Blogg

Ute är det vitt igen!

Och även om jag under den korta tiden som varit idag hittills både hört och läst folks gnälla över att vintern är tillbaka – och att det bara är fint ett tag tills det smälter – så ler mitt hjärta precis så som den alltid gör när det är vitt ute. Vad ska jag göra åt det? Jag kan ju inte hjälpa det – det vore att gå mot min natur. Det är ju februari! Det ska vara vitt och snöigt för naturens ordning är så.

Jag drömmer om att vara ledig. Som när jag var liten och det var lov och jag var på vårt lantställe. Snöra på mig ett par skinnkängor, ta ut morfars breda klarlackade träskidor och bege mig ut i skogen några hundra meter bort från skogen. Traska omkring och lyssna på snön under skidornas tryck. Stanna till, söka stillheten, höra på när någon liten mörk skogsfågel flaxar upp från en gren och en klump snövadd faller ner mot marken. Huttra till och få sedan upp värmen och rosigheten i ansiktet under den raska turen hem, kanske sjunga på någon passande melodi under gången!

Nu har inga klarlackade turskidor och när jag väl är ledig så är det kväll och mörkt och slaskigt ute. Men jag hoppas att snön ligger kvar i helgen (snälla snälla?) så jag kan ta ut mina vanliga längdisar till den närliggande rocklundaskogen och njutskida en timma eller två. Tyvärr så tror jag inte att så blir fallet utan det blir sådär tråkigt tidigvårigt igen men jag måste få drömma eller hur? Ikväll får det bli en kompromiss – en tur på Monarken med någon passande melodi till, och så snön på andra sidan fönstret som kuliss.

Är ni glada åt vintern eller tänker ni mest nooo ge mig våren nu?

English: The world is white again and everyone seems to hate it but my heart sings and I’m dreaming of taking some time off back country skiing in the nearby forest but I’m a lil bit trapped in this town right now :'(

Hej god morgon glad måndag och så!

Hur har er helg varit? Min har varit hur bra som helst – hade ju lillebror på besök och så hade vi ett peppt uppstartsmöte för nästa höstens stora blårange-evenemang – förutom panikångestattacken på grund av stressen igår kväll. Fett jävla onödigt men något jag tyvärr fått lära mig leva med så ingen stor grej egentligen även om det känns så i stunden.

Annat som i stunden känns som det aldrig kommer att lösa sig är vår regerings mycket snack-lite verkstad-inställning till att verkligen underlätta för människor att resa miljövänligt. Det statligt ägda SJ tänker nämligen modernisera sin tågflotta – och bland annat köpa in nya snabbtåg för miljardbelopp. Men några planer på att erbjuda cykelplatser (alltså, vi snackar enstaka platser, på nåder alltså!) finns det tyvärr inte ens i tanken:

Och när jag frågar varför så får jag följande svar:

vilket är det mest intetsägande och osakliga svaret ever typ. Vem räknas till resenär då? Uppenbarligen enbart de som tar så lite plats som möjligt för så hög kostnad som möjligt (om ni undrar om regionaltågen så är det ett nein där med). Planeten tackar er SJ – som trots alla studier (här är en av dem) om att möjligheten att ta med sig cykel på tåget gör att betydligt fler väljer tåg – ändå väljer att maximera den kortsiktiga vinsten istället.

Nog om världens tråkerier. Här kommer ett par positiva klickisar istället:

ett. Min kära vän Anna – friluftsälskaren och äventyrspassionistan som gjort ett gäng succégästinlägg här på CK – har efter år av påtryckningar äntligen dragit igång sin egen blogg. Och vilken också! Få pennor flyter så fritt och poetiskt som hennes, läs det här ba:

Och då sa Jonatahan, att klubben borde göra svarta kläder som var stilrena. Helsvarta.

”Med en rosa rand på?”, föreslog Henrik.

”Ja”, sa Jonathan, och då förstod jag att han cyklat Dalsland Runt, och vi pratade gemensamma bekanta och började drömma oss bort till äventyrens sommarcykelturer, och Henrik hade dagens stiligaste kompislapp.

Alltså genialt eller? In och läs Annas blogg Grön cyklist – bokmärk den – kommentera den – få henne att fortsätta så slipper jag vara den som tjatar.

två. Kommer ni ihåg Sophieemmy-bloggen? Det var min favvotävlingsblogg av två elitsatsande cyklisten som verkligen skrev hur det var att tävla i cykel. Sophie Sundström är ett nytt och välkommet tillskott i vårt lag CK Valhall Damelit och Emmy Andersson har gått och blivit en i det belgiska laget De Sprinters Malderen och med en ny blogg. Jag diggar Emmys cykelmotto Jag älskar att cykla men jag tränar inte för att det är kul utan för att bli bäst på tävlingar, för det är kul och jag ser fram emot många roliga poster om livet som tävlingscyklist i Belgien! Här är Emmys nya blogg.

Och jag då? Jovars! Den här veckan är jag något mindre sugen på blodapelsiner men bra mycket mer på ratatouille vilket är både märkligt och inte egentligen. Jag tänker hinna med minst några cykelpass inne eller ute och så simma och gymma en sväng på det. Så rörigt i skallen, är inte van att träna “för att må bra” men det verkar vara det som gäller just nu vilket är en utmaning i sig hehe. Vi har dessutom två lägenhetsvisningar att gå på, ena lägenheten är lite för modern för min smak men läget är kanoners så man kanske kan stå ut med moderniteterna ändå ett tag.

Och till slut ni kära läsare – som jag tycker bör hålla lite extra koll på Cykelkatten den kommande tiden. Vem vet, det kommer kanske en rolig tävling snart.

Puss!

English: Some words about how I’m doing, about Swedish Railway’s refusal to allow bikes on trains, about two good blogs and about me longing for cycling and ratatouille. 

I serpsvängarna gäller det att växla upp
och stå upp. Så får man med sig pushen in i nästa parti!

Morgon! Här kommer lördagsgodispåsen med ett gäng life hacks aka huskattknep för ett gladare cykelliv. 

✰ Tidningar. Glömt västen under turen i bergen eller hemma en kall och blåsig dag? Sno med dig ett gäng (om gratistidningar, köp någon billig annars) från närmaste affär eller mack. Bara att lägga under jerseyn. Varmt, skönt, man slipper bli underkyld.

✰ Att hela tiden dricka vatten under träning är tråkigt. Att häva i sig energidrycker under ett vanligt träningspass är dock inget vettigt alternativt. Därför har jag ofta i några droppar citron eller lime (antibakteriellt!) i vattenflaskan. Smakar roligare – ger en extra vitaminkick

✰ Golfklubbarnas caféer. Perfekt för oss som tränar ute “på landet” och har långt mellan orterna. Golfklubbarnas caféer är fina, utbudet är prisvärt och man är omringad av likasinnade material- och friluftssportare.

✰ Frussen om tårna och tycker att sulorna med värmeslingor inte gör sitt jobb? Köp sulorna som är ett-två storlekar större nästa gång. Klipp sedan till dem så kommer värmeslingorna hamna under dina tår.

✰ Tråkigt och psykande under säg klunguppvärmningen eller på de långa rakorna hem när krafterna tryter? Börja nynna på en låt som matchar kadensen någorlunda! Communards Don’t Leave Me This Way är min favvo under uppvärmningen, Nick Cave Nobody’s Baby Now är en annan under segpartierna hem.

✰ Musiken överlag gör att man inte höra sitt eget flåsande och kan därför (och för att musiken har den effekten överlag) ta i mer.

✰ Att svarta cykelkläder skulle vara sämre än de vita i solvärmen är en myt. Har man svarta kläder så torkar solen ut svetten fortare om man har svart på sig.

✰ Genom att sätta upp ett mål för varje träningspass och ha det målet i åtanke blir det lättare att inse passets betydelse än bara ett i raddan av många

✰ Genom att packa ner underkläder, sockor och andra småplagg i cykelflaskorna spar man plats i resväskan när man ska på cykelresa

✰ Silvertejp (jag kör på svart) är perfekt att tejpa undersidan av ramen med ifall man ska ut med racern men vet att man kan behöva cykla över ett antal gruspartier

✰ Genom att tvätta cykelglasögonen med diskmedel innan passet så immar de mindre under passet

✰ Under ett kort fikastopp är det bättre att behålla de fuktiga cykelkläderna på. Då torkar de snabbare.

✰ Istället för att göra intervaller när man är som mest uppvärmd och fräschast så kan det vara bra att vända på steken och genomföra dem i slutet av passet när man börjar bli trött. Dels så förbättrar det långsiktigt ens effektivitet, och dels så förbereder man sig bättre för de kommande loppen – som ju ofta avgörs i slutet snarare än i början då alla är ungefär lika rappa

✰ Utomlands är lokalbefolkningen ens bästa gps. Ibland kan det vara frustrerande att stå och försöka klura ut vilken av de fem vägarna i en korsning som leder till den och den staden, men frågar man (om än på ett simpelt sätt) någon förbigående så får man en exakt riktning. Och oftast ett leende på köpet!

✰ På väg ut med mtbn eller crossen i en myggig skog? Dra på den vindtäta tröjan. Man kanske svettas lite mer men så blir det svårare för ohyran att sticka genom tyget

✰ En gammal svart socka är perfekt att förvara extraslangen, däckavtagarna, ventilförlängarn och pumpisen i. Att byta slang är ett skitigt jobb och då är det skönt att kunna torka fingrarna på sockan.

✰ Glympse eller liknande appar som visar var man är är perfekt om man sticker ut på nya vägar eller kör tekniskt på egen hand

✰ En tygmusette – köpt eller hemmasydd – inknölad i ryggfickan gör att man kan handla på vägen hem utan att behöva dras med köpta plastpåsar på styret

✰ Mindre lackskador? Går alldeles utmärkt att täcka över med nagellack i samma färg

✰ Att träna på att vända sin neggoinställning till vad man kan och inte kan är nog den bästa. Jobba på att istället för att tänka jag kan inte (hoppa på cykeln, klicka ut i farten, äta i kurvan osv.) tänka jag kan inte än men jag ska träna så jag ska kunna det.

Puss och ha en underbar lördag! Har ni några cykel-life hacks ni vill tipsa om?

English: A list of rad life hacks to make your cycling life better.

Tja, fredagslistan om sexigt vs. osexigt här, sorry om det finns stavfel ty tågblogg. Vi kör:

Sexigt ❤️

– människor som inte gör ngon big deal av att de är grymma på nånting. De bara är det! Ett exempel är min kära (tyvärr f d, grattis Stockholm CK) lagkompis Eva Lindskog. En av Sveriges vassaste inhemska cyklister – men ödmjuk och självdistant som få utan att för den delen förminska sina styrkor och resultat

– cyklister som kan många nya vägar, stigar och destinationer. Jag vet minst en till (vink vink Anna) som går igång på att få lära sig nya världar på två hjul, vackert serverade av de som inte räds att cykla vilse eller hamna utanför de vanliga lederna

– kartor. Har nog skrivit om det förr i ett särskilt inlägg men alltså hur sexigt är inte det med kartor? Kloka GPS-appar, vackra gammaldags tryck (har en originalvägkarta över Västmanlands vägar anno 1800-talet hängandes i min hall), orienteringskartor, alla namn och symboler… kan förloras i en karta hur länge som helst. Fatta när jag såg att Jonas hade en glob som kökslampa ^^

– robotar! Älskar välproducerade robotar och robotar med känslor. Tekniken bakom! Hade Westworld funnits på riktigt så hade jag varit William kär i Dolores hej hej får jag demontera lite tack?

– artiga människor. Så sexigt med folks som fattat att artighet inte är samma som (impopulär) mesighet! Att vara artig och hålla på etiketten på ett otvunget sätt är vackert och empatiskt.

– folks som gillar att resa och upptäcka – oavsett om det är utomlands eller inom landets gränser. Vi är alla olika men jag går i alla fall igång på reseberättelser, planer, och framför allt den särskilda ödmjukheten som finns hos dem som har lärt sig att möta andra än sina lika. Det sägs att vi som gillar livet på resande fot är otrygga – men jag säger då tvärtom – vi har en inre trygghet som vi inte behöver några husmurar för att behålla. Och det är fan sexigt!

Osexigt 💀

– alla som fortfarande “håller på Lance” (ni anar inte hur vanligt det är). Alltså, inte ens under sin glanstid fanns det någonting sexigt med Lance.

– människor som är elaka men skyller på humorn när man blir sårad. Puckon.

– folks som inte kan ett dugg om till exempel cykel men istället för att antingen erkänna det eller att de helt enkelt inte bryr sig (inget fel med det!) kommer dragandes med att det är “oviktigt” och “ointressant” och “man har väl ett liv”. Så himlans drygt och osexigt, precis som det är överlag med alla som gör narr av något de inte förstår.

– individer som baserar hela sin uppfattning (läs: fördomar) om nånting eller några på en enskild händelse de antingen upplevt eller (allt som oftast) hört talas om på omvägar. Jag förstår att det är ruggigt bekvämt och man slipper tänka etc. men sexigt är det då inte. Mest dumtrist och farligt. Supersynd att de öppet partiska tidningarna tävlar i att bekräfta dessa människors fördomar – till höger och till vänster.

– de som koketterar med att de inte läser några böcker eller tidningar eller ser på nyheter. Alltså… Lägg av. Seriöst, låtsas hellre att du gör det. Hur sexigt är det att skryta med att man inte bryr sig om världen? Inte alls i min värld.

– somliga tävlingskommissarier som blandar sig in i de övriga funktionernas arbete. Ja, ni har hjälpt till vid femtio landsvägstävlingar. Men nej, detta race är inte ett linjelopp på racer och året är inte 1983 och nej, en speakers uppgift är inte att serva dig med tider samtidigt som du utan att jag bett om det berättar för mig hur ett crossrace går till och stör mig i mitt arbete.

– oengagerade människor som gnäller på att någonting inte funkar i en ideell förening, typ cykelklubb utan att själva vilja vara med och förändra ty “har inte tid”. Men att gnälla och uttala sig tar ju också tid – varför inte lägga den på att engagera sig istället, om än en kort stund? Privatiseringstider eller inte, men en ideell förening är fortfarande beroende av ideella krafter och positivt engagemang för att gå runt. Säger som Dolly Parton – “If you don’t like the road you’re walking, start paving another one”.

Puss!

Vad tycker ni är sexigt och osexigt?

English: Sexy vs. not so sexy things and human behaviour

Brillor Oakley Holbrook,
road rash Hässlö GP,
kuliss Västkusten, foto Jonas

Åh ni anar inte hur svårt det är att vara en vettig cykelbloggare just nu! Det har slagit mig flera gånger förr men oavsett stil, inriktning eller språklig sirlighetsgrad så följer alla träningsbloggar ungefär samma mönster – vi preppar och peppar inför något (till exempel ett race, ett träningspass eller ett nytt cykelinköp), genomför det, skriver av oss i bloggen, någon reflektion hit någon lista hit, sen samma procedur om och om igen. Ibland blir vi sjuka och då är det synd om oss ett tag innan vi frisknar till och är tillbaka i träningsrutinen. Och så rullar det på, en bekväm rutin som får våra läsare att återkomma för sin dagliga dos av inspiration, tips eller helt enkelt ett gott skratt inom ramarna för nischen, i mitt fall cykel som idrott och livsstil.

Just nu är det mönstret ur spel. Jag ska vara jävlig och hålla på det hela ett tag till för det känns bäst så och jag respekterar denna min känsla men alltså det är en utmaning att vara ur träningsbloggrutinen och inte köra på som vanligt utan typ, tassa runt. Men ni får helt enkelt lita på mig – det finns faktiskt  en glad anledning till att det snackas mest allt-annat-än-just-den-faktiska-träningen just nu härinne.

Och när jag känner att det är dags att öppna dörren så kommer denna bloggens färger att bli starkare än någonsin, och innehållet kommer kanske att tilltala vissa mer än andra. Mottot cykel, punk och kärlek kommer självklart att kvarstå ty är Cykelkattens filosofi så prepp- och peppmönstret kommer att komma tillbaka. Om än lite annorlunda.

Så, en liten förklaring till det något mindre träningsmålinriktade innehållet på bloggen just nu.

På hemmafronten så blir det sadelbyte på Monarken ikväll. Så jäkla mycket har kommit emellan så har liksom inte hunnit bli av än men ikväll så jäklar! (det är inte “bara” att byta, specialbygge typ). Får se om jag kör hemma eller på lokal. Så vackert ute just nu, ljust och härligt, är föga pepp på inomhusträning kvällstid men vad ska man göra som upptagen person.

Puss!

English: I know there’s a little less training in my blog right now but have patience and trust me – I’ll let you know why and you’ll like it when it’s time <3

– Lås upp mig, sa hon och vickade flirtigt på sin breda brooksbak. Lås upp mig så blir det åka av lovar jag dig!

Hon kände spänningen i alla sina svetsmuffar stiga. Hon visste att det faktum att hon var några decennier äldre än honom lockade honom som aldrig gjort det med en retroracer förut.

Han var glad som någon timme innan de skulle ses hade putsat sitt runda, maffiga överrör så att alla karbonfibrerna framhävdes extra.

– Åh du, jag har alltid drömt om ett chainsuck med dig, gnisslade han fram och vek direkt ner styrstammen, skamsen över att inte vara mer diskret.

Hon skrattade lätt vilket fick hennes utanpåliggande vajrar att slå lite lätt mot metallen.

– Men gör det inte ont då? frågade hon förföriskt och rullade fram till honom. Han kunde inte slita blicken från hennes ekrar.

Till skillnad från hans få och grova var hennes många och glänste i vårsolen.

– Du ska få vara med om ett chainsuck du sent glömmer! väste hon fram samtidigt som hon hakade in sitt ena styrreglage i hans. Växla upp! beföll hon.

Han hade inget annat val än att följa med i hennes yviga rörelser. Han har alltid varit en styv hoj, men nu gällde det verkligen att hålla kursen. Hon ledde ut honom genom garageportarna rakt ut i skogen. Han kände bromsskivorna hettas upp då de hela tiden fick parera för stenar, rötter, branta svängar.

Vart leder hon mig? tänkte han och började just bli orolig när skogsbrynet plötsligt öppnade sig och de rullade in i ett gammalt övergivet grustag.

– Vi är framme, sa hon och lösgjorde sitt styre ur hans, gick ner till lillklingan och sänkte sadelhöjden till den lägsta nivån och började backa mot honom. Nu är det din tur att hacka fast i mig.

Hej! Till skillnad från många andra mindre lata individer så instagrammar jag inte varje dag men gillar ändå hålla mitt flöde någorlunda aktuellt och sammanhållet, med min passion som röd tråd men inte bara precis som här på bloggen. Postar jag nåt – oftast med mobilen taget – kort så får det gärna berätta något och vara vackert att titta på. Mina justeringar handlar därför om att ta fram fotografiets starka sidor och accentuera dessa utan att för den delen sönderfixa dem.

Så här gör jag när jag redigerar mina bilder för att posta dem* på Instagram:

Först så väljer jag en bild jag gillar som jag vill posta. Som den här på Jonas från vinterns första snödistans till Ransta! Det första jag gör är går in på LUX ovanför bilden. LUX är instas funktion för att fixa underexponerade bilder. Just denna är okay som den är så det blir ingen justering här.

Det andra verktyget jag kör är KONTRAST. Det intressanta i den här bilden är just kontrasten mellan cyklistens mörka silhuett och den skinande omgivningen – samt hur ljuset söker sig över cyklistens axel och sprider sig i andetagen. Därför drar jag upp kontrasten lite för att accentuera mer.

HÖGDRAGRAR är kanske mitt favvoverktyg. I korta drag så är det de redan ljusa partierna som man jobbar med – genom att antingen mörka till dem eller ljusa upp dem. Här spar jag inte in på krutet utan så mycket ljus som möjligt ska in – hela +18 blir justeringen!

Så går jag in i LJUSSTYRKA och höjder den ett snäpp. Det gör inget att detaljerna blir något lidande – sådana saker är fullkomligt ointressanta i en bild där ljuset och färgerna spelar huvudrollen.

För att ge ljuset ytterligare spelrum runt cyklistens silhuett går jag in på SKUGGOR och tar ner dem lite. Jag vill att bilden ska vara matt men inte platt och lite ljus in i det mörka gör att man undviker att objektet tappar sin struktur.

Eftersom bilden innehåller några vackra färger – som rapharosa i mössan, cruxens blågula ramlack, gyllenheten i solljuset till vänster så kontrollerar jag färgernas styrka i MÄTTNAD. Här räcker det med 1 upp.

Mitt nästsista knep är den tyvärr utskällda funktionen VINJETT (fast jag förstår iofs, kommer ni ihåg i början på instagramtiden när allas kort antingen hade ram eller var söndervinjettade?). Utan att det syns på mina kort använder jag vinjett varje gång. Genom att adda pyttepyttelite vinjett får man korten lite mer 3D-ish, lite mer tavel-aktiga? Här körde jag hela +4, brukar annars räcka med +2 typ.

Den sista justeringen blir att öka skärpan lite lätt för att addera lite krispighet till bilden.

Sedan är bilden redo att postas – resultatet ser ni här! Ni kanske undrar varför jag inte använt nåt filter – men det för att jag inte tycker något filter behövs för just detta kortet. Annars är LARK och CLARENDON mina favvofilter.

Puss och mitt instakonto är förstås Cykelkatten 📷

* alltså jag använder ett antal olika verktyg för att redigera mina kort (både desktop- och mobilprogram). Redigeringar i insta sker alltså enbart när jag lägger upp bilderna i flödet. Så tro för all del inte att Instagram är ett allsmäktigt redigeringsverktyg för att producera högkvalitativa kort för det är det inte. Utan mest fotosocialt och fint!

Jag säger ba helgen <3 Sista minuten till Göteborg. På resande fot vilar jag. Vänner. För djävligt söta småpöjschar. Hetsig men självklart humoristisk politisk debatt. Te! Stadspromenaden. Kameliahuset. Havsdoften. Sista minuten till Vänersborg. Långbad med tidningsläsning. Långfrulle och GP. Superlång promenad. Stadshistoria. Svart kaffe, åh sådan lyx. Tågresan hem, ljudet från rälsskarvarna mellan Vänersborg och Herrljunga. Glo ut på landskapet och tänka fan, att behöva cykelträna på säg, Varaslätten en blåsig dag, vi i Västmanland ska hålla käften liksom!

Det enda som fattades var mina nuvarande bästisar blodapelsinerna men så kom Jonas hem med ett nytt nät.

För lite träning i bloggen? No shit det är. Ta mig dock på orden – jag förfaller inte. Tvärtom skulle jag säga. Så bare with me, det kommer. Puss!

(rubriken kommer förstås från den surrealistiska
måsteoperan Kärleken till de tre apelsinerna)

Jag, Anna, grusis under årets  DR!

Vänersborg, pärlan vid Vänern. Residensstaden, handelsstaden, tingsrättsstaden – den typen av staden där varenda minsta gamla instituation typ skolan, regementet eller sinnessjukhuset är en fröjd för det kräset lagda ögat. Gatorna är lagom breda och stentrapporna ojämna. Det är gott om backar, smala gränder; husen i målade i matiga dova kulörer och portarna är stora, praktfulla och en del jugendstildetaljer är kvar här och var. Det är rensopat inne i centrum och kryllar av caféer och diverse smakfullt inredda kommersiella verksamheter i husens gatuplan – vilket perfekt strövarcentrum, särskilt i nöjesbesökarens blick!

Men det är egentligen inte centrumet – vars kommersiella verksamheter ändå håller helstängt om söndagar – som gjort att Vänersborg för alltid lämnat ett glatt intryck i mitt cyklisthjärta.

Det är ju så klart för att äventyret Dalsland Runt – av mig upplevt både 2015 och 2016 – som har sin start och sitt slut här, precis här, några steg österut från hotell Strand längs med kanalen. Vid café Sessan om vi ska vara precisa.

Anledningen till att vi är här nu är inte Dalsland – CK Distans hade sitt årsmöte här och vi var ändå i Göteborg så Jonas for hit och så kom jag sen och så bestämde vi för att bli kvar och njuta av staden och orten en stund – men tanken på Dalsland finns ju.

För bortsett från alla snygga kåkar och turistvänliga torg i staden så är det främst naturen runt om som är värd besöken här. Tack vare Dalsland har jag upplevt ännu en fantastisk del av Sverige – Dalsland och Värmland – som bara måste upplevas om man gillar djupa skogar, stenlagda akvedukter, broar, branta backar, otaliga sjöar och en känsla av att cykla mitt i en berättelse från svunna tider!

Gott om tid för foto – gott om tid för bonka – gott om tid för umgänge med nya vänner – gott om skratt och svordomar beroende på var man kör.

Jag är så glad att det finns människor som grabbarna i Wänersborgs CK som anordnar turerna som denna. Där cyklingen blir en självklar men ändå en del av den stora upplevelsen och där miljön verkligen spelar roll och får glänsa. Vi några i Västerås har länge funderat på att ställa till med ett liknande (fast ändå med egen prägel) äventyr – antingen uppe i Bergslagen eller nere i Tiveden – och jag hoppas att vi får till det i år.

Lovar så klart att underrätta er!

Nu ska jag skala en mandarin (inte blodapelsin men man kan inte få allt) och bylsa på mig för en vänernpromenad innan vi far hem till Västerås.

Vem vet, tar kanske en tur Krampbacken upp – min QOM kvarstår än lalala.

Puss och vi hörs, sök på #DalslandRunt och #DalslandRunt2015 / 2016 på Instagram (mobilbloggar så jobbigt att länka)!

Partiet tackar dig för din insats!

Om jag mot förmodan skulle bli politiker och så småningom president (enda rimliga politikermålet, mvh tävlingsåkare) och Styrstam (alltså partiledare) för Det Stora Cyklistpartiet så skulle jag lätt lagstifta om följande:

– företagsbsubvad cykelvård för alla som cykelpendlar till/från jobbet minst 3/5 arbetsdagar

– poängavdrag för mönstrade färgglada sockor på landsvägsrace

– straff i form av tvångspodieflickande under minst fem cykeltävlingar per år i upp till tre år för alla f d dopingsstraffade cyklister

– cykelundervisning i grundskolans program – “lilla cykelkörkortet” så man lär sig ta hänsyn till andra trafikanter, ge fan i facebook på stans cykelbanor etc

– samma behandling som för de skyldiga till medverkan till/grov misshandel, dråp och mord för de som avsiktligt (prejar av vägen, byter körfält och skrämmer mm) utsätter cyklister för fara ute i trafiken

– ännu fler, riktigt många luftpumpar utplacerade överallt i städer

– krav på bred, separerad infrastruktur för gångare, cyklister och bilister vid varje nybyggnad/ombyggnad av utemiljön

– obligatorisk miljömärkning av alla nya cyklar som får säljas. Inte kan vi glida runt och anse oss så jäkla miljövänliga när produktionen och transporterna av (de flesta av) våra n+1 och prylarna lämnar ett rejält avtryck på miljön. Som materialsportare har vi ett större ansvar än barfotalöpare liksom.

– att ersätta det nuvarande, undermåliga metriska systemet med det nya canyonska. Kalibreringen sker varje år mot de senaste aeroad-ramarna.

– gratis cyklistpaket (1 wienerbröd, 1 dubbelespresso, 1 belgisk stark, 1 våffla, 1 nutellamacka, 1 pestopizza, 1 påse före-race-godis) till alla som röstar fram oss. OBS Max ett paket per hjälmskalle!

Puss,

er framtida Styrstam Katja