twittrar på samma sätt som jag bloggar ungefär (fast med fler språkliga fel ty på engelska) vilket betyder att det snor mycket tankeenergi. Samtidigt är jag så himla glad att vara kreativt fri och ha makten att lyfta precis det jag vill och igga precis det jag vill (fast jag är snäll och lyfter även de som aldrig hade nedlåtit sig att lyfta ett amatörsfruntimmer som jag).
Glädjande har jag hittills nästan helt undsluppit de ökända @sweden-trollen. Visst, det har väl kommit in ett gäng uppviglarfrågor om Trump, somalier och feminister men jag skiter förstås i att ens besvara dem. Någon har blivit arg över att jag twittrar om en så meningslös hobby men då skrev jag att han själv kunde va en hobby så då gick han och la sig eller nåt, kom inget mer i alla fall. Annars – lugnt hittills! Men vi får väl se idag, dagens tema (har kört lite olika teman) är #sharetheroad och sånt snack kan ju få en hel del folks att brusa upp. Nåväl! I dessa skitiga tider är det extra viktigt med positiva krafter. Så jag har peppat en att starta Jordaniens första (!) cykelklubb, frälst folks till att börja crossa, lindrat folks vintercykling-ångest och framför allt lärt mig så himla mycket.
Veckans mest populära tweets har i alla fall varit om fårpauserna / om skägg (över 650 röstade på om de föredrog sina manliga procyklister skäggig eller inte skäggig! Gissa vilken sida vann?) / om min mammas inställning till min cykling / om benrakning / om inomhuscykling / om cykelrandiga kor / om sockor / om Strava / om vintercykling / om cykelcaféer.
Träningsmässigt har den här veckan varit brokig. Efter höstens första fullskaliga tävlingshelg så har jag hunnit vila och intervalla tvååor och ettor och få gårdagens tänkta pass förstört av den fetaste tandbedövningen på år. Idag blir det cykelgym och imorgon lördag är det Helgmys och 100-årsjubileumsfest med VCK på kvällen. På söndag får vi besök men jag vill hinna rulla någon kortis, om än inomhus.
Puss och vi hörs @sweden ett par dagar till, sedan kan jag äntligen pusta ut och bre ut mig här hemma igen.
Hej!
För ett tag sedan frågade Svenska Institutet om jag ville ta över Sveriges officiella twitterkonto @sweden en vecka. JA TACK! svarade jag och blev tilldelad att bli en så kallad Curator of Sweden den här veckan.
Vad betyder det? Jo, att jag under en vecka, alltså från och med idag till och med söndag kommer att twittra cykel och särskilt cykel i Sverige för ungefär hela världen, eller i alla fall hela den sverigeintresserade twittervärlden då. @sweden är fritt för alla att läsa, följa och svara på. Jag har helt ärlig ingen superplan annat än att det självklart kommer att följa originalkonceptet cykel, punk och kärlek och mest få folks att upptäcka cykelsportens nyanser, och kanske komma till oss i Sverige och cykla här. Simpelt och elegant eller hur?
Hur som! Ni är superdupervarmt välkomna att komma med idéer på tweets, teman, personer och saker jag bör lyfta fram ( ni vet ju att jag älskar att skriva men helst inte om mig själv). Följ – sprid – kommentera – dela –
#cykeltwitter goes worldwide @sweden och nu har vi tillsammans chansen att ge cyklingen sina rättvisa sju dagar i rampljuset.
Följ mig @sweden genom att klicka här och/eller läs mer om @sweden (och mig) genom att klicka här. Puss!
P.S. I enligheten med riktlinjerna så ligger mitt “hemmakonto” @cykelkatten vilandes under veckan. Men PM:a går fortfarande fint.
Jag och bästa Anna (som tyvärr inte kör i år
utan gör snöig fotopraktik i Stockholm)
tar oss an kurvorna under förra årets race! (bild Thyr)
Hallojs! Fredagen före tävlingshelgen – vad passar då bättre än en preracelista?
Vad ska du köra för tävling nu då?
Två! Cross-SM imorgon och Sjöängscrossen (samma ställe, fast “vanligt race” och lite ändrad bana) på söndag. Båda är i Eksjö och Jonas har bokat in oss på Vaxblekaregården, verkar fett mysigt.
Är du pepp?
Jodå. Men all denna höst har gjort mig lite trött och slö helt ärligt så jag är inte riktigt mitt vanliga övertaggade jag fast det är väl kanske lika bra helt seriöst.
Eller menar ni pepp på hotellfrukostarna och crossbanketten med Emma Johanssons föredrag?
Überpepp!
Är du nervös?
Lite. Får jag vara ärlig med er?
dum fråga, ofta jag inte skulle vara ärlig i min egen blogg
Alltså… jag har ju liksom inte tävlat i cross i höst. Jag vet redan nu att det blir ruggigt kämpigt och att jag mycket väl kan komma långt bak eller till och med sist, i min klass. Men jag får slå ifrån mig de tankarna lite eftersom jag har mina kvalitéer som jag ska försöka utnyttja för att ha riktigt kul under körningen. Och för att jag åker med kravlösheten i tanke – och vi vet ju alla att fester man har som minst förväntningar på brukar bli de roligaste!
Hur har du tränat inför racet?
Det normala svaret hade varit – genom att köra mycket cross och tävla innan. Men så är tyvärr inte fallet. Jag har tränat en hel del, men inte bara cross (utan även sprungit, gymmat och sådant off-season jag behövt för att få lite sinnesro i all stressen och tidsbristen denna höst) men jag har tyvärr inte tävlat någonting vettigt.
Vad kör du på?
Min Ridley X-fire, med Challenge Grifos på hjulen och cantstopwontstop-cantisarna! Ett hjul är förresten lånat från racern hehe, upptäckte ju lagerstrul häromveckan och noll tid att laga just nu så.
Vad har du för mål med racet?
Det må låta smått lame men seriöst, att ha kul båda dagarna. Och att köra snyggt. Må också låta lame men fan, jag gillar att köra snyggt. Obs obs alla tittar bort när jag hoppar på cykeln!
Vad gör du om det skiter sig?
Det kommer inte att skita sig den här gången. Nu är jag på ett bättre ställe mentalt så jag tänker inte balla ur à la Falun. Så jag kör väl klart och ser sedan framåt istället.
Skiter det sig tekniskt typ cykeln går sönder så kommer jag att väsa saker som
fan och hans moster
jävla helvete
och säkert även för fuck sake – en idiotisk men skönt effektiv svordom.
Vad packar du med dig?
Varma kläder att värma upp i, tunna kläder att tävla i och de greppvänligaste handskarna.
Och sist men inte minst – helgens racepeppmusik?
Ja det måste väl bli denna underbara med Janet – hur vintersomrig är inte den?
För fler preracelistor –
sök på preracelista uppe i högra hörnet!
Tack vare Mattias Thyr och hans GoPro har vi idag nöjet att “åka med” på Sjöängscrossens SM-bana. Den vi ska racea på lördag och på söndag alltså. Till skillnad från Johan så har jag inga bekymmer med däckval – äger ju bara ett par crossdäck just nu – så det får väl bli trycket som får anpassas helt enkelt. De partierna som oroar mig lite är starten – den är på asfalt och har det isat till sig lite så lär det bli halt, och så den lilla plåtisbron – plåt och kyla är tyvärr en rätt så hal kombination. Men vafasiken, nu finns det ingen återvändo så det är väl bara att lägga sig an med det käckaste av mojon och le. Le är fasiken det bästa botemedlet mot banångesten av alla slag. Nä men ingen ångest alls nu. Det blir sketakul eller hur Ingrid –
– och knappast värre än snökaoset i Stockholm som gör att jag knappt kom hit och knappt kommer ut från stan ikväll fast jag måste hem och packa och pussa på Jonas?
Puss!
P. S. Man får inte tävla med dubb – men får man tävla med panschisbroddar? I så fall köper jag mig ett par redan idag!
Hej folksis!
Som ni märker så är bloggaktiviteten låg den här veckan. Det är ju för att jag för första gången på snart sex år (!) är ny på jobbet sedan i måndags!
Det är väldigt spännande. Även om jag är kvar i världens bästa bransch (anläggning och infrastruktur) så är allting annat nytt – ansikten, lokalerna, rutinerna. Och eftersom jag vill lära mig grundligt och eftersom jag har bara ett (om än size större, märk väl hjälmförsäljarna) huvud så är jag väldigt, väldigt trött i det även utanför arbetstid den här veckan. Trött på ett bra och glatt sätt – men likväl trött. Därför väljer jag den här veckan att fokusera på att landa i det nya och rensa tankarna genom att träna och att göra ungefär ingenting mer kreativt än att välja vilken sorts choklad vi ska ha till kvällsteet hemma.
På fredag åker vi som i Johan, Tony, jag, Jonas, Markus och Daniel ner till Eksjö och kör Sjöängscrossen x 2 nämligen SM på lördag och “vanligt” race på söndag. Jag har ju varit väggad som artist och inte fixat tävla alls denna höst så det kommer att gå precis hus som helst men den här hösten får banne mig vara en kravlös en. Jag tror att det kommer att bli skitkul att sladda järnet på den fantastiska banan, att inandas den underbara atmosfären, vara shleten men snygg på banketten, att käka hotellfrulle x 2 och att heja på mina stora idoler läs alla mina medcrossies!
Kommer ni till Eksjö, som åkare, publik? Kom kom!
Hej folksis! Idag börjar jag på mitt nya jobb. Överhuvudtaget är det mycket spännande som händer. Inte för att teasa eller så men en sak i taget – så börjar veckan med att berätta om gårdagens distanstur.
Turen bjöd på ungefär allt en vintrig tur kan bjuda på. Vi hade nog inte riktigt trott det skulle komma snö men vi hade förberett oss på kylan och vindarna. Eftersom jag vet att många är intresserade av vad man har på sig när man vintercyklar så kommer jag precis som de tidigare vintrarna berätta vad jag hade på mig för att ge ett hum om vad som funkar bra eller mindre bra (en gör ju sina missar med jämna mellanrum) när det är som tuffast ute. Igår var det alltså runt -3/-5 men ruggigt blåsigt och rått. Inte de tuffast förhållanden precis – men tillräckligt för en annan som knappt fattat att hösten är slut. Jag körde i alla fall med yllesockor, sommarskor med neoprenöverdragen på. Långbibs (fått av bästa Anna) med padding. På överkroppen – behå, tunt ylleunderställ, yllekrage och Raphas vinterjacka. På skallen – vintermössan med skärmen bak som brukligt. På händerna – mina lobsters, dock utan foder. Genomskinliga brills på ansiktet, mest mot vinden och snön. Om kittet funkade? Jodå! Alldeles utmärkt faktiskt. Klädde ju mig med fokus på att stå emot vinden. Frös möjligen lite om knäna, hade inte varit så dumt med knävärmarna under tightsen. Men obs obs – jag är som sagt väldigt varm. Jonas hade till exempel både bibs med vindtäta tights över och fodrade handskar och frös lite mer.
Här är mannen med cruxen. Här frös vi i och för sig inte – vilken lisa det var att komma in i den mjuka, nästan varma skogen efter att ha mosat på i den förjävliga (dock peppiga, skärper mig alltid extra när det är motis) blåsten ute på våra västmanländska åkerslättar.
I skogen passade vi på och åt en banan också. Sjukt intressant eller hur? Men gott var det i alla fall och tipset är – bananerna är som godast vintertid när de fått frysa till sig lite i bakfickan. Blir lite glass-ish smak på dem då hajar ni?
Fett snyggt med den röda ridleyn mot skogens alla milda vinterfärger eller hur?
Nog om skogen och kläderna. Nu till turen – vi drog alltså ut via Rocklunda-skogen och cyklade på motionsspåren ut mot den berömda och välgömda Häststigen som ledde oss ut mot Julpa. Sedan fortsatte vi förbi Pasta och in i skogen. Efter Pasta kom ett sugande motvindsparti som typ aldrig tog slut men sedan körde vi över 56:an och hamnade i Vad-skogarna. Vi körde runt Vad-badgropen (som inte är så olik Groopencross-gropen) och tog sedan en krånglig stig ut till det fantastiska grustaget. Det här grustaget:
Mäktigt! Ännu mäktigare irl kan jag lova er. Ser inte så farligt ut men fett spårigt och isigt.
Ridleyn skulle ju prompt posa mot eftermiddagssolen. Nä men hur gör den, står den av sig själv, odubbad och allt?
Hehe nädå. Eller jo, kanske nån sekund efter att trollkvinnan släppt den. Obs obs alla cykelfotografer – notera att kedjan
ve och fasa och hur ska det gå
ligger
på lillklingan <3
Nå, vidare i turen.
Efter att ha lekt och mumsat i oss en bar i grustaget så drog vi hemåt. Det gick plötsligt ruggigt lätt och anledningen var ju förstås att vi nu hade medvind. Samtidigt var det smått creepy eftersom det hade snöat så man såg inte längre vägen under all snön. Bara att mata på, chansa och hoppas på det bästa. Hemma i Västerås åt vi pastapesto. Och så blev det kväll!
För de ruttintresserade är turen här, gruppen Vintercyklisterna väntar på era turrapporter och inspo.
Nu ska jag göra mig redo för entré på nya jobbet! Puss och vi hörs snart igen.
Lugnet innan racet på morgonen (1
Patric Alm vann sin klass (2
Gå ej nära en nedfallen åkare (3
Pix jag och Jonas
Morgon folks! Vaknade nyligen efter att ha sovit sedan halv nio igår kväll. Stock-style. Strax ska jag kitta upp mig för några timmars grusdistans men tänkte först berätta om gårdagens SméCrossen.
Vilket fantastiskt race vi gjorde igår! Tävlingsledaren med stort T (hur många strängar har mannen på sin lyra egentligen?) Christer hade ju dagarna innan frågat mig om jag ville kommentera SméCrossen och eftersom jag tyvärr inte tävlar just nu så tackade jag ja efter att ha frågat min bättre hälft om lov. Det var ju vår sexmånadersdag igår! Tur man är ihop med en cykelgalen fotograf säger jag bara.
Gårdagens iskalla förhållanden krossade (hehe) SméCrossens rykte om att stå för en av crosshistoriens vattensjukaste banor (Alingsås ’14 tar nog fortfarande priset). Banan var fantastisk, shit vad det drog i tävlingstarmen alltså… *bitihopdintidkommerKatja* Hård men ändå smått slirig, fett med kurvor, ett tungmalt sandparti, några slakmotor och så de berömda skrånålarna uppe på skidbacken.
Att kommentera den publikvänliga sporten cross är tacksamt, speciellt om man är och tävlar själv. Men extra tacksamt blir det när organisationen funkar, så man lägger mindre tid på att jaga starterna och resultaten och kan lägga mer tid på att kolla upp, kommentera själva förloppet (och däcken, kläderna, cyklarna, klubbarna och annat väsentligt) och dra roliga fakta för publiken. Organisationen fungerade med råge. Det gick hur smidigt som helst, grymt jobbat av Eskilstuna CK! Jag kunde pusta ut och göra det jag tycker om – att framhäva och ge ord åt de fantastiska åkarna och vår bästa sport. Och på tal om att ge ord – in på Johans och Magnus bloggar om läs om racet. Hoppas Ingrid också skriver nåt ord om tävlingen. Jonas bilder kommer så småningom.
Och hur gick det med sexmånadersdagen då? Jodå tack. Det blev en fantastisk en – cykel, foto, meze, en varsin ipa, tågresan hem och att somna ihop. Jag är lycklig.
Nu blir det cykel, nästa helg är det SM och då står jag i startfållan. Puss och ha en grym söndag!
Hej!
Tänkte bara påminna er om SméCrossen imorgon. Vädret ser ut att bli episkt crossigt och jag har fått äran att speaka. Att speaka är alltid kul – att speaka på en crosstävling är extra kul – att speaka på en grannklubbtävling är både extra kul och extra utmanande!
Eskilstunas bana är ruggigt tuff. Faktum är att det är min ruggigaste bana. Jag har kört den två gånger och det har varit episkt lyteskomiskt varje gång. Det enda som är jag på denna bana är de två episkt otäcka skråpartierna samt sand- och lerkurvorna dårå. Resten är mayhem och med andra ord otroligt kul att köra, heja på, fota och kommentera!
En gång under mitt första trevande (nu är jag inne på mitt tredje trevande) crossår bjöd jag Lisa Nordén på min plats i startledet (jag var framseedad – Lisa hade inte kört nån crosstävling innan). Nåt sa mig att Lisa hade större chanser att ligga längre fram än jag och hehe, jag hade minst sagt rätt. Hörru Lisa, dags att börja köra cross igen? Vi saknar dig!
och så här såg det ut 2014 (ett av mina första crossrace så bare with me vid 2:50):
Hur som helst.
Jag hoppas att så många som möjligt hittar till Vilsta friluftsområdet (Raststugan) imorgon. Från SméCrossens sida kommer det att bjudas på en sjujäkla häftig crossbana med den glada Raststugans alla faciliteter – från min sida får ni den peppigaste racemusiken och snacket.
Se så fin vår Vasaparken var för bara några dagar sedan. Nu är det kallt, ruggigt kallt ute. De torra prassliga löven har förvandlats till stadscykelfientlig halka och ljuset… det är till för de lediga. Jag kämpar på, snart är arbetsbördan något mindre. Puss, vi hörs kanske imorgon och då ska jag berätta lite roligare saker.
