Målgången i Sjöängscrossen –
glad att vara tillbaka på tävlingsbanan igen!
Och ödmjuk inför resan tillbaka. Självklart.
(pic Jonas)
Åh jö vad det är utmattande med att vara en heltidstwittrare just nu alltså. Av säkerhetsskäl (don’t ask) så får man inte twittra från desktoptwittern heller – vilket gör att jag som normalt sett inte ens har mobilen på när jag är hemma eller tränar, dras med manicken fram till läggdags typ. Det stressar mig lite faktiskt! Nu är det helt och hållet upp till mig hur många tweets jag postar eller besvarar men ni vet ju själv, man blir ändå lite smått stressad av alla (om än ljudlösa) plingplong och man ställer ju lite krav på sig ändå. Hur gör människorna som väljer att ha notiser på frivilligt? Shit jag hade typ dött stressdöden.
Jag hade ju någon fåfäng tanke att hinna både sverigetwittra och blogga den här veckan men det vart för mycket helt ärligt. Jag är väl ingen pekpinnig publicist och twittrar på samma sätt som jag bloggar ungefär (fast med fler språkliga fel ty på engelska) vilket betyder att det snor mycket tankeenergi. Samtidigt är jag så himla glad att vara kreativt fri och ha makten att lyfta precis det jag vill och igga precis det jag vill (fast jag är snäll och lyfter även de som aldrig hade nedlåtit sig att lyfta ett amatörsfruntimmer som jag).
Glädjande har jag hittills nästan helt undsluppit de ökända @sweden-trollen. Visst, det har väl kommit in ett gäng uppviglarfrågor om Trump, somalier och feminister men jag skiter förstås i att ens besvara dem. Någon har blivit arg över att jag twittrar om en så meningslös hobby men då skrev jag att han själv kunde va en hobby så då gick han och la sig eller nåt, kom inget mer i alla fall. Annars – lugnt hittills! Men vi får väl se idag, dagens tema (har kört lite olika teman) är #sharetheroad och sånt snack kan ju få en hel del folks att brusa upp. Nåväl! I dessa skitiga tider är det extra viktigt med positiva krafter. Så jag har peppat en att starta Jordaniens första (!) cykelklubb, frälst folks till att börja crossa, lindrat folks vintercykling-ångest och framför allt lärt mig så himla mycket.
Veckans mest populära tweets har i alla fall varit om fårpauserna / om skägg (över 650 röstade på om de föredrog sina manliga procyklister skäggig eller inte skäggig! Gissa vilken sida vann?) / om min mammas inställning till min cykling / om benrakning / om inomhuscykling / om cykelrandiga kor / om sockor / om Strava / om vintercykling / om cykelcaféer.
Träningsmässigt har den här veckan varit brokig. Efter höstens första fullskaliga tävlingshelg så har jag hunnit vila och intervalla tvååor och ettor och få gårdagens tänkta pass förstört av den fetaste tandbedövningen på år. Idag blir det cykelgym och imorgon lördag är det Helgmys och 100-årsjubileumsfest med VCK på kvällen. På söndag får vi besök men jag vill hinna rulla någon kortis, om än inomhus.
Puss och vi hörs @sweden ett par dagar till, sedan kan jag äntligen pusta ut och bre ut mig här hemma igen.
